30 november 2013

Zabine dansade och sjöng medan Razmus sjöng-Fejmskolan Botkyrka

Igår var det premiär för Fejmskolan på Riksteatern. Peter fick den stora äran att se på medan jag och mamma satt hemma med Lilleman och tittade på underbara filmen Arthur och Minimojerna. Om du inte sett den, skynda dig att göra det.

När barnen kom hem berättade de att Zabine hade snubblat och Razmus...han hade petat sig i näsan på scenen. Ha, ha...han har ingen scenvana än.

Imorse väcktes vi av Lilleman som tröttnat på att sova och vägrade att låta sig sövas igen. Nu har vi ätit frukost och barnen spelar spel medan jag i vild förtvivlan letar efter bruksanvisningen till min kamera.
Det var alltför länge sedan jag använde den och jag minns inte hur man spelar in film på den. Hm...
Jag och mamma ska på konserten med barnen ikväll. De ska sjunga och dansa hela helgen.

Här kommer några bilder från gårdagen tagna av Peter.

Zabine står längst till vänster i blått och sjunger


 Här dansar hon


Här sjunger Raz. Han står i mitten.






En början-511

Pia tog några steg tillbaka och kastade en snabb blick bakom sig innan hon sprang fram till kanten på klippan och slängde sig i. Vattnet var kav lugnt men isande kallt. Fötterna domnade bort och hon kände kylan sprida sig till underbenen och vidare uppåt.

29 november 2013

En början-510

Änkan Siegler hade länge haft för vana att placera sig på nedersta trappsteget varje morgon och satt sedan där med drömmande blick och en halv otänd cigarrett mellan fingrarna. Kakorna hon åt varje natt hade börjat synas runt magen och ölburkarna som tömts på sitt innehåll stod travade på varandra ute i hallen. Änkan drog morgonrocken tätare runt sig och nös.
"Atschi", sa en mansröst.
Änkan Siegler tittade snabbt åt det håll rösten kom från, men såg ingenting.
"Äh, jag har väl hallucinationer", muttrade hon och öppnade ölburken hon höll i handen. Det bubblade upp öl över handen och ned på trappsteget.
"Psch", sa mansrösten.
Nu blev änkan sur. Vem var det som jävlades med henne och hur vågade han göra det. Såg han inte att hon var upptagen? Att hon hade sorg?

28 november 2013

En början-509

Det var kärlek vid första ögonkastet. Allt stämde. Jag älskade den mörka färgen och ville prova på att umgås med min förälskelse. Jag satte mig ned på bänken inne i lokalen och bad om hjälp.
"Vilken storlek behöver ni?" frågade mannen och mötte min blick. 
"Trettioåtta", sa jag andäktigt och blundade en sekund innan jag tog emot stövlarna. Lädret doftade underbart och när fingertopparna nuddade den sträva ytan skrek jag högt inuti mitt huvud. De skulle bli mina. De måste bli mina. Jag försökte diskret att kolla hur mycket de kostade och blev mer och mer desperat när jag inte hittade någon prislapp.
"Tvåtusenfemhundra", sa mannen och puttade upp glasögonen som åkt ned till nästippen. "De kostar tvåtusenfemhundra kronor."

27 november 2013

En början-508

Jag placerade tejpbiten över såret och såg lite blod sippra ut vid kanterna. Skulle mamma bli arg nu? tänkte jag och tog tyglarna i ena handen och min smutsiga jacka i den andra. Som vanligt behövde jag inte smacka igång Trulsa. Hon var en osedvanligt smart häst och förstod vad jag ville. Haltande tog jag mig genom skogen och ut på vägen. En man kom gående och lyfte på ögonbrynen när han såg oss.
   "Varför går du? Är det inte enklare att sitta på hästen?"
   "Näe, hon är för gammal och jag vågar inte riskera något. Jag bor strax bortför ängen."
   "Ska jag skjutsa dig? Min bil står vid den gamla ladan."
   "Tack, men jag måste få med Trulsa hem. Förlåt, men vi måste fortsätta", sa jag och kände kalla kårar rinna längs ryggraden. Det var något hos honom som skrämde mig.
    "Det är nog inte så farligt att binda hästen vid ett träd. Hon kan ju inte komma någonstans", fortsatte mannen och tog ett steg närmare. Han sträckte fram handen och tog tag i tyglarna. "Du kan sätta fast henne här."

