31 maj 2013

En början-343

"Vem var det som mördade dig?" sa Linnea dovt.
"En okänd man", sa den diffusa gestalten som hängde i luften ovanför dem. "En man son som jag aldrig sett och inte heller pratat med", fortsatte den.
Linnea nöp sig i armen och kände hur det brände till. Var det verkligen möjligt att en död människa kunde uppenbara sig så här?
"Mannen heter Hans Grenlund", fortsatte spöket och pekade mot grannhuset med en mager arm täckt av transparanta slöjor.
Männen vid bordet mumlade något, tryckte bort bordet och reste sig upp. "Det här är inte möjligt", sa den ena. "Du kan inte anklaga någon bara sådär."
Gestalten försvann i ett moln av vit rök.
Linneas hjärta bankade extra hårt och hon hade ont i fingrarna efter att ha hållit krampaktigt runt bordets kant.

30 maj 2013

En början-342

Akta mig, stod det på skylten som stod vid sidan av en smal väg in i bostadsområdet. Någon hade ritat en svans på barnet och ett par stora öron. Den vitblåa skylten tydde på att det numrera fanns barn i området och jag var väl egentligen inte förvånad. Om inte jag mindes fel fanns det fyra röda hus längs vägen och idag hade nog flera byggts. Små rektangulära byggnader som lätt kunde blandas ihop. Per Persson, gamlingen som bott i huset längst ut till höger hade många gånger hjälpt mig då jag besökt mormor. Gråtande hickade jag fram vad hon hette och fick ledsagning till hennes vita dörr.

Pratglada barn-en vrickad fot-nästa ställe

igår jobbade jag hos en kund. Trimmade och klippte gräs, grävde i landen och planterade om växter.
En stubbe som ruttnat togs bort och visade sig hysa sniglar, långa slemmiga saker i brunt och leopardfärgat. Regnet som fallit hade gjort gräset blött och det fastnade i gräsklipparen, blev klibbigt och lossnade klumpvis.
Peter kom dit med mat och fortsatte med kundens tak, gjöt trösklar och fixade. Jag blev bortskrämd av ihållande regn och hämtade ungarna. Eller...försökte hämta dem. lockade och pockade länge innan jag samlat skaran.

Jag hade fått tre plommonplantor som snabbt sattes i marken trots regnet. Händerna blev leriga och kalla, fötterna blöta. Och jag vrickade foten. Aj, aj, aj vad ont det gjorde.

Ungarna fick mat och lade sig motvilligt vid halv nio. Klev upp och lade sig ett antal gånger. Drack vatten. Pratade. Busade. Somnade sent.

Jag samlade ihop disken och hällde upp diskvatten, sedan satte jag mig vid datorn och tittade på Robbie Williams. Vi ska till Göteborg och se honom i juli. Hittade även en länk med PINK. Om hennes uppväxt och musicerande. Intressant.
Vips var klockan två och jag trött. "Nu lägger vi oss", sa jag till Peter som satt och halvslumrade i soffan. "Jag är trött.

Idag vaknade jag fem av kvittrande fåglar. Gissa om det var skönt att konstatera det och lägga sig på andra sidan och fortsätta sova?

Nu har jag lämnat av samtliga ungar och åkt till Rönninge med hjälp av min nya GPS.
Här ska jag renovera/shyssta till en trädgård. Solen skiner men det är blött i marken. Hm...undrar hur det går att trimma och klippa då?

Må så bra och ha en bra dag

29 maj 2013

En början-341

De rustika möblerna vittnade om att någon lagt extra känsla i hantverket. Bredvid borden som travats på varandra såg Alma tre stolar som verkade ha karvats ut från en stubbe fylld av rötter. Ett stort skrattande troll stod på en byrå. Först såg det ut som om den hånflinade, men vid en närmare titt kunde hon se två mörkt bruna ögon som tittade på henne, och ett brett leende som verkade sträcka sig från ena kinden till den andra. Alma rös till och studerade resten av möblerna. En stor fågel med utbredda vingar satt på väggen ovanför alltihop. De gula ögonen hade en smal svart skåra i mitten.

Jobb-blommor och annat

God morgon.
Gårdagen tillbringade jag ute i Norrtälje. Vi satte rännor på ett tak.
När vi for hem stannade vi vid flygfyren och handlade glass...och såg att de sålde pensel. De vet de där färgglada små sötnosarna som alltid gör en glad. Vi köpte trettio stycken.

Zabine hade åkt hem till en kompis och skulle hämtas likväl som Razzel som var på skolan.
Peter och jag bar över alla blommor till min bil och medan jag passade dem så att inte hundarna hoppade på blommorna hämtade han Razmus.
Zabine badade i en pool när vi kom till kompisen. Och ville INTE åka hem. Det blev en lång scen med gråt och trotsiga ord innan jag äntligen kunde fara hemåt.

Hampuz somnade och ville inte kliva ur bilen hemma. Efter lite käk gick jag ut och planterade några Björnbär jag inte hunnit få ner och pensel i massor.
Plötsligt regnade det. Inte hårt och kallt, bara mjukt, ljummet sommarregn.
Efter som det började bli sent körde jag in barnen och bad Razmus lägga de små. Ha, ha...vilken ouppnåelig dröm det var. Jag hade tänkt plantera alla igår. Naturligtvis blev det stök och bök.
Vid halv tio låg de och lyssnade på en saga.

Peter som varit iväg och måttat ett jobb kom hem strax efter.
Kvällen rasade iväg och jag hann ingenting.

Idag ska jag fixa i min kunds trädgård. Den kära Marianne med den fantastiska trädgården. Tyvärr regnar det till och från så det där med gräsklippning kan bli lite komplicerat. Vår gräsmatta har också dragit iväg. Den växer som ett jehu.


P.s Om du missade mitt inlägg om workshopen creative screenwriting jag var på i förrgår hittar du den under länken.

28 maj 2013

En början-340

Zabine öppnade dörren och stannade halvvägs. Skulle de bli överraskade? Eller bara arga?
I samma ögonblick hon placerade foten på den tjocka, gröna mattan hördes ett högt skällande. Barnen kom springande med en stor svart hund i släp. "Mamma, titta vad pappa hade med sig hem. En hund. En alldeles egen hund."
Zabine suckade och stängde dörren. Så typiskt Ralf att inte säga något. Nu blev hon tvungen att åka tillbaka med det lurviga odjuret hon hade i bilen.

Creative Screenwriting Workshop med Zara Waldebäck

Efter att jag fått en inbjudan att lyssna på Zara Waldebäck när hon berättar om filmmanusförfattande åkte jag till stan via pendeln och letade mig fram till Stockholms dramatiska högskola. Det ligger på valhallavägen. Inte alls långt från Karlaplan.
Jag träffade en tjej inne på gården som också skulle dit. Vi pratade om film och att alla stipendier oftast är riktade till unga som vill göra film. Jag har ifrågasatt det förr och gör det idag igen. Om en vuxen man eller kvinna runt fyrtio- femtio en dag känner en stark dragning att ändra inriktning i sitt liv och bli manusförfattare eller regissör stöter vederbörande på flera höga hinder.
Jag gick på Manuspiloterna 2010-2011 och kände direkt att det var helt rätt för mig. Jag ser allt jag skriver som en film ovanför datorn och jag hör dialogerna berättas. Det kunde inte vara bättre.

Men sedan var det nixpix. Jag var/är för gammal för att få någon hjälp med mitt filmskapare. Som tur är älskar jag att skriva böcker också. Något jag anammat inför ideen att först ge ut boken via förlag och på det viset skapa efterfrågan på boken som jag och ingen annan skriver manuset till.

Nåväl, jag var som vanligt på tok för tidig. Närmare sagt en timme. Jag gick in i lokalerna och satte mig utanför biografen på en lång soffa.
Efter att ha ögnat igenom ett skvallermagasin och läst sista numret av alltid lika intressanta Internetworld, gick jag in i biografen och satte mig.
Alexandra som min närmaste stolskamrat hette skrattade när jag satte mig bredvid henne. "Bra att du inte satte dig där", sa hon och pekade på stolen innan min.
Jag mötte hennes blick och skrattade jag med."Det är nog typiskt svenskt att inte sätta sig jämte en okänd?"
Hon nickade och gled med blicken över våra stolsgrannar. Mycket riktigt upptäckte vi fenomenet några stolar bort. Det där typsikt kalla svenska. Att inte våga sätta sig bredvid någon man inte känner.
Jag och Alexandra pratade tills en kompis till henne satte sig bredvid oss. Jag kände förväntan inför det som skulle hända på scenen och studerade bokomslaget till Zara Waldebäcks bok THE creative SCREENWRITER

Dagen till ära hade jag köpt ett nytt anteckningsblock och skrev så pennan glödde då Zara generöst delade med sig av olika tips.
Jag skrattade inombords då hon om och om igen poängterade hur viktigt det är att skriva om och om igen. Vända på scener, dessikera karaktärer och händelser. Det är precis det jag hört från min filmmanuslärare Kurt Öberg. Och det jag gör i allt mitt skrivande. Mina karaktärer invaderar drömmar och övrigt liv, berättar sina historier.

