30 juni 2012

Mat

Ny har jag ätit lamm ticka sizlar med nanbröd, och är stoppmätt
Lite svårt att inte somna, men jag försöker att låta bli. Jag försöker...zzzzzzzzz

Jobb idag igen

Efter en god frukost tutar vi iväg mot gårdagens trädgård och hämtar riset och löven från häckklippningen
Regnet ligger i luften men håller sig hittills i schack
Hittade precis en fästning som tryckt in sitt fula huvud i min degiga, bleka mage, och tog bort den med en äcklad min

En början-24

Vågorna kluckade mot den tjärstinkande ekan och ljudet från slagen mot bryggan ekade över viken.

29 juni 2012

Trädgårdshjälp, kurs i Digitala affärer, och bilmekaniker

Igår var det en intensiv dag.
Barnen strulade vid frukosten och jag kände hur svetten porlade över pannan då vi äntligen satt i bilen.
Vår bil gick ju sönder igår och skulle få nya bromsskivor plus ett grenrör, så vi lämnade vår lilla pärla hos mekanikern och fortsatte i Peters bil.

Razmus lämnades på sportcampen i Huddinge, och jag stannade hos min kund I Fullersta.
Idag tog jag itu med den yttre trädgården som inte blivit ansad och klippt på mycket länge. Den vackra men grymma Åkervindan hade omfamnat nästan hela häcken och långsamt kvävt den.
Vindan är en av mina favoriter så jag gav den ett nytt hem hemma vid vår pergola där den inte kan göra någon skada.

Jag kröp in under häcken och klippte bort grenar så att jag lyfte upp den från marken.
Ann marie kom ut och hjälpte till att ta bort grenarna samtidigt som hon berättade anekdoter från sitt liv. Vi är väldigt lika i sättet trots att det är mer än trettio år mellan oss.
Hon är en kruttant som behärskar både data och har skött huset ensam tills nu.

Jag ser att hon blommar upp då vi sakta men säkert rensar hennes tomt från sly och högt gräs.

Peter kom tillbaka på eftermiddagen  med en plåt som han beslog över hennes haciendaskorsten som läckt en längre tid, sedan klippte han gräsmattorna och samlade ihop ännu mer kvistar.

När jag använder grästrimmern på hennes gräsmatta som mer eller mindre antagit formen av en äng känner jag hur dofterna slår emot mig. Det luktar rödklöver, kråkvicker och en massa andra.
Jag njuter av varje sekund, och tänker att det är en ynnest att få möjlighet att göra i ordning en så vacker trädgård som denna.

Klockan halv fyra kör vi iväg och hämtar Razmus på sportcampen, sedan åker vi i full fart mot dagiset och fritiset...hm...jag skäms då jag kommer springande. Våra barn är de sista som är kvar, och stackars Rickard har fått vänta på mig en hel halvtimme extra.
Du förstår varför jag har barnflicka va? Saknar henne dagar som denna. Hon har barnen tills vi hämtar dem, och klagar aldrig. Ingen stress.
Nåväl, nu gick det ju bra, och i morse bad jag Rickard om ursäkt, varvid han replikerade med "En gång är ingen gång. Det är lugnt."

Inatt pluggade jag igen. Digitala affärer har visat sig vara något jag länge saknat. De pushar och lär mig saker i samma mängd. Vi som som går kursen har olika erfarenheter, och det är mycket spännande att se vad de gjort innan.
Klockan hinner bli ett innan jag stoppar.
Jag hinner knappt lägga huvudet på kudden förrän jag somnar sött.

Idag körde jag ungarna till dagis och fritis som vanligt, sedan Razzel till Fullersta. Taxi Östlund var god dröj.

Sedan vände jag hemåt igen, och åkte till en trädgård I Vårsta som stått en längre tid.
Det är något speciellt med dessa trädgårdar. jag kan inte hjälpa det, men det känns nästan fel att ta bort alla vackra vildingar som jag kallar blommorna.
I den här trädgården har de fått massor av kråkvicker.



Den står i stora klungor, och jag tycker personligen att det är väldigt vackert.
Jag ska fotografera så ska du själv få se.
Dagens projekt är stort...1600 kvm skall bort.

Zilla vår hund har varit hos tandläkaren alldeles nyss, och fått tandsten borttaget. Stackaren är alldeles groggy efter medlet, men vaknar nu upp i buren med de andra gangstrarna.
När jag kommer ut från veterinären som förövrigt är en mycket charmig äldre man, ringer det. "Hej, jag såg din annons på valparna", säger en kvinna med utländsk brytning. "Jag tänkte ge en till min dotter i femtonårspresent. Hon har längtat efter det i fem år nu, och jag skall gå ned till deltid så att vi kan ha hund."
Jag ser vår lilla valp framför mig, som blivit ännu en familjemedlem. Klarar jag av att sälja iväg henne?
Jodå, jag vet att sorgen försvinner, och att saknaden ersätts av lättnad då jag inser att tre hundar är mycket, och fyra är minst två för mycket...men...hon är ju så söt och go den lilla.
Vi bestämmer att de ska komma förbi på lördag och titta.
Zarah är klar för leverans, så det kanske blir försäljning imorgon...puh...nej, inga mer valpar nu. Det gör ont i själen att sälja dem. Man fäster sig vid de små liven. Ligger med dem tätt intill bröstet på kvällarna och ser hur de hjälplösa råttliknande pyrena förvandlas till käcka krabater fulla av charm.
Oj, oj, oj jag vet minst två som kommer att gråta, kanske till och med tre.

Just nu sitter jag i bilen och skriver medan bilverkstaden byter ut hjulen på bilen. Framvagnen har varit felinställd, och orsakat att däcken slitits snett. Nu måste vi byta däck, och ställa framvagnen.
Pengar, pengar...mera pengar.
Besöket igår innebar ett djupt hål i sparkassan. Närmare tiotusen lax kostade det.
Det här kostar fem till.

Så fort de är klara åker jag tillbaka till trädgården och fortsätter trimma, för imorgon är det utlovat regn.


En början-23

I samma ögonblick som den genomskinliga vätskan blandades med något rött såg jag en silhuett av en storvuxen man bakom gardinen.

27 juni 2012

Plåtslagare, författare och trädgårdshjälp på en dag

Natten tillbringade jag med att lyssna på föreläsningarna från Ann Ljungbergs mfl kurs Digitala affärer.
Det första avsnittet kändes det som om jag var tillbakaflyttad till åttiotalets charmkurs som jag gick via en mataffär, men efter andra avsnittet kände jag att något hände.
Jag lärde mig nya saker, och kände mig upplyft, ville starta med uppgifterna direkt, men såg på klockan att den var ett.