Nystart-gammalt manus ska redigeras

Idag hade jag en ledig dag. Du vet en sådan där dag då man får göra vad man vill. Hm...
Vad tror du hände? Jo jag blev sittande i flera timmar utan att göra ett dyft. Hjärnan låste sig och jag fick beslutsångest över vad jag skulle börja med.
Efter ett tag började jag kolla upp Peters bokföring och fastnade som vanligt där några timmar. Efter en lätt lunch på stående fot tog jag ut hundarna som hoppade runt benen på mig och viftade med svansen. Jag gick ut i skogen bakom vårt hus och kände mig mycket vemodig - han som äger marken ska göra kalhygge av det. Jag är så innerligt ledsen över att den vackra trollskogen ska försvinna och önskar innerligt att jag ägt en massa pengar. Då hade jag nämligen köpt skogen och skött om den själv. Den är inte ens stor - 10000 kvadrat bara. Dock alldeles för dyr för att köpa. 

Peter ringde och berättade att han pratat med ägaren och att den jäkeln också tänkte göra en väg jämte vår tomt. Usch, jag börjar känna mig inträngd i ett hörn. Kalhygget kommer att göra så att vi blir redigt insnöade när vinden viner över hustaket, men vi får mer sol. Om det nu är någon mening med det.
Nog om det.

Strax före två åkte jag iväg till ett angränsande företag och städade där i flera timmar. Nu är jag ganska mör i kroppen och helt nöjd med att vila resten av veckan.
När jag kom hem var det becksvart ute och isande kallt. Frosten låg på marken och rutan på bilen hade isat igen. 
Efter att ha pustat ut några minuter drog jag igång Raz och räknade matte. Han har varit jätteduktig flera dagar nu och snällt gjort som jag bett honom. Igår gjorde vi fem sidor.

Peter somnade i soffan och jag sa åt honom att lägga sig, vilket han fantastiskt nog också gjorde...kors i taket...han brukar mest likna en trotsig sexåring annars och vägra lägga sig i sängen.

Det är tyst i huset och en eld brinner i kaminen. Hundarna och Peter snarkar ikapp. De ligger i fotänden på sängen och myser. Katten likaså. Jag pysslar med bloggen och skriver brev till skatteverket, skickar en av Peters kunder till Kronofogden och njuter av att bara vara fri att skriva.

Imorgon ska jag köra barnen tills skolan och sedan åka hem för att fortsätta redigera mitt manus som nästan dammat igen. Det ska bli underbart att få ägna mig åt fantasier igen.

Nu ska jag fortsätta gå igenom den meterhöga stapeln av diverse tidningar (mest faktatidningar) och försöka få mer plats vid skrivbordet.

Ha en underbar dag

26 november 2013

En början-507

"Det skingrar tankarna och får mig att tänka på annat", säger Anna med sänkt blick. "Jag har svårt att stiga upp om morgnarna utan det här", fortsätter hon och öppnar den knutna näven som är fylld av ett vitt pulver. "Jag hade aldrig för avsikt att bli fast."
Tårarna steg upp i mina ögon och tog bort synen jag önskat att jag aldrig sett. Plötsligt förstod jag varför hon alltid bar långärmade tröjor och byxor. Min vän hade stuckit sönder varenda ven som fanns och var riktigt, riktigt illa ute.

25 november 2013

En början-506

Det var en sådan där dag när humlorna surrade från blomma till blomma och vinden susade bland höga tallar. Solen glittrade i sjön och några trastar letade efter mask i gräsmattan. Jag hörde inte längre något hårt bankande inifrån den blåa sandboxen och fastnade med blicken i de silverfärgade sprickorna som fanns på hammaren jag höll i.

23 november 2013

En början-505

Den lilla talgoxens svärtade vingar slog frenetiskt mot fönstret men katten Mini satt lugnt på köksbordet. Hon hade sett det här förut. Många gånger. Mini älskade det söta köttet och ville inte skrämma bort fågeln som blödde ur ena ögat och hade tufsiga fjädrar. 

