31 augusti 2012

163 000 besökare-försenad till fest-appkurs på folkuniversitetet

Idag trippade jag över den magiska siffran 163 000 besök sedan starten.

Det är jätteroligt att så många vill följa min färd i livet, och jag hoppas att ännu fler hakar på.

Idag har jag stått och jobbat i ösregn hela dagen, och är våt från topp till tå då jag äntligen får ta av mig.

Skjutsar Raz på fest, och inser när jag ska hämta honom att jag skjutsat dit honom EN TIMME för sent. Uj, uj...gissa om jag skämdes.
Som tur är blir Razzel inte sur.

När vi tittar på teve somnar de en efter en, och bärs till sina sängar.
Jag öppnar datorn för att betala räkningen till Folkuniversitetet.
Jag ska ju gå appkurs där, och kanske lyckas lära mig hur jag skapar en app till min nya ide´.
Ha, ha...nu blev du nyfiken va?
Jag berättar mer senare.

Nu ska jag skriva några räkningar till Peter företag Speed bygg & plåt
Därefter kan jag äntligen sätta tänderna i manuset igen. Ett manus som jag grötat i under lediga stunder idag. Du vet då jag åker från ett jobb till ett annat.

Ha en härlig kväll

Smarta prylar

Tillhör du dem som svär över osköna regnbyxor
De här jag använder på bilden kallas för byxholk.
Coola, ellerhur?

Jag ger upp

Nu är jag blöt från huvud till fot och är på väg mot verkstaden
De vattensäkra kängorna kippar i regnet och jag känner kylan sprida sig upp i benen
Att jobba som plåtslagare är kul... När vädret är ok
Just nu önskar jag att mitt liv bestod av något annat



En början-82

Leo lade sig mot köksbordet, och ögonen föll ihop gång på gång. Snart skulle hon komma.

Ett regnigt Stockholm

När vi åker genom Stockholm inser vi att det regnar precis överallt
Tumba, Huddinge, högdalen
Det spelar ingen roll
Överallt detta infernaliska droppande
Idag blir det blött i skorna

30 augusti 2012

Tak-skräckscenario-pedant

Jag lever med en pedant, och är en ännu värre pedant själv. En rätt bra kombination när man jobbar tillsammans, och faktiskt även när man lever ihop.

Pedanteriet har jag släppt lite, lite på efter att ha fått tre barn som omöjliggör ett smutsfritt hus.
Hundarna och katten släpar in allt möjligt, och min zon där jag förut aldrig tillät stökighet har krympt till ingenting.
Nu ligger tidningar på borden, gräs på golvet, leksakerna hamnar lite överallt, men bärs varje dag tillbaka av barnen som vet att det mamma säger gäller.

Idag har vi jobbat febrilt med att försöka räta ut ett tak som svänger både hit och dit i konstruktionen, och slutresultatet blev faktiskt väldigt bra. Hoppas nu bara att kunden tycker likadant, för allt jobb vi lagt ned syns inte eftersom vi döljer det med papp.

Under lediga minuter i bilen har jag fortsatt att läsa Anders Fagers bok Samlade svenska kulter och kan inte riktigt bestämma mig om jag gillar det eller inte. Jag äcklas av det skrivna, och vill emellanåt inget hellre än stänga igen boken, men...och det är det som är hans tanke...jag kan inte sluta läsa.

Vi har haft strålande sol på taket idag, och jag känner hur det hettar i ansiktet.


När vi åker hemåt hör jag ett underligt ljud från bilen...och inser att det är bromsarna som helt plötsligt bestämt att pensionera sig. Bläh, ännu mer utgifter.
Vår lilla Zafira som jag kör mest ska in i morgon på reparation, eller i alla fall koll. Servon har sagt morsning och goodbye, och...måste bytas ut. Priset har jag inte fått ännu, men...jag anar att det blir dyrt.

Peter öser in motvilliga barn i sin pickup, och åker hemåt, medan jag i väntan på att föräldramötet ska börja, sätter mig vid datorn för att redigera, och blogga.
Jag är sååååå trött, och sliten i kroppen efter att ha stått på tak och stege hela dagen.
Jag spänner mig i musklerna, håller balansen, och det känns när jag slappnar av.

Ha en härlig kväll.

En början-81

Kastrullen som stod på spisen var tillknycklad, och det svarta hade förvandlats till en grådaskig hinna av smuts.

Plåtslagarlärling, författare och mamma-folkuniversitetet-Anders Fager-nya manusideer

"Mamma, jag vill följa med dig", sa Hampuz och tog min hand samtidigt som han gick långsammare.
"Älskling, jag ska vara på taket med pappa idag. I morgon kanske", svarade jag och kände som vanligt hur halsen snörptes åt. "Om vi inte ska vara på taket kan du nog följa med."
"Men...mamma...jag vill följa med dig idag. Jag kan sitta i bilen."
Jag såg framför mig hur han ledsnade efter tre sekunder, och härjade runt.
"Snälllllaaaaaa...."
"Nä vännen. Titta där kommer Robin. Vänta så ska jag prata med honom", sa jag. "Robin, kom hit!"
Den lilla femåringen kom fram till mig, och jag lade handen på hans axel. "Jag hörde att du slagit Hampuz och Samuel", sa jag och spände ögonen i hans. "Gör man så?"
Robin skakade på huvudet.
"Om du gör om det en enda gång till åker vi hem till din mamma och pappa och pratar med dem om det här. Jag går inte med på att du slår honom. Aldrig!", morrade jag och lutade mig framåt för att förstärka hotet. "Man ska vara snäll mot varandra. Dessutom är du mycket äldre."
"Mm", muttrade han och satte händerna bakom ryggen.
"Nu har jag varnat dig. Händer det en enda gång..."

Hampuz ställde sig gråtande och höll om mina ben. "Jag vill vara med dig mamma", snyftade han och grät ännu mer när förskoleläraren Pia tog upp honom i famnen. "Jag vet hur det känns", sa hon lågt till mig, och lade handen tröstande på axeln. "Gå du, han är snart glad igen."

Utanför väntade Razmus. Jag skulle nämligen skjutsa x antal barn till en järnåldersby de hittat här i närheten. Problemet var att jag var osäker på var den låg.

En stund senare var Raz och de andra avlämnad, och jag åkte vidare till Huddinge för att lämna av bilen, och åka och jobba med Peter.
Efter några snabba ärenden, och en fotosession på ett tidigare jobb.(se nedan) åkte vi till Tyresö.
Solen lyste, men mörka moln tornade upp sig, förebådade regn, men höll det inne.

Idag stärkte vi upp taknocken med plåt, och spikade fast papp över.
Pappen är hal, och jag går försiktigt på den, rädd att rasa ned i backen.
Peter fotograferade mig då jag jobbade.

Innan vi lämnade stället tog vi loss rännan som kommit snett.
I morgon hoppas jag att vi hinner få på alla rännorna, och kan börja knäcka takplåten.

På vägen tillbaka hemåt droppade Peter mig vid Gullmarsplan där jag tog t-banan mot city.
Ett city som var lika fullt av folk som vanligt. Det är jättekul att sätta sig på en bänk för att studera dem likt insekter.

Klockan sex började skräckförfattaren Anders Fagers introduktion till kursen om att skriva skräck, fantasy och sciencefiction. 
Folkuniversitetet var fullt av nyfikna själar, och jag satte mig i en av fåtöljerna för att fortsätta läsa Jacqueline Kothbauers bok MEDIABABE.

Anders Fager var både underhållande och gav oss några trådar att nysta i. Han berättade om sitt skrivande, och ritade upp de två största bitarna i skräckskrivande. Nämligen FASA och ÄCKEL.
Skrattande sa han att man inte alls behöver förklara för läsaren varför saker händer i manuset. 
jag tänkte på min filmmanusförfattarlärare Kurt Öbergs ord, och log inom mig. Han skulle gå i taket av irritation om han hörde det här, och jag reagerade...det måste jag erkänna.
Men jag är inte ovillig att tänka om.

Kursen med Anders är på åtta gånger, varannan vecka, och jag vill...jag vill så det värker, men vet inte om jag hinner. Så fort manuset jag håller på med är färdigt, är det dags att dyka in i självbiografin Missfall, föreliggande moderkaka, och tidiga sammandragningar om barnen. Därefter har jag manuset Elefantprinsessan, och efter det manuset Ja älsker däj ja.

Och icke att förglömma...filmmanuset på boken Hat och en gnutta kärlek.

När informationen var slut gick jag fram till Anders och presenterade mig, sedan gick jag hem, via pendel och bilen som stod i Huddinge.
Mörkret kom snabbt över mig, och jag blev tvungen att tända lyktorna.

Nu har jag skrivit fakturor och kämpat länge för att fortsätta hålla ögonen öppna. Men...
Dags att sova.
Godnattkramar


29 augusti 2012

28 augusti 2012

En början-79

"Nu härjer ni för mycke ongar. Ta re lite lugnare ä ni snälla", sa kvinnan på brett hälsingemål, och stod kvar några sekunder innan hon gick in i sin stuga och stängde dörren med en smäll.

Söta drömmar-manus-takjobb

I förrgår fick vi äntligen hem den nya bäddmadrassen från Jysk, och...den är en dröm. Jag sover såååå gott om nätterna, och vill inte kliva upp på morgonen.