I morse åkte jag och äldsta sonen ihop så att stickorna rök. I ilskan knäckte jag hans Sean Banan skiva i två delar. Less på att han trots tillsägelser inte lydde varken mig eller Peter.
Jag har varnat mister flera veckor nu, och ändå...satt lillasyster gråtande i bilen med en lång ful reva efter Razmus naglar i morse. Jag blev arg då jag såg såret, och hörde gråten, men ännu mer förbannad då jag fick veta att orsaken var en futtig pinne från skogen som Raz inte ville att Zabine skulle röra.
Grrr...

Jag lämnade in Hampuz på dagis och Zabine på fritis, sedan åkte vi mot Fullersta och lämnade av Razmus på sportcampen, och for vidare till min kund som har en fantastisk trädgård som behöver omsorg.
Några saker som behövs är trädklippning, buskklippning, gräsklippning, rensning av rabatter och mycket annat. Det blir några veckors jobb.
Tyvärr var det för blött idag så vi for vidare mot Vega till takjobbet.

Solen höll sig undan hela dagen, och det var skönt ute.
Hundarna låg tysta i bilen och tittade på oss när vi jobbade.
Peter hade varit flitig igår, och satt fast hela tjugotvå plåtar om vi falsade. Måste tala om att det är snyggt. Jäkligt snyggt, och jag är stolt som en tupp att kunna göra det jag gör. Jag är ingen plåtslagare, men får testa på det mesta.

Min firma går finfint, och kunderna kommer till mig sakta men säkert. Idag har jag fått två nya trädgårdar att ta hand om. Ska titta på dem på måndag, och hoppas kunna ta mig an dem så fort som möjligt.
Samtidigt drar Peter i mig. Han gillar att vi jobbar tillsamman och har lite kul åt min höjdrädsla, men är samtidigt stolt över att jag inte bangar.
Titta bara här:

Just den här ställningen är felbyggd. Det är för långt till räcket och det känns hela tiden som om jag ska falla rakt ned eftersom jag bara har två smala brädor att gå på.
Men det är bara att gilla läget...och svälja rädslan.

Taket i sig är inte speciellt brant, men idag halkade Peter på några vattendroppar som inte torkat, och var ytterst nära att dyka ned mot jorden i ett flygande fläng.
Mitt hjärta stannade nästan, så rädd blev jag.
Och min respekt för höjder ökade massivt. Jag nästan kröp fram över taket.
I alla fall en liten stund.
Vi falsade det, och fortsatte lägga skivor tills det var komplett.
Klockan hade rasat fram till tre, så det var bara att packa ihop.
Under tiden jag packade satte Peter lister.
Det var alldeles för nära takkanten för att jag skulle kunna vara med. Det hisnade i magen då jag kikade över kanten, och jag gick istället ned till goa backen där jag kunde stå stadigt igen.


Nöjda åkte vi och hämtade Razmus, och de andra.
Men något var fel...bilen lät förskräckligt. Det kom från den bakre delen tycktes det, och jag lade mig under den utan att se något. En bil fick väja för mig, och tutade ilsket.
Vi åkte till bilverkstaden och fick en koll. Det är skivorna och ett ok som felar bland annat. Sjutusen pix kostar det.
Hå, hå jaja...faan rent ut sagt. Det är så förbannat tråkigt när bilar går sönder, och dyrt blir det.

Vi fick tid imorgon, och plötsligt är jag billös.

Barnen lade sig motvilligt med orden "Vi har ju sommarlov och borde få vara uppe så länge vi vill"
Hm, späd på min sorg över att inte ha råd att vara ledig. Gör det bara, småglin, tänkte jag, och motade Lilleman som kom springande och ville vara uppe.
Jag mutade med en film, och fick då tid att skriva.

De somnade sent omsider, och jag...fick tid att gå till mitt tredje yrke...författare.

Nu ska jag gå på mitt manus igen, och fortsätta redigerandet.

Peter får bara använda låg volym på teven, annars stör han mig.

Imorgon ska jag upp på höjden igen, denna gång upp i ett högt äppelträd som jag ska beskära.

Godnatt.


En början-22

Stranden låg tyst och öde, och det enda som syntes var en svart Skarv som seglade över mig och Petra.

26 juni 2012

En tung dag som lättas upp med en kurs i Digitala affärsmodeller

Den här dagen har varit urusel
Som jag skrev förut vaknade jag med blodtrycksfall, och ställde till det rejält med vårt dagsschema.
Rubbet brast.

Peter stackaren fick göra allt, inklusive skjutsa Zabine till fritis och Razmus till Sportcampen. Lilleman fick vara hemma eftersom Peter inte hann in till dagis med honom.

Dagen tillbringade jag i soffan, svärande över min skitkropp som vägrade samarbeta.
Orsaken? Ja du något så fånigt som att jag inte rört mig tillräckligt. Jag har haft det så sedan jag var ung.
Är jag för stilla stannar även blodet med följd att det svartnar för ögonen och jag svimmar.

Gårdagen tillbringade ju vi i bilen, och ja...så gick det som det gick.

Mitt på dagen släpade jag mig ur soffan och tvingade mig ut på promenad med hundarna. Allt gungade.
Men, men...jag och Lilleman gick några kilometer i vått gräs, och samlade fästingar, blommor och andra växter på vägen genom snåren.

Inte förrän på eftermiddagen kände jag mig något sånär kurant igen, och Peter hade ringt hundrasjuttioelva gånger eftersom han var orolig för mig.

Jag fick ett mejl från en potentiell kund och bestämde träff på måndag.
Ute vräkte regnet ned, ömsom strilade.

Nu har jag vaknat till liv igen, och ska kika på kursen Digitala affärsmodeller

Godkväll

Slagsida

Idag vaknade jag med yrsel.
Det tog inte många sekunder att inse att det var blodtrycksfall.
Egentligen så vet jag mycket väl att min kropp kräver daglig motion för att fungera tillfredsställande, och att jag blir spysjuk då jag tillbringar dagarna i stiltje.
Ingen bra sits då man är författare, eller omkringåkande hantverkare som vi var igår.

Peter fick rodda barn, hundar och allt annat medan jag låg i soffan.

Jag låg flera timmar innan huvudet gick med på att resas från kudden.

Nu har klockan slagit tolv och ändå fungerar kroppen uselt.
Åh vad arg jag blir...
Skrivandet får vänta tills imorgon, för yrseln gör så att bokstäverna snurrar runt, runt.

Återkommer då det lugnat sig

TEMA Ställa upp

Två och två stod vi med raka ryggar, tysta, väntande på vad mannen framför oss skulle ta sig till.
På marken låg två andra av oss, skjutna på nära håll i huvudet.
Jag hade lovat min far att ställa upp för de mina i kriget, men ju längre jag deltog i farsen som leddes av en clown till ledare, ju mer längtade jag efter att gå hem.

