31 oktober 2013

En början-485

Regnet föll fortfarande. Det slog så hårt mot marken att lera skvätte upp på mina ben. Det gjorde inget. Jag älskade regn, bara inte idag. Min bröllopsdag borde vara solig och mina tankar borde vara hos honom - mannen jag skulle leva med resten av mitt liv. Borde ja, men var inte. Istället trängdes jag in i ett hörn och såg en annan - kvinnan jag mött ute på krogen och fullständigt ätit med blicken. Hon hade gett mig något jag aldrig fått förut och tydligen sett något hon gillade hos mig. Banalt, jag vet, men det var så det var.
Stegen uppför kyrktrappan var tunga. Jag ville inte såra Edward som lämnat England för min skull, men skulle jag kunna leva i lögn?

30 oktober 2013

En början-484

Sand, tänkte Jonas, men...hur kan jag ha sand mellan fingrarna...och varför smakar det salt om läpparna. Han famlade efter de svarta glasögonen och den vita käppen som var hans stora stöd i livet. Som vanligt kände han inte benen. De var förbrukade. Det var då han hörde det...vågor som slog mot stranden. Det måste vara en mardröm, tänkte Jonas och nöp sig hårt i armen. "Aj!"

29 oktober 2013

En början-483

Sandra var tre år den där dagen då hon hittade sin spegelbild. Med vidöppna ögon studerade hon barnet som tittade på henne. Sandra kråmade sig och blundade för att sekunden senare öppna ögonen. Skrattande sparkade hon mot spegeln och såg den krascha i golvet. Skärvorna spred sig runt hennes fötter och tvingade henne att stå stilla. Genom en gardin av tårar såg hon mamma komma in i rummet.

28 oktober 2013

En början-482

Den gnistrande prisman flöt omkring i luften. Solljuset bildade reflexer mot det välvda fönstret. Vi hade gömt oss under bordet och hade ingen aning vad som skulle hända härnäst.
En explosion av färger syntes över rummet och in kom hon, den förskräckliga tanten vi hyst in oss hos.

27 oktober 2013

Sorgflor

Jag bär inget flor när vi lägger dig till vila
Istället står vi  runt graven iklädda varma kläder och gråter, både jag och barnen
Vi försöker tänka glada tankar
Minnas dig som du var
Efteråt, när graven är täckt av stenar i olika storlekar
Hör jag vinden, löven som rasslar
Solen tränger sig genom gråa moln
Landar på din plats

När natten kommer ställer vi ett ljus på graven
Ett ljus i mörkret, lite värme
Tysta står vi sedan och gråter
Minns lite mer
Sörjer att du inte följer med oss in

26 oktober 2013

Pyssel och knåp-ebokstillverkning

Hur var din uppväxt? Hade du en mamma som pysslade med dig? Eller föredrog hon att du lekte för dig själv eller med dina kompisar?
Jag hade en mamma som älskade att pyssla och gärna lekte med mina pappersdockor. Hon gjorde gipsfigurer, lekte med modellera, tecknade och mycket mer. Hon var och är en mycket närvarande mamma, idag också mormor som både läser och sjunger med sina barnbarn.

Nu ska hon komma till oss en hel vecka. Jag kan nog inte vara hemma hela veckan, men tänker försöka att ta lite ledigt. När jag städade hos min senaste kund Dorit som är en riktig pysseltant, öste hon över mig, eller rättare sagt mina barn, mängder av pysselböcker. Du vet de där som är fyllda av tips på sytrådsgubbar, filtdjur och massor, massor av annat.
Efter en sen kväll orkade jag inte ta in böckerna från bilen igår kväll, så nu ska jag lyfta in dem till barnens bokhylla som redan är bräddfull av sagoböcker. Jag har haft två fantastiska dagar med Dorit samtidigt som jag städat hennes hus. Hon har lärt mig jättemycket inom allt möjligt. Nu är det snyggt i huset inför visningen, och jag har blivit rikare både pengamässigt och vetandemässigt.

Imorse vaknade jag av att hundarna skällde. En fiende stod ute på tomten - en främmande katt hade dristat sig till att kliva över tomtgränsen. Zilla kastade sig mot fönstret och gjorde allt för att komma ut, Zally, vår katt stod några meter från den med ryggen krökt och tjock svans rätt upp i vädret. Hon var arg, men också rädd.
Snabbt som ögat drog jag på mig onepiecen och rusade ut till undsättning. Jag stampade i backen och fräste som en katt. Zally såg mycket nöjd ut när hon kom fram och strök sig mot mitt ben. "Min matte. Mitt revir", såg hon ut att säga.
Det regnar idag, sådär litegrand, bara så att man blir fuktig, fjölar, som det heter i Hälsingland. Perfekt väder att städa i, eller...rättare sagt göra i ordning. Alla kläder som tvättats i veckan ska in på sina respektive platser. Jag hoppas få med barnen i det, men...hm...jag vet inte jag. Just nu spelar Raz och Hampe på datorn och Zabine tittar på tecknat. 

Läser en bok om barn med koncentrationssvårigheter just nu och försöker sålla utan att döma. Om några minuter ska jag stänga datorn och ta itu med livet. Vill så gärna skriva, men hinner inte. Men ikväll - då ska jag vara författare.

P,s Är du intresserad av att lära dig göra E-bok? Teuvo Lahtinen kan hjälpa oss. Eventuellt via webb, annars in real life. 

Ha en underbar dag

En början-481

"Ser du färgerna?" säger Rolle och häller ut glaset med vatten över bordet. Han gnuggar penseln mot först den vita, sedan den röda kakan och duttar penseln i vattenspegeln på bordet. Färgerna flyter in under kakfatet och kopparna, fastnar i det lilla fatet och klamrar sig fast.
"Mamma blir galen när hon ser det här", säger Tony lågt.
"Man kan inte bli något man redan är", muttrar Rolle och gnuggar penseln hårt i den gröna färgen. Han låter sedan färgen doppa ned bland det andra.
"Mamma är inte alls galen", säger Tony med hög röst och tittar mot dörren när den glider upp. 
I dörröppningen står Cecilia. Hon är klädd i ett tunt, rött nattlinne och gnuggar sig i ögonen. Utan att säga ett ord till hälsning går hon fram till rullen med hushållspapper och drar ut en lång remsa av papper, som hon sedan slänger över pölen på bordet.
"Måste du jämt förstöra allt?" muttrar Rolle.

25 oktober 2013

En början-480

"Det är dags för julpyssel", sa Teo och haltade iväg mot en garderob. "Jag hittade några passande objekt på kyrkogården igår."
Han lyfte upp ett bylte och bar det till köksbordet, öppnade skynket som var rullat runtom.
Rita var mållös

24 oktober 2013

En början-479

"Du målar som Marlon Brando, vet du det?"
Camilla vände blicken mot Carola och skrattade.
"Det är sant. Du kan säkert sälja iväg dem som om de vore gjorda av honom. Vänta ska jag hämta mobilen och googla på hans namn.
Camilla fattade fortfarande inte vad väninnan svamlade om och böjde sig ned för att fylla på färgen på penseln. "Det här är väl inget märkvärdigt. Några ynka svarta streck, det är allt."

23 oktober 2013

En början-478

"Du gillar mig va?", sa Trudie och plutade med munnen.
Rolf nickade och fortsatte läsa tidningen.
"Mer än mamma?" fortsatte Trudie och tryckte ned tidningen med handen så att han skulle se på henne. "Hon är mycket äldre än mig, och..." Efter en kort paus fortsatte Trudie. "inte lika snygg som mig."
"Det heter jag", muttrade Rolf och funderade intensivt på hur han skulle komma undan den bekäftiga tonåringen med alldeles för kort tröja och tajta jeans. Trudie var söt och sexig, men hon var Majsans dotter. Han hörde att ytterdörren öppnades och suckade. "Hej älskling. Vi är här inne. I köket."
Trudie hoppade ned från köksbordet och slängde med det långa mörka håret som om det varit en mantel. "Syns senare då?" viskade hon och skyndade uppför trappan.
"Hej älskling", sa Majsan till dottern och kände hur hjärtat lugnade sig när hon fick en blick fylld av kärlek från Rolf. "Har hon krånglat?"
"Inte mer än vanligt. Du vet det där gamla vanliga, tycker du om mig? Är jag finare än mamma?" sa Rolf och drog ned henne i famnen. "Jag kunde ju inte tala om för henne att hennes mamma är sexigast i världen och den underbaraste på jorden? Eller? Borde jag göra det?"