I morse hade jag samtliga barn där också. Gissa om det var trångt? Men det är underbart att ha dem bredvid sig, och jag fasar för den dagen de anser sig för stora att krypa ned med oss.

Min pappa fyller 70 år den första september, och jag plus min syster och några till har en underbar sak på gång till honom. Något som passar en jägare, och man i den åldern.
Jag berättar mera senare.

Idag har vi mest åkt runt känns det som, men jag passar på att redigera manuset som faktiskt börjar bli på sluttampen, eller...är det verkligen det? Ha, ha...jag har lärt mig att det går att vinkla en text flera hundra gånger, och gör allt för att låta bli.
Ibland får en karaktär fri framfart och orsakar rabalder, eller andra saker. Ibland gäller det att tygla fantasin.

Solen skiner, men värmen har inte kommit tillbaka, så jobbsandalerna fick stå hemma i morse. Istället satte jag på mig tennisskor, vilket inte är så bra om man går på spikar. Hm...som tur är finns det inga sådana dit vi strax ska åka.

Ha en underbar dag
Kram

27 augusti 2012

Långkalsonger nu? Manus till utlandet?

Gårdagsnatten tillbringade jag med mitt kära manus. Ja herregud så många vindlingar det kan finnas. När blir ett manus klart att åka hemifrån egentligen? Är det inte bara en fråga om när jag vågar släppa greppet och låta någon annan läsa?
Hittills har ingen enda fått läsa hela manuset. Inte ens min karl, eller mina skrivarkompisar. 
För en gång skull känns det hårt att lämna det. Veta att någon annan läser det jag fnulat på natt efter natt.
Jag som delat med mig frikostigt av allt skrivet törs plötsligt inte riktigt lämna över till någons kritiska öga.

Det jag skriver på nu är rått, och många tankar lär flyga genom läsarens hjärna då de får tillträde.
Min kära bloggvän Mångmamma har lovat att granska den, och Izabell som båda läste min förra bok Pappersskärvor.
Om inte något förlag vill ha den trycker jag den själv, och översätter den till engelska. Sverige är egentligen ett lilleputtland vad det gäller manus, och min önskan och mitt hopp är att filmmanuset kan förverkligas i USA. 
Än så länge har jag inte hittat någon väg.

Idag har jag och Peter varit på taket, först var vi i Vendelsö och satte en ränna. Ställningen som stod där var av den bästa varianten. Jag gick upp via en trappa, inte en skranglig stege som vanligt.
Det blev många upp och nedstigningar.
Men det var iskallt...så jäkla kallt att jag allvarligt funderade på långkalsonger.
Jag bar två fleecetröjor, och kängor istället för mina vanliga jobbarsandaler. Vätan gjorde så att fingrarna blev stela som pinnar.

Notera springan mellan ställning och vägg. Jag kände hur det hisnade då jag tittade ned, och kollade noga var jag satte fötterna.

När vi satt upp ränna och stuprör for vi vidare till nästa anhalt: Tyresö.
Där satte vi också upp rännor och stuprör. På tomten såg jag flera Mördarsniglar, och jag aktade mig noga för att trampa på dem. Vill inte ha med dem hem. Vi har faktiskt inte en enda på vår tomt, peppar, peppar ta i trä.


Dagen gick fort, och efter några timmar på stället var det dags att packa ihop, och skynda hemåt. Det tar cirka en timme att ta sig hem., om jag har tur vill säga. Köer kan bildas och jag blir stressad då faktumet att dagis och skola stänger halv sex snurrar genom skallen.

Vi klarade oss från regnet idag, och solen kom blygt upp och hälsade när jag stod på skolgården.

Nu lyssnar jag på dagens webbmöte från Digitala affärsmodeller och får som vanligt massor av inspiration.

Nej du, nu är det dags att skriva på manuset.
Godnatt




En början-78

En militärfärgad sliten keps, och en tjock, svart skinnjacka var allt mannen hade på sig. I övrigt var han naken.

26 augusti 2012

Ledig...oh nej inte som företagare inte

I fredags var jag med Peter på ett tak hela dagen, och på lördagen åkte jag till en kund som ville ha hjälp igen.
Zabine följde med mig, men gjorde inte många knop. Hon mer eller mindre intervjuade tanten jag var hos, och jag hade ganska svårt att inte dra på smilbanden när Zabine radade upp fråga efter fråga, och mer eller mindre krävde att få svar.
Hon fick en glass medan jag slet så att svetten lackade. Dock ingen längre tid eftersom gräsmattan var så liten.

När det var klart åkte vi hemåt, och gjorde bara ett kort stopp för att köpa mjölk hem.

Idag har det regnat...ja nu menar jag inte något fjöl, utan ösregn som smattrade mot taket, och hotade att trycka ihop förrådet.
Vi satt inne och tryckte hela dagen. Jag diskade, dammsög, tvättade och särade på tvätten tillsammans med barnen, och lade in den i respektive skåp.
Det ska läras i tid. Visst kan de vara motvilliga och till och med sura ibland, men jag är en sträng mamma, och tolererar inte att någon av dem smiter från sina sysslor.

Peter och Zabine åkte iväg och hämtade en ny bäddmadrass. Jag kan informera att det är väldigt obekvämt att sova bara på sängen utan bäddmadrass. Kroppen känns som om någon stått och hoppat på den...från alla håll.

Två förlag jag tagit kontakt med har sagt att de vill se manuset när det blir klart, och jag redigerar så gott jag kan med stökiga ungar, och utebliven sol som tvingar dem att vara inne.
Det är mycket tjat om att spela xbox, och på datan. Något jag i möjligaste mån försöker att undvika.
Så gott det nu går...de två yngsta pockar också på...vill lära sig spela, och tjatar både på mig och storebror som har väldigt svårt att lämna ifrån sig kontrollen.

Dagen börjar ända sitt slut, och jag försöker sömma ihop alla måsten, och få skrivtid, men stöter på nya hela tiden. Ryggsäckar ska packas fulla med saker, och extrakläder till ungarna. Kläder måste läggas i, ifall att den lilla/lille blir blöt eller så skitig att de inte får sitta i skolsalen i det skicket.
Ja du förstår vad jag menar va? 

Nu stänger jag nätet för dagen, men hoppas att vi ses imorgon.
Här hemma ringer klockan sex för att väcka familjen Östlund/Meijer.

Godnattkram

En början-77

"Godmorgon, min älskade fru", sa Kalle och lyfte på täcket för att lägga sig intill Maja. "Idag är det vår första dag som gifta."

25 augusti 2012

En början-76

"Jag varnar dig...om jag säger om du ser mitt ansikte kan jag aldrig släppa dig."

24 augusti 2012

En början-75

"Stanna...för i helvete Susanne Holmberg...stanna. Jag vill bara prata med dig."

Kiss-gråtcirkus-skrik-redigering-hjärtont

Vaknade av Peters höga rop: "Jävlar. Hampuz har kissat på sig. Upp ur sängen. Fort."
Yrvaket känner jag en liten hand över min höft, och vänder mig om. Jodå, Lilleman har finurlat sig upp i vår säng inatt, och jodå det är blött. Allt, allt är blött, och stinker urin.

Vi lyfter upp Lilleman och häller i vatten i badbaljan, sliter lakanet, och det andra ur sängen, och inser att det är lönlöst. Kisset har gått genom den tjocka bäddmadrassen, ned i resårbotten.
Jag häller på möbelschampo, och gnuggar tills svetten lackar, men...nä...det riktigt stinker av sakerna.

Peter stoppar in lakanet och mitt duntäcke i tvättmaskinen, medan jag tvättar av lilleman som sakta vaknar till liv, sitter tyst och tittar på mig.

"Mamma jag fryser", säger han plötsligt och håller armarna runt sig själv. "jag fryser jättemycket."
Han får en morgonrock och förpassas till vardagsrumssoffan.

Naturligtvis väcks de andra av uppståndelsen, och hundarna pockar på att de vill ut.

Barnen klär på sig. Jag tar ut hundarna, och packar in dem i bilen med vattenskålar, mat och koppel.
Razmus och Zabine börjar äta, och plötsligt råkar Raz välta mjölkpaketet så det rinner ut över bordet, ned på golvet. 
Puh, ge mig styrka, tänker jag och hör hur Peter bannar sonen.

Men iväg kommer vi. Allihop.

Razmus tjafsar i bilen om att vi ska spela rock, och skriker högt då Zabine sätter på lugna favoriter. Det blir krig mellan syskonen, som naturligtvis slutar med grin.
"Mamma, Razmus drar mig i håret", säger Zabine, och sätter ut fingrarna som klor. "Akta så jag inte river dig", fortsätter den lilla och slår ut med dem mot brodern.

När barnen är lämnade lugnt och stilla, ringer jag till Peter som möter upp mig på parkeringen.
Vi flyttar över hundar, ryggsäcken med datorn, och extrakläder till hans bil, sedan åker vi iväg till Vega där Peter ska möta en kund.

Och jag...passar på att skriva.
Och kanhända att jag hinner redigera också.

Inatt redigerade jag tills ett-tiden då Peter mer eller mindre tvingade mig att gå till sängs.
Han är säkert orolig efter anfallet jag hade idag. Hjärtat gjorde ont, och jag fick ingen luft, men det gick över efter några minuter.