I skolan hade jag lärt mig att man ställer upp för varandra, inte ljuger och svär.
Första dagen på lägret lärde jag mig det, och mer därtill.

En början-21

I den lilla gläntan fanns det tre sorters blommor som utmärkte sig mer än andra.

Ingen bra början

Idag har jag blodtrycksfall och mår pyton
Det snurrar och gungar utan att jag kan stoppa det
Sakta men säkert tar jag mig upp på benen, äter sen frukost och klär på mig
Sedan kommer yrseln igen och tvingar mig till soffan där jag ligger med benen högt
Blir inte många knop idag

25 juni 2012

Frö till en bokide`

Ìdag har jag färdats kors och tvärs hela dagen över Stockholm
Först åkte jag med barnen till skola och dagis, sedan körde jag Razmus till Sportcamp i Huddingeskogen, och jag lovar att det var verkligen låååångt upp i skogen.
Tur som var åkte Peter med i sin bil för att kolla var stället låg, och lotsade mig vidare efter att vi lämpat av Razzel.
Regnet öste ned så snabbt att vindrutetorkarna inte hann med trots att de var på högsta fart.

Vi lämnade Peters bil i Rågsved på hans verkstad, och for vidare mot Länna, där han pratade med kunden vi lägger ett tak åt.
Jag tog naturligtvis upp datorn och skrev på bloggen plus min nya blogg En början där jag varje dag skriver en tänkbar början till en bok eller novell.
Såg att Johanna Wistrand gjort en app med något liknande och blir arg för att jag inte kan göra appar. jag vill ju så gärna lära mig. Har massor av ideer.
Kollar mejlen och ser att Ann Ljungberg skickat första lektionen Digitala Affärsmodeller  och vill öppna länken direkt, men hejdar mig.
Det ska bli otroligt intressant att se vad som kommer att läras ut.

Under tiden jag skriver gnäller valpen och de andra hundarna som vi tog med oss idag. Regnet fullkomligt dränker bilen.

Vi laddar för att kliva upp på taket som ser både halt och kallt ut, när telefonen ringer. Peters kompis har läckage på sitt nybygge och behöver akut hjälp.
Sagt och gjort. Lättad att slippa eländet på taket sätter jag mig i bilen.

Vi styr ut mot Tyresö där solen gör tappra försök att torka bort regnet, men bara lyckas delvis.

När Peter måttar på huset tar jag ut hundarna en och en. Det är vått, och de har ingen lust att göra vare sig det ena eller det andra, men faller till slut till föga och gör ifrån sig. Regnet har stannat av.

På backen hittar jag ett svartglänsande hårspänne som fortfarande glittrar trots att det rostat. En manuside poppar upp i huvudet, och jag försöker memorera orden jag hör.
Det första jag fann var ett spänne. Svartglänsande låg det delvis nedstucket i jorden. När jag tittade uppåt såg jag ett svart tegeltak på kullen, och antog att spännet tillhörde något barn från huset som lekt i skogsbacken. Försiktigt knäppte jag igen det, och lade det på en sten, väl synligt om någon letade.
Då jag vände om för att gå fastnade jag i något, och lyfte på det gröna gräset med fingrarna. En kloliknande gren hade greppat om min fot, och jag fick dra med båda händerna för att få loss den.
Det var då jag insåg vad jag höll i. Vita benknotor lyste genom leran...

Där stoppade jag hjärnan med ett högt "NEJ!"
Istället torkar jag av fötterna på hundvalpen och lägger in henne i bilen med de andra.

Jag tar fram manuset Hat och en gnutta kärlek för att redigera det, och hinner läsa in flera sidor i Iphonen innan Peter kommer tillbaka.

Efter en snabb titt på klockan ser jag att det är tid att hämta småttingarna, och ber Peter skynda på.

När vi kör in på hans verkstad tittar jag på klockan igen, och slappnar av. Det är dryga halvtimmen kvar tills de måste hämtas.
Peter får ta sin bil och lotsa mig ut i kringelikrokar från området.
Under tiden som jag kör börjar hjärnan leka med den nya texten igen, och slutar inte förrän jag sätter på radio ett och lyssnar på ett reportage om musikskapande.

När jag kliver ur bilen i Vårsta skiner solen, och det duggregnar lätt. 
En halvtimme senare när jag hämtat Lilleman och Zabine plus hennes kompis Lovis vräker det ned...igen.

Postlådan är full av post hemma, och ett brev har nästan trillat ur. Det är vått, och knappt öppningsbart.
Beslutsamt sätter jag igång en brasa under tiden som tjejerna ritar ute i köket.
En timme senare lagar jag mat till oss, och tvättar några maskiner tvätt.
Letar desperat efter Razmus nya träningsbyxor, men hittar dem inte någonstans. 
Peter ringer och berättar att han letar efter Razmus, men inte hittar honom bland alla barn. De ska åka till affären och köpa nya träningsbyxor, och ett par skor.

Här hemma är det livat. Tre barn kan ha väldigt kul, och använda hööööööga skrik. Hampuz ropar olyckligt från toaletten att han kissat på sig, och får bada.
En halvtimme senare står Zabine i samma ställning.
Ja herregud vad de kan de små liven.
Först badar Hampuz, sedan Zabine och Lovis.

Lagom till att de lagt sig framför en video ringer Lovis mamma och vill ha hem henne.
Barnen somnar och jag tar ut hundarna, sedan hänger jag tvätten.

När golven är varma i huset slutar jag elda och kurar ihop mig i stolen på kontoret framför datorn.
Äntligen får jag skriva på manuset.

Godnattkram

TEMA Nidbild

"Du kan inte göra så Pelle. Det är inte okej", sa Sandra uppbragd och slog ut med armarna i en hopplös gest. "Pia är faktiskt tonåring, och känslig", fortsatte hon och lade händerna på höfterna i ett försök att se bestämd ut.
"Hon får skylla sig själv. Pia och jag skojar alltid med varandra", sa Pelle, och rullade ihop affischen han visat sin fru. "Om några år har hon glömt det här, jag lovar."
"Nä vet du vad, det här är en nidbild av din söta dotter. Som till råga på allt fyller år. Jag vill inte vara med om det här."
Sandra slet till sig den hoprullade bilden och tryckte den mot backen så att den vek sig i två lika stora bitar, sedan slet hon sönder affischen i små bitar. "Leta upp en av de där söta bilderna då hon badade i tunnan istället. varför måste du nödvändigtvis förlöjliga henne?"

Pelle tittade på det som var kvar av bilden, och drog med fingret över dotterns mun. Sandra kanske hade rätt? Den här gången hade han kanske gått för långt?
Med pennan fäst bakom örat, och tungan i mungipan tog han sig an uppgiften hon gett honom, och var snart fast i redigeringsdjungeln på photoshop.