22 oktober 2013

Bokälskare-dammråttor

Det blev sent igår. Mycket senare än jag räknat med. Tanken var att jag skulle visningsstäda ett hus, men när jag kom dit blev det något helt annat. Jag och kunde gick igenom hennes böcker och rensade ut gamla med äldre språk och andra fel. Resultatet av att mellan 9.00 - 22.00 damma av böcker blev min bil fylld av böcker hon inte ville ha. Det gör psykiskt ont i mig när jag kastar kasse efter kasse med litteratur, men hon vill ha det så och det är kunden som bestämmer.
Under tiden jag jobbar berättar hon en massa anekdoter ur sitt liv. Dorit har blivit både rånad och skjuten. Men det är inte det enda. Hon är en sådan där människa som får mig att greppa datorn och skriva. Jag vet att hon skriver sagor och tjatar på henne att skriva en självbiografi och helst också en bra att ha bok med massor av tips på allt möjligt smart. Det är helt underbart att ha det här jobbet ibland och igår var det extra härligt. När jag åker hem sitter ett leende fastklistrat hela vägen. Det är många mil kan jag berätta. Hela jag stinker damm, för böcker suger åt sig det och släpper det gärna när man petar på dem.

Väl hemkommen var det bara att lyfta in fynden i min uppvärmda bod där resten av mina böcker förvaras i väntan på sitt bibliotek. Jag frossade i trädgårdsböcker, sagoböcker, skönlitteratur och tjocka romaner. På torsdag ska jag dit igen. Det blir säkert mer böcker, men framför allt ska jag städa.

Idag har jag kört barnen till skolan och tagit ett varmt bad som blev så hett att jag fick röd hud. Resten av förmiddagen har jag suttit med datorn och "pratat" med mina facebookvänner. Lite bokföring hann jag också med. Om en liten stund ska jag åka till ett företag och städa kontor och aulor med mera. Det är läskigt att vara ensam i lokalerna, men ändå vet jag att grindarna är låsta och att det är omöjligt att komma in i huset. Ha, ha...min fantasi spelar mig ständigt spratt och jag hoppar av förskräckelse när något händer i lokalerna. Det är ju bara jag här, tänker jag och lägger till det lilla ordet men...

Kika gärna på dagens början jag tråcklade ihop. Den blev udda idag:

En början-477

Jag ville egentligen inte följa med, men gjorde det ändå för att glädja mamma. Hon kunde väl inte hjälpa att pappa stod i vägen när hon högg ved, och att han lagt handen över huggkubben. Och visst var det fullt förståeligt att hon svimmade när allt blodet kom ut. 
Mamma vaknade när ambulansen kom in på tomten, men då var det försent. Pappa dog där ute på iskalla marken. Blodet rann in under vedtraven och finns kvar än idag. Jag och mina syskon grubblade länge på varför mamma huggit ved mitt i natten, och varför köket var upp och ned, men nu tror vi att vi hittat lösningen - naturligtvis städade de huset, men hade velat göra upp en brasa i spisen och gick ut för att spänta ved att tända med. 
När vi närmade oss fängelset kändes det som om magen var en torktumlare. Jag ville träffa mamma, men jag var så rädd för de andra tanterna som med stingande ögon betraktade mig och moster Åsa.

En början-477

Jag ville egentligen inte följa med, men gjorde det ändå för att glädja mamma. Hon kunde väl inte hjälpa att pappa stod i vägen när hon högg ved, och att han lagt handen över huggkubben. Och visst var det fullt förståeligt att hon svimmade när allt blodet kom ut. 
Mamma vaknade när ambulansen kom in på tomten, men då var det försent. Pappa dog där ute på iskalla marken. Blodet rann in under vedtraven och finns kvar än idag. Jag och mina syskon grubblade länge på varför mamma huggit ved mitt i natten, och varför köket var upp och ned, men nu tror vi att vi hittat lösningen - naturligtvis städade de huset, men hade velat göra upp en brasa i spisen och gick ut för att spänta ved att tända med. 
När vi närmade oss fängelset kändes det som om magen var en torktumlare. Jag ville träffa mamma, men jag var så rädd för de andra tanterna som med stingande ögon betraktade mig och moster Åsa.

21 oktober 2013

En början-476

Jag höll hårt i ratten när älgen gick upp på vägen framför mig. Han, för det var en tjur med stora ståtliga horn, vände blicken mot mig och jag kände hur världen runt oss försvann och de bruna ögonen smalt in i mina.
Det hände sekundsnabbt och jag hann precis få tillbaka andan när en bil närmade sig i full fart. Den var svart och så låg att buken på den nästan låg på backen.

Bokbranschkunskap-del 1+2

Visste du att år 2011 gavs det ut totalt 10 400 nya böcker. Av dessa var 1508 debutanter. (siffrorna har jag fått av min lärare Petra König)
Det är många böcker, och framförallt mycket jobb som ligger bakom dem.
Jag såg en annons i nyhetsbrevet om kursen i bokbranschkunskap och kände att det var något för mig.
Tyvärr hade kursen redan startat så jag mejlade Skrivarakademin som huserar på Folkuniversitetet och berättade vem jag var och frågade om det fanns några platser kvar. Det gjorde det.
I onsdags var jag där första gången. Som vanligt anlände jag för tidigt och kunde inte se några anvisningar om var kursen hölls. Lokalen hade jag hittat via ett mejl från Petra König, min lärare, men salsnumret var en gåta...tills jag beslöt mig för att trava runt i korridorerna och hittade henne med de andra eleverna.

Petra König är redaktör och skrivcoach och har lång erfarenhet av förlagsbarnschen, men även manusbearbetning. Hon har jobbat på Natur & kultur som förläggare och redaktör, och undervisar i skrivande och bokbranschkunskap på skrivarlinjen.

Vi var fyra stycken som anammat uppmaningen att söka, men för dagen var en borta på grund av sjukdom. Det blev en extremt bra och upplysande kväll där vi delade erfarenheter och fick lära oss massor. Hon delade ut massor av bra att ha information och berättade att vi ska få besök av bland annat Anna Frankl från Nordin agency, Pia Printz från Printz publisching, Anna Levahn, Nina Eidem, och Magdalena Hedlund som kommer från Hedlund agency.
Ett härligt gäng som säkert har massor att förtälja om bokbranschen.
Fler är på gång, men inte bokade ännu.

I onsdags pratade vi om hur viktigt det är att prata med Författarförbundet innan man skriver på ett kontrakt. Det är faktiskt gratis, för på det sättet håller de ett öga på vad som händer i bokvärlden.
Har du tänkt på att det är många kvinnor som styr förlagen? Egentligen är det väl inte så konstigt eftersom det är dåligt betalt och faktiskt varit så i alla tider. Förr i tiden fanns det nästan bara kvinnliga redaktörer.

Vi fortsatte in på ämnet vad som är tillåtet att skriva. Naturligtvis kom boken om Anna Wahlgrens dotter upp och Carina Rydbergs påhopp på kända människor. Vad är egentligen okej? Får man hänga ut släkten med namn och yrke, var de bor och hur de betett sig? Är det smart att sätta exets namn i boken och beskriva honom som en äcklig skitstövel, bara för att hämnas?
Nja
Så fort du anklagar någon för något brottsligt är det kört. Du kan komma undan om du gör en sisådär hundra böcker som du delar med släkten, men annars är du rökt.
Det finns ytterligare ett sätt att rädda sig: Stoppa in en lapp med en rättelse på i varje bok. Ett tufft jobb, men annars måste upplagan kastas och tryckas om. Det blir dyrt och struligt.

Men visst kan du dra exat i smutsen. Skriv ett annat namn och yrke, byt stad där händelsen utspelar sig. Lustigt nog känner alltid någon igen sig i författarens böcker. Framför allt släkt och vänner. Men å andra sidan är det inte speciellt underligt - det är ju där karaktärer kan plockas. Där och i närmsta omgivningen, på dagis, jobbet, i butiken. Jag har säkert gjort så jag med, ha, ha...man kan kanske fundera några varv på vem Charlie egentligen är, och den elaka Jocke. En väninna som läste manuset tyckte att Charlie var en psykiskt bräckligare jag.
Hur som helst ska du kanske fundera några varv innan du skriver något dåligt om någon närstående. Är det verkligen värt besväret? Klarar du av att ta konsekvenserna? Felicia Feldt skrev ner sin sanning i boken Felicia försvann och hennes mamma Anna Wahlgren som skrivit den berömda Barnaboken gick i bitar av ilska. Men om nu Felicia ville skriva sanningen om sin uppväxt borde hon väl få det? Eller? Ska man som barn verkligen skriva av sig ilskan, eller ska man ta det på tu man hand med föräldrarna/föräldern? Vad tycker du?