Ha en härlig dag
Kram

23 augusti 2012

Ledsna barn-trädgårdspul-örvärk-intresserade förlag

Det var svårt att lämna Lilleman i morse. Han höll mig hårt, hårt om halsen, och grät. "Jag vill följa med dig mamma", hulkade min lilla prins, och tittade mig djupt i ögonen.
Jag visste att Peter stod och stampade hos min kund, och kände mig rätt stressad, men ville inte lämna vår son så ledsen.
"Jag kommer snart hjärtat", sa jag med hjärtat bräddfullt av kärlek och ångest över att se Lilleman så ledsen. "Idag ska jag stå på taket, och då kan du inte vara med", fortsatte jag, och bet mig i tungan för att inte lägga till att jag först skulle till Fullersta.
"Jag kan sitta i bilen och vänta", sa Hampuz med hoppfull röst. "Snälla mamma?"

Dagisfröken räddade mig, och drog honom ur min famn. Han höll mig så hårt att jag följde med när hon drog i honom.

När jag gick därifrån visste jag att han strax skulle skratta igen, men det gjorde ont att veta att jag lämnade honom gråtande.

I Fullersta öppnade min kund grinden då hon hörde min bil, och jag tog snabbt itu med grävandet igen.
Några minuter senare kom Peter och hans kompis.
Vi bytte stuprör, och lade ned de nya markrören medan regnet och solen turades om att bombardera oss.
Det var lerigt som attan, och jag var glad att jag slängde in stövlarna i bilen det sista jag gjorde. Vi halkade omkring som Bambi på is.
Killarna fixade till hennes stuprör, och sedan lade jag och Peter ned de nya markrören, och såg till att de låg rätt.
Nu saknas bara en fiberduk i änden på rören, och lite fyllning, sedan är det klart.

Efter att vi ätit åkte jag mot skolans parkering där jag satte mig och skrev på manuset.

Manuset ja...ett förlag har anmält sitt intresse, så jag har lagt in en ny högre växel i redigerandet. 
Så gott det nu går med heltidsarbete och tre småttingar som slåss om min uppmärksamhet när de är hemma.

Ikväll har jag öronvärk som jag tror beror på regnet. Jag är ett av de där barnen som hade ständiga öroninflammationer som barn, och kan vara lite känslig vid sådan här väderlek. Det är som om fukten kryper in i hörselgången. Jag hoppas det försvinner tills imorgon, annars får jag väl peta in lite vitlök i örat och lindra det.

NU ska jag redigera manus.

Ha en härlig kväll
Kram


En början-74

Ingen såg när Teo tog tändsticksasken, och gömde sig bakom den grönprickiga gardinen i vardagsrummet. I alla fall trodde han det.

22 augusti 2012

Trädgård och grävning

"Vad är det här?" sa jag och sköt undan några taggiga kvistar på Krusbärsbusken. "Husfasaden är ju trasig"
Marianne kom fram till hörnet där jag stod och jobbade. "Oj då, det där ser inte bra ut. Det har nog dolts av alla buskarna som du tagit bort nu.

Exakt där började min karriär som markanläggare. Peter undersökte stuprören och såg att de spruckit, men inte nog med det. De var felvända!!
Vattnet som kom utforsande åkte rätt ned i husgrunden, och hade redan lossat flera lager av puts. Det såg inte bra ut alls.

Idag tog jag tag i problemet, men först åtgärdade jag ett annat.
Mariannes pump som tar bort vatten från källaren var död, och jag letade efter en säkring, men hittade ingen. Fundersam följde jag den svarta sladden till kontakten och såg att den inte sitter i. Gissa om vi skrattade gott.

Några spadtag senare hittade jag ett vitt, gammalt sjuttiofemrör som låg som markrör, men inte var inkopplat. Det hade åkt in jord i änden, och efter en snabb signal till en stressad Peter bestämde jag mig för att avlägsna eländet.
Ojne vojne vilket slit det var. Rötter hade lindat in röret, och blommor växte på jorden ovanför, ibland stora buskar.
Efter två timmars intensivt jobbande hade jag frilagt ett rör.


Nu var det dags för nästa, och jag kände hur krafterna tröt nästan direkt. Röret var väldigt svårt att få bort på grund av träd som växte över, och rosor, flera stycken rosor.
När jag åt mat som vi tillagat i mikron, kände jag hur musklerna ljummade.


Envishet gjorde så att jag orkade gräva upp det, men sedan sa jag hejdå, och for till skolan.
Zabine ville ha med sig sin kompis tillika vår granne Lovis.

Väl hemma gjorde jag pannkakssmet och bjöd på det.
Sedan var det dags för en match med Razmus som inte alls hade lust att plugga. Puh, om jag ändå hade något superknep för att göra honom mer villig.

Nu har jag badat av mig jorden, diskat och skurat golv, så nu är det min tur att njuta av livet, det vill säga skriva.


Vilka tidningar köper du?

De här frågorna hittade jag på Bokhoras blogg, och svarade på.

Vilka tidningar prenumererar du på eller köper regelbundet?
Just nu prenumererar jag på Mac Guiden, trädgårdsnytt, Iphonetidningen, Skriva, Pc för alla, och köper mac word, Vi läser,  M-magasin, Nu, Hänt i veckan, Privata affärer, Gör så här, Torp och Gård, och många fler.


Din senaste upptäckt i tidningshyllan?
Iphonetidningen som jag passande nog hittade samma dag som jag införskaffade Iphonen, och inte ens klarade av att sätta in SIM-kortet i den.


Vilka tidningar undviker du i tidningshyllan?
Politik


Vilka tidningar läser du på toaletten?
Alla


Vilka tidningar låter du ligga framme när du har gäster?
Inga speciella


Vilka tidningar gömmer du när du har gäster?
Inga. Alla tidningar finns i tidningskorgarna, och inne på toaletten.



Hur mycket handlar du tidningar för varje månad?
Usch det vågar jag inte ens tänka på

Vilken tidning ger du bort till din mamma?
Skriva skulle jag ge till henne. Hon är en fantastisk författare som tyvärr inte inser det själv


Vilken tidning ger du bort till din pappa?
Jakttidning

Vilken tidning saknar du?
En konkurrent till Skriva, så att jag kan få ännu mer superba artiklar om ämnet, och en ny datatidning som gör intressanta artiklar. Är vetgirig som få, och älskar att lära mig nya saker.

Vad gör du med tidningar som du inte vill spara?
Jag tar ut det som är intressant, sätter in det i en pärm (varje ämne har sin egen pärm). Resten går till återvinningen, eller också får barnen klippa i dem.

Nu är det din tur att svara på frågorna.

En början-73

Ett stilla regn föll över platsen vi valt, och mina kläder blev sakta blöta. Anders tittade på mig med kärlek i blicken, och sträckte fram en svart ask till mig.

Folkuniversitetet-Anders Fager-skräck-trädgård

Tycker du om att skriva skräck? Eller vill du lära dig hur det går till?
Just nu har du chansen att testa en lektion med Anders Fager på Folkuniversitetet.


Naturligtvis har jag bokat en plats, och hoppas några fler av mina författarkolleger vill hänga på.
En föreläsning om Svenska har jag också bokat.

Folkuniversitetet är en guldgruva av upplevelser kan jag berätta. Själv hade jag aldrig beträtt porten dit, och trodde i min enfald att det låg utanför Stockholm vid Universitetet. Ha, ha...så fel det kan bli ibland.
Min kompis Pebbles och hennes förläggare Eva skulle dit och undersöka hur det var att använda lokalen till releaseparty, och lyssna på Jaqueline Kothbauer. 
På den vägen är det...idag har jag bokat flera saker där borta. En guldgruva som sagt. Fylld av saker jag gillar.

Idag lämnade jag barnen lite tidigare för att hinna skriva ett inlägg innan jag börjar jobba.

Bilen hittar ju hit själv numera, så jag satt mest i tankar över min bok, och en massa annat.
Det är så mycket som ska klaffa. Layout, korrektur, testläsare, och redigering i omvänd ordning. Lägg till marknadsföring med recensenter och andra saker så har du almanackan full.

När jag stannade bilen i Fullersta kom Marianne ut nästan direkt, bekymrad för att pumpen i källaren stannat, så jag lade ifrån mig ryggsäcken med datorn och kikade på den.
Ha, ha...jo du ibland är det enkelt att reparera saker. Någon hade nämligen dragit ut sladden till pumpen, så när jag pulade in den i uttaget...voila...fungerade det igen.

Nu ska jag alldeles strax sätta igång med att gräva för att lägga ned markrör. Vi har nämligen märkt att stuprören skjutsar ut en hel del vatten när det regnar så här. Tunnorna räcker inte till. 

Fotografier kommer senare, så du får se vad jag menar.

Ha en underbar dag

21 augusti 2012

Nattliga insikter-drömmar om framtiden-att våga släppa taget

Innan jag lägger mig i graven vill jag:
Ja vad tänker du när jag skriver så där. Finns det något du inte vågat ännu. Det där som surrar långt bak i skallen och trycker på sena nätter när vinet halkat ned i halsen, och hjärnan är lite blurig?

