31 oktober 2012

Räkningar tillhör livets baksida-Publicera dig-En ny bok

Räkningar...överallt hittar jag räkningar på småbelopp, större summor och mellankostnader.
Jag började igår på det där urtråkiga arbetet med att betala räkningar med mina surt förvärvade penningar.
Peters fakturor, mina fakturor, och slutligen våra personliga räkningar.
Ja herregud så pengarna rinner mellan fingrarna.
Och nu går vi mot sämre tider. Elen är dyr, och jag försöker hålla kostnaderna nere genom att elda i kaminen. Det är ju faktiskt mycket mysigare än att brassa på ett element.

Igår hann jag inte skriva något filmmanusförfattarinlägg på kursen eftersom jag pluggade.
Digitala affärsmodeller och jag kommer riktigt bra överens numera. Jag har lärt mig både det ena och det andra, bland annat hur jag bär mig åt för att starta en webbkurs, och hur man använder Wordpress.

Som vanligt knackar Jante på axeln och harklar sig när jag glider iväg i drömmerier om en framtid som självförsörjande novellsnickare. För jag har en briljant ide´, eller...flera idee´r rättare sagt.
Kan man verkligen leva på att skriva noveller? Eller dikter?

I morse hittade jag fler appar till barnens plattor, och laddade in dem. Det blir mycket tecknings- och målarappar. 
Har inte fattat hur man avinstallerar spel man inte vill ha, och grunnar på det.

Nu har klockan travat fram till strax över tio, och Razzel och jag har tragglat igenom hans matteläxa och svenskaläxa med mycket gott resultat.
När vi var klara spelade vi Mattequiz där de fick använda hjärnan extra mycket.
Appen heter Genious kids maths och finns på androidmarket. Alla fyra räknesätten är med, och samtliga ungar kan delta.

Imorse hittade jag en ny bok i min brevlåda:
Publicera dig! : om utgivning på förlag och andra publiceringsmöjligheter (kartonnage) 

Publicera dig handlar om utgivning på förlag och andra publiceringsmöjligheter.
Jag har inte hunnit kika så mycket i den, men det lilla jag sett verkar vara matnyttigt för oss som inte nått till förlagens kontor ännu.
Kerstin Aronsson, förläggare på Kabusa böcker är gästförfattare och delar med sig av sin kunskap i ämnet.

Nu ska jag stänga igen nätet och författa ihop några kursavsnitt i filmmanusförfattande, sedan tänkte jag försöka komma ut i kylan och ta en promenix med ungarna.

Ha en underbar dag

En början-142

Plånboken låg på vägen. Snöret satt där det skulle. Nu var det bara att vänta.

Erotisk novell-3

Kim var svettig efter gympasset, och så hungrig att magen skrek.
Med en kraftig snärt på handleden drog hon upp träningsväskan omedveten om att hon var iakttagen.  Njutningsfullt klunkade hon i sig proteindrinken hon tagit med hemifrån och skalade snabbt av bananen för att sedan pressa in frukten i munnen med ett stön av njutning.
 Kim lyfte upp väskan för att förpassa den in i hörnet på lokalen igen, men kände sig iakttagen och tittade sig diskret runt i lokalen. Några meter bort stod en kille av modell större och spanade på henne med road min. När hennes blick mötte hans nickade han och satte upp tummen. Kim nickade tillbaka och log.

Några timmar senare hade hon både gått igenom ett gympass och ett workoutpass. Svetten flödade liksom endorfinerna. Kim kände sig oövervinnerlig och njöt av att använda kroppen…ja riktigt pressa den tills alla muskler skrek efter att få vila.
Efteråt satte hon sig på golvet för att stretcha. Trots sin relativt höga ålder var hon både fast i kroppen och rynkfri. Ja nu var det ju inte riktigt bara sunt leverne som var orsaken till den i stort sett totalt fettfria kroppen. Exmannen som stuckit till Spanien med sin älskarinna hade skurit både här och där, och lyftet som tillintetgjorde 20 tuffa år och knappt syntes hade gett Kims självförtroende en gigantisk kick.

Nu vårdade hon kroppen som ett tempel och var noga med vem hon bjöd in. De få gånger en man beträdde hennes tröskel njöt hon bara fullt ut om rummet var kolsvart och hon själv hade makten. Att dominera männen gav henne njutning och de som utsattes för Kims sexuella lekar ville gärna ha en eller helst två repriser. I hemlighet kallade hon sig Mrs Domina och hittade likasinnade på nätet när hon under mörka nätter satt med sin bästa vän Datorn och surfade.

Mannen som iakttog Kim grubblade desperat på kvinnans ålder, men kunde omöjligt sätta fingret på det exakta året. Hon tycktes honom enormt lockande och utan att kunna göra något åt det drogs han som en fjäril dras mot ljuset. Ögonens pupiller vidgades och de kraftiga händerna som var fylld av tjocka valkar darrade av hänryckning. Det tycktes honom som om han hittat en sällsynt insekt…så vacker och speciell.

”Ursäkta? Jag har stått och kikat på dig ett tag. Du är för djävla vacker. Vilka muskler, vilken midja…sådan perfektion in i minsta detalj. Wow.” Hon såg att en blodåder svällde på hans hals och betraktade under tystnad de svällande armmusklerna.
Mannen rodnade och räckte fram en något svettig näve. Handslaget var fast och Kim kände intresset vakna. ”Hej! Tack för komplimangen. Kim heter jag. Jobbar som tränare här.” Hon studerade mannens nedre delar och såg att han verkade vara välutrustad. ”Har du lust att ta en fika efter träningen?” Mannen tittade henne djupt in i ögonen och lekte med tungan i mungipan. Kim övermannades av en fallande känsla och fuktade läpparna med tungspetsen. ”Jag skall sola efter det här.” Hon sträckte på sig och sköt ut brösten som räddats från sin fallande bana av exmannen. De stod ut från sitt fäste som två fasta kullar på fel håll.

Mannen kunde inte släppa henne med blicken och hans händer längtade våldsamt efter att få utforska kvinnan framför honom.