Hur hittar man en bra ide?
Mycket handlar om tekniker. Boken innehåller massor av skrivövningar – sätt att utforska sin manuside.
Om du skriver ett manus utan att känna för karaktärerna eller historien syns det på manuset. Helst skall du älska dem du skriver om eller hata med samma frenesi. Något i berättelsen måste gripa tag i publiken. Manuset måste ha liv och känsla. Få den som ser filmen att längta efter att veta mer. Tänka på det som hände efter att de lämnat biografen.
Du som har läst min filmmanusförfattarskola vet att jag skrivit om det många gånger förr.

"Det måste finnas perioder av lugn i manuset", säger Zara och lägger upp nästa blad som är fullt av tips. Jag tänker på hur jag gjort med mitt pågående manus och kände mig mycket nöjd med att ärligt kunna säga: "Jag vet, det har jag gjort."


Creative screenwriting enligt Zara
  • leka
  • våga
  • riskera
  • Ha roligt
  • Att misslyckas
  • Att experimentera
  • utforska
Det är ledorden i hennes hjälp att fixa manus.
"Testa, tänk inte, bara gör det.Tryck ut det. Håll det inte inne. Spara inte utan låt det flöda", säger hon och gestikulerar med armarna. "Håll samtidigt inne information och begränsa. Kranen och hinken, du vet", fortsätter hon. "Sitt inte och vänta på idéerna. Skriv i ett flöde."
   Som du vet delar jag med mig av en tänkbar BÖRJAN på en berättelse varje morgon. Hittills har jag delat ut över trehundra stycken. Dagens början hittar du på min blogg under etiketten En början.
"Man har ett samarbete med sina karaktärer. Du ska veta bakgrunden (Ghosten som det kallas). De berättar. Du följer. Låt. Det. Flöda", säger Zara och sveper runt med armarna.
Hon berättar att hon skriver prosa och att det ständigt snurrar idéer i hjärnan. Det känner jag så väl igen.
Det där känner jag så väl igen och jag älskar just kreativiteten som aldrig, aldrig sover. Ibland kan jag stanna till i rörelsen och tänka tanken att det kanske försvinner en dag och aldrig mer blir så flödande, vilt exploderande som nu. Snabbt trycker jag bort tanken för att ersätta den av något annat.

"Hitta ett magic moment varje dag som du bloggar om", fortsätter Zara och slänger ur sig frågorna:
"Vad var det som berörde dig i den där filmen som fick dig att gråta? Varför reagerade du si eller så i den situationen? Hur har manusförfattaren byggt upp scenen? Var börjar den? Var slutar den? Varför? Kan man göra på ett annat vis?" 
Beskriv ett litet ögonblick och bygg ut det, står det på vita tavlan. Jag fortsätter meningen inuti huvudet. Bygger på med det jag lärt mig tidigare. Hör en stämma intill mitt öra: "Sök med alla sinnen. Vad luktade det på platsen? Hur lät det? Hur kändes trädet/huset mot fingertopparna? Vad såg karaktären? Anade hen en närhet av någon/något annat? Är det en saga du skriver? Deckare? komedi."

Det var dags för första övningen:
"Titta framför er och välj en sak/detalj", sa Zara.
Jag såg att det blåa tyget på stolen framför mig var blankslitet på överkanten och bestämde mig för att använda det.
"Skriv ner minst fem sätt att använda den på", fortsatte hon.
Jag tittade på stolen och skrev:
  • Luta sig mot
  • klia sig med
Sedan var det tomt. Det fanns inte så många val med det jag valt.
"Titta bakom er och välj en sak", sa Zara.
Jag tittade och hittade en fyrkantig svart högtalare som satt lite snett på väggen.
"Hitta fem sätt att använda den på", sa hon.
Faktum var att det poppade upp bilder i massor. En del var skrattretande och sköts bort, men jag hittade några alldeles speciella:
  • Lyssna på
  • Sitta på
  • Använda som trumma
  • Trava upp saker på
Det var vad jag hittade.
"Sätt nu ihop båda sakerna i samma situation – vad händer?", sa hon. "Vad kan man göra med dem?"
Fnissande såg jag framför mig hur jag helt enkelt satt ihop sakerna som ett konstverk, och tänkte att man säkert kunde klistra ihop dem.
"Man kan säkert rengöra bilen med sammeten på högtalarna", tänkte jag, men sade inget.

"Jag iakttar alltid allt och alla", säger Zara och gestikulerar igen. Jag känner igen hennes sätt att iaktta. Det är med ett barns naturliga nyfikenhet. Den där känslan av att allt runt en är nytt. De insuper dofter, ser på allt i livet med nya ögon, hör saker och funderar några varv extra på betydelsen.
En skog till exempel består ju inte bara av träd. Om du sätter dig på huk och tittar in i buskarna hittar du både fåglar och djur, doftande blommor och kottar syns i princip överallt.
Lägger du dig på golvet ser du trädkronorna, kanske en och annan ekorre, några fåglar och molnen som bildar olika figurer.
Sitter du på pendeln studerar du säkert människorna, undrar vad de jobbar med. Känner doften av nikotin, kanske alkohol, parfym.
Zara gör som jag, samlar intryck, karaktärer, samtal, kroppsspråk.

Peppar, peppar har jag aldrig haft skrivkramp. Det är snarare tvärtom. Tiden är alldeles för kort för att jag ska hinna skriva allt jag vill. Lära mig allt jag är nyfiken på.

Zara pratar om att utöva kreativitet. Att man ska öva regelbundet. "Skriv, skriv, skriv", säger hon och ler. "Utveckla ditt hantverk. Stärk svaga tekniska områden. Diskutera själva storyn och karaktärerna. Oroa dig inte för manusteorier eller termer. Det kan stoppa upp kreativiteten."
Jag funderar över om jag gjort det med mitt manus, och kan lättat konstatera att jo det har jag. Många, många gånger.
"Arbeta från insidan ut. Var trogen historiens inner logic", fortsätter Zara. "Se dina karaktärers liv som verkliga och äkta. Använd de här frågorna:"
Varför?
Hur?
När?
Vad händer?
"Du måste veta allt om din karaktär. Vad hen gillar. Vad hen hatar
LOGIKEN MÅSTE FUNGERA"
Det här pratade min Att skriva för barn lärare Ylva mycket om. Logiken måste fungera. Även om det handlar om Science fiction eller saga. Det kallas för ghost i The heros journey.

När man ändrar saker i manuset händer något. Nya handlingar skapas. Dialoger flyter fram. "LÅT DET HÄNDA", säger Zara. "Vrid på allt och alla i manuset.
Bra idéer – bra berättelser. Våga hitta nya möjligheter."

  • utveckla, utvidga och utforska alla dina idéer.
  • Börja INTE skriva ditt manus för tidigt
  • Välj inte första bästa ide´n, fortsätt leta.
  • välskrivna manus med halvbra idéer är inte tillräckligt
  • Det måste finnas något i manuset som ger både filmbolaget och publiken något.
Hon berättar att folk ofta har en ide´. Börjar skriva, men inte forskar tillräckligt. Det blir tunt och ointressant. "Gräv omkring i ide´n innan du börjar skriva själva manuset. I vissa fall måste du göra grundlig research."
Om du får manusproblem kan du kika i Zaras bok. Där finns det listor du kan använda. Utforska din story från alla sidor för att hitta gömda skatter.
Här kommer några exempel:
Så kallade Trading places

  • Förvandla din protagonist–ge hen motsatta egenskaper
  • Byt protagonist och antagonist. Prova andra protagonister. Det är inte alltid protagonisten är intressantast.
  • Ändra världar
  • Skifta genre´s
  • variera slut
Vad menar du med världar? kanske du tänker. En värld kan vara ett kök, ett sjukhus, ett kontor, en skog, en bil. Nu fattar du va?
Vad menar du med att man kan skifta genre´s? tänker du.
Man kan göra en skräckfilm komisk. Spänna över till andra genrer, blanda och byta.
Variera slutet. vad menar du då?
"Jag gör tre olika slut", säger Zara.

