Skriva filmmanus

DEL 1-Backstory till karaktären-början på manusskapandet

När man ska skapa karaktären är nästan det viktigaste att du har en bra så kallad ghost (= bakgrund, det som hänt innan filmen börjar, så kallad backstory på manusförfattarspråk)

Där hittar du svaren på hur karaktären reagerar på saker, och varför han säger eller gör på ett speciellt sätt. Rädslor, ord, hur han/hon väljer att göra i situationer.

Det kan vara till exempel att en kvinna blivit utsatt för övergrepp av sin far, och i ett vuxet förhållande jämför killarna med honom.

I en freudiansk berättelse behövs ghostscenen i slutet, för Freuds övertygelse var att barndomsupplevelser var nyckeln till beteendet hos personen senare. Läs gärna hans böcker. Det finns mycket för oss författare att hämta där. Läs också beteendevetenskap.

I en existentiell berättelse har ghosten ingen betydelse för slutet.

Som ung läste jag jättemycket psykologi eftersom jag var mycket intresserad av hur människors hjärnor fungerar, och i filmmanusförfattarkursen jag gick 2010 ramlade jag in på samma spår och läste Jung, Freud med mera, och en hel del barn- och ungdomspsykologi.

Ghosten visas inte för produktionsbolaget, det är författarens plattform som han/hon hämtar orsak och verkan i filmen. Det som allt bygger på helt enkelt.

Visst kan du börja filmen som en saga, med Det var en gång…, men jag själv föredrar det lite halvbrutala sättet att kastas in i filmen och låta den som läser fyllas av frågor från sida ett.

Jag tror att det är ett bra sätt, men naturligtvis testar jag andra sätt.

I mitt  Bergmanmanus som jag påbörjade av ren nyfikenhet börjar det med en bedräglig bild av lugn, som snabbt eskalerar och får den som ser/läser det att grimasera av fasa.

Jag älskar att provocera, och beröra människor djupt med det jag skriver, och ofta, ofta handlar novellerna om något jag själv brinner för. Det som göms bakom lyckta dörrar. Jag skriver om kvinnomisshandel, övergrepp på barn, fattigdom, utslagna människor. och många andra saker, men även kärlek och ren skräck.

Jag är paniskt mörkrädd och älskar skräck, vilket är underligt eller hur?

Å andra sidan kan jag plocka mycket från mig själv, blunda och känna efter hur det var då jag till exempel stod ute på verandan, och plötsligt hörde steg som närmade sig runt hörnet, eller hur det prasslade underligt sammanhängande i lövverket i kolmörkret framför mig.

Sådant gör att min hjärna snabbt fogar samma bilder, och skeenden.

Hur börjar man?

Det börjar ofta med att jag sätter mig i ett mörkt rum och ”ser” personen framför mig, sedan frågar jag honom/henne om hens bakgrund, vad som skrämmer hen mest, och om det är något särskilt hen drömmer om. 

Kort sagt det centrala i en människas liv, det som formar och styr.

En film kan även börja med en vacker naturbild, och långsam inzoomning till en punkt. 

Alla metoder är tillåtna, och om du kan hitta ett udda sätt att starta en film kan det vara det som får produktionsbolaget att fastna för just den

Det viktiga är att du skapar en bakgrund till karaktären, hens historia några generationer bakåt, vänskapsband, släktförhållanden, jobbet.

Det som hänt innan filmen börjat.

Naturligtvis är det bra om karaktären har en spännande händelserik, konfliktfylld bakgrund. Det ger mer att jobba med och fler spänningsmoment.

DEL 2-Kontext

Så här står det i Wikipedia:

”Kontext betyder omständigheter, sammanhang, omgivning, eller övergripande situation.”

Och i stora drag är det precis vad det handlar om när en filmmanusförfattare pratar om kontext.

Min lärare Kurt Öberg pratade ofta om hur viktigt det var att försöka presentera omgivningen, vilket land filmen utspelar sig i, årtionde med mera så fort som möjligt så att publiken snabbt förstår och kan leva sig in i scenerna.

Ett trick som man kan se i många filmer är det så kallade hembiträdestricket - en kvinna kommer till ett hus för att söka jobb, och blir presenterad för familjen, visad runt i huset, och informerad om släkt och vänner.