Kim lade sin hand på hans hand, kände hur heta blixtar for igenom henne och släppte förskräckt greppet med ett lågt flämtande.
Hon tittade med beslöjad blick på honom och rörde pekfingret lockande framför hans ögon. ”Du kan ju följa med till solariet. Det är ju ganska stora rum.”
Mannen trodde inte sina öron och stod en lång stund och gapade innan han svarade. ”Självklart! Vi…vi…vi syns om en stund då.

Han lämnade upprymd Kim och log stort åt alla som tittade mot honom. När de tränat färdigt gick de som på en given signal mot omklädningsrummen och hämtade en varsin handduk.
Utanför solariet som Kim hade blivit tilldelat pekade hon på dörren och fnissade till. Mannen gick förbi och Kim kände en doft av maskulin parfym när han passerade bakom henne. Hon öppnade dörren och lade sig på britsen spritt språngandes naken, sedan sänkte hon ned solariet och befann sig snart i solgasset på en utländsk ö.
Plötsligt kände hon en hand som trevande smekte hennes varma kropp. Mannen drog sakta över Kims muskulösa, deffade mage och solariet sköts upp för att visa mannen i naturens kostym. Det syntes att han var en ofta sedd kund på gymmet, och eftersom han var grov av naturen såg mannen ut som en grov karikatyr av en neanderthalare. Kims hjärta tog ett rejält skutt och hon kände en varm, pirrande känsla i underlivet. De gröna ögonen såg ut som två laguner av havsvatten och hon drogs som av en magnet mot honom.
Utan att yttra ett ord lade han sig på solariets bädd och det knakade betänkligt. ”Skall vi?” Rösten var hes av rörelse och han verkade lite blyg. Kim reste sig sakta upp och rullade över honom. Mannens lem var upprest och hennes händer utforskade den nyfiket med vana händer.

Nu när Kim kommit honom närmare såg hon att han antagligen inte var mer än arton, nitton år, men kunde inte stoppa den flod av begär som rusade runt i kroppen.
”Jag har aldrig känt så här någon gång förut.” mumlade han, tittade förläget på Kim och rodnade ännu mer. ”Du får mig att brinna.”
Mannen satte sig på kanten av solariebädden och tog ett ordentligt tag om Kims smala höfter.  Han lutade sig mot hennes underliv och hon anade vart han var på väg och lutade huvudet bakåt. Han skrattade till och drog med tungan efter hennes navellinje. Fortsatte sedan nedåt för att vända precis vid blygdhårets övre kant, och retade Kim tills hon höll på att förgås av den inre elden.
”Jag vill ha dig.” Mannen tog tag i hennes rumpa och hon tyckte sig kunna känna valkarna i hans händer. Han drog henne mot sig och lade tungan mot hennes ena bröst och drog in den mörkbruna vårtan som stelnat efter hans behandling tidigare. Stönande tryckte hon sig mot honom och gned sig mot hans organ. Med benen på var sida om hans kropp suktade hon efter mer och kände sig som en kåt hynda. Mannens kropp var så nära perfekt den kunde vara och hon gled över hans muskulösa lår och drog med händerna över de kraftiga axlarna. 
Kim lyfte lite på ändan för att kunna komma på plats. 
Stönande lade mannen händerna runt hennes kropp och drog i det mörka, långa håret med ena handen medan han omväxlande lyfte, omväxlande pressade ned Kim.

Hon å sin sida drog med naglarna över hans rygg och skapade långa djupa rivmärken. Den smala kroppens muskler gjorde ett perfekt samspel och Kim befann sig alldeles utanför den när extasen nådde sin topp.

Solariet knakade när han reste sig upp efteråt och pussade Kim på kinden. ”Du är faan det bästa knull jag haft. Helvete kvinna.” Han hämtade handdukarna och räckte henne den ena. ”Jag vill träffa dig igen…många gånger. Adam heter jag förresten.”
Kim svepte behagfullt handduken runt kroppen och drog med handen genom håret. ”Du var härlig du med.” Hon log och tog honom runt ansiktet. ”Fördjävla härlig…så visst vill jag träffa dig igen. Vänta skall du få mitt kort.” Kim öppnade träningsväskan och log när hon tittade bakåt mot honom. ”Vet du vad jag önskar mest av allt just nu? Adam tittade frågande på henne. ”Jag önskar att vi var i ett rum så jag kunde få dig igen. Du tänder mig så förbannat.”

De skildes åt en stund senare efter en puss till farväl.
 

30 oktober 2012

Tydliga texter-Jenny Forsberg-kreativa ungar och mysande hundar

Våra barn har redan som pyttesmå visat att de kan det här med att teckna, och nu när de går i skolan uppmärksammas de ännu mer för det.
Nu spirar en tanke i mig att jag ska ge ut en bok där de illustrerar någon av mina noveller.
Frågan är hur enkelt det är att styra upp tecknandet.

Idag regnar det ute
Till och med Zally, vår älskade kissemiss håller sig inne. Hundarna ligger i soffan och myser, och ungarna sitter och tecknar.












Den består av snabba skrivtips och språkråd, och passar både dig som äger ett företag och dig som skriver över huvud taget.
Några av texterna får mig att småle, blanda annat en där hon snyggt tillrättavisar en text som nästan är oläslig för vanliga Svenssons, men via Jennys råd blir fullt läsbar, och framförallt förståelig.
Boken är liten och nätt, ryms lätt i en stor jackficka, och är späckad av goda råd.
Hon pratar även om vikten av att anlita en professionell översättare istället för att göra en halvtafflig översättning själv.
Följer du länken hittar du ett smakprov från boken.
I mitt tycke är det här en perfekt uppslagsbok att ha på skrivbordet.
Nu blir jag nyfiken på Jenny Forsbergs nya e-bok Blogga, twittra och fejsbucka
Tänk att ord kan vara så fantastiska, och att det faktiskt finns människor i världen som inte kan läsa.
Stackars, stackars dem. Tänk så mycket de missar.

Nu ska jag ta mig i kragen och skriva det utlovade kursinlägget om filmande som jag utlovade igår.
Idag ska det handla om Det gamla livsprojektets krav.
Om du missat kursen hittar du den under etiketten Filmmanusskrivande på min blogg.

