Julslut

Nu har julgranen burits ut 

Helgerna tagit slut

Klapparna öppnats och älskats

Teven har gått varm med konserter av alla de slag

Sanna Nielsen, Malena Ernman och alla andra har värmt vår dag

Barnen har lekt och dansat

Sjungit sånger

Svurit över snön som aldrig kom

Somnat sent med magarna fulla av glass och annat gott

Nu är det dags för skola och verklighet

Läxor

Tidiga läggningar

Sånglektioner

Danslektioner

Men först ska vi kliva in i ett nytt år

Göra allt det går

För att roa oss och de andra

God fortsättning

Sorgflor

Jag bär inget flor när vi lägger dig till vila

Istället står vi  runt graven iklädda varma kläder och gråter, både jag och barnen

Vi försöker tänka glada tankar

Minnas dig som du var

Efteråt, när graven är täckt av stenar i olika storlekar

Hör jag vinden, löven som rasslar

Solen tränger sig genom gråa moln

Landar på din plats

När natten kommer ställer vi ett ljus på graven

Ett ljus i mörkret, lite värme

Tysta står vi sedan och gråter

Minns lite mer

Sörjer att du inte följer med oss in

Ett litet knyte av hud-en dikt från verkligheten

Du var så liten när du kom min älskade ängel

Blå i huden och hopkrupen som om du försökte skydda dig mot världen

Eller, var det ljuset du skydde?

Den stora lampan över vår bädd

Du skrek inte

Rörde dig inte

Jag såg med matta ögon på dig när barnmorskan höll fram en oformlig klump av hud

Förstod någonstans långt inuti att du var hos mig nu

Du som sparkat mot lungor och revben, visat på alla sätt att du fått nog

Jag var trött efter förlossningen, utmattad knappt vid medvetande, men vägrade sova

Väntade

Väntade

Väntade

Och log när jag hörde ditt gnyende som snabbt förvandlades till skrik

Om Ödet velat annorlunda

Om du den där dagen för länge sedan sagt ja till mig istället för kanske

Skulle du kanske suttit nära mig

Hade du vaknat vid min sida

Lagt din hand på mitt bröst

Hade jag smekt dina händer, pressat min mun mot din 

Vore jag din och inte någon annans

Livet

Idag stod jag på ett berg. 

Högt, högt ovanför havet och studerade vågornas rörelse. 

Vinden var kall och våt av det lätta regnet som nyss jagats bort av solen. 

Marken var fortfarande brun. 

Vresrosorna stack ut sina elaka , stickiga taggar för att försöka fånga människorna som trängt in i deras revir. 

Skövlat och byggt ett stort hus där det förut legat fåglar och häckat.

Jag blundade och lyssnade på vågornas sång

Måsarna skrik

Drog i mig doften av nyfött gräs och tång, vattenbitna trähus och tjära som penslats på åldrig eka.

Kände mig glad in i själen bara för att

Sanningen svider

Femton minusgrader
Regn
Reser bort
Möts av dimma, gråa moln redan på flygplatsen
Hemfärd två veckor senare, fortfarande molnigt
"Hur har du haft det?" frågar hon
"Underbart" svarar jag och packar upp badbyxorna som aldrig blev blöta

Älskade barn

När du somnat smyger jag in Smeker din kind Saknar ditt skratt Saknar dina kramar Saknar dina mamma Lyssnar så att du andas

Erotisk dikt

Mörker Svettig hud Snabba andetag Jag vill, vill...nu Smeker längs nacken Tungan följer din länd Tar ett hårt grepp Leder in Skynda, skynda... Stjärnor och planeter Kramper Skälver Kysser din mun Somnar med din hand i min

Höstdikt

Varsel om vinter dånar över huvudet i form av ett v med fåglar
Barnen trär på sig överdragsbyxor utan att tjafsa
Frosten ligger kvar på taken långt in på dagen

Gryning

Det är gryning

Solen är redan uppe och vattendropparna hänger på bladen

Fåglarna matar sina små i boet i enen

En hund skäller ute i sin hundgård, söker sällskap

Katten sitter tålmodigt vid diket, väntar...på musen som tvekande kikar ut i världen, hungrig, men osäker

Getingarna surrar runt, runt letar efter ett lämpligt ställe att bygga bo

Teveronikan öppnar sina blad, välkomnar morgonen.

Tröstlös

Jag levde som i en bubbla av strålande fragment

Log mot de utanför och pratade utan att förstå vad jag själv sa

Smärtan inuti syntes inte utanpå

Det visste jag, och ville inget annat

I mitt huvud såg inte världen likadan ut som i era

Jag hade ont

Svartont som jag kallade det

Svartsjuka sa ni utanför

Då du inte längre ville leva med mig visste jag inte hur jag skulle bära mig åt

Förklara?

Hur skulle jag kunna berätta om smärtan jag kände? Det där illvilliga monstret som intog min själ och gjorde allt nattsvart. Hur marorna red mig på nätterna.

Alla drömmar där jag såg dig med någon annan.

Såg dig stråla som du en gång gjort mot mig

Det var därför jag inte lämnade något efter mig

En förklaring på varför 

Till minne av Anders

Regn

Regnet har äntligen gett med sig

Nu växer gräset så fort att det nästan knakar i det, och blommorna följer med.