Jag har några punkter jag funderat över, och också tänker förverkliga.
Dessa är:

Ge ut en cd.skiva

Lära mig italienska (böckerna ligger i lådan, likaså cd-skivorna som hör till)
Lära mig spanska (Böckerna till det ligger bredvid)

Åka till Thailand och göra research för ett manus jag gömt i byrålådan (både film och bok). Du vet sådan där riktig research, med boende i flera veckor o.s.v

Ett riktigt skrivarhus, dit alla andra är förbjudna att beträda tröskeln, och där jag kan stänga dörren till alla oljud.

Se en svart panter i verkligheten. På nära håll den här gången, inte på 25m avstånd som i Mexico.

Några fler drömmar har jag inte, och som du ser är de flesta på väg att uppfyllas...och det var dit jag ville komma. Ingenting är i princip omöjligt nu för tiden. Inga avstånd är för långa. Ofta handlar det bara om att ta steget. Att våga tappa fotfästet en stund, och kanske balansera några meter för att hitta plan mark.

Hur ser dina drömmar ut? 

Berätta.

Nu ska jag redigera manuset till romanticcrime romanen Hat och en gnutta kärlek igen.

Sov gott
Kram

En början-72

Det första Anna gjorde varje morgon var att springa ned de tre våningarna, och ut på innergården där en blomma trängt sig upp mellan de gråsvarta stenplattorna. Största hotet var vaktmästare Persson trodde hon, men dagen efter hände något som hon aldrig kunnat förutse.

Regnet befriar

Idag vaknade jag av smatter på rutorna, och log åt min son som låg bredvid med handen under kinden och tittade på mig. Vi skulle nämligen jobba idag. Något som är omöjligt i det här vädret.
Jag har ont i hela kroppen efter gårdagens slitande med rötter och träd, och behöver vila. Helst flera dagar. Händerna är väldigt illa däran, och ska få healing av en kompis.


Hela familjen käkade frukost och jag skjutsade de andra till skolan. Zabine har börjat ettan, och Razzel trean.

Nu sitter jag i bilen på parkeringen och väntar på att kommunhuset ska öppna. Det är dags att ändra inkomstuppgifter gentemot barnomsorgen igen.

ja, herregud så mycket som ska göras alltid. jag blir alldeles snurrig i skallen.

Layoutproblemet med min kommande bok har löst sig via en gammal bekantskap. Han vill att jag redigerar hans manus som tack, och det är helt okey. Vi byter tjänster.

Nu väntar jag på omslagsteckningen från Hanna, och ska lämna in korrekturen till två tjejer.

Men först måste jag redigera den färdigt, vilket går trögt på grund av stöket runt mig, och alla "måsten"

Efter besöket här åker vi hem och redigerar.

Ha en härlig dag
Kram

20 augusti 2012

Nattjobb och dagjobb en svår nöt att knäcka

Igår natt jobbade jag med faktureringen till både mitt (RaZaHa-help4you) och Peters företag Speed bygg & plåt. Det är ju inte bara att fakturera. När pengarna kommit in ska jag skicka kundens Rutadragssumma till skatteverket för att få ut resten av pengarna, och därefter ska jag meddela min bokföringstant att pengarna kommit in.
Papper, papper, papper...det är företagandet i Sverige. Alla vill ha påskrifter och det är många papper som skickas hit och dit.

En skrivarväninna hittade ett intressant föredrag om Svenska som jag bokade, och när jag kikar in på kalendern ser jag att det blir en dryg månad.
Jag ska på mammografi, Lilleman på läkarbesök för att kontrollera hemangiomet i kinderna, och Raz klass ska till en Järnåldersby och behöver skjuts med sina kamrater, men jag ska även på releasefest för min skrivarkamrat Pebbles bok Jag vet inte var psykoser kommer ifrån
Läs den, jag grät då jag gjorde det.

Nåväl klockan hann bli tre innan vi la oss, och som vanligt tyckte jag att det var enormt skönt att sluta ögonen och zzzzzzzzzzzzz.

Idag har jag varit hos inte bara en kund, utan två kunder.
Det första besöket gjorde jag full av tvivel. Gräset var vått, och det kippade om skorna då jag gick över den, men efter att ha trimmat alla kanter tog jag mig an uppgiften som gick galant.
En gräsmatta fixad, dags för snabb matpaus på Statoil, och vidare till Fullersta där det faktiskt finns mycket kvar att göra.

När jag kom dit låg gråsvarta moln över huset som förebådade ösregn. 
Jag gav mig på tuktningen av buskar igen, och Marianne gjorde sällskap. Under tiden vi jobbar pratar vi oavbrutet...och skrattar...ja herregud så mycket roligt vi har tillsammans under tiden jag arbetar.
Hittills har jag spenderat över nittio timmar i hennes trädgård, och nog förändras den...oj, oj...kika själv in på min företagssida och titta.

Vid ett kom Peter förbi och levererade flera säckar jord plus fyra nya vresrosor som heter Hansa rugorosa. Han hjälpte oss bära in säckarna, och jag planterade dem nere i trädgården med stort besvär.
Anledningen till stöket var rötter, mängder av rötter. Dels från Lönnen, men även från Körsbärsplantorna som självsått sig, och några andra buskar som försökt invadera gräsmattan.
Det blev jättefint, och jag var mycket nöjd.
Jag hade beräknat antalet fel, och fick en vresros över som ska planteras någon annanstans.

Peter satte igång med saneringen av baksidan där träd låg över hustaket. Det var inga smala stammar som  han sågade av, nä...det var groooova sådana, som jag nog inte klarat av.
Ljuset  flödade in genom grannens takkrona, och i den smala gången där träden stått.
Plötsligt sprack himlen upp, och solen sken på oss.

Jag tittade på klockan och såg att den var tre. Det var lite halvbråttom att vattna de nysatta växterna och plocka ihop. Peter kämpade med grenar, och träd som han la på pickupen. Ansiktet blossade av ansträngningen, och jag hjälpte till med att dra fram fler kvistar.

Stressad satte jag mig i bilen och skyndade till skolan, medan Peter for till återvinningen.

Hampuz var trött, och påminde mig att han skulle få följa med mig till jobbet imorgon, så...det var bara att gilla läget. 

Razmus gjorde motvilligt läxan medan jag och Zabine planterade en planta björnbär som min kund gav mig.
Har du smakat sådana någon gång? Smarrigt.

Nu är det dags för mig och Peter att äta kvällsmat. Barnen vill inte sova, men jag tänker stänga in mig på kontoret och redigera manus.

Godnattkram

En början-71

"En grotta", utbrast Pia. "Har du hittat en grotta här ute?" Hon omfamnade mig, och ögonen lyste av bus. "Vi måste gå dit, nu på en gång."


19 augusti 2012

En början-70

Sommar, daggiga mornar, en sol som värmer så fort den syns. Allt det där var över nu, och istället väntade kyliga mornar, fallande löv, och första dagen på mitt nya jobb.


18 augusti 2012

Ett besök på plantagen är aldrig billigt

Idag har jag och familjen varit i Södertälje och tittat på dörr till vårt hus.
Måste medge att jag är innerligt trött på att tränga mig in bakom byggställningen, och gå via källardörren. 
Jag riktigt längtar efter en ordentlig ytterdörr, och en trappa.
I dagsläget hänger en plast över dörrhålet, och vindarna viner rätt in i vår kommande farstu som snart har skalet klart.
 Allt tar sådan tid.

Barnen var stökigare än någonsin, och slet i mig från alla håll. De hängde runt min midja och gnabbades om min närhet tills jag röt till och bad dem hålla tyst så att jag skulle höra vad försäljaren sa,
Men icke...det slutade med att jag tog med samtliga till bilen och satte mig där.

När vi en stund senare stannade utanför Plantagen tog jag Hampuz i näven, och sa till Peter att stanna i bilen med de andra.
Inne bland alla växter njöt jag av att gå ensam, eller nja med Lilleman, för ensam är de änglar. Det är när de är flera som det brister emellanåt.

En timme senare gick jag ut genom dörren med vagnen full av allehanda växter.
Dagens fynd var:
1 plommonträd
1 bigarråträd
1 oxel
1 olvon
2 avenbok
1 flox
och ett antal vresrosor som heter Hansa och är mycket lik vanliga buskrosor. De doftar himmelskt och ska till min kund i Fullersta.

När vi käkat på restaurang under stort trassel och stök for vi hem, och jag planterade alla växterna.

Nu sitter barnen och tittar på Sagan om ringen med Peter, medan jag ska träffa min karaktär och diskutera redigering.

ha en underbar kväll
Kram

Vill du höra min röst? Klicka in här

En början-69

"Något är fel Hans, jag känner det, vet det...vänta...jag..."

Klottra

Med långa eleganta svep fyllde Tobias fem år väggen utanför garaget med vit färg. Hinken hade stått placerad i ett hörn av trädgården i flera veckor, och farfar Olle gjorde allt för att förtränga dess existens. Därav placeringen.

Men Tobias som inte alls tyckte det var tråkigt att måla spanade ivrigt in var farfar gömde penslarna, och tog en dag ett av de inplastade paketen för att gömma dem i sitt rum.

Han ritade en streckgubbe som gungade, och en stor blomma, sedan fortsatte han ned mot plåtlisten för att där måla vackra stjärnor.