Ha en fortsatt bra dag
Kram

En början-141

Treåriga Teo gläntar på dörren ut, och sneglar mot köket där mamma Lisbeth står och diskar. 

Vita gäss och surfplattor-argsinta ungar och trasiga bilar

Igår hade vi en familjedag kombinerad med jobb.
Barnen har höstlov, och Peter skulle titta på ett jobb ute på en ö i skärgården.
Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna att det blir rätt dyrbara historier för kunden.

Det är långa resor, och ofta måste man sova över eftersom båtarna inte alltid går.

Samtliga barn har drabbats av speldjävulen numera, och det tjatas i tid och otid om att få låna mobilen eller surfplattan.
En platta på tre barn är förenat med ständiga bråk kan jag tala om. Att de får låna mobilen spelar ingen roll, för surfplattan är så mycket större.

Efter några timmars resa nådde vi Sollenkroka.
Eftersom vi var en timme för tidiga gick vi ut på promenad.
Barnen satte motvilligt på sig täckbyxor och vantar, men gnällde över att det ju var höst och inte kallt ännu.

När vi väl kom ut var de glada över att vi tjatat på dem, för det blåste isvindar ute.
Men oj vad vackert det var.

När båten kom klev vi på, och satte oss ungefär mitt i. Jag blir sjösjuk lätt, och vi skulle åka en timme.
För att få lugn och ro plockade jag fram surfplattan och mobilerna som barnen snabbt anammade och begravde sig i. Vår lilla femåring har även han drabbats av brorsan och syrrans frenesi för det här, och ja...vad ska jag säga...igår lärde han sig stava tack vare ett av de fenomenala apparna jag laddat hem.
Spelet heter helt enkelt STAVA, och är enkelt upplagt, men väldigt bra.

Zabine spelade Temple run, och Raz något med en skateboard på.

Hampuz och jag hittade i förrgår en app där han (och jag) kunde lära oss spanska. Hans kompis Samuel pratar spanska och engelska, och har lärt Hampuz en del ord, men via appen lärde han sig ännu fler.

Det är bara att erkänna, appar är bra om de används på rätt sätt.

När vi kom fram till Berg som än heter, hade det blåst upp rejält, och en stormvind greppade tag i Hampuz vagn, och hotade välta den.
Vita gäss seglade på vågorna, och det var kallt.
Kunden som hade åkt med oss på båten öppnade huset som var sådär otroligt charmigt, och jag kände hur det ryckte i skrivarnerven.

En fantastisk insida där de tagit fram det gamla mötte oss, och utsikten var formidabel.


Peter kollade taket som skulle fixas medan jag och barnen höll oss inomhus.
Jag fotograferade från varje fönster, och såg hur mörka moln närmade sig medan vågorna gick allt högre.


Två timmar senare var det dags att åka hem.
Då möttes vi av det här:
Vågorna gick höga, och stormvindar ven över den öppna bryggan.
Razmus var på sitt sämsta humör, och puttade nästan ned Zabine i det mörka vattnet när han busade med henne.
Peter tog ett hårt tag i hans jacka, och jag ställde Zabine en bit från honom. 
Raz ryckte mössan av Zabine gång på gång, och jag blev arg.

På båten lugnade de ned sig, och färden som vara allt annat än trevlig slutade med att jag var lätt gurglig i magen, och Hampuz illamående.
Vi blev helt enkelt sjösjuka.

Det hade börjat mörkna, och vi stannade i Grisslinge och käkade mat.

Hampuz som fortfarande var yr efter resan ville ut till bilen så jag följde med honom. 
Så fort vi startade bilen igen somnade han.
Regnet smattrade mot taket

På vägen hem hämtade vi vår Pick-up som varit på reparation(igen), och nu skulle vara redo för ombesiktning. Bromsrören var utbytta, och LAMBDA nivån åtgärdad.
Man lär sig mycket nya ord som bilägare.

Så snabbt jag kunde åkte jag hem till hundarna som välkomnade oss med höga gläfsanden.
Ute snöade det. Inga stora flingor, bara tunna, regntyngda saker.

När Peter kom hem en stund senare hade han en överraskning med sig: Surfplatta nummer två.
Nu hoppas jag slippa bråk i bilen.
Ingen av plattorna behöver vara kopplade till nätet, för jag beställer bara spel som går utan internet.
Så väljer jag att göra för att ta bort strålningsrisken med internet via mobila nätet.

När barnen lagt sig skrev vi några fakturor, och jag funderade på att redigera, men insåg att klockan dragit iväg alldeles för långt, och kollade mejl istället.

Ha en underbar dag

29 oktober 2012

Båtliv

Idag åker vi ut mot Värmdö och åker båt till Möja
Hela familjen är med, och vi ska till ett hus som vi snart ska fixa ett skärmtak på
Det är kallt men vackert
Barnen spelar på surfplattan och i mobilerna så det är fullt ös

En början-140

Pia lade upp smörgåsarna på disken, och tryckte ned en lapp med texten: Gårdagens, x-pris 10:-
Snart skulle han komma, mannen som i flera dagar förföljt henne hem

28 oktober 2012

TEMA Småsaker

"Det är ingen ide`mamma, jag fattar inget ändå", mumlar Lisa och slänger matteboken på golvet. "Bränn upp den så jag slipper se eländet."
"Hallå där lilla gumman. Pappa och jag kan hjälpa dig. Berätta bara hur man räknar talet."
Lisa skrattar uppgivet och tar upp boken med en djup suck. "Det är ju det jag inte kan. Hur mycket läraren än försöker, så fattar jag inte vad han säger. Det låter som kinesiska i mina öron."
Hon stoppar ned boken i skolväskan, drar igen dragkedjan, och släpper ned väskan på golvet framför fötterna. "Jag kommer att få gå om den här klassen, jag vet det."
"Inte då...vänta så ska jag hämta pappa. Han kan det mesta."