  1. Lyckligt
  2. olyckligt
  3. kanske

"Det låter intressant" mumlar jag. "Smart. Det är säkert ett sätt att se manuset förändras ytterligare några gånger. Varje historia kan förändras i det oändliga. Skriv alla tre sluten...se vad som händer.

Zara berättar att hon skriver halvsynopsis när hon testar de olika idéerna. Inte ett nytt manus. Det tar alldeles för lång tid. Hon leker med slut, karaktärer med mera. Testar ide´n så mycket hon kan.

Vi gör ännu en skrivövning som finns i hennes bok:
"Handling är enkelt och kul om du använder problem, cause and effect, och betydelsefull konflikt. One thing leads to another.

Making things worse:
Brainstorma 10 saker som kan få din karaktär att flippa ur. Något som gör så att händelserna eskalerar.
Välj ut det bästa sättet av de tio och hitta mindre steg runt det som kan bygga upp stämningen och leder till det stora ögonblicket där allt blir värre och värre. Skapar dramatisk spänning  och stegring.

De stora frågorna är:
När ger jag publiken information? I första scenen, i mitten, eller i slutet?
VET publiken vilken information du gett dem? Var det klart och tydligt? En aning?
Gav du dem information så att de fattar när det speciella händer där de behöver veta vad som menas?

Att använda världar:
Som du kanske minns kan en värld vara så mycket. En arbetsmiljö, ett hem, en bil, ett dagis, en lekstuga. Ja allt du kan tänka dig.

  • Börja med en värld som ett sätt att skriva en historia. Det är så i tv-filmsskrivandet till exempel. Och det finns massor av serier som är skrivna med en värld i centrum. Cityakuten mm
  • Universal story theme – specific setting
  • Miljöer kan förbättra scenskrivande
Publiken vill känna igen sig och bli engagerad, men även lära sig nytt. Typ House där man lär sig olika sjukdomar.

Det var dags för nästa övning:
"Välj en värld", sa Zara och fortsatte"Jag har gett er två val, dagis eller rymdstation."
Jag tänkte för mig själv att jag väljer dagis, för rymdstationer känner jag inte till.
"Fundera på de olika beståndsdelarna du hittar i världen. Vad finns det för hemligheter?", fortsatte Zara.
  • Situationer. Vilka har du upplevt?
  • Typer av människor som finns där
  • Teman
  • Utrymmen och miljöer
  • Föremål
  • Dialogstil och röst
Fråga dig själv:
  • Vad vet du om världen?
  • Vad vill du veta mer?
  • Vad finns det för hemligheter?
Jag hade ju valt barndagis och började brainstorma. Vad vet jag om världen? Ha, ha...typ allt, tänkte jag.
Vad vill du veta mer? Nä, jag vet inte alls allt, tänkte jag och kände hur hjärnan snurrade runt olika intryck jag samlat från mina dagliga dagisbesök. Vad fanns det för nytt i den världen? Jo, nya anställda. Vad tänker de om oss föräldrar? Pratar de bakom ryggen? Finns det romantik i luften? Förstulna ögonkast?
Vad finns det för hemligheter?
Hm, tänkte jag. Hemlighet. En av de anställda slår barnen. Kanske ett specifikt barn. varför? Vad tänker de andra? Vet de?

Som du ser kan man praktisera Zaras ideer på det mesta. Det gäller bara att vara nyfiken. Se världen från ett barns perspektiv. Jag har skrivit flera noveller i min bok Pappersskärvor från ett barns perspektiv. Det är ofta sådana saker som händer bakom stängda dörrar. det där som ingen talar om:
Incest, misshandel, övergrepp, tystnad. Du fattar vad jag menar.

Genom att gå in i någons huvud kan du hitta så enormt mycket mer.

Hemligheter
Det är alltid intressant med hemligheter. De som läser eller ser på filmer där det avhandlas blir nyfikna. Något som i sin tur gör att intresset att veta mer kommer automatiskt.

Zara bytte sida i datorn och upp på skärmen fladdrade ordet Scenskrivning upp.
Vad är då det? tänker du.
  • Berättelsens byggklossar fylls med gripande detaljer
  • Specifika ögonblick som tjänar helheten
  • Scen, struktur, rising, action och rytm
  • Filmsikt bildspråk: kroppsspåk, staging, miljö, föremål
  • Dialog: Röster, ordval, syntax, attityd
Lär dig uttrycka det inre med det yttre.
BILDSPRÅK:
Kroppsspråk(hur karaktären rör sig)
Miljö förhållande till de andra karaktärerna. var utspelar det sig. Vad händer o du låter karaktären säga något viktigt i en annan miljö än hemma?
Föremål
Dialog
Ordval (Vilket ord använder karaktären? Svär hen? Är orden extra fina?
Syntax
Attityd

Det var nu dags för nästa övning. Zara frågade om hon fick låna en penna av en kille.
"Javisst", sa han och sträckte den till henne. "varsågod."
"Jag vill inte ha din penna", sa Zara och visade avsmak. "Den är ful."
Några olika scener utspelade sig framför oss. Vi skrattade och förstod direkt vad hon menade med dem.
Här är några frågor hon ställde angående övningens innehåll.

  • Vad är det för föremål? Är det värt något?
  • Vad betyder det/den för dig?
  • Varför är den värdefull? Vad är viktigt med den?
  • Hur använder du den? Vilka andra sätt kan man använda den på?
  • Var kommer den från? Hur länge har du haft den?
  • Vem skulle vilja ha den, eller ta den? Och varför?
  • Vad skulle du byta den mot?
Tiden tickade snabbt som den brukar när man har kul. Zara klickade upp nästa övning. Nummer fem i ordningen. (Samtliga finns i hennes bok som är skriven på engelska)

Övning 5
Doing not being. Använd verb istället för adjektiv i skrivandet.
  • Aktiva , specifika verb istället för adjektiv - playable, economical, evocative.
Exempelvis:
Laura går nedför gatan. Det låter platt och ger inte läsaren/publiken speciellt många bilder.Används istället specifika synonymer (traska, skutta, rusa, klampa, strosa, stega) kan publiken läsaren lättare föreställa sig vad hon egentligen sysslar med. Om hon rusar nedför gatan har hon bråttom. Om hon däremot strosar nedför gatan är hon ganska sorglös och njuter av livet. Skuttar hon nedför gatan vet läsaren/publiken med bestämdhet att hon är glad.

"Byt ut adjektiv till playable action verbs", säger Zara.

Dags för övning igen. 
Den här gången skulle vi göra som vi lärt oss strax innan. Det vill säga byta ut adjektiven till verb.

Om en man släpar på stegen, stannar, gnider sig på hakan, drar i skjortärmarna, böjer på huvudet, förstår läsaren snabbt varför. Likaså om en man ideligen drar med handen över håret när han träffar en kvinna. Eller om han inte sitter med armarna i kors då de ses, ler, öppnar upp armarna.
Kroppsspråket är bra att lära sig OCH använda.

Det var dags för slutord och några sparkar i rumpan. Det är svårt att alltid vara alert. att alltid skriva med passion. I alla fall för en del.
  • Upptäck din inre röst och försök alltid minnas vad som från början var din passion och glöd.
  • Skriv ett kärleksbrev till din historia.
  • Försök minnas varför du ville skriva historien
  • vad händer om du slutar skriva på manuset och aldrig mer gör det. Du får inte heller prata med någon om din slumrande snart döende historia. Hur skulle det kännas?
  • Hur skulle det vara om du aldrig mer fick skriva ett ord?
  • Vad älskar du mest i din historia?
Och mitt svar(Anithas) är att jag skriver för att jag måste. Orden svämmar över i hjärnan pockar på att bli skrivna. Historier poppar ideligen upp och utan att jag kan stoppa det bygger jag på dem medan jag sover och lever mitt liv.

Varför skriver du?

Om du blivit intresserad av Zara Waldebäcks bok hittar du den som sagt i näthandeln. Och den är billig. Adlibris tar ynka 119 spänn. Jag ska köpa minst en, kanske två. Jag vet en vän som är nyfiken. Minst en.