Detta fungerar lika bra med en flick- eller pojkvän som kommer första gången på besök hos svärföräldrarna.

Ännu ett smart trick är taxichauffören som åker runt i stan på jakt efter kunder, och scannar av gatorna.

Det viktiga i scenen är att karaktärerna presenteras för någon annan så att publiken får informationen via bilder.

Det är ett välkänt faktum att det som inte syns, finns inte. En mening jag skrivit upp med svart tjock tusch på väggen där mina skriverier pågår.

DET SOM INTE SYNS, FINNS INTE

Många författare hastar förbi det här och kan då drabbas av fenomenet publik som inte fattar ett dugg av det de ser, och sedan måste bearbetas extra mycket för att hänga med i filmen.

Den som går på en film vill helst vara med i händelserna och en manusförfattares dröm är när publiken gråter på rätt ställe, och skriker när skådespelaren gör det.

Nästa avsnitt handlar om behovslinjen i en film, och skillnaden på behov och begär som numera finns intryckt in i minsta cell i min hjärna efter tuff bearbetning av Kurt Öberg. 

Jag började jämföra honom med min tuffa tysklärarinna efter några veckor, och berättade skrattande det för honom efter ytterligare några veckor.

Man lär sig saker om de bankas in tillräckligt intensivt och ofta, jag lovar.

DEL 3-Hur ser man att tiden går?

Det klassiska är att publiken får se en klocka ändra tid, eller att årstiderna växlar, men andra sätt är ljus som brinner, en kalender som bläddras, blommor som vissnar, rynkor i ansiktet, ytan på ett hus.

Kan du fler exempel?

Ibland förändras inget annat än samtalet mellan karaktärerna, och då gäller det att publiken är alert.

Det bästa är att visa tidsförändringen i bilder.
Om igen påminner jag er om min lärares visdomsord.

DET MAN INTE SER, FINNS INTE

"Pimsan" mejlade mig det här:

I filmen "De älskande vid polcirklen" av spanjoren Julio Medem så finns ett väldigt fint grepp att ändra tiden. Huvudpersonerna vars berättelser det växlar mellan är små. De sitter i en bil. Då bilen måste tvärbromsa flyger de alla framåt. En bil står i vägen. Då de flyger bakåt igen är de många år äldre.

Personligen är jag väldigt förtjust i just det greppet i den filmen. Det är snyggt och innovativt gjort.

I bilden kan man göra en cirkelgång och då man återkommer är de äldre.

Man kan använda sig av flashbacks före övergången och då man kommer tillbaks så är karaktären äldre för varje gång.

Man kan använda...murgröna som växer mer och mer på ett hus.

En kvinna vars mage växer (graviditet).

Allt är också beroende på hur lång tid som ska ha gått. Hur folk blir tjockare eller smalare, gråare,rynkigare.

Hur miljön och karaktären verkar out of sync.

Allt beror ju också på vilka karaktärer man använder sig av...vilka egenskaper, begär och speciella egenskaper. 
Man kan tynga på dessa....till exempel. om man skriver om en författare...då blir det fler och fler blad/böcker på bordet, glasögonen hänger snett, mörker och ljus utanför växlar, kaffemuggen är tom och är full igen etc
Om man har en annan karaktär kan man lägga tyngdpunkt just vid dennes speciella sysselsättning.

Förändringar överlag är effektiva grepp. 
Årstider som ändras. 
Föremål som flyttas i effektiva jump cuts.(ex. mer och mer föremål på ett bord eller mindre och mindre föremål) Har också för mig att i Aronofsky´s "Requiem for a Dream"...dessa jumpcuts är högst tydliga, vilket förstärks av ljuden.

Ljud är mycket effektivt att använda sig av. Tickande klocka till exempel.

DEL 4- Behov och begär

Något min lärare tjatade sig blå om var att vi ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG skulle glömma att visa karaktärens BRIST. 

Det var nästan det viktigaste i hela filmen.

BRIST= Behovet av något som tillhör vår naturliga existens, ett inre behov. Någonting som är så grundläggande för karaktären att det är ett absolut måste för hennes liv.

Karaktären är paralyserad och ser inte själv bristen i början på filmen. Bristen ska vara så stark att den ska leda till att karaktären förändras i jaget under filmens gång.