En början-20

Ensam på en ö i ösregn, kunde det bli sämre, tänkte jag och hörde ett underligt ljud bakom mig.

Regn

Regnet öser ned och jag som ska jobba med en trädgård idag
Dessutom glömde jag glasögonen hemma
Ha, ha den här dagen lär bli tokig

24 juni 2012

En början-19

"Glass, glass, glass, i stora lass, lass, lass...", sjöng barnen så högt att det skar i öronen på Kurt.

Ond aning

Midsommardagen började med regn. Ett tunt fint, nästan osynligt som knappt kändes men ändå vätte t-shirten när jag var ute med hundarna.
Lilla Zarah som vi döpt valpen till, gör allt för att hänga med de vuxna hundarna, och lyckas sisådär.
Hon blir blöt och om hon varit en disktrasa hade jag kunnat vrida ur henne en hel del vatten.

Peter och jag dukar fram frukost medan ungarna tittar på teve.

Efter maten tar vi på oss jobbarkläder, och går upp på ett tak för att sätta upp de sista skivorna.
Det blev en dags jobb, och klockan hann ticka fram till åtta innan vi gav upp.

Lördagsmys med barnen, och film med Sandra Bullock. Ond aning hette den. Jättebra film med spännande vändningar. Jag höll mig till och med vaken.

Lade ungarna, sedan ramlade vi ned i soffan igen.
Mina hälar värker efter att jag stått på stegen som är lutad mot taket. I princip har jag varit placerad där hela dagen, och förstår så väl varför fötterna protesterar.
Peter masserar

Vi somnar och halvsover oss igenom ytterligare en film.

Idag vaknade jag tidigt, och tog ut hundarna. Det har regnat inatt, så allt var blött. 
När jag passerade en gran som sträckte sig ut över stigen blev jag våt inpå skinnet.
En stor korsspindel försökte fånga mitt hår, och spindelväv fastnade i mitt ansikte.

Solen skiner igen, och Hampuz kom precis upp. Resten av ligan sover djupt, och jag tänkte tjuva till mig lite tid att skriva.

Ha en underbar dag
Kram

TEMA Ignorera

"Den ljusnande framtid är vååååååår."
Ungdomarna uppe på scenen sjöng i falsett och ignorerade för några sekunder det som komma skulle.
De struntade i att besöket på arbetsförmedlingen inneburit skakande huvuden, och blickar som vek undan då de sporde om sin framtid.
"Jaaaaaaaaa."
Janne Karlsson var en av dem som gjorde det, och Teresa Höghammar, likaså Paulo Tezzini och Rebecka Kadechi. Samtliga bodde med sina föräldrar i den lilla byn där fabrikens skorsten var rasad, och lokalerna ekade tomma. Där männen som ägde nästan allt i staden styrde så att alla som ville gå på krogen gick på det enda som hade öppet just då.

Teresas mamma torkade en tår som rann över den magra kinden, och snöt sig i en näsduk med släktens anagram. Hon sneglade mot raden framför henne där granntanten stod och klappade händer och grät om vartannat.
Solen sken från en ljusblå, molnfri himmel. Svalorna flög högt. Några måsar på jakt efter mat svepte över folksamlingen väl vetande att där det fanns folk fanns det rester.
I oförättat ärende flaxade de vidare, och lämnade plats åt några små sparvar som såg ut som gråbruna köttbullar med stjärt.

Rektorn äntrade scenen, vände sig mot ungdomarna, såg glädjen och lättnaden i deras ansikten, och fasade för att släcka den med det stora kuvertet i sin hand.
"Tack för ett intressant, och härligt år. Nu hoppas jag att ni får ett bra liv", sa han och tittade på det första kuvertet. "Paulo Tezzini, kan du komma fram?"
Pojken var snabbt på benen, reste sig från stolen och sträckte fram handen. "Ja Sir."
Han rodnade då han insåg felsägningen, och såg hur fadern blev röd. "Ja Rektorn", sa Paulo och rodnade medan han bannade sig själv väl vetande om straffet som skulle komma då de stängt ytterdörren.
"Varsågod unge man. Det är en ära att få träffa någon som dig. Du har högsta betyg i allt utom matematik. Du kommer att gå långt, jag lovar."
"Tack S..." Paulo tystnade. "Jag menar Rektorn."
Han bugade sig flera gånger, och satte sig på den svarta, hopfällbara stolen igen.

När avslutningen var över gick ungdomarna hemåt med tunga steg. Pratade sinsemellan om jobbsökande och sommarjobb. Letade ännu en orsak att stanna i tiden där de var. Ville insupa glansen av alla år tillsammans.
Susanne, som var yngst av dem började sjunga lågt. "Den ljusnande framtid..."
"Är vååååår", fyllde de andra i med tårar i ögonen, och kände sig lurade, kränkta och förvirrade. 

23 juni 2012

TEMA Svalt

Jag vaknade lika svettig som då jag lagt mig
Invirad i lakanet
Fortfarande sminkad
Huvudet smärtade
Händerna likaså

Med snabba steg tog jag mig de få stegen till köket
Öppnade frysen och tog ut isfacket
Plockade upp en av isbitarna, och lade den mot nacken
Den var först iskall, sedan lenande sval
Tog bort det svettiga, äckliga 
Gjorde mig till människa igen

Midsommar utan alkohol och dans-kärrpromenad

Igår var det midsommarafton.
Jodå jag vet att du vet det, men hos oss var det en lugn härlig midsommarafton. Utan alkohol, och dans kring midsommarstång. 
Jag, Peter och barnen åkte till Hågelbyparken och la oss på en filt bredvid en stor uppblåst, läskig haj där ungarna kunde studsa hur mycket de ville.


Razmus ramlade framåt och slog sig, men gick upp direkt efter och hoppade igen. Hajen öppnade och stängde gapet om och om igen.
Vi kom inte längre än hit, och mig gjorde det inget. 
Solen gassade, och barnen var nöjda.
Peter och jag myste med ungarna
Efter några minuter såg barnen en tjej med sockervadd och ville också ha. 
Naturligtvis fick de det, och jag smakade. Det är säkert tjugo år sedan sist.
Du minns kanske den där speciella smaken, och känslan när vadden smälter på tungan?
Zabine åt upp sin medan Razmus kastade sin nästan direkt. Han gillade varken smak eller konsistens.

Som avslutning på besöket gick vi till lekparken där jag slog mig ned på bänken, och barnen rasade runt bland flygplan, rutschkanor, snurrande och hoppande saker, och gungbräden.





Efter några timmar gick vi till bilen, men hittade på vägen det här:

Rätt ut i ett kärr var det en smal brygga, och vi följde den...
Razmus var fascinerad av miljön
Hampuz likaså
Det var som när vi var i djungeln i Thailand. Allt var grönt, och nära.