27 maj 2013

En början-339

"Han är försvunnen sedan två dagar", sa kvinnan som öppnat dörren. "Jag har ingen aning om vart han tagit vägen och orkar för den delen inte funderar på saken." Hon böjde sig fram mot mig och jag kände en pust av nikotin från hennes sönderspruckna läppar. "Du ska veta att han brukar göra så. Försvinna alltså. Ibland i veckor, ja till och med månader." Kvinnan drog med tungan över de frasigt rosableka läpparna i ett försök att fukta dem. "Jag vänjer mig aldrig vid det här klimatet", suckade hon och tog tag i min arm. "Kom in och fika vet ja. Det har du väl tid med. Det är ju sommarlov. Vem vet, Kennet kanske dyker upp idag."
En svart skugga passerade bakom gardinen i fönstret närmast. Jag såg att gardinen rörde sig.
"Nä tack. En annan gång. Be honom höra av sig när han kommer hem. Tack för hjälpen." 

26 maj 2013

En början-338

Cecilia sneglade på Lollo. Iakttog de vackert välvda läpparna som idag målats rosa för att matcha klädseln. Gled med blicken över tatueringen som tillägnats fadern. Han som besudlat lillasystern och inte blivit påkommen förrän nyss. Cecilia stängde dörren och öppnade munnen.
"Visste du det här?"
Lollo skakade på huvudet.
"Ska vi hämta mamma?" fortsatte Cecilia och vände sig till dörren ut mot terassen.
"Låt det va", mumlade Lollo sammanbitet. "Låt det bara vara."


25 maj 2013

En början-337

Sofia bläddrade försiktigt i boken hon hittat under mammas kudde och kunde inte sluta trots att hon hörde ytterdörren öppnas. Teckningarna i den föreställde nakna människor, det förstod hon, men vad gjorde de?

Shopping på hög nivå-naturscenerier

Igår körde vi de två största barnen till skolan, sedan styrde vi kosan mot Moraberg, ett köpcentrum några mil från oss. Vi skulle köpa blommor och träd var det meningen. 
När vi körde in på parkeringen till k-rauta kvillrade det i magen på mig. Jag älskar att gå på järnaffärer och andra maskinställen. har alltid gjort. Peter hade lite svårt att ta in det när vi träffades, men tyckte det var kul att jag som är tjej gillar verktyg.
Verktyg ja. Usch vad många coola maskiner jag hittade. Resultatet av ronden där inne blev en Bosch maskin som kapar av trädgrenar som är upp till 14mm tjocka. Mina händer tar stryk av allt klippande hos kunderna, så jag måste avlasta dem. Jag hittade även blomsterfrön i massor, och en väldigt praktisk spade och rensjärn.
Vi travade vidare till Jula där vi hittade ännu en medhjälpare, en laddbar såg till kvistar. Naturligtvis halkade det med annat. Ett set med mejslar och bitsar, två hylsadapters, och slutligen en verktygssats i lila som jag inte kunde motstå. Eller, vad sägs om det här setet?
Jag fastnade i alla fall, och medan Peter skrattade lade jag ned det i vår överfyllda korg.

När vi passerade stadium kom jag på att vi kunde köpa linnen till Razmus där. Hm...linnen var det ja. Den som kan gå igenom en sportaffär utan att köpa något räcker upp en hand. Jag hittade härliga funktionströjor och linnen som jag kan använda när jag jobbar, och Peter hittade ännu mer. Orsaken till hans shopping är att jag mer eller mindre tvingat honom byta ut sina vanliga t-shirtar till funktionströjor. Man svettas mindre och de torkar fort varma dagar. Tjejen på affären kom skrattande fram till oss och tog allt vi samlat på oss."Lägg det på disken istället", sa hon. "Ni behöver inte bära omkring på det där. Förresten har vi korgar därborta", fortsatte hon och pekade mot ingången där det stod röda rullkorgar. Så typiskt mig att inte förstå vikten av att ta korg.
Nåväl, vi insåg att det var dags för mat och käkade vid en korvkiosk. Lilleman klagade inte ett dugg, men såg lite trött ut. Stackarn.
Så fort maten landat i magen gick vi till Elgiganten och köpte en gps. Vi börjar med en, för jag har jobb som ligger lite här och var och har tröttnat på att googla. Ska bli jättespännande att testa imorgon när vi ska till en ny potentiell kund.

Nu var det äntligen dags för blomsteraffären eller rättare sagt underbara PLANTAGEN. Om du inte besökt dem än rekommenderar jag dig det. Ett underbart sammelsurium för blomälskare.
När vi några timmar senare gick därifrån var vagnen överfylld. Vi köpte trädet Japansk körsbär som jag såg hos min sista kund. Det var nämligen underbart vackra blommor. Titta här:

Nästa träd vi hittade var Rosenhagtorn. Jag älskar träd och de här var ovanligt vackra. Vi köpte även en korsning av svartvinbär/krusbär plus några krusbärsbuskar och svartvinbärsbuskar. Jag tycker nämligen om att kliva runt i min trädgård och plocka frukter och bär, bara sådär. Ett antal björnbärsplantor UTAN taggar hängde också med.
Ett antal blommor fick följa med hem också.

Efter att ha tillbringat över ÅTTA timmar på köpcentret åkte vi äntligen hem, slängde av allting, bytte kläder på Lilleman(han skulle spela fotboll), hämtade barnen plus ett extrabarn på skolan och åkte till fotbollsplan.
Ha, ha...skulle spela var det ja. Han tvärvägrade och istället sprang vi till en stor parklek där vi gungade och öste runt. Peter jagade ungarna medan jag gick omkring och samlade skott från olika buskar och träd. Det blev en ansenlig bunt. Några av dem vet jag inte riktigt vad det är, men ska kolla i min bok.
Visste du förresten att Kirskål som anses vara ett ogräs både kan användas som sallad och dekoration. Kika på det här fotografiet.
Vi lastade in hela gänget i bilen och for hemåt.
Den här synen mötte oss på vår slingrande väg hemåt. Det är så vackert att jag tappar andan.
Och här bor vi.

Nu ska jag skriva inlägget om mitt senaste jobb och sedan gå ut och plantera blommor och bladet.
Ha en underbar dag

22 maj 2013

Hederspris i Allas novelltävling

Du har säkert undrat över min hemlighet jag flaggade för. Det är nu officiellt att jag fått hederspris i Allas veckotidnings novelltävling där över 600 skrivande människor deltog. Tanken hisnar att lilla jag fick pris. Jo du läste rätt. Det känns overkligt att någon gillat det jag plitat ihop så mycket att de vill ha det i en tidning med massor av läsare.
Det är också en merit när jag gått ut novellskolan jag just nu försöker ta mig igenom. Tiden räcker inte till Jenny Bäfving, förlåt. Jag vill så gärna skriva en novell, men redigerar mitt manus HAT och en gnutta KÄRLEK istället. Och det måste jag göra, för boken ska ut i år.Om jag kunde klona mig skulle jag göra det.

Att vinna en sådan här tävling känns fantastiskt på många sätt. Jag har fått in tån genom den smala springan in till veckotidningarna och har en lite större möjlighet att komma med i deras upplaga. Kanske. Jag måste få smälta det här några veckor. Jag har haft vetskap om det sedan en månad tillbaka och har haft jättesvårt att inte skrika ut det här i bloggen.
Hoppat omkring här hemma gjorde jag samma dag medlet kom. Nypt mig i armen har jag också gjort.
När jag delade nyheten på facebook strömmade det in gratulationer. Jag blir rörd av all kärlek och alla hejarop.


Biltur-busiga barn och fantastiska ställen

Dagen har tillbringats åkande i en bil. Vi har nämligen kollat in jobb, det vill säga trädgårdar och tak.
Lilleman följde med och var måttligt road på eftermiddagen så vi äntligen styrde kosan hemåt.
Ett projekt vi tittade på såg ut som en spansk trädgård. Massor av Rhodorendoron kantade den och stora träd med blommor i massor stod i rad vid ingången. Jag och Peter ska klippa häcken som idag är ca fem meter hög. Mannen i familjen var sjuklig och orkade inte längre ens försöka hålla efter allt ogräs och alla buskar och träd. De skulle faktiskt sälja huset inom kort.
Som vanligt blir jag fascinerad av blommorna och sättet de planerat trädgården på. Vi blir kvar en bra stund medan tanten guidar runt oss.
Nu blommade ju inte allt, men jag kan tänka mig hur vackert det kan bli. Ibland önskar jag att jag hade obegränsat med pengar och kunde köpa husen jag hittar, till barnen. Tills de blir stora nog att flytta in.

Mitt på dagen ringde de från Razmus skola. Han hade lagt en slemmig snigel i en flickas huva och kastat en annan på en pojke i klassen. Håhåjaja, tänkte jag och suckade. Inte idag igen.

Vi hämtade ungarna och fick ett extra barn med oss. Jag köpte tvättmedel till Raz som tvättade flickans huva medan han muttrade att han var orättvist behandlad.