22 november 2013

En början-504

Någonstans djupt inne i hjärnan insåg Lena att det var kört redan, men hennes djuriska instinkt tog överhanden. Med krökta fingrar närmade hon sig mannen bakifrån och spände musklerna till bristningsgränsen. Det värkte i hälsenorna när hon ställde sig på tå för att nå upp till hans hals.

21 november 2013

En början-503

Sandra lade sig platt på marken och rörde sig inte förrän katten gjorde likadant. Med blicken följde hon djuret som kurade ihop sig redo att anfalla en mus som ovetande satt och gnagde på en ostkant. Antagligen hade osten ramlat över kanten på fågelbordet. Farmoderns skapelser av mörkt trä var vida berömda i staden och fanns nästan i varje trädgård numera. Farfar hade till en början motsatt sig till ide'en men vikt sig när de andra i släkten pushat på farmor och till och med hjälpt henne med annonseringen. Pengarna var ett bra tillskott till pensionen och gjorde så att farmor kunde resa. Något hon älskade och gärna gjorde. Ibland tog hon med sig Sandra och hennes bror, men för det mesta reste hon ensam.

20 november 2013

En början-502

Mina fingrar stelnade av kylan och frosten på repet till båten gjorde så att jag halkade med händerna. Vattnet kluckade mot botten på ekan och jag såg två åror ligga på golvet i den. Skulle jag hinna hämta ryggsäcken jag lämnat eller var det försent? En snabb blick mot stranden gav mig svaret: Tre män kom springande över gräsmattan som gränsade till sanden och deras kroppsspråk fick mitt hjärta att galoppera.

19 november 2013

En början-501

Jag hade varken sett eller hört ett enda litet ord från mina föräldrar på flera år, när en dag ett brev dimper ned på min hallmatta. Jag kände igen mammas snirkliga stil och satt en lång stund med brevet i knäet. Vad kunde de vilja mig? Flytten från Sverige hade varit både plötslig och ovanlig. Det enda de tagit med sig var ett ombyte med kläder, pass och plånbok.

18 november 2013

En början-500

Jag höll för näsan och hoppade i det salta, turkosa vattnet med huvudet före.  Solstrålarna studsade på ytan och jag hörde ett sus när ett gäng flygfiskar kom farande i full fart. Deras fjäll gnistrade och jag fylldes av vördnad för livet. När jag lutade mig bakåt och tog några simtag baklänges såg jag att de som stod på båten ropade något och viftade med händerna. Deras ögon var uppspärrade och munnarna vidöppna. Långsamt insåg jag vad de ropade och vände mig om för att se en svartgrå fena klyva ytan.

17 november 2013

En början-499

Ett skärande, högt ljud borrade sig in i våra öron. Vi höjde ansiktet mot himlen och såg en oformlig silverglänsande farkost sänka sig ned.

16 november 2013

En början-498

Barnen sprang mot forsen med slängande jackor och varma vantar på händerna. Äntligen hade vattnet kommit tillbaka med full kraft. Nu skulle husen värmas upp av elen som alstrades av de stånkande, knarrande hjulen.

15 november 2013

En början-497

Den svarta katten gick genom vår lilla stad med fjädrande gång över gata efter gata, för att sedan lägga sig vid gravstenen och slicka pälsen.

14 november 2013

En början-496

Pia tryckte ned naglarna i det gröna asplövet och drog försiktigt upp en av nervtrådarna. Hon föreställde sig att det var blodådror och att naglarna var en pincett. Hur svårt kan det bli? tänkte hon och höll upp nervsamlingen framför ögonen.

13 november 2013

Bokbranschkunskap och mycket mer

Idag är det sista gången jag är på kurs för den här gången. SVANTE weyler ska besöka oss idag och berätta hur det är att ha ett förlag som vågar mer än andra förlag. Det klingar en klocka när du läser namnet, ellerhur? Jodå, det var han som gav ut boken Felicia Feldt skrev.
Han är dessutom duktig på att skriva själv.

Idag såg min dag ut så här:
Lämna barn - in till Wallingatan via hemska köer - upp på tak ich rev bort plåt plus pappafe - snabbt till skolan och diskuterade Raz mat- tillbaka till stan via pendeln - snabbmat på Mc Donald - kurs i bokbranschkunskap.
Puh
Imorgon blir det bara jobb på taket; sedan hem och skriva pp manuset

På väg hit tittade jag på en ny telefon. Jag har Iphone idag, men vill byta. Till vad tycker du?