Diskussionen gled över till pocketböcker. Hur gör du? Köper du den vackra inbundna boken - eller, väntar du tills den kommer som pocket?
Jag älskar böcker av alla de sorter, men vurmar speciellt för pocketböcker som är lätta att ha med sig och kan bytas mot en annan bok utan att man gråter blod. Köper du dem på ett secondhandställe kostar de en krona eller max fem. Jag brukar åka iväg med urväxta kläder till Röda korset, men återvänder alltid till bilen med den blåa Ikeakassen fylld till brädden. Jag njuter av doften av det tunna papperet och tanken på att flera före mig tummat på sidorna. Varje bok har en själ och historia tycker jag.
Själv skriver jag in i början på varje bok vad jag tyckte om den, sedan lägger jag den i en kartong och ställer ut den i boden. Jag ska nämligen få ett bibliotek i framtiden och kastar inte en bok. Då ger jag hellre bort dem till vänner och bekanta. Hur gör du?
Visste du förresten att Pocketstället som är en av de största grossisterna håller på att gå i konkurs? Jodå, och det som händer då är att ställen med böcker kommer att försvinna på Ica med mera. jag läser i det senaste numret av Svensk bokhandel att de mörkat bristen på pengar och inte bett om hjälp, vilket nu resulterat i panik. En stor anledning till att det gick sämre är att de tappade Coop som kund. Bonnierförlagen står för 67% av fordringarna. Hiskeliga summor som kan vara svår att överleva.
De största förlorarna blir till syende och sist förlagen som mister chansen att få ut sina böcker i dagligvaruhandeln. Nu återstår att se vem som hugger platsen - ska det bli Select eller Pocketgrossisten? Eller finns det någon annan därute som väntar på chansen?
Pocketgrossisten har Bonniers i ryggen. Bonniers äger ju bland annat Adlibris som du säkert vet. De är mäktiga i bokbranschen.
Om du inte prenumererar på tidningen Svensk bokhandel rekommenderar jag dig att bums göra det. Där hittar du vad som händer i världen och kan på nära håll följa utvecklingen. Det finns massor av intressanta reportage och du lär dig alltid massor.

Efter snabbfika fortsatte lektionen med att vi pratade om bokagenturer. I dagsläget finns det cirka nitton olika. Blev du nyfiken på namnen har du dem här:
Ahlanders agency
Alfabeta agency
Ann-christine Danielsson agency
Bonniers rights
Brandt new agency
Forma books agency
Grand agency
Hedlund literary agent
Ia Atterholm agency
Lennart Sane agency
Leonhardt & Hoier literary agency
Nilsson literary agency
Nordin agency
Norstedts agency
Banke, Goumen & Smirnova agency
Partners in stories
Salomonsson agency
Storytellers agency
Ulf Töregård agency

Listan har jag hittat i senaste Svensk bokhandel

Vad du än tänker om egenutgivare så kan jag berätta att de växer. Jag är med i det eminenta sällskapet som heter just Egenutgivarna och har genom dem fått massor av hjälp. De som är med i föreningen bjuder på tips och trix. Det blir en hel del kan jag berätta. De finns även på Facebook. Själv har jag legat lågt i sommar på grund av att jag jobbat typ jämt med annat. Bokskrivandet har legat på hyllan och bunten med vita blad grinar illa åt mig när jag passerar kontoret. Det ska redigera och skrivas om delvis, sedan bär det av till Jenny Bäfving och vidare till några förlag som anmält sitt intresse.

Det är tufft att vara förläggare. Det gäller att hitta nästa trend innan någon annan fattar att det är det. 
Vara först och håva in författaren. Kika på boken Femtio nyanser av honom. Jag tillhör fansen och gillar det hon skrivit även om det delvis är dåligt korrat. Hon vågade - och vann. Inte att förglömma vågade även förlaget.

Så vad är det som händer när du fått ett ja från förlaget? När du hoppat runt och skrikit av glädje i köket och ringt vännerna? Vad händer sedan?

Först och främst ska du inte skriva på med en gång. Vänta istället och kolla att kontraktet är okej. Prata med Författarförbundet. Stressa inte. Ser avtalet bra ut? Gör egen research på förlaget? Har de utlandsutgivning? Gör de e-böcker? Hur ser deras försäljningssiffror ut? Pocketrättigheter? Ljudbok? De ska bli din krycka i verkligheten, ge dig pengar så att du kan ge ut en bok, kanske börja på nästa utan att svälta ihjäl under tiden.
Och du då?
Titta på dig själv. Vem är du? Har du lätt att prata inför folk? Är du social? Introvert? Föredrar du 
hemmalivet, kliva runt i trädgården iklädd ett par storstövlar och ett par slitna shorts? Förstår du innebörden av att bli författare? Hur har du det med sociala media? Bloggar du, vet du vad Twitter är, Linkedin, facebook, Instagram, Pinterrest? Använder du det?

Förlaget å sin sida har säkert googlat på ditt namn och vet mer om dig än du om dem. De har läst det du skrivit, stött och blött texten med varandra. Läst om och om igen. De har valt dig.

Stämmer allt så är det bara att skriva på. Njuta av ögonblicket, suga på karamellen, länge, länge. För nu börjar slitet:
Den första som tar kontakt med dig brukar vara redaktören. Hen har säkert synpunkter på texten. Det blir många och långa diskussioner.
  • Det kan vara för många sidor
  • För mycket research som gör boken trög
  • För långa dialoger
  • För korta dialoger
  • Syftningsfel
  • Kapitel som är i fel ordning
Förläggaren petar också i det. Har man tur gillar hen det man skrivit och accepterar det utan större ändringar. Numera vill förlagen ha en så ren text som möjligt. De vill gärna att ett proffs kikat på den och kollat alla vändningar, att årstiderna stämmer, dagar, kläder karaktären bär. Att historien är trovärdig och bra, nej bättre än bra.

Man redigerar oftast på papper. Ändrar radavstånd och typsnitt,  kollar karaktärerna, intriger, stryker, stryker och stryker. Kill your darlings som det heter.
Jag redigerar sällan på skärmen. Det känns bättre att ha allt på papper. Jag kan kladda som jag vill. Göra krumelurer som bara jag förstår.
Förhoppningsvis har hen bokens bästa för ögonen och kommer ihåg att det är författarens namn på boken. Författaren Kim M Kimselius råkade ut för en kvinna på förlaget som skrev om manuset och ansåg att det mesta var fel i texten. Hon gjorde den helt enkelt till sin. Elakt, och som tur var sa Kim ifrån, vilket jag tycker är otroligt tufft. Hennes man stod bakom och stöttade beslutet, men ändå. Manuset gavs ut senare via Kims egna förlag och blev en succé. Numera har hon skrivit massor av böcker. Fantastiska historier som barn och vuxna älskar.
Det gäller att ha pondus att säga ifrån om någon trampar en på tårna, vilket inte är alltför lätt om man är debutant. Om man inte säger något hänger det över en resten av livet.

Ett tips jag också fick av Petra König var att kolla konsekvenser. Skriver du ordet isär på det här viset kan du inte skriva det så här på andra ställen: i sär
Å andra sidan kanske det ordet blir fel att använda som exempel. Om du läst Emil i Lönneberga har du säkert läst att Krösamaja säger "I sär, I sär", på dialekt. Betydelsen blir då annan. I det här fallet "Jag säger då det."
Ett bättre exempel är nog imorgon. Det ser inte bra ut att skriva det olika i kapitlen. Man måste bestämma sig hur man vill skriva det och hålla fast vid det.

Vad ska då författaren tänka på?
Den perfekta kandidaten ska helst:
  • Lyssna på förlaget och följa råd
  • Jobba med text som är för dunkel, det vill säga det står inte riktigt i texten vad som menas, läsaren får gissa. Naturligtvis är det här en smakfråga. Något olika förlag tycker olika om. Jag gillar sådana texter och försöker nog skriva så emellanåt. Det mystiska lockar mig.
  • Du ska också ha bra argument för varför dina darlings ska sparas och inte deletas per omgående. Ibland är din darling en riktig sådan och ska sparas, men byggas ut.
  • Vara beredd på att slita hund med texten. Om du inte har lust eller orkar det kan du lika gärna stoppa den i byrån där hemma och fundera resten av livet på hur det kunde ha gått om du tagit dig i kragen.
Det är inte omöjligt att en fackbok skrivs av förlaget istället för av författaren. Kockar till exempel som kan vara mästare på att göra mat, men inte lika bra på att skriva. Eller professorer som ofta är smarta som attan, men inte har lusten eller kunskapen. Jag är stor fan av fackböcker och min bokhylla dignar av sådana. Det är så fantastiskt att lära sig nya saker bara genom att öppna en bok. Eller varför inte ta en kurs via Ipaden. Det dignar av föreläsningar på nätet, gratis ibland, mot betalning ibland.

"Det ensamma geniet" kallas författarna. Anledningen till det fattar du säkert. De flesta som skriver sitter ensam på kammaren och sliter med texten dag och natt. Många har ett vanligt jobb som de är på dagtid. Något jag sett på facebook är att författarna ofta byter förlag numera.
Författare nuförtiden verkar mer ärliga om att de inte trivs på förlagen. Via social media har jag läst om författare som inte är nöjd med marknadsföringen förlaget gjort och känner sig åsidosatta.

Nåväl, jag fortsätter resan till utgivning.
Texten är nu genomgången några gånger och du och förlaget har jobbat cirka ett år med redigering korrektur och omslag på boken. Dessutom har du tjingat titel hos Svensk bokhandel. Det vill säga, du har tjingat din tänkta boktitel och berättar för världen via tidningen vad boken ska ha för namn. Det finns inget juridiskt skydd , men oftast tar ingen titeln om du tjingar den.