Barnen fick pannkaka så att magarna stod rätt ut och sedan lade de sig stinna av maten i sängen och tittade på nya dvd-skivan Monster high.

Jag skrev offerter och kollade in andra potentiella jobb. Har ingen aning hur jag ska hinna med alla trädgårdar, men det löser sig väl.
Alldeles strax ska jag lägga ihop och börja redigera igen.

En början-336

Malin Ekström kände en slags sorg inom sig. Det var nästan som om hon hade dött. Psykologen hade lovat att han skulle hjälpa henne bli en man. En människa som var stolt över sin kropp. Telefonsamtalet hade varit styltigt och fyllt av undanflykter. Psykologen harklade sig gång på gång, pratade med gäll röst.

21 maj 2013

Hjälp! Ett barn är försvunnet.

Det blev sent igår. Alldeles för sent. Det började ljusna när vi klev i säng och klockan stod på 3.30. Jag somnade innan jag hunnit lägga huvudet på kudden. Det är alltid spännande att vara uppe vid den där tiden. Omgivningen blir liksom magisk och då och då hälsar älgar eller andra djur på oss i trädgården.

Den här dagen började bra. Jag beslöt nämligen att hålla samtliga barn hemma. Razmus hostade illa och Hampuz dagis var fullt av magsjukebaciller. Lilla Zabine hade ett infekterat skavsår på översidan av tån och skulle ha promenerat ut med sina kamrater på skattjakt, men tvingades av mig att stanna hemma.
Nu var vi inte precis hemma.
Först skrev jag min dagliga början, sedan packade vi in oss i min bil och for iväg. Alla var med till och med hundarna. Vi åkte till kommunhuset för att prata med dem, men möttes av en stängtskylt.
Peter fixade till det sista på ett tak medan jag skrev på datorn i bilen. Razmus retades med Lilleman och trampade på mina nerver. Jisus, varför ska alltid syskon slåss?
När Peter var klar åkte vi vidare till en restaurang och åt sen lunch.
Efter att barnen motvilligt gått på toaletten åkte vi till min kära kund Marianne. Peter fixade det sista på hennes tak medan jag bjöd barnen på medhavd glass och klippte två av hennes tre gräsmattor.
Som vanligt pratade jag och Marianne mycket. Hon har nästan blivit min standinmormor känns det som. Hon berättar om sitt liv och jag om mitt.

Det började regna och vi bröt upp för att åka till Ica Maxi med Razmus och leta linnen. Han har vuxit ur alla gamla och ville ha nya.
Samtidigt som vi gick runt pekade han på olika saker som han ville köpa. Linnena var slut, men jag köpte mat och en dvd med Monster high till Zabine.
Vi ställde oss i kassan och jag såg hur varorna åker iväg på bandet. Razmus tog ned ett litet paket med en minimal legogubbe som hänger vid kassan. "Får jag en sådan här? Snälla?", säger han och lutar huvudet snett. "Jag har ingen sådan."
Jag plockar ned ett paket och försöker se priset på kanten av hyllan. "Tjugofem spänn", utbrister jag och hänger tillbaka den. "Aldrig. Det är åt helvete för dyrt. Då är det bättre att du köper ett stort paket med lego", fortsätter jag och går fram till kortautomaten och slår in pinkod med mera. "Lägger du shampot i en påse så det inte rinner ut i kassen?" sa jag till Razmus och såg hur hans mun förvandlades till ett upp och nedvänt u.
"Nej, jag vill inte", sa han och stod stilla med blicken på varorna.
"Jäkla unge", muttrade jag tyst och tog emot kvittot. "Varför kan du inte hjälpa mig?", sa jag surt och började packa varorna i påsar. När jag vände mig om och tänkte gå mot utgången – såg jag ingen Razmus. Där han stått förut stod en nu kund och packade i sina varor. Irriterat stampade jag ut på parkeringen och ringde Peter. "Är Razmus hos er?"
"Nä, är inte han med dig?" sa Peter och klev ur bilen. Jag såg honom komma mot mig med snabba steg och nästan slängde in varorna i bilen. Efter en snabb blick på de andra barnen sprang jag in i varuhuset igen. Flåsande gick jag fram till informationen och bad dem efterlysa Razmus. Be honom komma till Mac Donalds. Samtidigt pågick febril verksamhet i min skalle. Fattade han hur han skulle gå? Hittade han inne på stället? Vart hade han tagit vägen? Letade han oss i detta nu?
Jag sprang in i varuhuset igen. Följde gångarna med blicken. Sökte överallt efter det ljusa huvudet. Men ingenstans fanns han. En iskall hand greppade tag i mitt hjärta. Skulle jag bli en av de där kvinnorna som förtvivlat väntade på att få besked om vad som hänt? Den där som hoppade till varje gång telefonen ringde? Var det så illa? Hade någon burit iväg med min lilla tioåring i syfte att göra honom illa? Det gjorde ont i hjärtat och jag fick en medlidsam blick från kvinnan i informationen när jag skakade på huvudet åt hennes frågande blick.
Peter och jag gick ut på parkeringen och jag ropade förtvivlat på min pojke gång på gång, men fick inget svar.
"Jag går till Biltema och kollar", sa Peter och jag såg att han var lika orolig som mig. "Han har säkert gått dit", fortsatte han och gick iväg.
Oroligt öppnade jag dörren till bilen och berättade för barnen vad som hänt och låste den innan jag rusade iväg till varuhuset igen.
Den här gången gick jag sakta. Studerade varje vrå ordentligt. Vart går en liten pojke? tänkte jag för mig själv och gick mot kassorna. Mitt hjärta slog så hårt att det nästan svartnade för ögonen. Jag tog korta, snabba andetag.
Och där satt han. Bakom ett plank på en silverfärgad stol kurade han.
Jag blev arg så arg och skällde medan jag puttade ut honom från stället. Jag pekade på det ljusa huvudet när jag passerade informationen och mimade ett tack.
Gissa om det här fick följder? Razmus Meijer har surfplattförbud två veckor framåt.
Min fantasi är bra att använda när jag skriver, men när något sådant här händer kan den ge mig bilder som inte alls stämmer. Jag är innerligt glad att ha vår sötnos i säkert förvar igen, och jag hoppas att han lärde sig en läxa. Jag kommer säkert att drömma om det här inatt. Mardrömmar.

Nu har vi landat hemma. Barnen somnat. Utanför öser regnet ned.
Dags att redigera manus alltså, och stänga av internet.
Godnatt

En början-335

Det lilla barnet lutade sig mot soffan och drog ned byxorna. "Slå mig då", grät han. "Slå mig."
Varsamt lade jag armarna runt den lilla kroppen och drog in honom i min famn. "Här slår vi ingen. Aga är ingen lösning", sa jag och lade ena handen under pojkens haka. "Är det så det varit?"
"Alltid", muttrade han och drog sakta upp byxorna. "De slog mig på baksidan av benen ibland", fortsatte han och drog upp ena byxbenet.
Synen fick mig att kväljas. Lilla, lilla barn, tänkte jag och tänkte på min egen son. Lilla Ante. Han hade aldrig mött sådant här och skulle förhoppningsvis aldrig göra det. 

Egen härd är guld värd

Igår jobbade jag inte. Istället skrev jag och klippte vår gigantiska gräsmatta.

Peter byggde på vår nya balkong. Visst blir det fint?

Det hann bli sent innan vi var klara och käkade. Solen lyste hela dagen och värmen var nästan outhärdlig. Svetten rann på oss båda två. Det verkar som om jag klarar av värmen sämre nu när jag åldrats. Det är inte lika kul med solhetta längre.

På natten jobbade jag intensivt med att försöka komma in på nätet, men gav upp efter att ha kastats ut gång på gång. Jäkla Telia. Jäkla internet, väste jag och jobbade istället med texter.
Klockan halv fyra väckte jag Peter i soffan och la mig. Ha, ha...ibland blir det lite för sent.

Nu på morgonen skiner solen igen, trots hot om oväder. Luften har svalnat och barnen sitter och tittar på teve. Idag skulle Zabine ut och gå, men kan inte på grund av ett elakt skavsår. Lilleman har magsjuka dagiskompisar och Razmus hostar illa. Jag skippar snabbt alla planer på att ta dem till skolan.
Vi är ändå lediga, både jag och Peter.

Nu har jag gått igenom nättidningarna för att läsa om Husbybråken, orkanen i USA och alla andra hemskheten. Nu... är det dags för frukost.