En liten stund senare sitter Lisa vid bordet med Gustaf som kliar sig i huvudet. "Nä du gumsan, jag fattar banne mig inte ett dugg av det här. Du kanske skulle gå en sommarkurs i matte? Visst finns det sådana på er skola?"
Nu har Lisa fått nog, och känner hur gråten sitter i halsen. "S...s...sommarkurs? Men pappa...jag vill vara ledig. Förresten så ska jag sommarjobba på cafeét."
Gustaf tar hennes ansikte mellan sina händer, och säger med allvar i rösten: "Det handlar om din framtid hjärtat. Din framtid, inte min. Om du inte klarar av det här måste jag prata med din lärare, och om hon inte inser allvaret i det hela fortsätter jag till rektorn."
Lisa lutade sig mot hans axel och grät.
"Det är inga småsaker vi talar om gumman. När du slutar skolan börjar allvaret. Det är bara två år dit, och jag hoppas du förstår att det krävs förändring?"
Lisa nickade sakta.
"Är vi överens då?"
"Mm...jag lovar att prata med Sonja. Evald i vår klass är duktig...jag...jag kanske kan fråga honom...?
"Det låter som ett bra förslag", sa Gustaf och blinkade åt hustrun. "Prata med honom. Jag betalar gärna för hjälpen."

Nattlig redigering-Digitala affärsmodeller-skrivarprat

Igår jobbade jag hela dagen vid datorn, och fortsatte långt in till nästa gryning.

Först redigerade jag manuset Hat och en gnutta kärlek några timmar

Sedan pluggade jag Digitala affärsmodeller och lärde mig nya saker som vanligt. Underligt nog hittar jag fler och fler bra att ha grejor i materialet. Fatta då att jag gått igenom filmerna många, många gånger.
Under tiden Ann Ljungberg och de andra delar med sig av tips och fakta snurrar min hjärna lika fort som om jag tagit droger. Idee´rna sprutar ur den, och jag skriver ned dem så fort jag kan. Ibland hinner jag inte, och spolar tillbaka för att försöka fånga den igen, men misslyckas.

När jag ändå var ute på nätet gick jag in på Skrivarprat och lyssnade på de senaste filmerna, och spelade in dem på mitt röstmemo.
Det är perfekt att kunna lyssna på lektionerna i bilen eller på t-banan.
Om du kikar in på sidan hittar du flera lektioner gratis. Som ett smakprov liksom.

När kvällen kom hade jag knappt lämnat stolen på hela dagen, förutom vid matlagning och hjälp till barnen.
Jag hade förvisso tvättat och diskat, men i det stora hela hade jag jobbat hela tiden.

Peter och Mackan hade myskväll med film, och sov snart sött i soffan.

Jag gick in på mitt tredje varv vid datorn, och fnulade ihop en erotisk novell, inspirerad av Femtio nyanser av honom
Om du följer länken hamnar du hos Norstedts som lyckades fånga succe´n och bjuder på ett smakprov.
Norstedts har även lyckats få Jonas Gardells bok Torka aldrig tårar utan handskar som du säkert sett på teve.

Jodå, jag tittar på teven ibland, och just Gardells film kan jag inte låta bli att se. Mycket tårar blir det.

Under natten hann jag med att läsa sista numret av Svensk Bokhandel där de skrev om hur viktigt det är att rätt metadata finns om författare.
Orsaken till det är att man ska nå ut till läsaren bättre.
Något som är viktigt för alla författare och förlag, men framför allt för oss egenutgivare.
Metadata har fler skrivit om på nätet. Låååååånga artiklar med konstiga ord.
Svensk bokhandel har intervjuat flera stycken som kan det där, och ger mig på ett fullt begripligt språk förklaringen på vad metadata är:
Så här skriver Kalle Laxgård:

Själva ordet betyder "data om data", och låter betydligt krångligare än det är. Man kan säga att det är all information som på något sätt beskriver ett verk.

Jag läser vidare i tidningen, och läser att en ny e-boksajt startats, och funderar för mig själv på om jag ska börja ge ut mina noveller via e-bok.
I dags läget har jag skrivit ungefär fyrahundra, och mängden ökar för varje vecka som går.
Vore underbart att kunna leva på det jag skriver.

Nu ska jag stänga igen nätet för att skriva kvällens kursinlägg om filmmanusförfattande.
Hittills har jag skrivit nio olika inlägg som du hittar på min blogg.
Tanken är att jag ska skriva en e-bok senare.

Sådärja...nu säger jag hejdå på några timmar.
Kram






En början-139

Kamera, ett par kraftiga byxor, cigarretter för en veckas bruk. Nu kunde de åka.

Erotisk novell-2


Tyngdlöst svävade jag mellan golv och tak.
 

Mina smala, vita ben var hårt vinklade runt trapetsen som lockande gungat fram och tillbaka flera dagar. Det gröna slitna golvet var iskallt mot min kropp när jag vaknade och steget från golvet till trapetsen hade gått utan problem.
 
Min vita, fluffiga tyllkjol som knappt lämnade något åt fantasin var omsorgsfullt knäppt runt magen. 
Som ett förlupet skogsrå hade mitt svarta långa hår virvlat runt i den iskalla vinden som for i jämn takt genom rummet. Allt jag såg var en röd sliten dörr vars handtag tagits bort. Som en sarkofag i mått större slog huset sina väggar runt mig. Att fly var en omöjlighet, det vittnade mina trasiga, blodiga naglar om.
Huttrande slog jag armarna runt mig själv och sökte över rummet med blicken.
 
Ingenstans såg jag mannen som puttat in mig i den gamla gympasalen som doftade fotsvett och gammal plast blandat med trä och skit. Mina händer blev röda när blodet rann ned i dem och allt blod i huvudet gjorde mig yr.
 

Fram och tillbaka, fram och tillbaka…gungade jag.
 


När det gått en lång stund utan att han visat sig krånglade jag mig ned och sprang på lätta fötter mot fönstret för att försöka kalla på hjälp. Mitt knackande resulterade bara i en tunn dimma på fönstret, gjord av min andedräkt, och jag höll inte på speciellt många sekunder innan jag gav upp. 
Suckande tog jag mig ned till golvet igen och hoppade upp på träräckena som gick tvärsöver rummet. Högre och högre kom jag, och när brädan till högsta läget låg under mina fötter satte jag mig ned.
 