Ha en superkväll

12 november 2013

Överdragsbyxor och barn-en omöjlig kombination?

Äntligen är den här dagen över.
Imorse stack Peter tidigare till verkstaden och jag tog hand om avlämningen av barn på skolan.
Men, vad gör man när de kära barnen inte vill stiga upp? Drar täcket av dem? Häller en hink vatten? Hojtar och sätter på radion på högsta volym?
Ha, ha...jomenvisst serru. Jag började snällt, men fick skaka om dem rejält innan de äntligen kom ut i köket och åt frukost. Lilla prinsessan var på uruselt humör och skulle inte klä på sig eller äta. När hon gav med sig kom orden: "Jag vill ha Nesquick och mjölk, och en smörgås med marmelad."
"Åh nej, tänk inte ens tanken", sa jag och ställde fram yoghurt med mera. "Det är bara en massa socker i det du räknat upp. Hur ska du orka gå i skolan på sådant?"
Hon grimaserade och åt motvilligt maten jag ställde fram. Det där med socker kan vara vanskligt. Razzel går igång rejält på socker. Det är som om han tagit knark eller någon annan drog. Han studsar mellan golv och tak och pratar oavbrutet.

Nåväl, vi kom iväg i hyfsad tid, men ve och fasa, jag glömde min kära GPS. Utan den hittar jag inte till Peters verkstad. Det var bara att vända om och hämta den. Som tur var hade vi bara kommit en bit hemifrån. Regnet öste ned och jag hade en livlig diskussion i bilen om vådan av att inte använda överdragsbyxor och regnjacka. Herregud, på min tid fanns det inga överdragsbyxor, då var det galonbyxor. Åh, vad jag hatade dem. De var äckelvarma och jobbiga att ta av sig om man blev pissnödig. När jag var riktigt liten lät jag det strila i brallan. Mamma fattade aldrig varför jag blev blöt, men jag myste eftersom jag inte behövde använda galonisarna längre. Nuförtiden finns det härliga byxor som hjälper mot regn och andas. Jag älskar mina och använder dem flitigt. Barnen hade tidigare svindyra Nanook, eller Isbjörn of Sweden som de heter numera. Jag rekommenderar dem varmt. Barnen blev aldrig blöta i dem. Hampuz har ärvt dem, men tycker inte alls att de är fina. Enda nackdelen med byxorna är att jag gråter blod om han tappar bort dem på skolan. Ett annat alternativ är Kaxs överdragsbyxor. Du vet de där med grodan på. Fungerar toppen, men finns bara upp till storlek 128 som högst. Ytterligare ett alternativ jag använder är Woxo. Urcoola och fungerande överdragsbyxor som även finns som skidbyxor. De äldsta barnen har Woxo just nu.
Som du kanske förstår letar jag det bästa till ungarna. Det är ju faktiskt så att det är de som behöver något som håller i alla väder och är snyggt. Ändå vill de inte använda dem. 

När jag lämnat av småtussarna träffade jag Zabines kompis mamma som berättade att hennes dotter behövde regnkläder.
"Vänta", sa jag och rynkade pannan. "Jag tror att Zabine växt ur ett par rosa Kaxs. Hampuz lär inte använde dem, så de kan du få."
"Nej, nej...du kan inte ge bort mer nu", skrattar Desiree och syftar på alla kassar och säckar med kläder jag skänkt till hennes barn.
"Jo, jag tar med dem imorgon", säger jag bestämt och ler. "Det är bra att kläderna blir använda. Det är roligare att ge till dig än någon okänd."

Jag rusar genom regnet till bilen och tutar iväg mot Peter, men hamnar i kö. Massor av kö. En helvetes massa kö. Grrrr
Peter ringer och frågar vart jag tagit vägen.
"Jag sitter i kö", morrar jag och suckar flera gånger.
Till slut kommer jag fram till Peters verkstad där jag parkerar och går in. Idag skulle vi hissa plåt, men ovädret gör att jag skippar det och istället knäcker färdigt och kör ut plåten till adressen där vi jobbar.
Wallingatan ligger i Vasastaden och jag svär lika mycket varje gång vi ska parkera. Det finns inga rutor lediga och alla ställer sig hur som helst. Vi stannar utanför porten och bubbar in plåt efter plåt samtidigt som regnet strilar över oss. jag är blöt om fötterna och håret spretar åt alla håll.