20 maj 2013

Trädgård-Hårt arbete-renovering

När sommaren kommer börjar min arbetssäsong. Då vill folk ha hjälp med sina trädgårdar genom min firma RaZaHa-help4you. Nu i helgen fixade jag till en 93-årig dams vackra ställe som inte rörts på tre år. Det är en fantastiskt vacker trädgård och jag såg direkt potentialen i den.







Tre år utan skötsel är mycket. Gräset hade växt och lagt sig tätt intill marken.
Jag och Peter jobbade febrilt. Först använde vi trimmer för att få upp gräset, sedan drog jag upp det med krattan och händerna. Slutligen klippte jag det flera gånger med gräsklipparen. 
Skillnaden var enorm. Titta själv.










Peter fick uppdraget att klippa häckarna. Med sina 187 centimeter passade han perfekt för det.
Efter att vi fått ordning på buskar och träd åkte vi iväg och köpte gräsfrö och gödning som vi kastade på mattorna. Det stank bläh av händerna efter gödningen och doften spred sig snabbt i bilen.
Vi stannade vid närmsta Statoil och tvättade av oss noggrant.

Nu ska jag ut till Peter för att snickra på huset. Manuset får jag skriva på i natt.
Ha en härlig dag.

En början-334

"Min handväska! Stoppa tjuven!" gastade jag och sprang så att gruset sprutade om fötterna. Den unge mannen som jag jagade slet upp mina saker och kastade dem på marken. "Stanna!" skrek jag med falsettröst och kände hur det brände i lungorna. Snart skulle han få den jäkeln. Jag hade gömt den finurliga uppfinningen i det största facket. Den påminde om en råttfälla, men kunde mycket väl hugga fingret av personen som tog i den.
Jag hade tillbringat många, många timmar i det här skumma kvarteret i syfte att testa min uppfinning. Nu skulle jag äntligen få svar på om den fungerade.
"Stanna!" skrek jag och såg honom trycka ned handen i väskan igen.

19 maj 2013

En början-333

Lördagen den 25 juni 2007 kl.01.15
Idag log hon mot mig. Lilla, lilla söta Beatrice. Jag längtar tills de tar bort alla sladdar och lägger henne i min famn. Längtar så det gör ont. Vår lilla ängel som aldrig andats luft och kanske blir sängliggande resten av livet. Det ljusa fjuniga håret ligger som en hjälm runt hennes huvud och de tro-skyldigt blåa ögonen tittar på mig. Idag log hon mot mig. På sin ettårsdag.

18 maj 2013

Trädgård-busiga barn-eurovisioncontest

Idag och igår har jag jobbat stenhårt med att renovera en trädgård. Jag har faktiskt legat på knä och dragit upp tjugocentimeterlånga grässtrån som klistrat sig mot marken. Och detta har skett för hand.
Det har varit svettigt och jobbigt men resultatet är glimrande och en av anledningarna att jag älskar mitt jobb. Peter har assisterat och klippt häcken som jag inte klarar av.

Efter jobbet for jag till en potentiell kund för att prata, men...två busiga(läs bråkiga) barn ställde till det. Jodå, jag pratade med kunden, eller...försökte, för det var svårt att höra något. Razmus jagade Hampuz och snodde hans keps varvid Lilleman gallskrek och grät.
Det blev en snabb diskussion om vad som skulle göras på hennes tomt.
Behöver jag säga att jag var arg? 
När Peter skulle köra hem åker han med vilje åt fel håll och skrattar åt mig då jag hytter med näven åt honom. Jäkla karl.

Jag kör om honom och gasar på tills jag når Vårsta där Zabine är hos en kompis. Ha, ha... där träffar jag  kompisens mamma och öser mitt missnöje över henne.
"Sätt dig ned och ta en kaffe", säger hon och skrattar. "Barn kan göra en galen."
Jag skakar på huvudet och sneglar på klockan som är kvart i åtta. "Nä, jag ska hem och kika på eurovision, men tack."

Nu sitter jag i soffan och lyssnar på de som sjunger. Ser en riktig goding från Azerbaijan, men annars verkar det vara idel ljushåriga donnor som sjunger halvbra.
Favorit? Nja...inte än.
Ha en härlig kväll min vän.

En början-332

Det rykande berget hade vaknat. Tomtom och Sandy stod nedanför och tittade upp mot gnistorna som kastades flera meter upp i luften och sedan landade med ett högt fräsande i djungeln nedanför. Tomtom var rädd. Morfar hade berättat om hemska Mali och gudarna som blev arga när människorna lät bli att offra gåvor. Men Tomtom hade en plan. Om han och lillasyster Sandy gav berget gåvor skulle Gudarna kanske låta bli att spotta eld. Det var bara ett stort problem – poliserna som stod utposterade och den hemska Mali som var mycket opålitlig.

16 maj 2013

En början-331

"Skynda dig",skrek Benny.
"Jag försöker men skosnöret har gått upp", flämtade William.
Killarna hoppade upp på det trasiga stängslet och hävde sig över det.
"Jäklar vad arg han blev",skrattade Benny och borstade av knäna. "Såg du att han tänkte ta fram geväret han förvarar under disken?"
Det hördes hundskall och upprörda röster på andra sidan staketet

15 maj 2013

En början-330

"Rappa på nu", skrek mannen och ven med piskan över ryggen på den magra, äldre gubben. "Inga fina fasoner. Du är drägg och ska lyda mig."
Gubben stapplade fram med kryckan i ena handen och repet från vagnen i den andra. Han lutade sig framåt för att få mer kraft och blängde surt på fångvaktaren.
Barnet som stod på åkern de passerade flinade när piskan ven.

14 maj 2013

Smälter ord-bokför-redigerar

När jag vaknade i morse hörde jag att det droppade på taket. inget vilt droppande, nä bara dripp, dropp, dripp, dropp. Jag väckte barnen och Peter sedan åt vi frukost.
Eftersom vi inte skulle jobba hos min kund idag körde jag barnen till skolan. Lilla Zabine gick som vanligt in med Hampuz till dagiset och läste högt för ungarna. Hennes fröken nästan gråter när hon pratar om att Hampuz ska sluta till hösten. Hon har följt samtliga barn och fallit helt för deras charm.

När jag kom hem kollade jag mejl och skrev dagens början.
Därefter betalade jag räkningar till företagen och bokförde. Efter några timmar var det äntligen dags att ta fram min text och fortsätta redigera den.

Peter for iväg till verkstaden och tillverkade några lister till en kund och jag njöt av att få vara själv.
Plötsligt var det dags att hämta småttingarna. Tiden flög iväg.
På väg dit ringde jag en vän och babblade lite. Vi har inte setts på många, många år, men pratar ändå obehindrat som om det var igår vi sågs sist. En fantastisk känsla som fyller mig med skratt och värme.

Razmus hade åkt till en kompis och vi andra for hemåt. I alla fall en liten stund.

Jag klistrade på bildörren en reklamskylt för mitt företag RaZaHa-help4you. 


Solen lyste ned genom molnen då vi for iväg igen och jag kunde inte låta bli att fotografera det.

Nu harjag tänt en eld och ska om några sekunder logga ut för att istället ägna mig åt skrivande.

En början-329

"En hemhjälp?" utbrast Emil och stoppade in en snus under läppen. "Såna trodde ja inte existerade längre, men...jo, jo, visst kan jag ta emot en sån om det behövs. Förresten så klarer ja mäj perfekt utan kvinnfolk i stugan. Helt dum i huvet har ja inte blitt än inte."
"Snälla herr Arvidsson. Det är för ert eget bästa. Sänglakanet verkar ha legat flera veckor och maten i kylen var full av mögel. Med hjälp av oss kan ni bo kvar här i huset några år till."
"Va köster de då?", muttrade Emil och tittade runt i rummet där det mesta hamnat på golvet. Tanterna som ringt på dörren hade vänt upp och ned på det mesta, men han måste medge att det luktade bra mycket godare.

13 maj 2013

Trasigt tak och envis luftrörskatarr

Inatt sov jag inte ett dugg. Istället låg jag och räknade timmarna. Tittade på de röda siffrorna på klockan med jämna mellanrum. Behöver jag säga att natten var extremt lång? Min kissekatt kom och lade sig kurrande vid mitt ansikte. Det var som om hon kände på sig att jag mådde dåligt. Om inte annat hörde hon hur jag hostade. Gång på gång på gång.