Vet ni skillnaden på behov och begär?

Som exempel tar jag en alkoholist:

En alkoholist begär alkohol men hans/hennes behov är att bli nykterist för att inte bryta sönder sitt liv i beståndsdelar och förstöra det totalt.

BEHOVET är vad karaktären måste ha inombords för att överleva. Något som tillhör vår naturliga existens. Ofta innebär det att komma över sina svagheter, komma över sin brist och förändras.

BEGÄRET är vad karaktären vill ha utifrån.

I manuset visar man huvudkaraktärens behov genom den brist hon har.

Snurrigt? Jag och mina kamrater visste i början varken ut eller in. Många nya ord, och många nya vinklingar som man i vardagen sällan tänker på.

Men nu blir det ännu krångligare:

Karaktären skall inte vara medveten om sitt behov i början av historien

Men hon/han får inte bli för snabbt medveten om det heller. 

Pö om pö skapar du aha-upplevelser där hon/han förstår saker.

Inte förrän efter ¾ av filmen kan du göra henne/honom medveten om behovet.

Dessutom ska du ge karaktären både ett moraliskt behov (dvs det han/hon tillåter sig att göra mot andra) och ett psykologiskt behov.(Något som skadar karaktären själv)

På det sättet skapar du en innehållsrik karaktär, och kan hitta många olika vägar till hennes/hans beteende i manuset. 
Du ger dig själv en större bild av karaktären. 
Något som gör att publiken berörs djupare.

Sedan vet ju alla att ingen är perfekt, och att då skapa en perfekt person gör att filmen fallerar.

Det finns en mycket enkel tumregel för att skapa det moraliska behovet:

FÖR ATT HA ETT MORALISKT BEHOV MÅSTE KARAKTÄREN HA SÅRAT MINST EN PERSON I BÖRJAN PÅ BERÄTTELSEN.

Ett superbra exempel på det är filmen LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN med underbara Jack Nicholson i huvudrollen.

Jag skrattade nästan ihjäl mig när jag såg den på kursen. Ett superbt intåg i karaktären. Ingen i publiken kan missa alla hans problem. Ingen.

Man går helt enkelt tillbaka till backstoryn och rotar lite i vilket beslut som togs av karaktären när han/hon råkade ut för något. 
Det så kallade barndomsbeslutet. Pga det beslutet sårar karaktären andra.

Ännu en sak jag lärde var att man ska visa karaktärens problem från ruta ett i filmen. 

Hur många historier börjar inte med att karaktären är i ett problem? Och vem har inte sett en film där första sekvensen är en fajt eller varför inte en kärleksscen fylld av trubbel?

Tricken man använder för att skapa en karaktär med moraliskt behov är många, men kort sagt är det så att man börjar med det psykologiska behovet, för att därifrån fundera över vilken omoralisk handling som kan plockas fram ur den.

Slutligen gräver man djupare och drar ut den moraliska svagheten och vilket behov som kommer ur den.

Jag läser massor av psykologi för att försöka förstå, men framförallt hitta spännande detaljer i en människas psyke.

Om ni bara visste hur mycket jag plockar från det jag läser. 

I min twistade skalle bildar orden stommen till en person, och successivt klär jag på personen olika karaktärsdrag, och slutligen kläderna och frisyren.

Det är nästan som när jag lekte med pappersdockor som liten och hade olika rollspel med dem efteråt.

Barbiedockor har aldrig funnits i min värld. De var töntiga tyckte jag…alltför smala med bröst till månen och oftast blonda. Stort no, no.

Barn föds med fantasi. Det gäller bara att hitta igen den där barnsliga ådran som vuxen så kommer allt annat av sig själv.

Historierna vi skriver bottnar ofta i det vi själva upplevt eller beskådat på nära håll.

Minnen vi suddat ut kommer i drömmen och vältrar sig ut när fingrarna nuddat vid tangenterna. Ord vi hört, saker vi sett på teven…ja allt det där har vi i våra huvuden när filmen skapas.

Alla har vi en historia som är värd att berättas, alla har någon gång problem eller sorger vars innehåll vi kan använda i filmens värld.