När allt var klart gick han flera steg bakåt för att beskåda underverket, mycket nöjd med sig själv.

"Tobias", ropade farmor som stått i köket och bakat bullar. "Var är du vännen?"
Han skyndade sig in i huset, och lämnade färgpytsen plus penslarna på backen.

"Ja farmor, här är jag", ropade han och satte händerna bakom ryggen. "Jag har varit ute."
Det låg massor av bullar på köksbordet, och Tobias satte sig på stolen som farmor pekade på.
När hon böjde sig över honom, och hällde upp mjölken rynkade hon på näsan."Usch vad du stinker min pojke. Vad gör du där ute egentligen?"
"Inget", sa han och försökte gömma händerna i knäet.
"Vill du inte ha något?" frågade hon, och lade handen på hans axel. "Det är något mystiskt här, det är jag säker på. Tala nu om för mig varför du är så lågmäld, och inte kastar dig över bullarna som du brukar."
Hon vände upp Tobias hand mot sig och skrek rakt ut: "Men lilla barn, vad är detta? Du är ju full av färg."
Han skämdes, och vågade inte titta på henne. Riktade envist blicken ned i knäet.
"Tobias, vad har du gjort? Var kommer all färg från?"
"Jag har målat", sa han lågmält, och försökte torka av sig på byxorna som färgades vita.
"Var har du målat om jag får fråga, eller vad?"
"Garaget", mumlade Tobias, och la snabbt till: "Igår sa farfar att det hade sådan ful färg, och jag...jag...jag ville hjälpa till."


Tillsammans gick de ut på tomten, och betraktade klottret som lyste upp den svarta dörren.
Hon luggade honom försiktigt, och satte sig ned på huk. "Så får man inte göra. Förstår du vad jag säger Tobias? Låt de vuxna ta hand om sådant där?" Farmodern tog hans vita hand i sin, och torkade hjälpligt av den med förklädet. "Nu går vi in och äter bullar med mjölk, sedan letar vi upp farfar och sätter fart på honom."

En början-68

"Jo men visst du...ha, ha...jättekul...så du påstår att kvinnor är lika intelligenta som en man...ha, ha....den var rolig du...riktigt, riktigt rolig."

Jag ser på dem med andakt, och minns

Vaknar när Zabine oroligt snurrar runt, runt. Det är varmt i sängen och svetten rinner under brösten, så jag hivar av mig täcket.
Ljuset från fönstret väcker de andra, och Lilleman kommer springande från barnrummet med orden: "Jag har letat dig mamma. Du fanns ingenstans."
Skrattande förstår vi att den lilla krabaten måste ha drömt. 
"Vi är alltid här älskling. Kom och lägg dig hos oss en stund", säger jag och sträcker armarna mot honom.
Hampuz kurar ihop sig i min famn, och jag känner hela jag uppfyllas av lycka att få finnas, att ha ynnesten att ha dessa små underbara änglar i mitt liv.



Jobbar just nu med självbiografin om dem, och läser journalerna från deras födslar. En läsning som gör mig andaktsfull över livets underbara mirakel, och läkarnas fantastiska insats.
Razmus som nu är nio föddes nästan två månader för tidigt. Han kom ut genom magen, och fick via kuvös tillbaka andningen, och gavs en chans att överleva trots avsaknaden av normalitet, det vill säga platsen i min mage.
Drygt ett och ett halvt år senare kom vår prinsessa Zabine som idag är sju. Hon sparkade mig på lungorna, gav mig andnöd, och foglossning som smärtade något infernalisk. Peter bar mig in till sjukhuset och sa att han vägrade se mig lida längre. Samma natt kom hon ut via sugklocka, med navelsträngen lindad runt halsen. Hjärtat slog med 50 ynka slag, och hängde som en trasdocka över läkarens armar.
Efter några år var det dags igen. Vårt lilla mirakel Hampuz anmälde sin ankomst, även han två månader för tidigt. I vinter fyller lilleman fem hela år.

Naturligtvis är det jobbigt att skriva om ämnet, och alla känslor från tiden forsar över mig, och dränker mig i sentimentalitet. Min tanke är att boken ska hjälpa en kvinna som är i samma situation.

Nu ska jag äta frukost med familjen för en gång skull.
Ha en underbar dag

17 augusti 2012

Hur gör man en app till mobilen?-

Hur gör man en app till mobilen undrade jag och mejlade frågan till ett antal män (observera att jag inte hittade några kvinnor som apputvecklade), men fick inga svar. Inga svar.
Betyder det att de inte vill samarbeta med en kvinna, eller att det är sommar?


Grejen är att jag funderade starkt på att gå appkursen som är i Tyresö, MEN...den är på två år. Det är två år jag inte har...inte med nystartat företag och förlag i alla fall.

Räddningen hittade jag på Folkuniversitetet när jag igår var iväg och lyssnade på Jacqueline Kothbauer som skrivit boken MEDIABABE. Det roliga, och fantastiska var att hon pratade om exakt det jag går en kurs i, nämligen Digitala affärsmodeller. Där lär vi oss Wordpress av tre fantastiskt duktiga tjejer (ja sträck på er nu Ann Ljungberg, Ann Klefbom och Anna Åberg)
De hjälper oss noviser att bli effektiva och självgående med våra företag, och delar frikostigt med sig av alla tips.

Nåväl, Jacqueline pratade om hur viktigt det är att ha ett snyggt Linkedin-konto. Har du det? Inte jag.
I mina ögon har Linkedin varit tråkigt, men nu måste jag ta tag i det där.

Sedan pratade hon om att Googla sig själv, och där ligger jag ju bra till...i dagsläget är det väl en tio sidor eller så. Jag satt med öronen på spänn i alla 103 minuterna, och fick massor av kött på benen som jag nu ska fixa till.

När jag gick därifrån sträckte en kvinna en brochyr till mig som jag slötittade i, och hittade det magiska ordet Appkurs...
Det killade i magen när jag fortsatte läsa, och håret reste sig på armarna. Det var exakt det här jag letat efter...en intensivkurs på två dagar om att skapa appar. Det var svårt att tygla mig när jag satt på tåget, för helst hade jag skrikit rätt ut. Den 5 sept, eller 17 nov. var datumen.
Priset? Ca 5000 pix, men det är värt varenda sekin. Så fort jag landat i hur jag gör, skapar jag en app till mina noveller som jag gör exklusivt för intresserade, och sedan läser upp. Att flera andra appideer dyker upp i skallen är väl inte konstigt, för jag har en ide´till hantverkarapp bland annat.
Jag anmälde mig den elfte november eftersom den fjärde var fullbokad redan.

Idag har jag kämpat med att bära ris, och löv hos min kund, och klockan två ilade jag till skolan och hämtade smågnuttarna, sedan tillbaka till kunden för att köra iväg alltihop till återvinningen. Det blev ett redigt lass kan jag berätta.

Naturligtvis började det att regna. Inga små ynkedroppar, nä då...sådana där blöta djävlar som halvdränker en. Tur som var slutade eländet lagom till att vi körde in på återvinningen.
Det var många som kom dit iklädd regnkappa. Ett kännetecken för vår sommar i år.

Väl hemkommen spelade ungarna Kinnect, medan jag kikade in på mejlen, OCH...hittar ett bekräftelsemejl från en kvinna på folkuniversitetet. Hon tackar för anmälan, och hälsar mig välkommen.
Jag lägger till att hon gärna får kontakta mig om det blir en ledig plats den 5 sept., och önskar henne trevlig helg.
En timme senare får jag ett mejl där hon skriver att jag kan komma redan den femte, och jag jublar högt.
Ju snabbare jag lär mig det här. Desto fortare kan jag köra igång appen, och hjälpa andra.
Så funderar du på app kan du höra av dig lite senare.

Nu har ungarna knoppat med fadern i huset, och ligger tätt ihop i sängen. Och jag...ska skriva på manuset och annat.

Samtidigt snurra ideer till min logga på förlaget i skallen. Var hittar man sådana? Och hur gör man? frågar jag mig då, och inser att det är dags att lära mig något nytt igen.

Ha en god kväll.
Kram



16 augusti 2012

TÄVLING-Vinn en bok som ändrar ditt liv

Just nu pågår en utlottning av underbara, kreativa Kim Kimselius nya skrivbok Att skriva med glädje
I den har hon skrivit in sin samlade erfarenhet som man hittills bara fått njuta av i hennes blogg.


Jag står naturligtvis på kö för att vinna den, och om jag inte vinner köper jag ett ex på bokmässan, och får den samtidigt signerad.

Om du gillar att skriva, eller är passionerad författare spelar ingen som helst roll. Boken passar för alla, och är full av tips på hur du får till ditt livs bästa manus.

Lycka till

En början-67

Med fasa insåg jag att det var ett par trasiga jeans som innehöll ett ben av kött och blod. 

Höstliga känningar-manusskrivning

När jag går ut på verandan känner jag att det är lite kyligt. Nu har det ju inte varit några ljumma sommarvindar den här sommaren, men idag är det kallt ute. Om inte solen värmt så skulle jag satt på mig en fleecejacka.

Samtliga barn är uppsnurrade eftersom de ska till farmor, och vara där hela dagen.
Jag har ledigt från trädgårdsgörat, och ska in till stan på föredrag

Men först ska jag skriva på manuset.