I morse bestämde jag mig för att strunta i att jobba och istället hjälpa Peter med ett jobb. Nej, inget riktigt jobb, bara lite hissning av plåt, sedan skrev jag på datorn. Tyvärr jävlades solen med mig och fixade blänk på skärmen som var irriterande.
Nåväl, när vi var klara med taket åkte vi i ilfart till en restaurang som var stängd. Vidare till en annan, som också var stängd. Jag var så kissnödig att det sved i magen och hungerkurrandet fyllde bilen då vi äntligen hittade en öppen restaurang. En smed hade flyttat in i min skalle och bedrev tortyr.
Min kund hade ringt under dagen. Hon var förtvivlad för taket hade spruckit. Jo, det är sant. Taknocken hade ruttnat och pappen som legat ovanpå var puts väck. Min lilla stackars tant hade inte sovit en blund av oro.
Peter och jag åt maten vi tagit med oss, och vallade hundarna, sedan klättrade vi upp för att tillfälligt täcka hålet med en stor grön presenning. Underligt nog var det nästan vindstilla på marken, men blåste nästan stormvindar på taket. Vi fäste den under tegelpannorna och klev ned.

Efter att jag hämtat barnen och bjudit dem på glass for jag och småskruttarna hemåt medan Peter stannade kvar för att ha samtal om Lilleman.
Resultat? Jodå, han leker bra, men äter sämre. Tyvärr har han ersatt tecknandet med att bara leka med de andra. Han ritade väldigt mycket förut.
Jag åkte ju hem innan Peter och planterade min ros jag fick av P igår. Den var så vacker, och doftade gudomligt. När jag ändå var igång började jag gräva i landet och rensa ogräs. Av en händelse såg jag några skott från en buske som jag flyttade till ett bättre ställe. På icabutiken hade jag inhandlat ex antal stora jordgubbsplantor som man hänger upp. Myrorna ska inte få en enda gubbe. Förra året tog de alla. Grr.

Efter kvällsmaten lade de två yngsta. Peter spelade spel (riktiga, inte på data) med Razmus som visade sig vara grym på Bilmonopol medan Peter var sämre. Tiden gick fort och Razzel lade sig inte förrän tio. Hm, det ska bli kul att väcka honom imorgon.
Jag passade på att kolla mejl och bloggar under tiden.

Nu är klockan 23.00 och jag ska stänga internet för att efter Peters uttryckliga order lägga mig i sängen. Helst hade jag velat skriva, men...han har rätt, ska jag hinna bli frisk tills Skrivminglet på onsdag måste jag sköta om mig. Just nu visar jag mig inte på bild, rödnäst och grumlig blick.

Ha en härligt skön kväll.


Ett bra slut

I förrgår tittade jag för omväxlings skull på en film. Den handlade om en kille vars barn och kvinna blivit mördad av en man.
Killen vill naturligtvis hämnas och hela filmen bygger på det. Och, jodå...den är bra. Ibland äcklig. Manusförfattaren visar bland annat hur en man drar piercingringar rätt ut ur huden utan att knäppa upp dem. Jag blundade och mådde illa av scenen.
Kille får sin hämnd. MEN...
I sista scenen går han ut på gatan och ställer sig bredbent med ena handen i luften och berättar att han minsann ska viga sitt liv åt att ta livet av otäckingar.

Puh, nä vet du vad. Jag blev arg. Det blev för likt Batman och de andra. Åt helvete för mycket.

Av det här kan jag lära mig att slutet är jätteviktigt. Publiken ska gå ifrån biografen med ett stort leende. Eller alternativ två – fundera på om upplösningen verkligen gav svaret.

Vad tycker du?

En början-328

Vintrigt landskap. Fotspår som ledde ned till fiskeboden. Det var allt jag fått reda på av Mattias och de andra.
"Du har aldrig några problem att hitta på saker. Skriv en film med mycket action och blod. Resten fixar jag och grabbarna", hade han sagt och lagt datorn på bordet.

11 maj 2013

Trädgårdsdags-surfplatta-studsmatta

Tänk att barnen väljer bort att kliva runt i vår trädgård och hjälpa mig. Jag fattar inte att de hellre sitter hoptryckta i soffan framför skärmen och spelar det ena efter det andra spelet.
Jag har sagt det förut och säger det igen: fostrar vi spelmissbrukare? Eller, är det bara en naturlig utveckling som jag inte fattat nöjet med?

Tanken imorse var att klippa vårt största äppelträd, men horder av myror förvandlade snabbt mig och dottern till två mördare. Jag gjorde allt jag kunde för att bli av med de oinbjudna gästerna, men icke. Jag fick ge upp och började istället omorganisera i min stora trädgård. Rosenhallonen hade skickat upp små barn genom jorden som jag flyttade till lämpligare ställen. Fint blev det i alla fall.

Peter for iväg och shoppade mer bräder och kom hem med två rosenbuskar som såg overkligt perfekta ut. Nu grubblar jag på var jag ska placera dem.
När jag planterat färdigt körde jag jord. Kärra efter kärra hälldes över mitt nya land och med jämna mellanrum dödade jag Liljebaggar som inbillade sig att mina liljor var deras.

Med i bilen fanns också Erik, en kompis till Razmus. De härjade i studsmattan så jag undrade om fjädrarna skulle hoppa bort.
Ikväll har de spelat på plattan medan vi vuxna tittat på en dokumentärfilm om solning. Tillhör du också den där höga procenten som solade som en galning på nittiotalet? Jag gör det. Filmen gav mig en tankeställare. Sol är skönt OCH farligt.

Nu har barnen kraschat för natten och lugnet lägger sig på skomakarbacken. Alldeles strax ska jag trippa iväg och fortsätta skriva manus.

Ha en härlig kväll

En början-327

"Kommer inte polisen nån gång?"
"Va inte så otålig. De kommer."
"Men...jag hör ingen, och vi ringde ju faktiskt för jättelänge sen."
"De lovade komma så fort de kunde, ellerhur? Du får tänka på att vi bor ganska långt ut i skogen."
"Tänk om mamma dör då?"
"Inte."
"Men tänk om. Vem ska ta hant om oss då?"
"Sluta oroa dig lillebror. Hon har inte dött förut så varför skulle hon göra det nu?" 
"DÄR! Titta Timmy. Nu kommer den. Men, varför har den inte sirenerna på?"
"Jag vet inte. Skynda dig ner från stenen nu."
"Nä, jag stannar nog här. Allt blodet skrämmer mig."

En liten Fotograf

Igår fick Zabine en kamera. Nä, hon fyllde inte år eller nåt. Hon visade genom handling att hon klarade av att sköta en kamera och fick då en jag köpt tidigare till henne, men inte lämnat över.








När hon lagt sig laddade jag in korten på min dator och redigerade. Det blev inte alltför många jag kastade och det är bara att erkänna: Än en gång har hon överraskat mig.

Så fort barnen somnat och huset blev tyst, klev jag in i mördarens huvud och fortsatte med manuset.


Idag ska jag klippa gräsmatta och träd. Hoppas bara att myrorna håller sig lugna. De bits så infernaliskt.

10 maj 2013

En speciell dag-Goda, gamla vänner-en bit av mitt hjärta

Igår var det en väldigt speciell dag. Jag träffade nämligen den första kärleken i mitt liv. 
Jag var tretton år och okysst. Min kära mor hade äntligen bestämt att jag skulle få gå på disco.
Alla detaljer minns jag inte, men en minns jag mycket väl. Det är han som skulle få ett bit av mitt hjärta.
Vi dansade, drack bult och pratade. Båda var blyga men några pussar hann jag få innan kvällen var slut.

När jag var arton och hade flyttat till Gävle träffade jag honom igen. Vi strulade men mitt hjärta var upptaget av en kille från Iggesund. Däremot ägde Juhani fortfarande ett bit av mitt hjärta och jag blev jätteglad över att ses igen. Det är väl sådan jag är. Jag blir inte kär så lätt och när jag blir det behåller personen platsen hela livet.

Nåväl, jag berättar vidare:
Extrajobbet i Gävle tog slut och jag bodde kvar i min lägenhet. Levde på nyponsoppa och skorpor. Till slut hämtade mamma och pappa hem mig. Bekymrade och lite arga över att jag inget sagt.

Mamma och jag bråkade varje dag. Det blev ohållbart.

Jag sökte jobb över hela landet och flyttade till Stockholm där mitt liv fortsatte...killar avlöste varandra. Jobb likaså. Diskoteket blev mitt andra hem. Gymet mitt tredje.

Igår träffades jag och Juhani och försökte berätta vad vi varit med om. Vad som hänt alla år vi inte setts. Frågetecken rätades ut, och jodå han äger fortfarande en bit av mitt hjärta.
Vi har blivit äldre och klokare. Bär inga rädslor. Vågar stå för den vi är och pratade oavbrutet i fyra timmar och kunde suttit ännu längre om inte verkligheten trängt sig på i form av lilla söta Zabine som inte ville sova hos sin kompis och ville hem.