Ett skramlande ljud hördes. 
Han tuggade ljudligt på ett tuggummi och ställde sig nonchalant med händerna på höfterna. ”Skall du tjafsa länge till?” Mannens röst var raspig som om han strukit stämbanden mot sandpapper av grövsta storlek. ”Det är ingen ide`” 
Han ställde sig rätt under brädan jag satt på och hoppade upp mot mina dinglande sockprydda fötter. ”Du är min oavsett vad du säger. Min…” Hans skor gav ifrån sig ett tjippande läte och jag undrade för mig själv om han bar steppskor. Ännu fanns det gott om tid. Säkert skulle någon snart undra varför gymnastiksalen var låst och ropa på rektorn.
 

”Jag hatar dig…fattar du det. Hatar…” Jag lutade mig lite framåt för att slunga orden i huvudet på honom därnere. Det öppna fönstret i upp taket rörde sig fram och tillbaka i vinddraget. Det liknade en bila, redo att hugga av ett huvud. 
”Kommer du eller?” Mannen lade händerna som en tratt för munnen och skrek orden. ”Kommer du?” 
Jag tog ett tveksamt kliv till brädan nedanför, vägde fördelar mot nackdelar. ”Är du lugn då?” Jag kände mig en smula fånig som var rädd för en man som ansågs var godheten själv. 
Han slog sig på låren och skrattade högt, sedan sträckte han händerna upp mot mig. Det hettade i mitt inre av ilska och jag kände mig för några sekunder oövervinnerlig.
 
Med ett vigt hopp tog jag mig nedåt, och fortsatte snabbt till nästa.
Mannen stod blixstilla, väntande som en katt väntar på en obetänksam mus. Från en sekund till en annan slängde han sig mot mina ben, och drog ned mig mot golvet. Med en snabb rörelse slet han av mig tyllkjolen och blottade mina nedre delar som saknade trosor. Upphetsad tappade mannen koncepterna och glömde för några sekunder bort sina repliker. 
Frågande tittade han på mig och ryckte på axlarna. ”Faan Minna…du är bara för mycket. Jag får en ståkuk som går till månen.” Han lutade huvudet bakåt och gapskrattade. ”Här vill jag överraska dig, och så gör du så här. Det är inte shysst.” 

Han lade sin arm runt mig och drog omkull mig på den stora tjocka gymnastikmattan. Galonen var skitig på många ställen, och i mitt inre undrade jag hur många kroppar den egentligen mött, eller ännu värre …fötter. 
Mannen, som för övrigt var min högvälborna karl drog av sig de något ålderstigna kläderna och slängde sig ned bredvid mig. ”Minna…du måste hålla dig till reglerna. Det finns ju ett manus…faan jag har pluggat på det här flera veckor och så förstör du det bara rakt av. Han letade upp knapparna på bustiern jag bar och öppnade dem en efter en. ”Rollspel går ut på att man följer ett manus.” Skrattande drog han av mig strumpebanden och placerade mina ben på var sida om sig. 
Med smekande rörelser lurade jag av honom klädesplaggen ett efter ett. Hans röda hår stod i kraftig kontrast till den svarta galonen och jag rörde försiktigt i den taggiga, perfekt stylade frisyren. 
”Det är kallt.” Jag lade rysande hans armar runt mig och vände rumpan åt hans håll när jag lade mig.
 

Min älskling kom snart med trevande fingrar och fyllde mig. Långsamt drog han med tummen över klitoris och tittade på mig med allvarlig min. ”Du måste följa manus.” 
Utled på hans tjatande tog jag saken i mina egna händer och lade dem på det känsligaste stället på min kropp. Min fantasi fick eggande ta övertaget och medan min kille tittade på gick jag upp i brygga av känslorna som exploderade i min längtande kropp. 
”Minna, du…” Hans händer vandrade över brösten med lätta rörelser. I en rörelse vältrade han sig över min späda kropp och placerade lemmen precis utanför min öppning. ”Kär lek…vet du vad det är?” viskade han och nästan rev mig med sina vassa naglar. Med svepande rörelser drog han upp mig till samma läge som jag nyss lämnat, och skrattade hjärtlöst när jag bad om mer. ”Tigg!” Rösten var hes av lidelse och jag såg på de blågrå ögonen att han ville detsamma som mig. 
”Snälla? Nu?” Min röst tycks avlägsen och jag såg honom som i en dimma när jag för andra gången idag blev fylld av kärlekseufori.
 


Ett skramlade hördes utanför dörren och vi skyndade oss att springa in i materialrummet för att fnissande klä på oss. Vilt kyssande och fyllda av välbehag satt vi nedsänkta innanför trampetten tills fotstegen försvann bort, och ut genom dörren.
 
 
 

Erotisk dikt



Mörker

Svettig hud

Snabba andetag

Jag vill, vill...nu

Smeker längs nacken

Tungan följer din länd

Tar ett hårt grepp

Leder in

Skynda, skynda...


Stjärnor och planeter

Kramper

Skälver

Kysser din mun

Somnar med din hand i min

27 oktober 2012

En början-138

Likt en panter steg han upp på scenen tätt följd av fyra likadana klädda androgyna varelser.
Publiken ställde sig upp likt en våg, och Hans som var den yngste kände hur håret på armarna reste sig.

Frusna fingrar-halloweenfest-film på tv

Godmorgon!

Natten har jag tillbringat med Jennifer Anistons karaktär Eloise via en film på teve för en gång skull. Den var så sorglig att jag grät.
Började titta på ytterligare en film, men somnade och sov mig genom den, och vaknade framåt gryningen med värkande rygg, och glasögonen på halv svaj.

Hade hjälpt Peter på ett tak och var stelfrusen in i märgen med fingrar som vägrade fungera.
Razmus hade varit på halloweenfest. En fest jag sånär missade att komma i tid till, men genom kaosartad körning lyckades pricka in på en minut när.
Ha, ha...ibland är det bra att bo ute på landet där inga snutar åker.


Väcktes i morse av en liten parvel med kalla fötter, och kunde sedan inte somna om.
Nu sitter barnen framför teven, och tittar på film, medan jag bloggar, lägger in nya avsnitt av filmmanuskursen, läser gårdagens Aftonbladet och klurar på vad jag ska skriva för början idag.
Kursavsnittet glider in på webben klockan sex varje kväll, och En början hittar du varje morgon klockan tio.