När du gett ut en bok vill förlaget gärna att du skriver en ny och skriver avtal på en ny nästan direkt. Såvida du nu säljer något av den första. En flopp är en flopp oavsett och inbringar inga pengar.
Deckarförfattare skriver oftast på för flera böcker. Detta för att förlaget ska binda till sig författaren. Det kallas för flerbokskontrakt.

Redigeringsprocessen är på ungefär ett år. Det tar lång tid innan du får hålla i din bäbis, och det är vansinnigt mycket jobb. Du vill säkert bara spy på manuset många gånger eller kasta det i soptunnan. Du tvivlar på dig själv och inbillar dig att alla vet hur dåligt det är men inte talar om det för dig. Det är toppar och vågdalar som du landar i med en hård smäll. Nätterna tillbringas sittande i fönstret med lugnande musik på stereon. Handen vilar på telefonen och du funderar allvarligt på att skita i alltihop och ta en enkel till Bali för att slippa skämmas inför släkten som du pepprat med lyckliga sms att du minsann blivit utgiven författare. Du har tät kontakt med förlaget och blir peppad av dem.

När författaren är nöjd skickar förlaget manuset till sättning. Kika in på Kristina Svenssons blogg. Hon förklarar enkelt hur det går till att sätta boken. Du ska också plocka bort alla horungar. Så här skriver Wikipedia om sådana:

Horunge är en typografisk term för en ensam och ofullständig textrad eller ett ensamt ord, i början eller slutet av ett stycke, som hamnat på annan sida eller i annan spalt än resten av stycket.
Man skiljer på två typer av horungar. En dubbel horunge är då sista raden i ett stycke hamnar högst upp i en ny spalt eller på en ny sida. En enkel horunge är då första raden i ett stycke hamnar längst ner på en sida eller i en spalt. Den enkla horungen brukar de flesta formgivare idag acceptera, men den dubbla horungen brukar de flesta grafiska formgivare/redigerare göra allt för att undvika.[1]
Ordet änka används ibland som beteckning för endera en dubbel eller en enkel horunge.


Efteråt får författaren ett korrektur som hen läser och förlaget skickar ett ex till en korrekturläsare som inte läst texten tidigare och blivit "blind", det vill säga inte ser felen.
Hen kollar horungar och skrivfel, men även om tidslinjen i boken stämmer.

Redaktören för in ändringarna i manuset tillsammans med författaren.

Observera att det ALLTID finns korrfel i en utgiven bok. Det spelar ingen roll hur stort förlaget är. Det slinker igenom korrfel.
Det är som sagt ensamt att vara författare och när boken är färdig och releasefestens toner tystnat ligger du där i soffan igen. Kommer boken att säljas? Vill någon verkligen läsa något jag skrivit? Eller också kör det igång snabbt och du hissas och dissas på olika bloggar och i tidningar. Hyllas av andra författare och olika förlag drar i dig.

Ibland blir det tyst. Både från förlaget och pressen. Boken ligger i butiken, men säljs inte. Du åker ut till bibliotek och bokhandlare, pratar så du blir hes om vad den handlar om. Skriver autografer.
NU börjar det hårda jobbet om du inte redan börjat. Du bör blogga om boken, Twittra, facebooka, se till att bloggare läser och kommenterar. Gå på andras releasefester, kommentera andras bloggar och naturligtvis se till att sälja boken överallt. Fundera på vad boken handlar om. Kan den passa på något udda ställe?

Var vill du vara? På ett stort eller litet förlag?
Nja, på ett stort förlag blir du en liten fisk, men på ett litet förlag blir du en stor fisk. Jag gillar tanken på ett litet förlag, men är inte främmande för att ingå i ett stort förlags utgivning. Det kan handla om möjlighet att göra film av manuset, kontakter med mera.

"Så...vad gör en författarcoach och vad kostar det?" sa en av oss och tänkte på de här människorna som kan förvandla ens manus till något extra ordinärt.
Svaret är att det är olika från person till person. Några av de jag kommit i kontakt med är
Ann Ljungberg som har massor av kurser och även är den som drog in mig i fantastisk lärorika Digitala affärsmodeller , men även Skrivarprat och just för tillfället Skriv din bok steg för steg. Den sistnämnda är för övrigt helt gratis och dignar av bra att ha tips.

Jenny Bäfving har under en längre tid lärt mig allt hon kan om novellskrivande. Jodå, jag fick hederspris i Allas novelltävling, men det är alltid bra att kunna mycket om saker. Det är min livsfilosofi - man kan aldrig lära sig för mycket. Jenny ska kika på mitt manus när jag redigerat det, och säga vad hon tycker innan det åker vidare till förlag.

Kristina Simar har recenserat mina böcker Tre änglar och tre mirakel och novellsamlingen Pappersskärvor men hon har inte hjälpt mig med dem. Däremot har jag flera författarvänner som använt hennes skicklighet.

Elisabet Norin har skrivit boken Tre enkla regler finns inte. En bok om romanskrivande som är en av mina biblar. Där finns allt - och lite till. Hon är lärare på skrivkurser och en baddare på att hjälpa till med manus. Jag har inte använt hennes erfarenhet, men mina skrivarkompisar har gjort det med stor framgång.

Priserna varierar, men kliv in på deras sidor och mejla för att få besked.

Genom att gå med i Egenutgivarna som jag pratade om förut, får du besked om hur försäljningscykeln går till. det finns i dagsläget tre olika insäljningscyklar - Akademibokhandeln - Ugglan och JBgruppen. Inköpare från bokhandeln träffar dig (om du är egenutgivare) eller förlaget och författarna får berätta handlingen i boken och tala om sig själv. Visa hur omslaget ser ut och helt enkelt pitcha sitt manus. Oftast bestämmer författaren titeln på boken, men ibland bestäms den i samråd med förlaget.

Titel ja. Hur säker är du på att den inte är tagen?
Lugn, du går in på Libris och skriver in din tänkta titel. Då ser du om den finns eller ej.

På onsdag är det kursdags igen. Förhoppningsvis finns det fler som vill lära sig allt om bokbranschen och tar kontakt med Petra som då kan prata med Skrivakademin.

Kör hårt...skriv så fingrarna blöder







  





20 oktober 2013

En början-475

Dagboken låg uppslagen där jag lämnat den, men...något sa mig att hon varit där. Jag kunde fortfarande känna den söta doften av hennes parfym. När jag slog ihop min dagbok såg jag något som jag missat förut. Ett rött hårstrå låg över sidan som om hon ville ha ett bokmärke mellan sidorna. Det var vågat att göra så, mycket vågat till och med. Anna visste vad jag skulle säga...eller göra rättare sagt om hon blev påkommen...igen.

19 oktober 2013

En början-474

När klockans visare hoppade över till åtta öppnade Sylvia dörren till den röda Saaben och klev ur. Hon såg att gardinerna var fördragna till Filips lägenhet och huttrade till. Det skull nog bli problem att klättra dit upp, och tanken på hur hon skulle tas emot fick hennes hjärta att fladdra som om hon gömt en rädd fågelunge i bröstkorgen.

Ett litet knyte av hud-en dikt från verkligheten

Du var så liten när du kom min älskade ängel
Blå i huden och hopkrupen som om du försökte skydda dig mot världen
Eller, var det ljuset du skydde?
Den stora lampan över vår bädd
Du skrek inte
Rörde dig inte
Jag såg med matta ögon på dig när barnmorskan höll fram en oformlig klump av hud
Förstod någonstans långt inuti att du var hos mig nu
Du som sparkat mot lungor och revben, visat på alla sätt att du fått nog
Jag var trött efter förlossningen, utmattad knappt vid medvetande, men vägrade sova
Väntade
Väntade
Väntade
Och log när jag hörde ditt gnyende som snabbt förvandlades till skrik

18 oktober 2013

Bråk i skolan-Del 2-en helomvändning - eller?