Efter några hundra meter tog bryggan slut, och vi hamnade i en tät skog där vi hittade en smal stig som vi följde.
Plötsligt ser jag en växt som jag känner igen, men först inte minns namnet på. Förrän Zabine tänker lägga handen på det vackra bladet. Då minns jag: "Det är en Björnloka. Rör den inte", skriker jag och tar tag i henne.
Vi följer stigen vidare, och anar taken på området där vi ställt bilen.
En äng och ännu en stig senare står vi vid bilen.
Överallt står det Björnlokor, stora vackra sådana.
För dig som inte vet vad det är kan jag berätta att den liknar hundkex, men är mycket, mycket farlig. Rör du den får du stora brännblåsor som vid läkning ger stora ärr. Ingen trevlig växt alltså.

Jag fotograferar och håller undan Hampuz från dem med ena handen, och de andra med andra handen.

Väl hemma igen grillar vi med grannarna, och äter tårta som Peter och barnen gjort.

Sedan lägger vi ungarna och rasar ihop i soffan, för att vakna sex i morse med stel rygg.

En början-18

Ekan låg precis där det var sagt, och när jag lyfte på den gröna presenningen hittade jag två hinkar fulla med verktyg.

22 juni 2012

En början-17

"Gratis? Vem faan har pratat om det? Nä, nä ettusenfemhundra pix annars kan du gå."

21 juni 2012

Katt på hett plåttak -plåtslagare

Idag var det hett på taket.
Så hett att mina stackars fötter längtade efter ett svalkande bad.
Tur som är så är plåten vi lägger nu grå. Inte ljusgrå, men dock grå.
Hade den varit svart skulle vi tvingats använda långbyxor och handskar när vi jobbade.

Peter köpte ett par underbara sandaler till mig idag. Du vet sådana där som tål både att gå på spikar med och få tunga saker på tårna utan att det gör ont. Ursköna är de med.
På lunchrasten satt vi ute i solen och åt. Sjalen har jag för att skydda mig för solen som var brännhet idag.

Vi plockade bort en massa saker från taket, och kastade ned det här tunga åbäket som fastnade på vägen ned, och slet med sig räcket. Det var några nervösa sekunder då vi trodde att den skulle fortsätta in i fönstret. Ha, ha...du skulle sett Peters min. Lättad bar han den till bilen då vi konstaterat att huset var oskatt.


 Efter halva dagen var jag tvungen att sätta på mig solhatt. Vi drack massor av vatten, men jag erkänner att jag svor högt åt solskenet några gånger då jag brände mig på plåten.
Idag lärde Peter mig att falsa plåt, och lämnade över ett hörn som jag fick fixa till. Stolt gjorde jag som han sa, och voila vad det blev snyggt.

Efter jobbet körde vi snabbt till Willy´s där vi nästan slängde i en massa mat och skyndade oss hemåt.
Lilla Buster skulle nämligen hämtas halv sex. Vi hamnade i kö, och jag nådde inte köparna i telefonen.

Peter, stackaren, slängde sig in i vår bil och åkte på en något försenad bilbesiktning, och fick skäll för att han var sen. Bilskrället är defekt och måste lagas. Bingo! Inte nu...inte, inte nu.

jag skjutsade hem Rita och upptäckte halvvägs att min plånbok fortfarande låg hemma, och att bensinen började ta slut.
Ingen bra ekvation alls, men jag lyckades ta mig hem.

Nu ligger Peter och sover i soffan, och jag tänker skriva.

Midsommarkram

Tidningen Skriva har verkligen lyckats

Idag fick jag tidningen Skriva, och blev snart nog fast i reportage efter reportage. Det här var det bästa numret av alla säger vi i skrivgruppen unisont via Facebook. Det här numret hade allt, och lite till.

Jodå, jag prenumererar redan, och tänker fortsätta i evigheters evigheter om tidningen är så här bra.
Tänk dig själv att öppna en tidning och sluka varenda rad i den. Det är magiskt när det händer.

Jag är en sådan där som läser alla möjliga facktidningar, och har hittills bara hittat två konkurrenter till Skriva. En av dem är Mac Word, den andra är Gör så här som jag älskar att läsa.

Att min favvoförfattare nummer ett är med gör inte saken sämre. Om du inte läst böckerna som Sven Å Christiansson skrivit ska du göra det per omgående. Nu beror det naturligtvis på om du är intresserad av det han skriver om, nämligen seriemördare och trasiga barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp med mera.
På ett enkelt sätt ger han mig information och skapar intresse samtidigt. 
En mycket intressant bok är : I huvudet på en seriemördare

Nu är klockan snart tolv och jag ska skriva mitt blogginlägg, sedan fortsätta skriva på manuset.

Ha det gott vännen
Kram

Plåtslagare måste ha solskydd och vettiga skor

Sitter i bilen på g till taket igen, men med oss i bagaget har vi sjalar för skallen och hantverkarsandaler, dvs sådana som tål både spik och tappade saker på tårna.
Solen gassar så det blir svettigt idag
Ha en härlig midsommar
Kram

En början-16

"Ett glas Jäger har väl ingen dött av", säger Pontus skadeglatt, och nickar mot Simon att han ska hälla upp.

20 juni 2012

Ännu en dag som plåtslagarlärling på SPEED BYGG & PLÅT

Gårdagsmorgonen började med att Zabine kröp ned i sängen.
Några minuter senare började konserten av ylande valpar ute i vardagsrummet.
Det var bara att inse fakta. De ville ut NU, och tänkte inte vänta två sekunder mer.

Hela skocken vuxna hundar följde med ut i skogen, och Peter dukade fram.
Hampuz sov och fick göra det för de skulle ju vara hemma med Rita.

En blyg sol steg upp över himlen, och jag samlade ihop valparna som skulle vaccineras, chippas och veterinärbesiktigas.

Peter åkte iväg nedåt byn för att kolla ett jobb, och jag for iväg mot Vårsta med trollen.
Men något var fel...en lastbil hade brunnit så det var kö...lång, lång kö.
En halvtimme senare stod jag hos veterinären och fick valparna åtgärdade, sedan åkte jag hemåt igen.

Peter och jag skyndade oss till huset vi plåtar i Vega, och lade snabbt på flera skivor, men insåg när vi kom mot slutet att snickarna byggt taket snett.
Herregud vilket stök det blev...
Nåja, det var bara att inse fakta...de två sista skivorna var för korta.


Vi for till Tumba till min kund, och klippte gräsmattor, rensade ogräs och trimmade alla kanter. Hon blev jättenöjd.

Efteråt hämtade vi barnen plus Rita i Tumba centrum, och trängde in oss i pickupen. Både Peter och jag var trötta, så trötta.

Lilleman ville ha sällskap i sängen, och...ha, ha...där åkte min skrivkväll väck för naturligtvis somnade jag...och vaknade halv tolv.