Jag lägger vanligtvis in flera avsnitt och schemalägger dem, men nu har jag inte hunnit skriva så många och måste göra det vartefter.
Under tiden jag skriver längtar jag efter att sätta mig med manuset, och bara jobba med det i flera timmar, men...vi har hus, och just nu behöver det omsorg på alla sätt. Lägg därtill tre ystra ungar.

Nästa vecka är det höstlov, och jag hoppas att vädrets makter är schyssta så de kan vara ute mycket.

Nu är det frukost och kladdkaka på G.

Kram


26 oktober 2012

En början-137

"Klipp det kort. Lämna inte en enda lock kvar. Allt, allt ska bort", grät kvinnan och bet sig hårt i läppen.

Halloweensminkning-trötta barn och nallemiss

"Upp med dig sömntuta", ropade Peter och tog mig bort från drömmarnas magiska värld. "Du måste gå upp", fortsatte han.
Med stort besvär öppnade jag först ena, sedan det andra ögat och drog Lilleman intill mig. Åh vad skönt det skulle vara att lägga täcket och filten över mig, och sova vidare, tänkte jag.
"Hallå! Upp!"

(Jo det blev sent igår igen. Jag skrev ett inlägg till min filmmanusförfattarskola, och klockan hann bli både tolv och ett innan jag var nöjd.)

En liten stund senare stod jag i köket med bordet fullt av smink och halloweenkläder.
Zabine var också trött. Jättetrött. Hon gäspade flera gånger och trulade med munnen, tittade ned i golvet och suckade.

Jag duttade på vitt under tiden som magen kurrande protesterade. Den ville ha frukost, inte vänta längre.
Vi försökte fråga Zabine hur hon tänkt sig se ut, men fick mest korta ord till svar.

Efter att jag målat vitt över hela ansiktet, tuperat håret och sprayat med diverse färger såg hon riktigt hemsk ut, och jag fick äntligen i mig mat.


Så fort vi ätit klart lättade humöret på samtliga, och jag passade på att fotografera.


Det var isigt efter vägarna, och jag fick lätta på gaspedalen flera gånger.
Samtidigt är det vackert med frosten, och det tunna täcket av snö ovanpå höstfärgade löv.

Barnen på skolan berömde Zabines sminkning och hon sträckte på sig mer och mer tills hon inte kunde bli längre.

Dagens miss blev det att jag totalt glömt bort att dagisungarna skulle ha en varsin nalle med sig, och inte blev det bättre av att Marita erbjöd Hampuz att låna hennes gris.
Nåja, ilskan la sig, och han lät glad när jag pussade honom hejdå.
Kollade av bilen innan jag for hem, men icke en enda nalle fanns att uppbringa.

Nu har jag kommit hem igen, och ska bara skriva några rader för att sedan följa Peter på takjobb. Något som inte alls lockar när det är så här kallt.

Ikväll är det Razmus tur att bli målad. Han ska på Halloweenfest på skolan.

Ha en bra dag.
Kram

Erotiska noveller-nummer 1

Som du vet läser jag Femtio nyanser av honom, och gillar den.
Ett av skälen är säkert att jag själv skrivit erotiska noveller.
Nu när barnen sover skapar jag snabba, korta sådana.

Här kommer en:

”Sover ungarna?” 
Daniel tittade upp när jag gled ned i soffan, och drog över mig filten som mamma gett mig i trettioårspresent. 
” Ja äntligen. Emma hade ingen större lust att sova ikväll. Jag fick läsa Fru Blåvinges färd till helvetet sju gånger innan hon gav upp. Är det något bra på teven ikväll?” 
Fot mot fot fortsatte vi titta på dumburken utan att ens tänka på siffran sex. Halvsovande såg jag att det pågick sex i alla dess former på rutan och undrade för mig själv varför allt i livet gick ut på sex. Ledsnar du på att ha sex med din man? Byt ut honom. Men egentligen var det väl ingen större skillnad att ha sex med man nummer ett, eller man nummer tre. Jag hade diskuterat ämnet några gånger på kontoret och fått vår yngste budkille att rodna upp till öronen.
Nu låg vi här fot mot fot miltals från varandra i tanken och med chipspåsen som närmsta granne. Cocacolan stod på bordet och ljudet från den när korken öppnades fick det att vattnas i munnen på oss. Jag mindes klart och tydligt hur galna jag och Daniel varit det första året…ja innan Malin och Emma kommit in i vårt liv, och prytt det med spyor, vaknätter och gurglande härliga skratt som fick hjärtat att smälta. Han överraskade mig med nattfärder och picknickar på platser där vi egentligen inte fick vistas på. Mitt liv bestod av en uppåtgående spiral av lycka och härliga orgasmer. Jag lyfte på huvudet och studerade hans ostyriga kalufs. Han halvsov och jag såg en hängande slimeliknande sträng av saliv i ena mungipan. Ena handen kramade tv-kontrollen. Den vita skjortan var halvöppen och blottade Daniels håriga bröst som många gånger eggat mig. Det enda som fanns i huvudet de gångerna var att få slita upp skjortan så att knapparna rök. Nu låg han där som en stor annons om leda. Uttråkad, uttröttad av livet och fullständigt ointresserad av mig.
För att få liv i honom lät jag min hand långsamt glida uppför hans ben, och slöt den runt hans ena pungkula. Daniel spratt till och lade sin hand på min arm medan han förvånat tittade på mig. Leendet nådde inte riktigt upp i hans ögon ännu, men något blixtrade till i de tidigare så döda ögonen. Jag mindes hur vi trånat efter varandra dagtid och emellanåt träffades på lunchen för att njuta av varandra i någon park. Jag drack av honom och skulle ha krupit in i hans kropp om jag kunnat. Han var mitt liv, min andning…
Daniel väntade spänt på vad jag skulle hitta på, och jag kunde ana en snabbare andning trots att vi låg så långt från varandra. Från glipan till barnens rum kunde jag höra plingandet från Emmas mobil, och log. Tänk att vi lyckats få något så vackert som våra två barn. Att den där första telefonsignalen mynnat ut i flera års älskog. Daniel stönade högt när jag greppade hans lem som styvnat av min behandling, och han protesterade inte när jag med tänderna drog av de lappade jeansen som konstigt nog köpts så. Världen var allt bra konstig tänkte jag och en kort flasch av min älskade pappa for förbi i hjärnan. Han hade hatat de där jeansen jag bar på 80-talet, och tjatade om och om igen på mamma att hon skulle köpa nya. Ha, ha…Vilka diskussioner de hade om nätterna. Men jag hörde ofta deras stönanden och antog att de var lyckliga.
Daniel var den som tog min oskuld och jag hade aldrig varit otrogen mot honom. I alla fall inte än. Vårt sexliv hade dalat betänkligt och många obesvarade frågor samlades i mitt huvud. När jag nu fick chansen att älska med honom kändes det underligt främmande. Hans kropp som passerat många gånger under mina fingertoppar bar tecken som tydde på någon annan kvinnas beröring. Den långa revan på ryggen som mina smekande händer snart hittade gav mig aningar som inte alls var sköna. Korta minnessekvenser av främmande kvinnoparfymer och röda läppstiftsmärken på skjortkragar for in som projektiler i min hjärna. Var det verkligen så? Kunde en annan kvinna ge honom mer än jag?
Svartsjukans demoner red mig när jag äntrade hans mandom och gav honom en ordentlig genomgång hur en kvinna kan vara. Jag föll naturligtvis på eget grepp och befann mig några minuter senare på en annan planet, omgiven av vilt glittrande stjärnor. Någonstans lång ifrån hörde jag Daniel skrika av extas och log ondskefullt mitt i all eufori. 
När jag drog mig från honom och reste mig från soffan tittade jag en lång stund på hans kropp och kände en våg av saknad. 
” Jag kommer att sakna dig.” 
Orden fick honom att se frågande ut , och han famlade i luften efter min hand. 
”Vad menar du?” 
Daniel log prövande och klädde på sig de gamla vanliga halvtrasiga kalsongerna och träningsbyxorna som var minst två nummer för stora. 
”Jag lämnar dig.” 
Munnen formade meningen utan att jag hade en chans att stå emot. 
”Du älskar inte mig, och jag förtjänar att bli älskad. Flickorna kommer att bli ledsna, men förstå när de blir äldre. Det enda som är tråkigt är att du inte kunde vara ärlig.” För en sekund tänkte jag vända tillbaka och ge honom en adjöpuss, men insåg att det bara skulle verka löjligt och lät mina steg leda mig till hallen där en väska stod packad. En väska som länge stått i garderobens inre del och väntat på att tas fram.


