#ÖstergårnMyskje Kaniner i stallet

Kaninerna ställdes ju in i stallet och som du vet luktar de inte precis parfym, så jag ville ha ut dem, snabbt...men...jag hade en plan som visade sig ta tid.

Jag tänkte använda det gamla fårhuset som tyvärr var fullt med skit och halm. Sakta förpassade jag den kärra för kärra till sophögen och rev den första delen av fårhuset. Pojkarna hjälpte till när de kom hem från skolan och jag såg avskrädeshögen med brädor som jag lade bredvid fårhuset växa.

Till slut hade jag fått bort alltihop, och högen med brädor körde jag och Peter till stan. Nu skulle vi bara bräda på väggarna. Ha, ha....trodde jag ja.

Snön kom och stoppade allt.

Tiden att bygga till kaninerna slukades upp av projekt inne.

Vi fyllde gästhuset med våra gamla skor och kläder, men även julbelysningar och annat smått.

Men det var tomt i fårhuset och vi kunde när som helst kliva ut och fortsätta projektet.

Det blev iskallt och kändes inte längre schysst att sätta ut kaninerna i fårhuset.

#ÖstergårnMyskje Hästar i hagen

Tritill och Stina hade gått jämte varandra ett tag och den tunna tråden mellan dem kändes löjlig. Tritill var lugn och även om de nöp till varandra över mulen ibland fanns ingen ilska i deras rörelser. 

Så jag tog bort bandet och höll tummarna.

Det gick hur bra som helst och nu går de där, nära, nära....gullar och är väldigt noga med att ha varandra i hagen. Tar jag för lång tid på mig att ta ut Stina gnäggar Trille uppmanande från hagen att vi ska skynda på. De har fått större och större för att numera kunna springa runt hela vägen runt huset. 

#ÖstergårnMyskje Rivning av vägg

Samtidigt som vi byggde snickarbod rev vi väggen mellan vardagsrummet och hallen inne. När vi tog bort väggen blev det ett helt annat ljus. Ett nytt golv gjorde susen.

#ÖstergårnMyskje Rivning av stallkammare

Det fanns en stallkammare, men den var felbyggd och väggarna sträckte sig inte ända upp till taket med resultat att värmen åkte väck. Jag funderade fram och tillbaka och efter att Peter ringt från Stockholm och funderat på var han skulle göra av alla sina verktyg tog jag beslutet att riva nuvarande stallkammare och göra en enda stor verkstad istället. När Peter kom hem var det bara att bygga nya väggar och isolera. Föregående ägare verkade gilla spik, för det satt sådana överallt.

Som du ser sitter dörren inte fast alls och det var ren tur att den inte föll.

 

Vi köpte röd färg till boxgallren och klargul till väggarna men hann inte måla innan kylan dök på oss utan förvarning.

#ÖstergårnMyskje Tapetrivning

Det var dags att förändra inne och del ett var att riva tapeter. Med en liten spackelspade i högsta hugg tog jag mig an väggarna i köket och hallen längs med vardagsrummet.

Som alltid hjälpte barnen till och Zabine kunde vara med korta stunder.

I hallen som hade furupanel hade jag börjat spraya kvistarna men började istället måla hela ytan, vilket tog tid, men blev snyggare.

Jag rev panelen i lilla hallen och tapeten åkte bort.

#ÖstergårnMyskje En islandshäst med fart

Zabine fick besök av en grupp som heter Omstart. De tog hand om ungdomar som inte gick i skolan pga olika orsaker och hjälpte till att lotsa dem i livet. Vi skrev kontrakt och jag höll tummarna att vi gjorde det rätta.

Jag lade gräs runt huset och gav maskrosor till kaninerna som fått en varsin liten box i stallet, men skulle flyttas ut till en kaningård, likt den gamla de haft hemma i Grödinge.

Peter åkte mellan Stockholm och Myskje, jobbade av det sista och hade varje gång med sig ett stort lass saker. Vi hade redan packat två stora containers som stod på parkeringen i Grödinge och väntade på att bli hämtade, men det strulade i kommunikationerna och tog tid.

Håkan Berg, en gammal barndomsvän kom och fixade till en megastor plan där containerna skulle placeras. Det gick fort och snart hade vi en plan att använda.

Jag och Zabine mockade hagar, red på Stina som var en drömhäst och jag kikade ofta på Trille som också borde ridas, men tyvärr inte var lika cool som Stina.

Men en dag hoppade jag upp på honom och red på banan jag gjort, tjo flöjt vad det gick! Han skenade iväg i 190 och jag satt kvar, men inte mer....hujedamig tänkte jag och hoppade av, mest irriterad och samtidigt full i fniss. Trille var en buse, om än otroligt charmig. Han är väldigt speciell min lilla grabb.

Jag slet ner fårnät på fårnät som satt runt hagarna, och till slut hade jag stora valkar i händerna. De stolpar som var okej sparade jag och resten åkte i soporna. En del förlängde jag.

Peter och Raz stolpade runt hagarna och jag satte band på band nöjd över att kunna erbjuda hästarna utrymme och lerfria hagar.