Om jag ska klaga på något så är det maskrosorna som invaderat hela vår tomt, slår upp sina gula hattar och sprider sedan små fallskärmar av gråvita tunna stänger.

Fåglarna är fortfarande tysta

Sitter på grenar och väntar på att solen ska värma dem

Trötta släpar myrorna nya barr till stacken för att göra den ännu högre, biter på trädet som hotar att falla ihop av ålder.

Skrivro

Nyss

Kylig morgon med envist lysande sol

Frost på vindrutan, och glada sjungande barn

Nylagd grus som slår mot undersidan av bilen

Nu 

tyst hus

En eld som brinner i kaminen

Några hundar i soffan 

En spinnande katt

Skrivro

Vårdikt

Plötsligt känns inte sommaren så avlägsen.

Snön så otröstligt djup

Kvittrande fåglar som förr gömde sig i buskarna

Sitter på grenar och öppnar sitt bröst

Skriker och galer

Delar med sig av sin kärlekstörst

Rävhonans mage är rund

Katterna börjar ränna runt knutarna fyllda av lust till min prinsessa som lugnt slickar på tassen, vårdar sin skimrande päls

Våren ligger tätt lutande mot vintern

Skuffar och buffar

Söker vägen in

Väcker slumrande videung, löv och limelysande granskott

Vinner plats och tid, naturens godkännande

Vällust

Mörker

Svettig hud

Snabba andetag

Jag vill, vill, vill...nu!

Smeker längs nacken

Tungan följer din länd

Tar ett hårt grepp

Leder in

Skynda, skynda...



Stjärnor och planeter

Skälver

Kysser din mun

Somnar med din hand i min

Skriven av Anitha Östlund novellbloggen-razaha.blogspot.com

Långsamt

Med kännande tentakler glider den ståtliga varelsen fram över gräset som är nyklippt och doftar morgondagg.

En nyfiken skata pickar hårt på skalet som alltid medföljer den lille på hans irrfärder i människornas värld, men ger snart upp och flyger sin kos.
Tänk om de ändå kunde låta bli att hacka upp hans marker för att skapa oceaner av jord där de sedan noggrant lägger ner sina köpta fröer, bit för bit. De tar marken i besittning och förvaltar den som de vill.
Då och då mötte han en frände som krossats av människornas skenande muskedunder och grät av sorg.
Långsamt, långsamt glider han över deras marker, beredd att bli trampad av små barnafötter som krasar sönder hans skal bara för att det är kul.
Långsamt, långsamt glider han in i tryggheten under ett stort stort rabarberblad.

Problem

Du och jag är av samma blod
Det rinner genom våra ådror vare sig vi vill det eller ej
Mina tankar genomsyras av dina
Känslor från din kropp kopieras till min

Att vara lika, men olika inuti
Känna gemenskap utan att ses

I dig ser jag mig själv som en spegelbild
Läser dina tankar innan du ens tänkt
Min hud är som ett pergament av minnen där dina sår blivit mina

Min älskade tvillingsyster
Kopierade celler driver likt en nystartad lavin genom din kropp.
Sjukdomen äter upp dig, och viftar ilsket i luften efter mig.
Vill ha båda, och nafsar i hasorna
Din kropp viker undan, vill sova sig frisk, men tvingas att vakna av smärtan som rister stora blödande sår i din själ.

Ett ansikte möter mig i spegeln i hallen. Blekt, utmärglat och fyllt av fasa.
Levande ögon glänser, vägrar att vika för ödets obundna lek med livet som insats.

Att anpassa

Att sätta en fyrkant i en cirkel fungerar inte
Inte heller går det särskilt bra att placera en tvål i vatten
Att lägga en isbit i solskenet eller låta en fisk stanna på land är lika illa.
Ibland blir det riktigt fel i livet, som när en bohem träffar en pedant.
En polis kan säkert förälska sig i en brottsling och en man som slagit kan säkert vara snäll, ibland
Man kan fånga grodyngel till våren och sätta dem i en burk, men de dör antagligen eftersom de är gjorda för att bo i naturen.
Ett människohjärta måste ha blod för att slå och syre för att få blod.

Allt går inte att anpassa till vår vilja även om vi vill så gärna.
För svart är svart och vitt är vitt trots att vi mixar ibland.

Jag känner/ 27 april

Jag känner
Drar försiktigt med händerna över mjuk hud där naglarna rispar långa revor
Följer kurvor och underliga utbuktningar där förr var platt

Jag känner
Kärlek till mig själv, men hjärnan har svårt att lägga ihop gott och ont, förena två motpoler
Fötterna sticker av den obekväma ställningen
Jag gnisslar tänder

Jag känner
En doft av nyväckta, spensliga blommor som längtande, tryckt sig ut ur stela kapslar
Halvruttna löv ligger platt på marken, förintad, snart jord
Solen lyser från himmelsblåa höjder, väcker djur och växter från lång sömn

Jag känner
Mig älskad och hyllad, men trasig och kall
Orden är mig övermäktiga, omöjliga att ens tänka
Men jag känner, alltså finns jag