Inatt blev det sent, mycket sent igen.
Funderar på var jag ska trycka boken, och hur. Via Pod eller trycka vanligt, det är frågan.

Ha det gott


15 augusti 2012

Trädgård-stickiga krusbär och ledsna jordgubbar

Jaha, så var ännu en dag förbi.

Idag var jag barnledig, men hade vissa besvär att få in Zabine på fritis. Hon grät åt allt.

Men till slut kom jag iväg. Tyvärr krånglar servon på bilen så att jag får slita som en hund för att ratta bilen, men efter x antal kilometer lossnade det.

Hos min kund hade gräset redan växt högt och krävde klippning. Jag började med det, och fortsatte sedan med att ta väck krusbärsbuskarna som ynglat av sig så det bildats ett snår av taggiga buskar.
Det gör ju så helskotta ont när taggarna sticker en.

Slutresultatet av rensningen där ser du här under. Vips så har hon fått ett mysigt hörn där kaffet med fördel kan avnjutas.

Då var det dags att ge sig på nässlorna som stod midjehöga på andra sidan stenen, närmast huset.
Jag erkänner att jag inte var speciellt glad åt att slåss med dem, men vad skulle jag göra? Någon måste ta bort dem, och denna någon var jag.

Med trimmern i högsta hugg närmade jag mig ståndet, och beredde mig på det värsta.
Men...det gick galant. Trimmern högg dem i småbitar, och det enda missödet var en liten bit som hamnade på min vad och brände mig. Aj, aj...snabbt på med Salubrin.

Efter några minuter lade sig smärtan och jag kunde fortsätta.

Den gamla jordgubbstunnan var fylld av allehanda insekter och växter, men fick expresshjälp till soptippen. Det är en väldigt smart konstruktion, men alldeles för liten. Gör den i dubbla storleken så blir den perfekt. Tanken var att vi skulle snickra till en sådan, men...nä...vi jobbar för mycket.

När jag tog en snabbkik bakom muren hittade jag det här:

Den här madamen har tagit över allt där bak. Åkervindan växer in i buskar, täcker jorden med sina nästan limegröna armar, och omfamnar träden. Hon är vacker, men lömsk.
Jag ryckte bort det som växt in i buskarna, och lät resten vara kvar. 

Nu ska jag fortsätta redigeringen av mitt manus, sedan sova en stund.

Godnatt vännen
Kram










En början-66

Skorna var skavda där fram, och sulan såg ut som en gäddkäft utan tänder, men han log ändå, mannen jag så väl kände igen, men inte kunde placera.

14 augusti 2012

Wordpress-ormlek-relationer över åldrar

Ännu en dag lider mot sitt slut och jag är ytterligare en dag fattigare.

Utanför fönstret är det becksvart, och kallt. I sommar har de ljumma vindarna uteblivit, men solen har värmt oss. Idag var inget undantag.

Jag och Zabine for hemåt efter att ha släppt av Raz och Hampuz.
Hon ville inte gå till fritis idag, och jag lät henne följa med hem igen.

Datorn och jag bildade kompanjonskap hela dagen, och gick igenom Digitala affärsmodellers sista filmer. 
När jag tittat klart brinner jag av längtan att gå på övningarna, men stoppas av en hund som gnäller vid mina fötter, och en dotter som pockar på uppmärksamhet.

Vi tar en snabb promenad och ser en kopparorm som jag plockar upp från vägen och studerar. Zabine vill i vanlig ordning klappa den, och fanskapet hugger mot min hand. Gissa om han åker iväg snabbt.
Det blir racerfart in i gräset. Nu tror jag inte att den klarar av att hugga mig, men...just att den högg räckte för att paniken greppade tag i mig, och adrenalinet att stiga skyhögt.

Resten av promenaden blev lugn. Vi såg bara en underlig typ som gick rätt upp i skogen, och tittade sig om hela tiden. I  min hjärna spann jag igång en historia om att han var på väg att ta självmord, och inte ville ha någon efter sig, men en timme senare kom han tillbaka.

När vi kom hem fortsatte jag med pluggandet, och slutade inte förrän en vänlig man ringer från skatteverket och påminner mig om att min första inbetalning till skatteverket skall in senast fredag.

Några minuter senare ringer en kvinna från försäkringskassan och informerar mig att jag har fått höjd penning från dem. Tackar för samtalet och lägger till att jag är tacksam att hon lägger ned tid på att ringa och informera mig.

Beror all service på att det är sommar? Eller har de äntligen insett att de måste ändra attityd?

Skyndar mig iväg till min bokföringstant med skattepapperen, och fortsätter till skolan för att hämta lillputtarna som haft en toppendag.

På väg mot Vårsta säger Zabine att hon saknar farmor och mormor, och jag säger att hon kan ringa mormor, vilket hon gör.
Efteråt är hon ännu dystrare, och när jag frågar varför säger min lilla flickunge: "Men jag vill träffa dem. det är inte samma sak att prata i telefon eller använda webbkamera.
Ja, vad säger man? Mormor bor trettio mil härifrån, farmor cirka fem. Lilla, lilla hjärtat, jag förstår så väl vad hon menar. 
När jag var liten sprang jag alltid hos min farmor. Vi bodde nästan grannar, och jag älskade att sitta i köket och se på när hon bakade eller pysslade med annat. Det är något speciellt med den där relationen gammal-ung. Något mina barn tyvärr är med om alldeles för sällan.

Väl hemma igen hittar jag en lösning på hur vi ska kunna uppdatera x-boxet utan fast internet. Den där jäkla boxen har stått hela sommaren eftersom det vägrade fungera utan uppdatering.
Nåväl...jag kopplar in min router, lägger den på övervåningen, och vips...har jag löst problemet.

Överlyckliga spelar ungarna Kinnect resten av kvällen, och har svårt att lägga sig.

Farmor och hennes man kommer på besök en stund, men åker hem strax innan det är sängdags.

Förrymda hundar, och motvilliga barn

Natten ägnades åt redigering. Att hitta det där som antyder något som kommer senare, kanske till och med det magiska som skapar slutscenen.
De så kallade planteringarna.

Klockan var närmare två när vi lade oss. Zabine låg redan i vår säng och sov.

Det är mysigt att ha dem i sängen tycker jag, och snart är det väl slut med det.

När jag vaknade i morse var ingen annan vaken, och jag tassade ut på tå för att släppa ut hundarna.
På vägen tillbaka till sängen sneglade jag på datorn, men bestämde mig för att passa på att sova lite till.

Ha, ha...trodde jag ja. Lilleman kom rusande och var pigg, Zabine vaknade och var hungrig, så det var bara att kliva upp igen och fixa frukost.

Plötsligt hör jag ett högt skällande utifrån altanen, och tittar ut. En raggig byracka står där med pälsen full av frön och lera. Tassarna är svarta och svansen vispar runt.
"Zenta", utbrister jag. "Hur kom du ut?"
Hampuz tittar skyldigt på mig och mumlar att han glömde dörren.

Jag kör iväg barnen till fritids och dagis, men har stort besvär med att styra bilen. Servon är ju trasig, och hm...det känns mer som att köra en traktor just nu.
Syrran ringer, och vi pratar hela vägen till Vårsta om bristen på uppmärksamhet från föräldrar, och en massa annat. 

Nu ska jag stänga igen internet, och ägna mig åt skrivandet några timmar, sedan ska jag och Zabine gå ut med hundarna på promenad.

Ha en underbar dag

13 augusti 2012

Kungens lilla piga-bokomslag-blodtrycksfall

Idag blev det en städdag.
Men först gick vi ut på långpromenad. Jag kände mig lätt yr i morse när jag vaknade och var rädd att ett blodtrycksfall var på g, men hävde det med hjälp av motion.
Tänk att det kan vara så skönt att bara vara. Vi pratade om allt möjligt och busade med varandra.

När jag gick in i Lillemans gamla trasiga spjälsäng som länge agerat klädhängare, och alltmöjligt förvaring för sjuhundraelfte gången lessnade jag och bestämde att eländet skulle väck.

Det blev stort i sovrummet, och jag vände vår säng så att vi fick huvudet mot fönstren. Rummet blev mycket ljusare av någon underlig anledning, och det är underbart att kunna öppna fönstren över sängen.
När jag ändå var igång körde vi vidare och rensade av mitt kontor. Badringar med mera åkte ut i förrådet, för det lär inte bli något badande i år, och urväxta kläder lades i lådor.

Efter att jag diskat åt vi mat, för att sedan fortsätta städningen. Vi dammsög, dammade lister, och torkade av tavlor. Teven fick också några tag, och dörrarna i köket.

Än så länge vet Peter ingenting om det fixade sovrummet. Stackarn jobbar över idag igen.

Jag har grubblat mig gråhårig på hur omslaget på boken ska se ut, och idag föll poletten ned. Det var så äckligt självklart att jag inte tänker berätta anledningen.
När du läser boken förstår du.

Nu gäller det bara att hitta någon som kan hjälpa mig med att trycka den och kanske till och med skapa den. Hm...jag funderar allvarligt på att köpa indesign, men vet inte om det är värt pengarna.
Vad säger du som har det?

Nu ska jag fortsätta redigeringen tills herrn i huset dyker upp.