Det har varit en annorlunda dag idag. Den började med stökiga barn vid frukostbordet. Zabine tjafsade om att hon ville ha på sig t-shirt istället för långärmad tröja och tajts istället för byxor. Frukosten sattes på vänt och minuter blev till kvart och halvtimme innan vi enades. 
Efter att ha lämnat ungarna på skolan och pratat med Raz gamla lärare satte jag mig i bilen och googlade på skolledning. Jag har faktiskt aldrig varit där.
Peter ringde och efterlyste mig, ville att jag skulle komma till kunden vi jobbar hos just nu. Sagt och gjort. Snabbt som ögat tuffade jag iväg mot Kagghamra och klev upp på en våt papp som inte var alltför halkvänlig.
Vid lunch for vi till Vårsta och åt mat, men gick också till sjuksystern på skolan och pratade om Raz matvägran. Hon höll med om att han måste få annan mat och förvånade insåg vi att det vi fasat för inte skulle inträffa. På onsdag har hälsoavdelningen möte och då skulle hon ta upp det vi diskuterade.
Vi berättade om läget i klassrummet och hon lotsade oss till rektorn.
"Det har vi tagit itu med", sa han och lutade sig tillbaka i stolen när jag berättade om Raz situation på skolan och allt vi fått höra. Rektorn noterade på ett papper och tog snällt mot förslagen jag gav honom. Egentligen var det inga underliga grejer, bara sådant som vilken lekman som helst skulle sett om de bara brytt sig.
Tänk dig ett avlångt rum med en massa bänkar i. De som sitter längst till höger ser inte tavlan pga vinkeln. När jag besökte skolan bad jag att några av barnen skulle få flytta längre in mot mitten och fick det genomfört. Rektorn var mycket tillmötesgående och vi diskuterade barn med diagnoser och att det väl egentligen rådde en ganska fyrkantig ide om hur skolan skulle vara. De som är udda får inte plats, skuffas ut och blir utpekade än mer. Om skolan skulle bredda sig och ha olika idéer för olika barn skulle livet bli lättare för många av de som går på skolorna...inklusive lärare.
Vi pratade också med rektorn om Raz matvägran...och kors i taket så verkar det lösa sig med tanken att han ska få specialmat, eller åtminstone få möjlighet att ta med sig matlåda till skolan. I dagsläget äter han kanske tre riskorn till lunch, ofta ingenting. Vem kan leva på det sättet och ännu mindre plugga.
Nåväl, vi tackade för oss och jag hämtade de två yngsta på deras avdelning medan Peter gick upp till Raz, men ringde efter några sekunder och sa att Razmus fått kvarsittning igen.
Efter att ha pratat med Raz gamla lärare om läget sprang vi upp till Peter som satt sig inne i skolsalen för att kolla läget. Det var stökigt som vanligt. Lärare skrek, elever skrek och kastade saker på varandra. Mitt i det satt en förälder och studerade det som hände.
När hon kom ut var minen bister. "Så här får man inte behandla barn", sa hon och jag kände en lättnad att någon annan såg samma sak som jag. "Nu går jag till rektorn", fortsatte hon. "Min dotter som älskar skolan vill inte gå hit. Hon har ständigt läxor för att hon inte gör något på lektionerna och hon säger att det är jobbigt."
Raz kvarsittning berodde på att han gått ut 10 min för att vila. Hm...

En man som är pappa till en av flickorna stoppar mig och vi pratar. "Min flicka hatar skolan", säger han och frågar vad jag sett. När vi pratat färdigt reser han sig upp och säger: "Jag ska också gå hit en dag. Jag får väl ta ut semester."

Jag går in i klassrummet och hämtar Raz geografiböcker, matteböcker och emgelskaböcker. Han har prov nästa vecka i geografi. MASSOR av saker ska de kunna. Landskap, sjöar och orter. Han kan några av sakerna idag, men de flesta har inte lärt sig ett smack.
Vi far till en städfirma i Botkyrka där jag köper ut utrustning till mitt företag, sedan återvänder Peter till jobbet och jag vidare hem.

Som du förstår snurrar tankarna i huvudet dygnet runt. Hur kan de ha fått gå så långt, tänker jag och tänker på samtalet jag hade idag via telefon med en förälder. Hennes son hade inte sagt något om röran. Tvärtom hade han sagt att allt var bra. Att han trivdes. Barn är verkligen diplomatiska mot de som leder dem. Det märker jag genomgående. De andra föräldrarna hade fått höra läget från klasskamrater till barnen och andra föräldrar. Det är som en hemlig förening att gå i skolan. De som är lärare vänder sig till föräldrarna när läget är ohållbart och barnet gått så långt att det kanske är för sent. 
Nu vet skolledningen vad jag tycker och det känns lättare i hjärteroten. Razmus ögon lyser av glädje igen och han kramar mig ofta, ofta. Säger inget, men visar att han är tacksam att vi bryr oss.

Alldeles strax ska vi ha fredagsmys med film. Raz hojtar att vi ska sätta på Dexter eller Jurassic park, Zabine skriker "NEEEEEJ". Peter håller upp en film som heter Nanny Mc Phee och Raz skriker "NEEEEJ". Ha, ha...stämningen i huset är varm och jag hör att Peter satt igång en brasa i kaminen.
Ha en underbar kväll.

En början-473

"Det här är början på ditt slut. Det hoppas jag att du är medveten om? Det existerar ingen väg tillbaka."

17 oktober 2013

En skoldag med bråk-tjafs och annat

Föreställ dig att du är en fluga på väggen i ditt barns klassrum. Barnen kommer in i salen under stoj och höga tillrop. Du ser att de har svårt att sätta sig ned och att kropparna ständigt är i rörelse. En fot som stampar i golvet, två händer som oavbrutet trummar mot den vitgråa ytan på skolbänken, ett barn kastar en hoptryckt papperstuss till en annan som kastar den vidare till en annan. En kille sitter med armarna i kors och vägrar delta i lektionen när läraren väl fått samtliga att sitta ned. I alla fall två sekunder, eller kanske lite mer. Det är högljutt. En flicka reser sig upp och går fram till lärarinnan som gör allt för att hålla en lektion, men ständigt blir stoppad av elever som pratar, ljudar eller till och med sitter och skriker. Flickan säger fnittrande att hon vill gå ut och lugna ned sig. Nyss tjafsade hon med samma lärarinna. Om vad minns jag inte. Händelserna avlöser varandra och det verkar nästan omöjligt att få ett tyst klassrum.
Det fylls på med kvarsittningsstreck på tavlan. En elev har samlat på sig tio och jobbar stenhårt på att få fler.
Så här håller det på...HELA dagen. Jo, jag skojar inte. Barnen, för det är faktiskt tioåringar jag talar om, har inte ens en minimal chans att få studiero. Det vill säga de som vill ha det. Flera av barnen vill inte alls delta i lektionerna och verkar mest strunta i allt vad lärande heter. De skiter fullständigt i vad världens minsta fågel heter, eller att fåglarna har olika näbbar. Inte heller verkar de ha något intresse av att lära sig räkna. Lektionen blir en fars. Jag får ont i magen när jag ser lärarnas kamp att överhuvudtaget ha en lektion. Det går massor av tid till att köra ut elever från rummet, stoppa idiottilltag, tysta dem och komma ihåg vart i texten skolklassen befann sig. Orden "Sch" hörs hela tiden från lärarens mun.

Nästa lärare som kommer skriker inte på eleverna. Han är bestämd och pekar mot dörren när någon blir stökig. Han drar med barnen i lektionen och jag ser samtliga elevers händer vifta i luften. Mannen ger beröm till dem och frågar, leder och får barnen att blossa av iver. De vill så gärna läsa att de hoppar i stolarna. "Jag, jag", ropar de och viftar.
Det är inte mycket text i boken, men läraren gör den lång. Nästan alla elever har varit och petat i texten när lektionen är slut. De öser över honom beröm och kallar honom juste.

Ute i kapprummet hörs ett skrik och en smäll. "Du slår inte mig!" skriker en lärare och drar med sig eleven till ett rum. När han kommer tillbaka är munnen som ett streck och tonen kort.

Frågan jag nu ställer till dig är:
Skulle du vilja jobba i det här? Eller jobba som lärare för den delen.
Något måste göras, för tyvärr är det här rätt vanligt numera. En lärare har trettio elever eller mer, och de som inte vill och kan följa med på lektionen borde lyftas därifrån och få hjälp. 
Förr i tiden fanns det så kallad obs-klass. Idag finns inget. Jo, då och då får de hjälp av hjälplärare som när de har tid hjälper till i klassrummet. Observera ordet när...

Det är våra barn det handlar om. Dina och mina älsklingar. Är det rättvist att de utsätts för det här? Att de inte lär sig något? Jag har pratat med några elever och fått veta att de lider i det tysta. Några säger inget hemma men tänker massor. De hoppas att deras liv ska få mer struktur och ordning. Att de ska kunna sitta lugnt och stilla, lära sig vad sjöarna i Sverige heter. Lära sig vad landskapen heter. Ha vetskap om vad de ska säga när de träffar en engelsman. Enkla saker i livet, men även djupare.

Med den här stämningen i rummet lär de sig ingenting. Istället gäller det att ducka för saker som kommer flygande, akta benen när bordet far iväg, hålla sig för skratt när klassens clown fjantar sig och nästan driver läraren till vansinne. När det är så här undrar jag om hemundervisning inte vore ett bättre alternativ.

Fundera på den här texten så återkommer jag imorgon.


En början-472

Bollen kom från ingenstans. Katrin tog emot den och liknade ett levande frågetecken. Egentligen gestaltade hon det vi andra kände, men vi skrattade åt hennes uttryck och började prata om var bollen kommit från.
"Det bor ingen här ute vad jag vet", sa Lollo och tittade runt omkring sig. "Därborta finns ett öde hus men där har ingen bott på hundra år."