När vi burit in allt skyndar vi oss till verkstaden igen.

Jag slänger mig in i bilen och åker så snabbt jag kan hemåt igen. Klockan två börjar nämligen nästa jobbpass - städning av företag, och jag vill hinna ta ut jyckarna först.

Jag hinner ta ut dem, kolla nyheterna snabbt för att se hur det är med tågeländet. Olyckan ställer inte till det för massor av folk, jag ska till min kurs imorgon och undrar förstås hur jag ska ta mig till stan. 
Peter tjatar att jag ska ta bilen, men...nja....jag vågar inte.

Klockan går fort och när det är tio minuter kvar åker jag iväg. Städar sedan ett företag i sex timmar.

Sitter i bilen och längtar efter ungarna, tittar på klockan som hunnit bli åtta. 
Peter har inte lagt dem och jag kryper ned med Hampuz, minstingen. Vi lyssnar på cd-sagan Lejonkungen och jag myser. Den varma lilla kroppen bredvid mig kommer till ro och jag smyger ur sängen.

Nu sitter jag med datorn och ska alldeles strax skriva några fakturor.

Ha en skön kväll

En början-495

"Är du trött?"sa jag och lade armen över hennes bara mage.
Mette skakade på huvudet och log mot mig.
Sängen gnisslade när jag flyttade mig närmare och lade ena benet över hennes. "För trött?" 
"För vad?" sa Mette och pressade sin kropp mot mig. "För kärlek menar du?"
"Mm. Jag har saknat dig. Det är svårt att sova ensam. Jag hatar hotell."

11 november 2013

En början-494

En grå katt kom smygande runt hörnet, stannade och lyfte upp nosen som för att fånga doften den mötte. Det röda som spridit sig under kroppen hade stelnat och de mörkbruna ögonen stirrade fortfarande på mig. Nyss fyllda femton mötte jag äntligen min far.

10 november 2013

Jag har en ide

Jag har en ide´. En tror jag fantastisk ide´som kan hjälpa skrivande människor att skriva mer och bättre.
På eftermiddagen när vi kom hem med ett lass nygamla möbler mötte jag vår granne som har ett tryckeri och dryftade ide´n jag har. Jag bad honom om kostnadsförslag och väntar nu på det innan jag berättar mer för dig.

Just nu sitter jag och småtittar på serien Bron på tv. har fortfarande inte bestämt mig om jag gillar den eller inte. Peter sitter klistrad.

Barnen ligger och tittar på senaste Monster high filmen, jag sitter djupt tillbakalutad i favoritfåtöljen och undrar för mig själv om jag ska skriva på manuset eller skriva fakturor. Båda sakerna är brådskande.

Imorgon ska jag upp på taket igen. Den här gången ska vi inte jobba på kanten, istället blir det högre upp vid takfönstren som läcker. Det är väldigt vanligt att så kallade veluxfönster läcker. Det här med att bygga om vindar till bostäder är inte så himla smart. Förr i tiden användes vindarna bara till att förvara saker och kläder på, eller till att piska mattor på. Numera vill folk bo där uppe bland molnen, och  det får naturligtvis följder att knäcka upp plåten och försöka lappa igen den över fönster och balkonger. 
 Nog om det. Jag hoppas på bra väder imorgon och att det inte är så förbenat kallt. Det gör ont i händerna när kylan kommer. Somrarna är bättre.

När jobbet är över ska jag träffa mina skrivartjejer som jag inte träffat på mycket länge.

Ha en god kväll

En början-493

Äntligen stod polisen i dörren. 
Linn gömde sig som vanligt under sängen och de andra kröp in i garderoben i föräldrarnas rum. Hon såg foten på mamma och knäppte händerna i en bön: "Gode Gud låt henne leva och se till att polisen tar med pappa den här gången."
Ytterdörren slog igen men öppnades lika snabbt. Ord kastades mellan människorna och ljudet från deras kängor trängde in i Linns hörselgångar trots att hon höll för öronen. Hon visste så väl vad som pågick ute i hallen. Det var inte första gången och säkert inte den sista.