Juhani följde mig till pendeltåget och vi bestämde att nu ska vi inte tappa kontakten fler gånger. Idag finns det ju mobil. 

Kan tillägga att det var jätteskönt att komma hem och gå in till barnen. Pussa dem i pannan och känna hur hjärtat svällde av kärlek till dem. Därefter satte jag mig bredvid Peter och berättade vad jag varit med om.

En början-326

I samma sekund som jag knäppt knapparna på den underliga västen, kände jag hur den drog ihop sig som om den var levande.

9 maj 2013

En början-325

Vi satt tysta ett tag. Tittade på varandra för att inte verka rädda. Jag harklade mig:
   "Vet du att man kan blanda alkohol med jordgubbssaft", sa jag och tystnade.
   "Är det sant?", sa min lillasyster Tea. "Är...är det sånt mamma har?"
   Jag nickade och tog hennes hand. "Låtsas som om du inte vet det. Hon blir så arg annars."

8 maj 2013

Trädgårdsjobb-snabbt internet-Sean banan

Idag har jag jobbat i en trädgård. Inte vilken som helst. Utan i Mariannes fina trädgård.
Det här möttes jag av när jag kom dit.

 Äppelträdet på bilden ska jag klippa nästa gång. Visst är det vackert. Tänk att få klättra i det där. Alla barns dröm.
Så här ser det ut i trädgården. Dagens uppdrag var att kratta och kolla vad som behövs göras inför sommaren. Det var en hel del pyssel som uppenbarades.
 Om du tittar noga ser du en figur uppe vid skorstenen. Det är Peter som plåtar in hennes skorsten. Det har ramlat ned en massa tegel på innergården.
 In action. Och ja, jag hjälpte till. Det var fin utsikt där uppifrån.
 De här sötnosarna har invaderat trädgården och kommer snart att försvinna. Vi ska nämligen lägga över dem en fiberduk och en hel massa jord.
Ja det var dagens uppdrag. Skönt att slita lite igen.

När klockan slog fyra packade jag ihop och hamnade i lååååååånga köer. Svettig till förbannelse och stressad som attan hämtade jag barnen i sista minuten. 
Egentligen skulle jag ha åkt till stan och träffat en vän jag inte sett på trettio år, men jag avbommade eftersom jag var så himla svettig och blev tvungen att ta ungarna när Peter gjorde ett ärende.
Imorgon är det nya tag. Min egen trädgård ska få en duvning. Förhoppningsvis hinner jag med manuset.
Men sen, ska jag träffa min vän. 

Lilla Zabine följde med en kompis hem och har ridit idag. Hon var lyrisk när hon ringde och frågade om hon fick sova över hos sin kompis. Lilla gumman. Åtta år och en liten dam.

Nu sitter vi och tittar på Sean Banans film. Eller...Razmus tittar medan Hampuz och Peter sover och jag skriver. Jag gillar inte filmen. Inte alls. Fattar inte att någon gör.

En glad överraskning när vi kom hem var att vårt fasta internet äntligen dragit igång. Och vilken skillnad det blev. Nu jäklar ska jag fixa till min hemsida.

Ha en trevlig kväll.

En början-324

Tre månader på en kobbe ute i havet. Lena satte sig på gräsmattan med den mörkblåa ryggsäcken stående bredvid. Klarar jag mig utan internet och el? tänkte hon och bet sig i underläppen.
   "Är du klar?" ropade Clarence och klev ut på trappan. "Jag tar med mig myggstift och metspö. Tror du vi behöver regnkappor?"
   Lena vände sig mot honom och sa skrattande: "Nä vet du vad. Vi skiter i det och går in om det regnar."

7 maj 2013

Mingel-Annika Estassy-Solviken-fotografier

Kvällen har jag tillbringat med skrivarvänner av alla de slag. Pratat, skrattat och delat tips och annat. Ätit snittar och druckit alkoholfri Cider.

Annika Estassy hade debutantfest och det var massor av trevliga människor där. Många som jag träffat via Facebook.



Kramar


Signering


Som vanligt träffade jag många av facebookvännerna. Här kommer några namn. Annchatrin Malmlöf, Susanne Boll, Sofia Hallberg, Anne-li Högberg, Nina Larsdotter, Jane More´n, Leffe Delo....och naturligtvis mitt skrivargäng, Eva Åkerlind, Pebbles Karlsson Ambrose, Lotta Holmström, Eva Rydinger Janson, Sandra Anell och naturligtvis Annika Estassy Love´n.

Har du sett vilka vackra blommor Annika fått förresten. Det doftade till och med av rosorna, vilket inte är alltför vanligt. Eftersom de snabbodlar rosorna brukar de inte lukta sådär förunderligt gott som trädgårdsrosorna gör.




Kika in på den HÄR länken så hittar du nästan hela skrivargänget


Det här fotografiet togs där. Det är Lotta, Jane More´n och jag. En fantastiskt fin bild. Eller hur? 
Bild: Med Jane och Anitha på Solviken-releasepartaj.




En början-323

Kabel, tändhatt, hm har jag glömt något, tänkte Roger och hämtade tejpen i kökslådan

6 maj 2013

Releasefest ikväll. Skrivande idag.

Morgonen har varit hektisk med besök på stora Ica och lämning av barn.
Det var ju bokrea och dvdrea och....ja du förstår va? Allt som allt brände jag 2000 pix på mat och annat. 
Nu sitter jag vid datorn med håret fullt av färgsmet. Det är det sista röda som ska täckas över. Efter det här tänker jag dissa att färga håret och njuta av det silvriga som tittar fram. Tanken är i alla fall det, men vem vet. Jag kanske längtar efter att bli rödtott igen och bryter överenskommelsen med mig själv.

Ikväll bär det iväg till stan igen. Releasefest för boken Solviken som jag tidigare gjort reklam för.
Återkommer med rapport från det.

Nu tänker jag dyka in i mitt manus igen.

Ha det gott. Kram

En början-322

"Förlåt om jag väckte dig", mumlade jag och satte knät rakt på min älskades lår. "Sov du?" la jag till och tog ett hårt tag om täckets överkant och drog det över mig. Orden den främmande kvinnan sagt när hon ringde, snurrade runt, runt i huvudet. Det var som om jag klivit in i min egen mardröm. Den där som ständigt plågade mig sedan separationen från David. Otrohet. Ett ord jag alltför ofta tagit i min mun och hoppats slippa nu. Den käre Benjamin var liksom inte den sorten. Det hade alla mina vänner poängterat. Som vanligt stämde det inte. Jag flyttade mig långt från honom och funderade på hur jag skulle hämnas. För det skulle jag. En gruvlig sådan som satte spår flera år efteråt.

5 maj 2013

Nattuggla-solviken

Inatt satt jag där igen. På min stol och jobbade. Tills sent. Så sent att det nästan var dags att kliva upp och äta frukost.
Ändå vaknade jag tidigt som om jag hade en väckarklocka inbyggd i hjärnan.
Nu har vi ätit frukost och laddar för att gå ut och fortsätta med träden. Igår hann jag med två, idag hoppas jag ta resten.
Det är gamla träd. Säkert från femtiotalet. Och inga goda äpplen ger de. Men de är fina.

Inatt gick jag igenom bokföringen till våra företag. Inte roligt alls men nödvändigt. Nästa vecka drar min trädgårdssäsong igång och jag tänkte fara runt och klistra upp reklam för mina tjänster i eftermiddag.
På måndag är det dags för releaseparty igen. Den här gången är det min skrivkamrat Annica Estassy Love´ns tur. Hennes Solviken är en riktig feelgoodbok. Det ska bli jättespännande att läsa den.
Solviken

Nu sliter Peter i mig och vill att jag skall klippa honom. Bäst att lyda. Ha, ha...

Ha en underbar dag.

En början-321

Den plötsliga förändringen i paret Johanssons sätt mot pojkarna oroade mig så mycket att jag sov illa. Trots att herr Johansson sagt att han inte trodde på häxkonst hade jag hört underliga mumlanden på natten och hittat ett utbrunnet ljus plus ett glas som var svart av sot i botten.
Mina bröder hade ingen annan än mig nu. I alla fall på några månader, eller år.

#ÖstergårnMyskje Renovering av stallkammare och stall

Stallkammaren är viktig för en hästmänniska, ja för hästen med förstås. Allt som behövs ska finnas där. Peter fick min gamla stallkammare fö...