Det var bara att krypa ned i sängen. Min egen den här gången.

Imorse klev vi upp tidigt och gick igenom alla vanliga rutiner. Rita försov sig, och kom inte förrän halv åtta.

Peter och jag for iväg till firman och knäckte två plåtar plus listen, sedan fraktade vi mycket försiktigt de 6.40 m långa listerna sakta, sakta längs vägen till jobbet i Vega.

Det var några nervösa trettio minuter vill jag lova.
Mardrömsscenariot var att plåten skulle fladdra av och göra så att spännbanden vi satt fast eländet med skulle gå av, och orsaka en bilolycka i värsta fall.
Puh...
Men allt gick bra, och efter att vi dragit upp det på taket fäste vi det, och gick sedan på lunch.
Idag käkade vi indiskt, dock inte lika gott som från restaurangen i Tumba.

Snabbt tillbaka, drack massor med vatten, och upp i stekande sol igen. Det är inte lätt att tillbringa tiden på ett kokhett plåttak, med svarta skor och svarta byxor.
Kan tala om att mina fötter luktade pyton då vi åkte hem.

Dagens resultat ser du här:


När jag kom hem slängde jag av mig de illaluktande strumporna och städade åt valparna som var galna. De ville ut, ut, ut från sitt fängelse.

En timme senare kom en valpköpare och hämtade sin gullegris. Zitha, vår minsting. Mamman tog farväl av henne genom att slicka henne, sedan åkte den nya ägaren iväg.

Zabine var lite ledsen i ögat en stund, men lade sig med de kvarvarande valparna på golvet, och blev gladare då de bet henne i örat och näsan.

Barnen lade sig efter att ha ätit Peters köttfärssås och spagetti, men grinade illa eftersom det inte var mörkt ute. "Jag kan inte sova", sa Razmus, och somnade några minuter senare.

Nu ska jag också krypa till kojs.
Imorgon blir det ännu en dag på taket.
Kramar



En början-15

Solskenet stack mig i ögonen när jag vände mig mot honom, och värken kom tillbaka i huvudet

19 juni 2012

En början-14

Jenny såg hur långtradaren närmade sig i backspegeln och förberedde sig på smällen

TEMA Sommarregn

När jag vecklade ut pappersbiten föll två ringar ut. Den ena var min, men den andra hade jag aldrig sett. Inuti stenen såg jag en liten insekt.
Ett milt sommarregn föll från en gråmulen himmel, och vätte min nakna hud.
På papperet hade någon skrivit tre ord HÅLL DIG BORTA.
Texten var så hårt skriven att papperet gått sönder.

Jag satte mig på trappan trots att den var våt, och kände hur regnvattnet åt sig in i mina kalsonger.
Vem kunde det vara som skickat mig det här budskapet? Jag hade inga fiender.

I samma ögonblick hörde jag en motor varvas upp, och såg en blå sportbil komma körande i full fart.
Innan jag hunnit resa mig slängde någon upp dörren och kastade en rund, mörk tingest mot vårt hus.
I förskräckelsen glömde jag några sekunder att jag var naken, och sprang över det daggvåta gräset mot bilen, men stannade tvärt då jag såg en gevärsmynning som vilade mot det nedvevade bilfönstret.

Med händerna över huvudet backade jag sakta steg för steg tills jag kände trappans kant mot hälarna. Fortfarande med händerna över huvudet satte jag mig på den, och väntade.
I ögonvrån såg jag hur den runda bolliknande saken snurrade runt, runt några meter från köksfönstret där barnen satt och åt frukost.
Inom mig upprepade jag samma mantra om och om igen. "Gode Gud gör så att de springer till sina rum. Gör så att Linda lägger sig med morgontidningen i sovrummet. Snälla, snälla Gud."

Bilen backade ut från vår tomt, och försvann, men jag vågade inte röra mig av rädsla. Kroppen tycktes fjättrad mot det ruttnande träet i trappan, och mina våta, gräsfyllda fötter stod sida vid sida, väntande på att deras ägare skulle startar upp dem.

Linda öppnade dörren och kastade ut några brödkanter till fåglarna. "Hej, vad gör du?"
Jag sneglade på det runda som låg några meter från oss. "Gå in älskade du. Gå bara in. Fråga inget."
Hon följde min blick och såg granaten som nu låg stilla. Tittade på mig med frågande blick, och lade handen över munnen med ögonen fylld av tårar.
"Gör som jag säger", sa jag lågt. "Gör det NU!" skrek jag och reste mig snabbt, puttade in Linda och kastade mig på mage innanför dörren. "Det är en granat."

Barnen kom utspringande från rummet och tystnade då de såg mig med Linda under.
Victor som bara är tre sträckte ut armarna och sprang mot oss, men jag drog ned honom genom att ta tag i fötterna.
Sakta tog jag min familj från det utsatta läget till baksidan av huset.
Linda stod darrande med Lilleman hårt omsluten i famnen, sa inget, men visade på alla sätt att hon var upprörd. "Varför?", sa hon efter en stund. "Varför?"
"Jag vet inte. Jag har absolut ingen som helst aning vad de där gjorde här. Granaten verkar bara vara ett skrämskott, men jag tycker vi lämnar huset för säkerhets skull", sa jag och smekte Katrins kind då hon tryckte sig mot mig. "För barnens skull."

I samma ögonblick förstod jag varför allt det här hände. Ludwig tillhörde maffian i stan. Det var allmänt känt, men det fanns inga bevis. Celeste hade varnat mig flera gånger, sagt att det vi gjorde var fel. Celeste, underbara kvinna. Den vackraste jag någonsin träffat. Så het och villig varje helg då vi låtsades jobba över.
Jag närde drömmar att sticka med henne, lämna barnen och Linda, men kunde inte. Tanken att aldrig mer träffa Katrin och Victor gjorde ont.
Hur hade Ludwig listat ut sanningen? 
Nu förstod jag innebörden av orden och mindes var jag sett den andra ringen. Det var Celestes. Den hon bar om halsen. Jag hade sett den då vi älskat. Hållit den i min hand ett antal gånger, fascinerad av insekten som levat för flera tusen år sedan.
Jag lyfte luren för att ringa, men möttes av tystnad

18 juni 2012

Spyflugor-regn och mera regn

Har du hört låten Tigerjakt av Mora träsk. Exakt så känner jag ikväll.
En envis stor spyfluga terroriserar mig, och gör djupa loopar ovanför mitt huvud.
Surrande flyger den runt, runt i rummet och retas med både mig och hundarna som försöker fånga den med munnen, men smäller ihop käften så det rister i mig.

Idag har det varit en riktig struldag. Inte en enda plåt fick vi upp på taket. Inte en enda.
Usch och fy för sådana här dagar.