Godnatt

Redigering dag och natt

Igår åkte ju Peter iväg med barnen för att jag skulle få skrivro.

Och nog blev det skriva av alltid. 
Nu har jag nått upp till det aktningsvärda talet 268 sidor av 303, eller om man ska tala tecken, 584 961 inklusive blanksteg. 
Men mer darlings ska slaktas, så lite mindre blir det nog.

Rita kom hit igår, och blev kvar hela kvällen. Vi käkade kräftor som legat i alldeles för salt vatten, men trots det smakade gott.

När jag och Peter ska lägga oss ser jag att en känd film startar på teven, American gigolo med läckra Richard Gere. Jag fastnar, och inser att filmen är fantastisk på många sätt. Kika bara på hur den är gjord. Alla vinklar som tagits för att få fram det sensuella och vackra.

Jag somnar efter ett tag, men vaknar och kryper till kojs. Peter däremot ser slutet, och kommer lite senare.
"Hur slutade den?" mumlar jag inifrån kudden. 
"Han blev fri. Kvinnan gav honom alibi", säger han, och lägger sig på andra sidan Razmus som ligger mitt i sängen.

Nästa gång jag vaknar är klockan sex, och mobillarmet ringer.
Släpar mig upp ur sängen, och stänger av det, går på toa, släpper ut katten, tittar på datorn, och lägger mig igen. Det är sista dagen jag har sovmorgon. Imorgon börjar allvaret igen, med tidiga mornar, packning av ryggsäckar, och trötta barn som ska till skolan. 
Den här veckan är det "bara" fritis som gäller. En invänjningsperiod helt enkelt. 

Nu har jag tagit ut hundarna, och ska alldeles strax gå på manuset igen. Snart, snart kan jag läsa det i sin helhet.

Ha en härlig dag
Kram

En början-65

Berget var täckt av vita rosor, och mitt bland dem stod en svartblänkande bänk. Hur i all världen har någon lyckats få dit den? tänkte jag, och tog fram kameran. 

Hat och en gnutta kärlek-att dela med sig

Hur mycket ska man egentligen dela med sig? 
Jag läser in några rader här och där som en teaser av det som komma ska, och hoppas att de som läser blir nyfikna.

Just nu letar jag upp rekvisitan som ska finnas i boken, och bilen min huvudkaraktär hittat i skogen.
Bilen hittade jag på bara några minuter genom Google
Rover 45 - Front Angle, 2004, 1 of 5

Det är bra med Google. Nuförtiden behöver man ingen uppslagsbok. Istället använder i alla fall jag nätet.

Mitt nyöppnade bokförlag RaZaHa förlag blir ansvarig för utgivningen av både Hat och en gnutta kärlek, och mina två självbiografier om jag inte hittar något förlag som vill ha dem.
Måste erkänna att vänta inte är min största egenskap. Jag vill ha direkta svar. Ja eller nej på studs, och det är inte många som kan ge mig dem.
Eller...det får jag ingenstans.

Ger jag ut böckerna själv blir det tuffare att marknadsföra dem. Att ha ett känt förlag i ryggen är bra. Det är jag väl medveten om, men det är en vändning på gång i och med e-bok och nätets spridning.
Dessutom har boken ett budskap som jag hoppas läsaren bär med sig en lång tid efter.

Nä nu ska jag ge mig in i manuset igen. Jag har en till bok att skriva. Också den med ett viktigt budskap...att aldrig, aldrig ge upp.
Ha det

12 augusti 2012

Redigeringen-provlyssning-Hat och en gnutta kärlek

Det har varit tyst från mig ett tag.
Jag har startat företaget RaZaHa-help4you som rullat igång snabbt, och jobbar intensivt med redigering av Hat och en gnutta kärlek, samt skriver på manuset om barnen som är en roman baserad på Tre änglar och tre mirakel.

Varannan natt ungefär jobbar jag dessutom med kursen Digitala affärsmodeller, och försöker lära mig allt jag kan om Wordpress. En plattform jag bara nosat på förut, men nu ska börja använda.

Inatt redigerade jag manuset tills två, och dök sedan i säng för att några timmar senare väckas av en bjäbbande hund, och en brandvarnare.

Nu har Peter tagit barnen med sig för att jag ska kunna jobba ifred. Han är en klippa den mannen, och snyggare för varje år som går. De grå tinningarnas charm stämmer perfekt i vissa lägen.

Hat och en gnutta kärlek är skickat till Kabusa, men även Mörkersdottir Romance har fått ett ex för några veckor sedan. För även om boken handlar om en seriemördares handlingar, så finns det ytterligare en karaktär, Charlie, och hon är den romantiska typen, om än dold sådan. 
Frågeställningen jag hoppas att mina läsare gör sig efter att ha läst den är:
Föds barn onda? Eller är de en spegel av föräldrarnas handlande?

Vad tror du?
Allt det här underliga som händer i världen? De här unga flickorna och pojkarna som mördar och gör sexövergrepp, är de onda som bebisar? Eller har de haft en tuff uppväxt där ingen gett dem kärlek, aldrig talat om att de älskar dem, hållit dem i sin famn.

Nu ska jag avsluta redigeringen, och läsa igenom allt ytterligare en gång, sedan är det dags för korrektur.

Du kan lyssna på en snutt ur boken på Soundcloud

Skriv gärna vad du tycker

En början-64

"Rosa gummistövlar? Du kan väl för bövelen inte ha ett par rosa gummistövlar", sa min far och tog ned ett par mattsvarta med en vit sjörövarfigur på.
Det var den dagen jag bestämde mig. 

Tröttmössa

Vaknar sex av ett högt pip som återvänder gång på gång
Zenta skäller och vill ut
Gnuggar ögonen och kliver upp
Det är brandvarnaren som säger att batteriet snart är historia
Tar ned den och kopplar hundarna, sedan går vi ut
Peter är trött efter att ha rivit och pappat tak i 13 timmar

Barnen slöar framför teven medan jag läser psykologitidningar och hittar mer stoff till min kommande självbiografi om barnens svåra tillkomst

Jobbade med wordpress hela dagen igår
Nu frukost, sedan fortsätta redigeringen OM jag får vill säga
Idag ska vi riva innertak i källaren

11 augusti 2012

Sliter ont på dagarna och stretar med ord på nätterna

Det har varit en tuff vecka. Barnen har gått på simskola, och jag har slitit med en kunds igenvuxna trädgård.
Det tär både på händer, rygg, axlar och rumpa.

Barnen har delvis varit på fritis, ibland med mig. Lilleman har varit hemma hela veckan, och agerat medhjälpare.
I början av veckan såg det ut så här i Fullersta:

När vi lämnade trädgården idag såg det ut så här:


Utanför huset stod en massa säckar med kvistar och gräs som Peter hämtade på hemväg från sitt jobb.

Zabine och Hampuz var med mig hela dagen, och jag var så trött när vi åkte hem att det flimrade för ögonen.
När vi kom hem lade vi oss på soffan och gjorde ingenting.

När Peter kom hem var han väldigt hemlighetsfull, och hojtade på oss att vi skulle komma och hjälpa till med att rensa upp i källaren. jag bad Raz gå med soporna, men han vägrade. Jag sade åt honom att han måste göra det, men fick samma svar plus att han nonchalant tryckte igång teven och lade sig på soffan.
Nu brann det i skallen på mig. "Gå iväg med soporna", fräste jag och tryckte av teven varvid han skrek och grät att det var synd om honom.
Nåväl, Peter kom in och undrade vad som stod på, och skickade iväg Raz till soptunnan.

Vi rensade snabbt ur källaren, och jag kände att något var i görningen.
Ha, ha...visst var det, det. På flaket hade Peter en ny tvättmaskin. Den jäkeln hade lessnat på vårt vrak och köpt en sprojtans ny.

Han åkte iväg och hämtade en kompis som hjälpte honom bära ut den gamla, och in med den nya. Så nu har jag plötsligt två hela maskiner. En begagnad för arbetskläder, och en ny för våra vanliga kläder.
Det är nämligen så att falsoljan som vi använder på taket fräter sönder kläder, och den hamnar ibland på byxorna då man torkar av sig.

Peter skjutsade hem kompisen, och tog Hampuz med sig som sovit hela eftermiddagen.

Jag satte mig ned med kursen Digitala affärsmodeller och försökte fixa till min hemsida.

Men jag var så trött att jag somnade på datorn, och gav upp vid ett.

Idag vaknade jag med värk överallt, och var trött så trött. John Blund ville inte släppa greppet om mig, och när Lilleman lade sig bredvid somnade jag igen.

Så idag blir det sen frukost.
Men barnen bryr sig inte. De sitter och tittar på djungelboken a´la modern version på teven, och vill inte lämna sina platser.

Jag passar på att skriva lite, och checkar läget på facebook.

10 augusti 2012

En början-63

Med ett fast tag runt repet svingade Hans sig in över fönsterkanten, och försökte att inte titta nedåt, men misslyckades och kände hur det hisnade i magen då han sneglade ned mot den sovande staden.

9 augusti 2012

Trädgård med sällskap

Vaknar vid fem när Peter stökar i rummet, och får en snabb puss innan han åker iväg.
Lägger mig ned igen bredvid Razmus som lägger armen runt mig och gnyr.