Var blev du av?

Var blev du av?, säger min kompis och lägger snabbt till: "Vi skulle ju ses."
"Jag jobbade, och gick på kurs och körde barnen till deras kurser, nej just ja, jag jobbade kväll så var det ja."
"Ska vi försöka nästa vecka?" fortsatte min kompis.
"Mm, vi kan försöka", säger jag.

Just nu är mitt liv lite turbulent. Det är bråk och tjafs i skolan med äldsta grabben. Efter att jag varit där några dagar insåg jag att läget var akut och gick till rektorn. En utredning tillsattes eftersom fler föräldrar insåg hur illa det var och efter höstlovet sattes det in tre resurser, något som aldrig tidigare hänt på skolan. På onsdag är det föräldramöte. Typiskt nog är jag på kurs den dagen, men Peter, min man åker dit istället.
Dagarna den här veckan har jag tillbringat på tak med Peter
Vi har plåtat om kanten på ett tak och jag har gjort något jag aldrig trodde skulle hända. Iklädd livlina har jag legat på yttersta kanten och falsat och penat plåten. Eftersom jag är med använder Peter också livlina, något jag tvivlar på att han skulle gjort om jag inte varit där. Eller också hade han haft det.
Det blev hur som helst sena kvällar och full fart till skolan för att hämta ungarna efteråt. På tisdagen städade jag ett företag på kvällen och onsdagskvällen tillbringade jag i Folkuniversitetets lokaler och lyssnade på Pia Printz med mera. Som du kanske förstår var det kursen i Bokbranschkunskap jag bevistade. Lika intressant som de andra gångerna.
På nätterna fakturerar jag och skriver offerter, för man måste hela tiden ligga ett steg före, ha nya kunder att åka till. Jag hinner inte hjälpa folk med trädgårdar och tycker det är jätteskönt att vistas ute på taken.
Många av kvällarna går åt till att hjälpa ungarna med läxorna. Zabine och Raz tränar även sångstycken till julkonserten. Både Peter och jag agerar publik gång på gång, applåderar och förmanar, säger till henne eller honom att andas med magen och ta i. Hon kan sjunga och lär bli både hyllad och älskad av de som lyssnar, och om Razmus kunde inse sin storhet blir det nog superbra.

Idag lördag har jag haft sovmorgon, kollat räkningar, burit ut lite böcker och sommarkläder, tittat på film med ett halvt öga medan jag surfade på blocket och hittade ett bord vi letat flera år. Lyckan blev fullständig när jag mejlade personen och fick veta att bordet plus en skänk fanns att hämta a´2000 pix.
Peter och jag har mätt ut tomtgränserna eftersom ägaren till skogen bakom oss bestämt sig för att skövla den. Jodå, det blir nog bra av den anledningen att vi får mer sol och kan sätta upp solvärmepaneler, MEN jag köpte ju för bövelen huset på grund av läget. Stora täkter framför och ett skogsparti bakom som vi älskar att gå runt i. Katten har sitt revir där och hundarna springer gärna in och kikar runt. Vår gräsmatta kommer att bli sönderkörd när skogsmaskinerna åker in på den. Anledningen till det är att det finns ett så kallat vägservitut som tillåter sådant. Faan, säger jag. Faan, faan, faan. Jag tror att om skogen försvinner blir det lättare för snön att yra runt vårt hus. I dagsläget gör den redan det på täkterna runtom. Vi ska diskutera saken med tomtägaren, men han skiter nog i vad vi vill.

I förrgår när vi jobbade på taket fastnade Peters glasögon i skyddsnätet då han satte upp det. naturligtvis trillade de ned alla femtom metrarna och kraschade i backen.
"Skit i dem", muttrade Peter och satte upp nätet. Efter att vi jobbat klart och kom ned på marken hittade vi glasögonen och tog upp dem. De var hela. Ha, ha...det kallar jag kvalité.
Nu ska jag skriva på mitt manus och stänga av internet för att inte lockas till Facebook igen.