Jodå, jag får betalt, men jag hatar att bara sitta och vänta på att folk ska dyka upp.
Det regnade som tur var inte, och efter en timmes väntande gav jag upp och satte mig i bilen där jag lade redigeringspärmen och datorn imorse.
Ha, ha det är bra att vara smart. På det här viset fick jag något gjort i alla fall.

Bilen var äckligt varm, så jag hade ingen superkänsla i det jag gjorde, och ikväll fick jag snällt kika igenom ändringarna jag gjort.

En av mina kunder ringde och ville ha mig dit, men det här infernaliska regnandet gör att det är omöjligt att klippa gräsmattan eller rensa ogräs.
Imorgon ska valparna få ett identifikationsnummer, ett litet chip i nacken, besiktigas, och vaccineras, sedan hämtas de på onsdag och torsdag. Nu väntar bara lilla Zarah på någon som vill ha henne.
Peter tyckte att vi skulle spara lillfia, men fyra hundar är minst en för mycket, nästan två för mycket, så nä tack nu får det räcka.
Men söt är hon, och busig som få.

Ikväll släppte molnen ned allt det samlat under dagen, och nu öser vattnet ner över oss.
Katten kommer in drypande våt, och hundarna tittar bedjande på mig då jag öppnar dörren för att släppa ut dem.
Det blir ingen gräsklippning imorgon, den saken är klar.

En början-13

Dagens början har du här.
Idag ska jag upp på tak och banka plåt.

Dramatiken över det som hänt tycktes kanske vara stor, men i det lilla samhället hade inget liknande hänt på över tjugofem år.

TEMA Jogga

Att ligga här är som att genomgå en själslig jogging
Dofter driver in i näsan, för att landa i lustcentret
Ögonen njuter av vajande prästkragar, lupiner och humlen
Himlen går från ljusblå till mörk, nästan svart yta på några sekunder

Det är som att vara i en målning av Roussou eller någon annan känd målares alster.
Ett evigt kretslopp av lysande färger beblandar sig i lagom mängder av livets kretslopp

Sommar

När jag öppnar mina ögon ser jag Zabine. Hon är rädd.
Har drömt mardröm och vill komma ned till mig
Jag lyfter på täcket och släpper in henne.
Lägger armarna runt lillstumpan och somnar om
Det är sommarlov för skoltrötta barn
Men vi ska jobba stenhårt med ett stort rak idag och har anlitat en barnflicka
Regnet ligger i luften när vi lämnar gården
Fåglarna kvittrar tveksamt
Köer finns efter vägen, men inte lika långa

17 juni 2012

Tjafs

Regn, regn massor av regn
Det enda positiva är att jag får massor skrivet på nya manuset.
Orden ramlar in i skallen, formas och skrivs ned.

Hundarna sätter ut nosen i regnet, sedan backar de in igen. Håller sig hela dagarna. Ligger på soffan, utsträckta med tassarna sida vid sida. Blundar och njuter av att bara vara.

Katten kommer in, går ut, krafsar på rutan och vill in efter några minuter, för att sedan gå ut igen.
Till och med myrorna håller sig undan. De där infernaliska krypen som invaderat vår veranda, och befinner sig på varenda stig i skogen. Att stå still är förenat med extremt stor risk att få stöveln fylld av svidande myrkiss.

Peter och jag tvättar, skurar efter valparnas framfart på golvet, och försöker roa tre barn som är urless på vädret, och ger varandra tjuvnyp så fort de har möjlighet.

När halva dagen passerat åker vi iväg till ett äldre par som bor i Vårsta och vill ha min hjälp med trädgården. Och nog behövs det. Syrenhäcken är på väg upp i skyn, och gräsmattan innehåller massor av vajande grässtrån med öar av vilda blommor som spridit sig. Buskarna är stora, och har vidgat sin radie efter åratal av fritt växande.
Det är vackert med sådana där vildvuxna trädgårdar, men samtidigt sorgligt. De som bor där får på det sättet en stämpel att de är för gamla, och borde ha flyttat till ett mindre ställe, helst ett hem.
Mannen var 86 år, och tanten inte mycket yngre. 
Nästnästa vecka tänker jag ta mig an uppgiften att styra upp och rätta till det glömda.

Vi fortsätter till badhuset där Peter och de två äldsta badar medan jag och Lilleman fikar. Vi hinner både med glass och en röra som kallas Slush innan de är klara.
Razmus ska gå simskola för andra gången, och har gjort ett simtest. Zabine ska gå nybörjarkurs...hm...i alla fall var det så jag tänkt.
Men ibland blir det inte som man vill, och så blev det idag. Zabines anmälan har missats, och kursen är full. Med stor irritation betalar jag Raz kurs och går därifrån.

Vi far vidare till Bauhaus för att återlämna en grästrimmer jag köpte för några dagar sedan, men hittar naturligtvis något annat. En rejäl sele till vår grästrimmer. Rejäl förresten...det är bättre att benämna den som bättre än den gamla. Rejäl är den inte. Min förhoppning är att den ska göra mitt arbete lite lättare.

Tjafset mellan barnen pågår oavbrutet under dagen. Hampuz puffar till Raz som kör in en armbåge i hans arm. Det gråts och skriks om vartannat, och till slut...lackar Peter ur, stannar, ställer ut Raz på en cykelväg, och åker därifrån.
Naturligtvis vänder vi och åker tillbaka, även om både jag och Peter ledsnat rejält på pojkarnas kivande. Raz gråter, och säger förlåt, sedan kliver han in i bilen med droppande näsa.

Hampuz fortsätter tjafsa ända tills vi kommer hem.

Barnen får omedelbart gå till sängs.
Jag läser några kapitel ur Vargbröder, sedan går jag till mitt rum och skriver på manuset.

Godnatt

Utdrag ur mitt pågående manus

De här raderna är ur mitt pågående manus, en självbiografi


Den tjugonde mars sitter jag på toaletten och gråter hjärtskärande. Med skakande ben och fladdrande hjärta tittar jag på den lilla vita plastbiten med två rutor, och ser ett plus. Hjälp, tänker jag. Vad har jag gjort? Vad har vi gjort? Hur ska jag som är en sådan vildunge kunna ta hand om ett barn? Jag som inte ens klarar av att planera en vecka framåt?
Jag ringer upp min väninna och namne för att dissekera ämnet.
   ”Herregud, jag vet inte vad jag ska göra. Hjälp mig. Peter kommer säkert att dra.”
   ”Inte…”, säger hon lugnt. ”Ta några djupa andetag och ring honom sedan.”
   ”Nä, jag törs inte. Det är bättre att jag väntar tills ikväll. Du…tack för peppning. Nu ska jag till gymet och köra ett stenhårt pass.”
    Hon skrattar. ”Lycka till gumman. Det går säkert bra.”