25 oktober 2012

Utopier-skrivarvänner-älgar

"Idag ska jag skriva heeeeeeela dagen", sa jag åt min karl när jag for iväg med barnen i morse.
När vi kommer ned till stället där byns soptunnor står, möts jag av det här:
Ser du vad det är?
Jag har aldrig tidigare i mitt liv stött på så många älgar på samma gång. Det var fyra vuxna och en kalv.

De är så härliga i sin storhet, och jag är fascinerad över det här djuret, och har många gånger stått stilla vid vägkanten med bilen medan de passerar i maklig takt.
Men, jag vet att de kan vara snabba. Senast igår upplevde jag det.

På skolgården rycker Hampuz intensivt i min hand, och ber om att få stanna hemma. 
"Snälla mamma, jag vill vara hemma med dig", säger han och rynkar ögonbrynen.
Vi går in till dagis och berättar att Hampuz följer med hem igen, sedan åker vi hemåt.

Bloggar om gårdagens skrivträff, och får kontakt via facebook med de som var med. Några av dem addar jag och en och annan finns redan på min lista.
Ser att Jenny Forsberg bloggar om det där med att kalla sig författare eller ej, och funderar bara några sekunder innan jag svarar.
Lustigt nog dimper hennes bok Tydliga texter ned i min brevlåda samtidigt som jag skriver om henne. Jag köpte faktiskt den av ren nyfikenhet, och återkommer när jag läst den.

En av mina barndomsvänner hör av sig, och jag frågar om hon vill testläsa min nya bok, vilket hon gärna vill.

Hampuz stökar, och frågar både dittan och dattan, har inte alls lust att leka själv, så...det där med att skriva slutade med några kråkor i manuset. Inget mer. I morgon ska jag upp på taket igen, så skriveriet fixar jag i natt.

Hämtade ungar som var hungriga och trötta.
Testade halloweendräkter, och tog fram sminket tills i morgon.
Vi får gå upp klockan fem, om jag ska hinna sminka båda ungarna.
Förra året såg Zabine ut så här:

I år är håret kortare, men jag ska göra mitt bästa.

Tjejen som eventuellt ska göra min logga hörde av sig på eftermiddagen. Hon är mycket begåvad.
Titta in på hennes hemsida och bedöm själva.

Mörkret kommer snabbt nu på kvällarna, och till och med Peter fryser uppe på taket.
Jag och barnen diskuterar det här med vantar, mössor och ja du vet...vinterkläder. Zabine sätter näsan i vädret och utbrister:
"Jag fryser inte alls, och tänker inte ha varken det ena eller andra."
Jag ser ett antal månaders evigt tjatande framför mig, och suckar tungt.

Peter och jag ska ju gifta oss den tolfte december, och jag kikar lite försiktigt på klänning, men känner att jag egentligen skulle vilja ha byxor. Är ingen klänningstjej sådär.
Beslutar mig för att avvakta vidare beslut, och kliver in på nätet för att kolla så att mitt kursinlägg om filmmanusförfatteri kommit in.
Nu ska jag steka fisk, koka makaroner och försöka få tre tossiga barn att sitta ned.

Ha en härlig kväll

En början-136

Sara visste att kofferten stod på vinden. Farmors vind närmare bestämt, och om hon skyndade sig skulle hon hinna dit före Lasse och de andra.

Älgkrock-takjobb-skrivarträff-naprapatbesök-filmmanusförfattarkurs

God morgon

Idag är jag ledig.
Jodå, hela dagen ska jag sitta framför datorn och jobba.