16 oktober 2013

En början-471

"Det är inte tillåtet att ha jeans här", muttrade den storvuxne mannen och puttade mig åt sidan. "Gå hem och byt om."
Jag tittade ned på mina nyinköpta svarta jeans och de blanksvarta bootsen jag inhandlat på Skouno i tanken att imponera på Lottie. Priset hade varit mycket högre än jag egentligen hade råd med.
"Hör du dåligt", sa en annan vakt och pekade mot ytterdörren. "Gå hem och byt om. När du kommer tillbaka ska jag fundera på om du får komma in."

15 oktober 2013

En början-470

Rösten i telefonen var raspig och försvann med jämna mellanrum. Jag hörde att han andades stötigt och fylldes av äckel. Hela jag ville kasta på luren och mosa telefonen så att han inte skulle nå mig, men jag höll igen, tog ett djupt andetag och sa:
"Jag har redan ett abonnemang hos er. Sluta terrorisera mig."
"Vad har du för telefon idag?" fortsatte mannen och bläddrade i några papper.

14 oktober 2013

En början-469

Det var raffinerat, snyggt och våldsamt. Med ett litet hopp landade jag på tårna på den som stod bakom. Jag hörde att han kved till och fnittrade när jag hörde fröken skälla på honom. Magnus var skolans hackkyckling. Inte från elevernas sida, men från lärarnas. De hittade alltid fel på det han gjorde. Egentligen var det barnen som terroriserade honom, men det var så snyggt gjort att det knappt märktes.
Jag slog en flat hand i sidan på Rogers huvud och nickade bakåt mot Magnus. Skrattet bubblade i magen på mig. Vi vände blicken framåt när fröken tittade upp mot kön av barn. Hon verkade ana att något hänt, men var så van att skälla på den andre att det fortsatte av gammal vana. Jag hörde inte vad hon sa, men jag såg tårar rinna över Magnus kinder.

13 oktober 2013

En början-468

"Har du vattenflaskan med dig?" frågade Rita och gjorde allt för att inte visa Malte hur nervös hon var. "Det finns inget vatten där ute, det vet du va?"
"Mamma...snälla...", suckade Malte och höll upp en svart vattenflaska med stor vit text på. "Vi har en hel dunk i baksätet."
"Lilla gubben måste du verkligen åka? Det är så långt bort och det finns säkert vargar och..."
"Mamma, sluta...förresten heter det Schakaler, inte vargar."
"Malte, älskling...jag...ni..." Hon lade händerna över ansiktet och snyftade: "Varför måste du och Lasse åka ut i öknen? Går det inte lika bra här i Sverige? Ni kan..."
"Nu får du väl för i helvete ge dig morsan. Jag har betalat en jäkla massa pengar för att göra det här och kommer hem om en månad. Bara för att du väljer att sakta kvävas av hemmaliv måste inte jag göra det. Du skulle må bra av att komma ut någon gång. Glömma farsgubben. Han är för faan död!"
Rita tog bort händerna och studerade sonens ansikte. Den breda munnen som hade lätt till skratt var ett arv från Niklas och de grova händerna som fixade det mesta i teknisk väg likaså.

12 oktober 2013

En början-467

Jag vaknade av knattrandet från skrivmaskinen och log sömnigt. Att farfar börjat skriva igen kunde bara innebära en sak, mormor hade godkänt manuset och det skulle bli utgivet. Golvet var iskallt och jag skyndade mig att trä på raggsockarna mormor gett mig. Efter att ha dragit på mig en tjock, svart polotröja smög jag iväg mot ljudet. Min bror Tomas låg fortfarande och sov.
"Godmorgon min sköna", mumlade farfar när dörren knarrade.
"Godmorgon", sa jag och gjorde allt för att dölja min glädje över att han skrev igen. "Har ni ätit frukost?"
Han höjde blicken från tangenterna och log mot mig utan att svara. 
"Har ni?" sa jag och hörde korna råma nere i hagen. Min blick gled över klockan som stod på tio. "Oj, är den redan så mycket", fortsatte jag och skämdes. Meningen med vistelsen här hade varit att jag skulle hjälpa min farföräldrar med jordbruket. De var över sjuttio båda två och borde egentligen ha sålt huset med tillhörande ladugård för länge sedan. I alla fall sa släkten så.

11 oktober 2013

En början-466

Halloween. Den där hemska tiden när jag inte vågade öppna dörren i skräck att någon skulle hoppa fram och skrika bu. Barnen älskade den, men jag fasade för nätterna då monster och annat oknytt smög runt huset. Vem visste egentligen vad som var vad? Om det nu fanns riktiga monster så passade de säkert på att komma fram de där nätterna och dagarna. Terry skrattade åt mig och tyckte jag var tramsig, samtidigt som han förbjöd mig att yppa ett enda ord om mina farhågor. Av den anledningen sa jag inget till dem eller Terry när jag såg henne eller honom, eller detet som jag väl mest föredrar att kalla det. Klorna utmärkte djuret mest, och de vassa tänderna.

Jobb, jobb, jobb - nya kurser-föredrag-hala tak

Idag har det varit en tuff dag.
Jag började min arbetsdag med att städa ett parhus där några grabbar härjat runt och "glömt" hur man flyttstädar. Det tog sex timmar. Det lustigaste var att de ställt in tomma ölkartonger, tvättmedelskartonger och cocacolaflaskor i skåpen. Istället för att slänga dem i soporna.

Efter att jag och Peter mötts upp hemma och ätit fortsatte vi till vårt takprojekt och lade plåt.

Det småregnade och löven fladdrade runt oss. Jag njöt som vanligt av utsikten. Tänk att bo så här. Vilken lyx. Vårt svarta, nylagda tak fylldes snabbt med höstlöv.


Tyvärr blir det jäkligt halt och förenat med livsfara att beträda taket. Vi lade trästegar på taket för att klara oss från att halka nedåt, och stånkade högt när regnet föll allt ivrigare. Kläderna var blöta, men fötterna något sånär torra.
Klockan ramlade snabbt fram till halv fem och vi packade ihop och åkte till Kungens kurva efter att ha hämtat upp barnen på skolan. Jag smet till bilen före Peter och satt och studerade vattnet som rann över rutan. Det var vackert på något vis.

Jag tittade på ny mobil. Är lite trött på den gamla och letar en outstanding som är nätt och bra. Måååååååånga telefoner fanns det. Jag pratade med en av grabbarna bakom disken om lilla prinsessans telefon som hon glömt koden till.
"Det är värre det, och dyrt att lämna in", sa han.
Jag tog med den hem i ogjort ärende.
Under tiden gick Peter till serviceavdelningen för att byta ut en termoskanna som exploderat utan anledning.
"Ta med hela bryggaren så får du en ny", var svaret.
Snacka om att utnyttja naturresurserna fel! Istället för att byta en del, kastar de alltså hela produkten och ger oss en ny. Hm....det här var en av anledningarna till att min gamla elfirma fick lägga ned. Det lönar sig inte längre att reparera saker. Kast ut bara - in med ny. Hmpf...galet.

Nu har jag landat hemma och lagt ned min bäddvärmare i sängen. Den är ett fynd jag hittade idag a´149 pix. halva priset alltså. Köpte även ett ipadfodral som är vikbart i syfte att använda den till att författa på. Bluetoth är underbart, eller hur. Nu kan jag skriva på tangentbordet medan ipaden ligger på bordet.
Det har hänt en superkul sak idag : jag har kommit in på Skrivarakademins kurs Bokbranschkunskap. Petra König som leder den ska ge oss föreläsningar i:

  • Förlag och agenter – så funkar de
  • Boken – från ax till limpa
  • E-boken och alternativa publiceringsmöjligheter
  • Besök av ett stort och ett litet förlag
  • Besök av två litterära agenter
Tjoho, säger jag bara. Det här passar mig som hand i handske. Är du intresserad finns det plats för fler. Första träffen var nu i veckan, men jag tänkte börja nästa vecka.
Det är på Folkuniversitetet de håller hus.

Du kanske har läst på facebook att jag ska gå på föreläsning om hur man pitchar. Kulturkraft håller i alla tåtar och jag rekommenderar dig att kika på deras hemsida om du håller på med något inom kultur. Jag har gått på många föreläsningar och kurser tack vare deras hjälp nu. Mycket intressanta såna, som ger mig massor av kött på benen. Jag antecknar massor som jag sedan renskriver och delvis delar med mig till mina bloggläsare.

Nu är klockan halv ett och jag ska alldeles strax krypa ned i sängen. Katten ligger hoprullad på min sida där det blivit varmt nu. Ha, ha...jag förstår henne helt och hållet. Rummet är iskallt - bara tjugo grader.