Exakt en timme senare sätter mobillarmet fart, och sliter upp mig från drömmar om något jag inte minns.

Frukost, ut med hundar, och iväg med Raz och Bine till fritis.
Ringer min kund och frågar hur vädret är där under tiden som regnet stoppade och byttes ut till strålande sol.
"Jag har mulet", sa Marianne, och skrattade när jag berättade att vi var på väg.

Solen höll sig borta hela dagen, och regnet med.
Lilleman jobbade så svetten lackade med att klippa grenar och dra bort dem till sopsäckarna, kratta, och hjälpa mig med dörrar. 
Han var helt enkelt superduktig, och drog i mig så fort jag stoppade upp för att prata med Marianne, och när vi fikade ville han snabbt iväg för att jobba mer.
Det höll i sig hela dagen, och när vi varit på simskoleavslutningen på kvällen och badat slocknade han i soffan.
Men innan han somnade bjöd Peter på indisk mat som föll nästan alla barn i smaken.

Det känns i rumpan att jag dragit grenar idag. Vem behöver gå på gym med det här jobbet.

Nu när jag äntligen hinner sätta mig vid datorn ser jag att klockan hunnit bli nästan tolv på natten.

Puh, jag vill ha fler timmar på dygnet.

En början-62

Knakande grenar, ett högt klickande. De var här igen...de förhatliga fotograferna.

8 augusti 2012

Ibland fungerar ingenting

Ibland fungerar ingenting.
Igår hade jag just en sådan dag, och eftermiddagen fortsatte på samma sätt.

När jag kom hem från Ica tänkte jag skriva, men blev stoppad av gnälliga barn, och huset.
Köpte domänen till min firma innan jag klappade igen datorn.

Hundarna ville ut trots regnet, och fick en kort blöt promenad.

Plötsligt var klockan halv fyra och det var mer än dags att hämta Razmus, men först måste jag utfodra småttingarna i raketfart, och mig själv förstås.

På väg till simskolan minns jag att jag och Peter skulle hämta trädgårdsavfallet jag samlat ihop hos min kund i Fullersta, och ringer honom.
Jodå, han är på väg dit, och vill att jag ska möta upp honom för att hjälpa till med Bigbagsäckarna. Fem stycken har jag fått ihop den här svängen.

Barnen tjafsar och slåss i baksätet, det regnar, och Peter har inte kommit.
Jag och Marianne pratar medan jag känner hur tiden tickar på. 
Det blev tajt till simskolestart innan jag kom dit, men vi hann på minuten.

Zabine och Raz simmar medan jag och Hampuz tittar på. Det superbraiga vattentäta plåstret vi införskaffat till Zabines knä lossnar efter fem minuter och seglar iväg på vattnet.
Hampuz stökar, och är trött så trött, och törstig.

Då kommer Peter och tar med sig honom till cafeterian. Barnens kurs är slut och det är duschdags, och hemfärd.

Peter och Raz åker till en kund och pratar, och blir borta till sent.

Jag åker hem för att ta ut hundarna medan barnen äter, och sätter på sig pyjamas, sedan tittar de på film medan jag diskar, skurar golv med mera.
Det doftar citronajax i hela huset när jag är färdig.

Plötsligt känner jag att det är dags att rensa kontoret och tar fram alla gamla trädgårdstidningar, Amelia, M-magasin, Gör så här, Pc för alla, Mac word mm, och drar ut det intressanta, och kastar resten.

Peter kommer hem och tittar på förödelsen med kritiska ögon, men säger inget.
Påse efter påse fylls med slaktade tidningar, och jag lägger klippen noggrant i små fack med texten trädgård, bygg, skriva på.
Det känns skönt att göra så här ibland. Rensar ut min själ på något vis.

Peter gäspar gång på gång och frågar när jag ska lägga mig. Jag vill göra klart och säger "Vet inte"

Hm...klockan två lade jag mig bredvid honom och Lilleman som borrat ned sig i min säng. Nöjd med att ha fått bort stora delar av pappersberget.

Idag regnade det när jag vaknade, så det blev inget jobb.
Istället har jag kört de två äldsta till fritis, och rensat bort det sista för att sedan hitta datorn underst.
Nätet är segt trots medhjälparen på övervåningen, men det är väl ett bevis om något att jag ska skriva.

Ha en härlig dag
Kram

En början-61

Papperskassarna Tea bar verkade väldigt tunga, så jag sprang fram för att hjälpa henne.

7 augusti 2012

Cia Linden-en konstnär som kan ta fram själen i boken

Idag har jag varit ledig.
Jo då, jag har varit ledig heeeeeeela dagen, men...det blev ingen skrivardag för livet puffade på mig och krävde rörelse.
I morse åkte jag till skolan med Razmus, medan de andra två fick sitta kvar i bilen.
Vi åkte till Ica Maxi för att köpa stövlar och mat, men glömde stövlarna och fick vända några kilometer från affären för att fixa det. Mycket irriterande, men det beror säkert på att jag har för mycket i skallen.

Hungern röt i magarna och vi slängde i oss äckliga hamburgare och sega kycklingdelar för att sedan skynda oss hem med frysvaror som var halvtinade.

Jag kom in på nätet utan större bestyr och möttes av en mängd mail.
Valet stod mellan att ignorera, eller läsa och fixa.
Manuset skrek efter beröring och att bli rättat, men eftersom jag försöker hitta en konstnär till det eventuella omslaget ville jag vara aktiv i mitt svarande.

Två konstnärer är nu igång, och ska måla eller teckna som de tror att jag ser bilden.
Ingen lätt uppgift, jag vet...men Cia Linden åtog sig den, och förhoppningsvis Pebbles Karlssson Ambrose dotter Hanna som gjort Pebbles vackra omslag till hennes bok Jag vet inte som kommer snart. Förövrigt en helt underbar bok som fick mig att gråta flera gånger.

Helt plötsligt har klockan travat in på tre, och...det är dags för mat igen, och tripp till simskolan.

Nu är jag mycket spänd på hur målningarna blir.

Ikväll tänker jag banne mig skriva, så det så.

Nu ska jag ta disken.

En början-60

"Redogör noggrant vad som hände Fru Nilsson, så ska vi säkert fånga tjuven", sa polismannen och sneglade på sin kollega som hade svårt att hålla sig för skratt.

6 augusti 2012

En början-58

Gläfsande kom hon mot mig, min älskade hund som varit borta så länge. Öronen fladdrade, och de brunsvarta ögonen var fulla av glädje.
"Lady, kom hit", röt mannen som kommit med henne. "Hit, sa jag."
"Vad gör ni med min hund? Boncy kom då gumman, skynda dig." Min röst var hes av rörelse.

Digitala affärsmodeller-fritis-lekpark-Mac book Air

God morgon

Skrev på manuset tills klockan 2 inatt, och ville egentligen inte sluta, men...livet trängde sig in, dvs en kelsjuk kille som tjatade sig blå om att få sällskap i sängen för en gång skull.
Han somnade efter bara en liten stund, och jag låg oc funderade på hur jag ska bära mig åt för att hitta bilden/fotografiet jag har i hjärnan på omslaget. 
Det är såååå frustrerande att veta, men inte ha verktygen att förverkliga.
Var inne på en massa bildsajter, och kikade med sökordet mirror, men...nej...ingenstans hittade jag "min" bild.


Idag klev vi upp sex, tog ut hundar, matade barn och djur, sedan for vi till skolan, eller fritis är det bara än så länge.
I samma sekund Raz steg ur bilen på parkeringen vid fritiset slog jag upp datorn för att joina webbmötet som Digitala affärsmodeller hade.
Som vanligt lärde jag mig massor, och känner att jag börjar greppa wordpress mer och mer.

Efter en timmes möte for jag, hundarna och de två yngsta skruttarna vidare till en lekpark där de fick leka.
Min kund klipper håret idag och kommer inte hem förrän elva. Tyvärr krockar mitt andra webbmöte då, och jag grubblar på om jag ska ta ledigt en timme från jobbet, eller titta på länken senare.

Barnen leker för fullt, och jag försöker skriva på skärmen som delvis skyms av solen som envisas med att skina på mig.
Två stycken män går omkring i utkanten av lekplatsen med varsin grästrimmer...så det där med skrivro kan jag totalglömma.
Funderar förresten på att köpa en ny Mac, en airbook. Min rygg skulle bli väldigt tacksam då tror jag. Det är tungt att bära omkring på laptopen, och batteriet börjar svikta efter två år.
Men jag har använt den varje dag, så...i det stora hela måste jag säga att det varit en toppenmaskin.
Vi pratade om att köpa Ipad, men blev avrådd inne på Teliabutiken.
Samsung är på G med en Ipad-liknande sak, men med tunt tangentbord, och en Macbook air bjuder på så mycket mer.
Razmus tjatar sig blå om att få en Ipad på grund av spelet Templerun som han fastnat för totalt. 
Jag bad honom köpa en egen, och sa att han kan tjäna ihop pengar genom att hjälpa mig på jobbet och hemma. Han fnös, och ryckte på axlarna.
Är det nästa generation det? Lata drasuter som bara sitter framför en skärm?

Nu ska jag packa ihop och dra vidare. Vi ska hinna fika innan vi kommer till Marianne också.

Ha en underbar dag.
Kram


#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...