Men igår blev det inte ett enda ord nedskrivet.

Det började med att jag och barnen nästan krockade med två skenande älgar som kastade sig över vägen, bara några millimeter från min motorhuv.
Hade en bil kommit från andra sidan...jag då vete hundan om vi överlevt.
Två stora kolosser in i bilen tror jag ingen klarar.

Efter att vi lämpat av ungarna åkte vi till en kund som ville fixa sin skorsten. Det rykte nämligen in.

Stegen upp dit var helt okej, men de ditskruvade stegen på tegeltaket...de satt alldeles för långt ifrån varandra, och gjorde så att jag blev tvungen att gå på pannorna som var såphala.
Peter som är lång nådde mellan stegen med nöd och näppe, men jag...som är ynka 163 cm låg raklång på taket för att nå nästa steg.
Nåväl, upp kom vi, och ned med.



Kunden var urnöjd, och jag åkte till naprapaten.
Han satte ström på ländmusklerna så att de hoppade, och knådade musklerna upp mot nackfästet så hårt att tårarna rann. 
För att lura hjärnan satt jag in en vass nagel i översidan på handen, och fick ett långt jack.
Men, det fungerade!
Efter några drag i nacke och rygg så kotorna small var jag klar.

Så fort jag knycklat mig upp därifrån, och sagt hejdå, åkte jag hem för att fixa käk till mig och Peter.

När det var gjort gick vi ut för att pressa in balkongen för att den ska bli helt torr.
En kompis till oss ska nämligen lägga matta på den om några dagar, och då måste det vara snustorrt.
Som vanligt balanserade jag på stegen för att spika fast ribborna som håller fast presenningen mot väggen. Undrar varför det alltid är jag som får göra det där? Jag som är höjdrädd.

Klockan hade hunnit bli två när Peter snabbt som ögat drar iväg till ett jobb några kilometer härifrån.
Jag tänker blogga, men inser att jag nog måste prioritera omklädning.
Jag skulle ju på skrivarträff runt runda bordet.

Barnen hämtades, Peter joinade oss, och vi for mot stan i flygande fläng. Långa, långa köer mötte oss från andra hållet.

Inne i stan åkte vi till Mobil Vasa där vi köpt en begagnad telefon till min far, och skickat till honom.
När min pappa öppnade upp paketet insåg han snabbt att det fattades flera saker i telefonen och att den var sönder.
Han ringde rosenrasande upp företaget som backade och sa att vi skulle komma in med den, och få tillbaka pengarna.
Till saken hör att min pappa bor trettio mil härifrån.
Efter denna korta passus åter till skeendet.

Peter gick in för att lämna tillbaka eländet, blir kvar länge, länge...och återvände med paketet i handen.
"De vill inte betala tillbaka. Hon som sålde den är på semester", sa han och suckade.
"Vi har ett antal mil till stan, och varken tid eller lust att åka hit", sa jag till killen i butiken. "Jag har jobbat på elaffär i tjugo år, och skulle skämmas om jag betett mig som er", fortsatte jag efter att ha blivit avsnäst av en flicksnärta som påstod att jag hade haft sönder telefonskrället.
Jag blev urförbannad, och skällde högt och bestämt.
Men...gick därifrån några kvartar senare med paketet i handen.
Jag kokade av ilska.
På måndag ska vi dit igen, och då...banne mig ska jag ha tillbaka tusenlappen de tagit för den trasiga telefonen.

I det här skicket lämnade Peter mig vid Odenplan, och jag letade mig fram till Cafe Ritorno där jag mötte Jenny Forsberg som driver företaget Klartext 
Det var verkligen ett runt bord som stod där. Lampan ovanför var magnifik, och min vill ha tanke spirade direkt. Kika själv.

En efter en droppade de andra in. Det var 
Fredrik Lidby vars blogg du når om du klickar på hans namn.
Han skriver också på sin väns blogg Uppstuds
Magnus Orest
Sara Starkström som gett ut boken Gamegirl
Susanne Ahlenius som jobbar på ett manus
Eva Åkerlind som gett ut två fantastiska diktsamlingar, och jobbar på en ny roman
Pebbles Ambrose Karlsson som precis gett ut boken Jag vet inte var psykoser kommer ifrån.
Daniel Stintzing 
Erika Andersson som liksom mig är filmmanusförfattare och även skriver "vanliga" manus.
och sist av allt droppade Eva Jennerfeldt in. Hon är språkkonsult som Jenny Forsberg, och vi diskuterade om man kan skriva om en bok, göra den modernare, och göra den till sin. Vi pratar alltså om en tjugo år gammal bok.
Hm...intressant.

En efter en berättade om sina bloggar, skrivardrömmar, uppfyllda sådana och sitt övriga liv.
Jag talade om hur jag jobbade, och mina skrivprojekt, och kände stolthet över att jag fullföljt alla drömmar. Men än är jag inte riktigt framme vid toppen.
De baxnade nästan när jag snabbt la till att jag varje dag lägger ut förslag till En början och dessutom startat en filmmanusförfattarkurs på nätet

Jag och Susanne Ahlenius pratade om boken Femtio nyanser av honom, och hemligheten som inte alltför många kvinnor insett. 
Nu ska jag inte avslöja den. Läs boken. Läs den noga, så förstår du.

Jag och Eva Åkerlind kikade på hennes nya manus, och jag gav lite input.
Hon kikade på mitt manus Hat och en gnutta kärlek, men klarade inte av att läsa det. Tyckte texten var för hemsk. Nu skrattar säkert min filmmanusförfattarlärare Kurt Öberg. Han vet att jag högg på det där med att provocera, och vi diskuterade det rätt mycket på kursen.

När jag åkte hem några timmar senare velade jag mellan t-bana och buss, men valde buss. Ha, ha...
Jomenvisst vad smart. Jag blev sittande i kö på västerbron. En olycka var orsaken.

Det blev en sen natt, och det fanns inte så mycket mer att göra än att krypa till kojs då jag kom hem.
Somnade på studs med skallen full av idee´r.

Tack allihop vid runda bordet som gav glans åt min dag.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...