Godnatt

10 oktober 2013

En början-465

"Come ti chiami?"läste Katja och strök det mörka håret bakom öronen.
"Ursäkta, men vad gör du?" sa Alvar och rynkade ögonbrynen.
"Läser italienska. Jag tänkte att du och jag skulle åka dit i år. Till julen eller så", fortsatte Katja och pekade på en bild på en sandstrand med badande människor.
"Nä vet du vad", sa Alvar och fnös. "Det vet väl alla att de där underliga männen hänger som blodiglar efter tjejer oavsett hur de ser ut."
"Var det där en pik till mig?"
"Vad menar du?"
"Oavsett hur de ser ut, sa du." 
Katja knep ihop munnen så att Alvar tyckte den liknade en liten, rosa ros. 
"Jag vet mycket väl att jag inte är snygg. Inte ens söt", viskade hon och torkade en tår som lurat sig fram.
"Men älskling. Du är visst snygg, eller iallafall söt."
"Hmpf. Sådär säger du bara för att blidka mig."
Alvar kände sig inträngd i ett hörn. Vad han än sade skulle det bli fel. Han tittade ut genom hallfönstret och pekade på grannarna som spelade badminton. "Ska vi fråga om vi får joina dem?"


9 oktober 2013

En början-464

Det finns en ilska inom mig. En svart, grym sak som pockar på att få släppas ut. Jag vaknar varje morgon av drömmen där jag gett mig hän och gjort det jag drömt om. Det söta köttet glider ned genom halsen och landar i magen med en mjuk gungning. Mellan dröm och verklighet finns alltid tanken att uppfylla löftet jag en gång gav till honom, min mästare.

8 oktober 2013

En början-463

HÄR VILAR TRUDY BÄCK stod det med stora vingliga bokstäver på gravstenen. Lotta grävde med fingrarna i den svarta jorden nedanför och planterade ned de vita rosorna hon införskaffat i butiken som låg vid kyrkogården. Tanken att Trudy var död kändes avlägsen,men beviset stod mitt framför henne. Hon reste sig upp och skrapade bort mossan som växte på stenen och dolde årtalet då Trudy dött. För Lotta hade det året varit ett enda svart streck. Vistelsen på sjukhuset efter olyckan. Pappas dom och allt det andra. 

Säger bara-puh - stenmurar - höstvackerhet

Morgonen började med att jag var ledbruten. Händerna hettade av smärta och det kändes som om jag hade ett stålband mellan skuldrorna.
Peter klev upp före mig och jagade upp barnen som för en gång skull inte var supertrötta. Jag masade mig upp och käkade frukost, tog ut hundarna, packade väskan tills ikväll och satte mig i bilen.
Peter hade farit iväg redan och vi skulle ses i Tumba där han jobbade på en restaurang.

Jodå, jag kom iväg i tid, släppte av barnen och for till Peter efter att ha väjt för en förvirrad älgko som gick över vägen. Men sedan var det kört...min Iphone hade inget internet. Föreställ dig paniken...inget...internet. Hjälpte Peter med att hålla i och grubblade på vad jag hade för kod till mobilen...var det 8559 eller 9020 eller 8809?  Helvete, tänkte jag och stängde av den i alla fall. Det löser sig, tänkte jag vidare. Klart jag minns siffrorna. Det kommer när jag blippar upp sidan. Ha, ha...trodde jag ja. Jag testade de två första varianterna och blev varnad. Det var bara att krypa till korset och erkänna för Peter vad jag fipplat med den sista halvtimmen. Han började se konfunderad ut. "Jag måste hem", sa jag och suckade. "Jag har glömt koden. Den finns ingenstans i min skalle."
Han skrattade och försökte låsa dörren...som vägrade låta sig stängas.
"Det är lugnt. Jag åker själv medan du väntar in personalen", sa jag och brummade iväg de sju kilometrarna hem, öppnade dörren och möttes av glada vovvar, slog upp pärmen där koden fanns och blippade in den.
Snabbt tillbaka till Peter och lämnade bilen i Tumba för att hämta Peters pickup och åka vidare till globen. Där åkte vi hiss en himla massa våningar och mätte upp en balkong vi ska plåta in. Under tiden letar jag min mobil och inser att den är borta. Ringer med Peters telefon, men tji svar. Jag blir alldeles kall-tappade jag den när jag gick ur bilen? Nä, tänker jag och försöker lugna ned mitt galopperande hjärta, jag hade inte hört något skrammelljud då vi klev ur bilen. Den ligger säkert i bilen, tänker jag och sätter mig på tröskeln till balkongen och tar upp en bok som handlar om kvinnor som varit utanför kroppen när de haft komplicerade förlossningar. Intressant och med hööööög igenkänningsfaktor.

Vi käkar en snabb lunch och åker vidare mot Vega där vi sätter upp stegar på ett tak. Luften är ljummen och träden är så vackra i färgerna att det gör ont i hjärtat. Jag hoppar jämfota och ger ifrån mig ett glädjeskrik över att få finnas. Peter skrattar och skakar på huvudet.

När jag ska skruva fast en av muttrarna går hållaren av. Jo, jag lovar...den gick tvärt av. Peter svor. Jag svor också och klättrade ned till bilen där vi tur som var hade en ny. Lättad klättrade jag upp och fortsatte skruvandet.

Vi for vidare ut mot Tyresö för att titta på ett eventuellt jobb. Där möttes vi av det här:

150 meter mur. Fantastiskt vackert.

Klockan hade travat över 16.30 och det var bråttom. Peter skulle hämta ungarna innan fem på skolan och jag...skulle gå på föredrag om utanförkroppenupplevelser. Han släppte mig vid Gullmarsplan där jag beställde en SMS-biljett och klev ned till perrongen. Det var första gången jag använde SMS för att beställa biljett och det fungerade galant.
Jag hoppade av vid Odenplan och slank in på ett antikvariat där jag hittade några böcker, bland annat Jessica Anderssons självbiografi och boken Broarna i Madison county. Tanken med att köpa den var att jag ville se hur författaren skrivit och på vilket sätt de gjort samma scen i filmmanuset. man lär sig mycket genom att titta på film och läsa böcker.

Föredraget började inte förrän klockan sex, så jag kollade på folk och tog det lugnt ett tag. Läste boken Medvetandet och döden av Kerstin Widstrand och Jan Pilotti. Det var Kerstin som skulle hålla föredraget. Jag var nyfiken på vad hon gjort förut.

När jag födde mina barn hade jag en så kallad utomkroppslig upplevelse. Det vill säga, medan läkarna jobbade febrilt på att hålla mig kvar i jordelivet, flöt jag stilla uppe i luften och hörde deras ord. "Vi förlorar henne", sa den ena och tryckte in en så kallad binda (ett tjockt tygstycke) i mitt underliv för att stoppa blodet som vägrade låta sig stillas. Efter ett tag sjönk jag tillbaka in i min kropp och somnade. Läs slocknade.

Det här pratade Kerstin om. Jag kände tårarna tränga sig fram under ögonlocken och blinkade febrilt när bilderna hon framkallade blev alltför svåra att se. Jag mindes doften av blod och sterila vätskor. Ljudet från EKG-maskinen och alltför väl det galopperande ljudet från mitt ofödda barns hjärta. Allt det där kände jag när Kerstin pratade. När det var paus stannade jag kvar och berättade om det jag varit med om. Vi bytte visitkort och jag skrev upp namnet på min bok Tre änglar och tre mirakel
När de andra åhörarna kom tillbaka efter pausen fick jag bitvis berätta om det jag varit med om. Och för en gång skull kände jag ett släktskap med andra kvinnor. De fanns därute, i Ryssland, Sverige, Grönland...ja överallt i världen hade kvinnor upplevt det jag gjort. Det var stort. Jättestort.

Klockan gick fort och åtta for jag hemåt med huvudet fullt av ord och bilder. Peter och barnen mötte i Tumba där jag hämtade min bil och for hem med honom bakom mig.

När jag svänger in mot vårt hus skymtar jag något svart och vitrandigt. En grävling som pilar upp till grannen på stabbiga ben.

Väl hemma är det läggdags för tre små troll. Peter somnar i soffan och jag försöker smälta det jag hörde ikväll.

Ha en fantastisk kväll

7 oktober 2013

En början-462

Hon skulle aldrig mer hålla mitt barn. Det var en sak som var säker. Från och med skulle hon inte finnas längre i mina barns liv. All kärlek han, min stora kärlek öst över häxan hade gjort henne tuff och självsäker. Olaf såg inte mig längre. Jag hade förminskats. Skjutsats längst in i ett hörn där jag såg vad hon gjorde med min familj.

6 oktober 2013

Hemmajobb - mys

Sommaren har försvunnit och träden ändrat färg. Blommorna som prunkade i mina rabatter är bruna och tråkiga. Äppelträdets sista frukter plockas ned av hungriga älgmunnar på natten när vi sover. Det ser vi på det gröna, blöta gräset när morgonen gryr.
På nätterna och tidiga mornar vilar en gråvit dimma tätt över marken.
Det är höst och snart kommer snön.

Igår höll jag på hela dagen med att plocka upp vinterkläderna medan Peter isolerade vår nya hall som har stora glipor mellan brädorna.
Det tog hela dagen att sära på kläder, stövlar, kängor, vantar, mössor och annat. Kläderna är delvis urväxta och måste ersättas med nya. Barnens fötter har växt.