TEMA Svära

Jag såg aldrig tecknen
Anade aldrig att du tänkte dessa sjuka tankar
I min värld lekte livet
I din var det kaos

Så lika, men ändå olika
Du i din konstruerade fantasivärld
Jag i min

Den där kvällen kunde jag svära på att du sökte min blick
Letade det rätta ögonblicket att vräka ur dig
Tystnaden mellan oss var talande
Fick mig att darra

Ett ord räckte
"Hora", skrek du plötsligt. "Förbannade luder."
Svartsjukans demon slog sig ned mellan oss, och svepte med sin skarptandade svans.
"Jag ser nog hur du gör dig till när han går förbi", fortsatte du, och höjde knytnäven.
Slog mig

Jag hann aldrig värja mig
Såga aldrig tecknen
Kunde inte läsa din min
Förrän det var försent
I min värld lekte livet
I din värld var det kaos

En början -12

Sven gick med vaggande steg över gården som han brukat sedan barnsben. Det sved i hjärtat att lämna över den, men det var något som måste göras.

Se där, idag fick du två meningar igen.
Detta var vad som poppade upp i min hjärna.
Nu är det din tur
Länka gärna in det skrivna i kommentaren under

Lycka till


16 juni 2012

Mingel med innehåll och substans-Novelltävling-Ann ljungberg

Jag var ju på mingel på Vulkan i veckan.
Det jag slogs av var att det inte hände något.
Till skillnad mot Ann Ljungbergs underbara träffar där vi får stifta bekantskap med olika författare och får massor av innehåll, så var Vulkans mingel bara...just mingel.
Jag hade gärna hört någon av deras användare berätta om sig själv, och vad som fanns att välja på. Hur hon eller han blivit hjälpt, och slutresultatet. Vilket är extremt viktigt om jag ska lägga ex antal tusen på min bokutgivning.

Det var god mat, mysiga, men små lokaler, och trevliga människor, men tomt.
Ann bjuder mer på sig själv, fyller oss som lyssnar med tips och frågor. Låter de som lyckats komma genom nålsögat hos förlagen berätta hur de gjorde. Kort sagt informerar och peppar sina skrivarvänner på ett nästan magiskt sätt.
I dagarna fick jag det här mejlet från henne:
Novelltävling

Skriv en novell på temat LEVA SIN DRÖM!

Förstapristagaren vinner skrivarkurs och boende i Las Palmas, samt ett resebidrag på 1500 kr. (värde 10000 kr) De 20 bästa bidragen vinner en plats i antologin "Leva sin Dröm" som kommer ut i december och författarna får möjlighet att köpa 10 böcker var till tryckpris + frakt (= julklapparna räddade)!

Temat för novelltävlingen är alltså att leva sin dröm. Novellerna kan vara självbiografiska eller helt påhittade. Lev ut dina fantasier eller låt en karaktär leva ut. Huvudsaken är att det är berättelser som spritter av livsglädje och inspiration. Max 10000 ord.

Tävlingsinstruktioner:

1. Berätta för omvärlden om tävlingen! Blogga, facebooka, twittra, youtuba - eller något annat som syns - den här länken. (det blir ett FINT bonuspris för alla som har kreativa sätt att sprida tävlingen  - även om du inte skickar in någon novell.
Låt mig veta vad du gjort för att sprida informationen -senast 1 augusti. (bidrag som inte delat informationen hamnar tyvärr utom tävlan) Använd gärna hashtag #levasindröm i sociala medier

2. Skicka ditt bidrag till novelltävlingen senast 15 augusti till novell@annljungberg.se- i PDF, rtf eller Word-format

(De som redan anmält sig till kursen i Las Palmas är naturligtvis välkomna att delta i tävlingen och har möjlighet att vinna tillbaka kursavgift mm)



Avslutning-trimning-vacklande köpare

Igår var det skolavslutning för barnen.
Razmus sjöng, och Zabine både sjöng och dansade.
Organiserat kaos skulle jag vilja kalla det, ja dansen alltså. 
Tänk dig femton småttingar som ska följa en lite äldre tös, men istället tittar på grannen, som tittar på grannen.
Jag spelade in det, och ska visa Zabine det om några år. 

Under tiden de sjöng fick jag sms från en tjej som skulle titta på sista valpen. Hon hade köpt en annan. Typiskt, men tur i oturen att jag inte tagit med valpen till avslutningen som jag tänkte.

Razmus sjöng faktiskt bra, och stod för en gång skull stilla. Jag var imponerad.
Hampuz ledsnade och ville gå när programmet fortsatte, och vi gick till lekparken på skolgården där vi träffade ett antal andra barn som ledsnat på att stå stilla.


När vi kom hem stod vi handfallna några sekunder eftersom vi hade räknat med att vara på simhallen några timmar med Razzel som ska lära sig simma.
Stället var stängt pga begravning. Jag rös då jag hörde det.

Jag drog igång Peters leksak/mycket användbara pryl trimmern. Ingen laddningsbar sak, utan en bensindriven. Jag har köpt en eldriven till min firma, som jag nog lämnar tillbaka eftersom jag på några minuter lärde mig hur vårt monster fungerar.

Planterade några nya pelargoner som vi köpt med oss från Ica.

Apropå jobb, så har jag hittat ytterligare en kund. Denna gång i grannskapet. Det är ett äldre par som har hus, men inte orkar med trädgården. En ypperlig chans för mig att jobba.
Ska dit imorgon för att se hur det ser ut, och hoppas naturligtvis att jag hittar fler i grannskapet. Det här är det ultimata yrket för att få solbränna, frisk luft och massor av jord under naglarna.

Kvällen gick åt till manusredigering, diskning och pyssel med firmapapper.

Klockan tre i morse väcktes jag som vanligt av tre ystra valpar.
Zabine sov länge, och klev inte upp förrän det var frukost.

Efter maten var det dags för operation sanering av rum och dammsugning.

Då kom det förbannade regnet och förstörde vår planering.
Peter är nämligen på kalas med Lilleman, och tanken vi hade var att kliva upp på taket då han kommer hem.
Ha, ha...trodde vi ja.
Nu ska jag gå på manuset och fortsätta redigera.

Ha det 
Kramar

TEMA Trösta

Samhället såg mig som en paria
Något att putta över ättestupan
Jag var förbrukad
Gammal
Vilsen 
I min förvirring såg jag inte sanningen
Att svart och vitt blir grått
Hur gult som blandas med blått förvandlas till grönt
Allt i mitt liv var becksvart, och trots att jag höll handen tätt intill ögonen såg jag inte skuggan av hud

Mitt rum var tomt, kallt och naket 
Sängen för stor
Hjärtat gjorde volter då jag skymtade den tröstande Döden
Och jublade då han gick iväg i oförättat ärende 

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...