Ha en underbar kväll


9 november 2013

En början-492

Det sved i halsen och jag stank gammal soptunna. Ögonlocken tyngde över ögat som bly och jag kände  tårar som gled över ansiktet och ned på halsen då jag försökte öppna ögonen. Gårdagen var ett töcken från ögonblicket jag mötte de två välklädda männen. Jag mindes att de bjudit mig och Louise på ett varsitt glas vin, eller...hade det blivit fler än jag mindes? Jag hackade tänder och försökte dra upp täcket jag hade över mig, men märkte att det var alldeles för kort, och kände ett isande hav av kyla omfamna mina bara fötter. Hittills hade jag visionen att jag vaknade i min egen säng, men nu insåg jag att så inte var fallet. Min säng var mjuk, inte hård och obehagligt bucklig som den här. Mitt nya duntäcke var långt och varmt, inte strävt och kort. Var befann jag mig egentligen? Om igen försökte jag öppna ögonen och lyckades kisa. Jag befann mig i en lada och såg ett antal högafflar stå lutade mot väggen några meter bort. Under mig låg en stor pall av den typen jag sett på mosters byggfirma. Över min kropp låg en jutesäck. Kroppen protesterade då jag försökte förflytta den mot golvet, men jag bet ihop och gnuggade ögonen som var fyllda av ett tjockt sekret. Vad i helvete hade hänt? I skenet från solstrålarna som letade sig in mellan brädorna studerade jag resten av miljön runt mig och kände att höet fick det att kittla i näsan av obehag.

8 november 2013

En början-491

Jag undrade för mig själv när de skulle inse att allt var en bluff. Om någon insåg vad jag gjort skulle allt vara slut och min karriär som uppburen författare över.

6 november 2013

En början-490

Steget över kanten skulle vara så enkelt. Det krävdes bara att jag satte den ena foten framför den andra. Ändå kunde jag inte göra det. En snabb blick mot den svarta asfalten långt, långt därnere fick håret att resa sig. Det gjorde säkert ont, och om jag överlevde...vad hände då? Rullstol? Eller? Ligga resten av livet som en grönsak?
Dörren slog upp och ut på balkongen närmast mig kom en gammal tant med käpp. Hon muttrade något och greppade tag i min arm.

5 november 2013

En början-489

Sanden blåste i ögonen på mig och jag drog ett djupt andetag när pyramiden syntes. Åh så jag drömt om det här. Att kanske till och med få gå in i den stora byggnaden och dra med fingertopparna över väggarna som sett så mycket. Guiden som hade ett tjockt tygstycke lindat runt huvudet nickade mot mig och pekade mot pyramiden. Orden han sa betydde inget för mig. En dag skulle jag lära mig språket, det hade jag lovat min morbror, men till att börja med ville jag andas in luften där inne och drömma mig tillbaka.

4 november 2013

En början-488

När Kajsa dog fick jag några av hennes  efterlämnade föremål. Hon var egentligen min mormor och hade själv bestämt att just jag skulle ha dem. Det var mycket länge sedan vi sågs och jag mindes knappt hur hon sett ut. Mamma gick omkring med ögonen fulla av tårar och grät ännu mer när paketet från mormor dök upp. Mannen som lämnade över det blev generad och skyndade snabbt iväg när han stängt dörren.

2 november 2013

En början-487

Farmors röda pelargoner var berömda över hela stan. Hon hängde dem varje vår på balkongen och ställde ett litet körsbärsträd intill. Blommorna lockade till sig både fjärilar och bin.
Väl medvetna om farmors frukostvanor placerade ett antal gröna finkar sig på det lilla träbordet och väntade på en smula eller två. På ett klädstreck över balkongen hängde farmors vita trosor och korsetter. Ofta stannade folk nedanför balkongen och tittade upp mot farmor som vinkade glatt. Väggarna var täckta av gröna växter av alla de slag och på fönstret hade hon klistrat fast en svart siluett av en fågel. När frukosten var över lämnade hon tallriken kvar och stängde dörren noga, sedan stod hon med näsan tätt mot glaset och tittade på fåglarna som åt.

1 november 2013

En början-486

De dammiga gardinerna gjorde mig oförsiktig och jag anade inte att någon arrangerat spindelväven som låg över kökslampan och spisen. Det var mycket skickligt gjort.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...