Det var skönt att få pyssla med mitt egna, slippa arbetskläder och istället gå i onepiece hela dagen.
Du har väl köpt en sådan inför vinterns skrivande? Om inte, köp en. Jag var emot att bära en sådan, men fick helt omvärdera tanken när Peter mer eller mindre tvingade mig att köpa en. Nu har jag tre.

Jag fick en leverans med barrotade rosor i fredags och planterade dem igår på olika platser i vår trädgård. Samtliga blommar hela sommaren. Det ska bli mycket intressant att uppleva det. Klippte också ned krusbärsbuskarna som är både gamla och tråkiga. De sticks rejält kan jag meddela.

När jag stod på knä i landet kom plötsligt en människa gående genom skogen. Stor glädje. Det var Rita, barnens barnvakt som vi inte träffat på flera månader. Resten av kvällen ägnades åt prat, prat och prat. Dessemellan åt vi tårtan som passande nog inhandlats och lagts i frysen.
Vid tolvsnåret på natten körde jag hem henne till Flemingsberg. Vi såg massor av rådjur, en räv och en hare skuttade över vägen.

Idag sov jag tills klockan halv tio. Det har jag nästan aldrig gjort. Vaknade av att magen morrade och Monster highflickorna skrek. Barnen tittade på senaste filmen. Peter isolerade hall igen.
Alldeles strax ska min morrande mage få mat och efter det ska jag fortsätta hänga in vinterkläder i garderoberna. 
Ha en fantastisk dag

En början-461

"Du ska få se en hemlighet min kära. En fantastisk, underbar sak som inte många andra sett", sa mannen i svart och tog Terese hand i sin.

5 oktober 2013

En början-460

Det strömmade hårdrocksmusik ur högtalarna och jag såg Tatjana gå mot scenen där de andra redan stod. Jag visste så väl att jag borde gå dit jag med, men magen värkte och benen skakade. Orden stötte mot mig som vassa pilar - come on, come on sjöng killarna med hög falsettröst och riktade sina blickar mot publiken, men sneglade mot platsen där jag stod.

4 oktober 2013

Full fart - speed bygg & plåt - skadade barn

Imorse vaknade jag inte förrän halv sju. Eller...rättare sagt väcktes av Peter. Jag rullade ur sängen för att kroppen värkte så pass efter gårdagens bravader på taket. Min stukade fot vägrar läka, men jag ska gå till läkaren med den så fort jag hinner.
Efter att ha skjutsat barnen till skolan och sett till att Lilleman hamnat på rätt ställe och Razmus gått upp till sin klass speedade jag till bensinstället och köpte bullar. Det rykte av dem, så nya var de. 
   När jag kom åkande möttes jag av det här:


Peter befann sig redan i Kagghamra där vi lägger ett tak, och hade tagit bort presenningen som vi lagt på taket för att slippa frosten. Det blir så förbannat halt när kylan kommer - typ rutschkana.
   Vi hann få på en massa plåt och som vanligt fascinerades jag av hur plåten böjdes och knackades till ett vackert tak. Det är något speciellt med hantverk. Mera själ än något annat.

På det här fotografiet fäster Peter med hjälp av en hammare fast en stos på plåten. Ett precisionsarbete som kräver att man håller tungan rätt i mun. Alla dessa bilder som jag delar med mig av på facebook och bloggen ska så småningom hitta till Peters blogg som hittills fått vara uppdaterad eftersom jag jobbat så in i bängen. Kul och lärorikt samtidigt.

Vid tolvtiden åkte vi till Vårsta och åt lunch plus hämtade ungarna.
När jag kommer till skolgården kommer Hampuz fröken fram till mig och berättar att han ramlat rätt illa och på dagen ramlat från klätterställningen när han skulle impa på fröken och visa upp sig genom att hoppa från ställningen men fastnat med foten och åkt på skallen rätt ned i sanden.
Hela vänstra sidan är skrapad och nu på kvällen börjar det bli både blått och lila. Nu efteråt funderar jag på varför de inte ringde mig när det hände, och ska prata om det på måndag. Tänk om han fått en skada som inte syntes direkt? Det här med att skolorna inte ringer beror tydligen på att många föräldrar tycker sånt här är petitesser och att de inte vill bli störda på arbetet. Samma sak gäller när barnen strular i skolan. Först pratar lärarna med andra lärare, sedan föräldrarna. Underligt tycker jag. Fick också höra att en del föräldrar skiter i hur barnen har det i skolan och att de sällan kommer dit för att kolla upp vad som händer.

Razmus har ju krånglat en hel del i skolan, men idag fick jag ett mejl från hans lärare som berättade att han skött sig galant hela dagen. Jag tackade snabbt för medlet och lade till i ett ps att han skulle ge Razmus respons på sitt goda uppförande.
Tror du läraren gjorde det?
Icke. Razmus sa buttert att han inte sagt ett ord om att Raz varit duktig. Det kostar inget att vara snäll tycker jag och tänker tjata om att lärarna ska tänka på det. Herregud vart har pedagogiken tagit vägen? När Raz missskötte sig skrek de på honom och tjafsade. Nu - dödstystnad.
Som belöning fick Raz spela dator med Lilleman medan vi fortsatte lägga plåt och inte slutade förrän mörkret kom. Då var både jag och Peter stela som pinnar och trötta.
Förresten har skolan tydligen ålagt en hjälplärare att hjälpa Raz i mån av tid. Super! Då kanske han slipper så mycket hemläxa. Både han och jag tappar tid. Just nu pluggar vi NO, Svenska, engelska och matte. Hela förra helgen jobbade vi stenhårt inför proven den här veckan. Nu väntar vi med spänning på resultaten.

Ikväll har barnen ätit godis medan Zabine sjungit för oss och Hampuz dansat. Peter såsar i soffan och jag har krupit ihop framför datorn för att tråckla ihop det här. 
Ha en underbar kväll


En början-459

Dofterna strömmade in i näsan. Den stickande känslan av att jag var iakttagen fick mig att vända mig om. Butiken var stängd och det fanns inte en enda möjlighet att någon skulle vara här. Eller, hade jag fel?

3 oktober 2013

Spökskrivare - mobbing - jobb

För några dagar sedan fick jag ett mejl från en av mina facebookvänner. En kvinna hade tagit kontakt med henne och ville ha hjälp med att skriva ett filmmanus. Efter ett glatt ja från mitt håll fick jag ett mejl med en text. Författaren hade ett galleri av karaktärer som var intressanta och en ide´som jag vid kontakt fick utmejslad.
I övrigt har jag jobbat på tak i trädgård och med papper(bokföring). Min man har fyllt femtio år och haft party, Razzel & pling strular i skolan så pass mycket att jag måste vara där och övervaka det som händer. Zabine skjutsas till danslektioner och sånglektioner. Razmus åker på tennislektioner och sånglektioner. Det känns om om jag tillbringar all tid i en bil numera. Nåväl, det är bara att gilla läget och ta vara på tiden. Jag skriver på manuset och har glosförhör, pratar om allt möjligt, övar sång och spelar spel.

Idag har jag först hjälpt Peter med ett tak, sedan städat ett företag. Imorgon blir det lugnare - vi ska lägga plåt på ett tak. En fantastisk utsikt får mig att längta till huset och jag fotograferar så mycket jag hinner.
Ikväll har jag läst fler av insändarna om mobbing som aftonbladet har just nu. Det gör ont i själen att läsa barnens texter och jag gråter en skvätt när jag för sjuttioelfte gången läser att ett barn mobbats i förskolan och vidare uppåt. Något måste göras. Det här måste stoppas. Om jag märker att mina barn mobbas igen polisanmäler jag mobbaren. 
Just nu verkar det lugnt. Hampuz trivs med sina kamrater och har skaffat nya. Zabine har en tjej efter sig som är lite elak, men har fått hjälp av sin underbara fröken som skiljer sig radikalt från andra som inte bryr sig. Razmus stökar i skolan och ger mig grått hår, men jag tror och hoppas att vi tillsammans ska lösa det. Det gör ont när knoppar brister. Antar att det är svårt att bli stor. 

Nu är klockan över ett på natten och jag ska krypa ned i sängen.
Godnatt

2 oktober 2013

En början-458

Jag längtade så. Ville så gärna uppfylla mammas önskan, men hjärnan kändes som om den var en ihålig svamp och vägrade samarbeta.

1 oktober 2013

En början-457

Först fattade jag inte vad det klafsande ljudet berodde på, men när jag stack ut huvudet genom balkongdörren såg jag dem - grodor som ramlade ned från himlen. Ösregnet förstärkte ljudet och jag drog snabbt in huvudet igen och tittade på spektaklet genom fönstret istället. De brunröda grodorna kravlade sig bort och ersattes av nya. Lager lades till lager och jag kände en spya tränga sig upp genom halsen.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...