DEL 5-psykolog CG JUNG

Jag gav rådet att läsa psykologböcker för att få ihop bra karaktärer och CG JUNG har gett ut massor av böcker.

Det är lite plottrigt att läsa dem eftersom de ofta är med liten text och fyllda av ord, ord, ord, men som jag skrivit förut...han var inte dum den där gubben.

I de här böckerna hittar du köttet till dina karaktärer, hur de tänker, gör och hur deras inre jag kan speglas i filmmanuset.

Så här står det på nätet när jag googlar i hans namn:

I det omedvetna kan man hitta okända sidor av sig själv, som berikar livet och gör en till en mer mångsidig och hel människa. Att utvecklas och bli en hel människa är meningen med livet. Jung kallar denna process för individuation.

PERSONLIGHETSTYPER

Fyra så kallade funktionstyper kompletterar varandra: intellekt, emotion, varseblivning och intuition.

En typisk intellektuell människa, tex en forskare, är analytisk, logisk, tematisk och lever i sina tankar. Samtidigt är en sådan människa dålig på känslor, intuition och samspel med andra människor och att få praktiska saker gjorda.

En utpräglat intelligent människa kan ha svårt för att hantera andra människor och få praktiska saker gjorda.

Känslomänniskor lägger större vikt vid känslor och relationer än tankar.

EXTRAVERT OCH INTROVERT

Nu kommer dessa underliga ord igen, men ge inte upp det finns alltid en förklaring, och efter ett tag funderar man inte så mycket över betydelsen eftersom man lärt sig det på vägen.

En EXTRAVERT person är utåtriktad, och andra människor är det viktigaste i livet. Han eller hon skulle hellre leva på en planet med otrevliga människor än på en helt öde planet.

Det är viktigt med relationer och att bli bekräftad av andra människor.

En INTROVERT person däremot är inåtvänd och ointresserad av andra människor. En sådan person skulle hellre leva ensam på en planet än tillsammans med otrevliga människor.

För en introvert person är det viktigaste att duga i sina egna ögon, bekräftelse av andra är inte nödvändig.

Googlar jag vidare på individuationsprocessen hittar jag ännu mer. Kika själva så får ni se.

DEL 6-intentierande ögonblick/händelse

Ännu ett av dessa underliga ord som omger en manusförfattare.

Ett initierande ögonblick är det som startar krisen som leder till utveckling.

Låt mig ta ett exempel.

En katt promenerar längs gatan med svansen rakt upp som en plym. Han passerar en trädgård där det bor en familj som har hund, och den ser katten. 

DÄR är den initierande händelsen. 

Efter det ögonblicket händer massor…hunden hoppar över stängslet och jagar upp katten i ett träd, eller katten märker att hunden är i säkert förvar och triggar honom genom att gå fram och tillbaka framför stängslet så att hundstackaren får tuppjuck och skäller som besatt tills…voila…hundägaren tröttnar på kattens beteende och vill ge den en läxa. 

Han öppnar grinden och släpper ut hunden som kastar sig över kattskrället som river hunden, som…ja ni förstår vad jag menar.

Något måste hända för att driva in karaktären i en kris som sedan leder till utveckling.

Den påbörjar intrigen och triggar ofta begäret hos huvudkaraktären.

Titta bara på grodprinsessan som gråtande ber grodan att hämta hennes guldkula, men sedan snabbt springer därifrån utan att stå för det hon lovade. Sveket är det initierande ögonblicket.

Huvudkaraktären måste initiera sin egen problematik.

Detta måste snabbt som attan leda till antagonism.

(Antagonism= Antagonist är motståndaren, den som vill hindra huvudkaraktären genom att försvåra för honom/henne. Personen har ofta ett annat begär/behov än huvudkaraktären, och är den som attackerar huvudkaraktärens svaghet.)

DET RÄCKER MED ATT EN ANTAGONIST ATTACKERAR, OCH TIDEN ÄR BRA ATT ANVÄNDA SOM ANTAGONIST FÖR DRAMAT

Protagonist= huvudkaraktären

En bra initierande händelse sätter igång begäret att få något utifrån.

BEGÄR= Behovet av något utifrån (alkoholistens begär är alkohol, men hans behov är att sluta dricka)

Du visar huvudkaraktärens BEGÄR genom det hon kräver utifrån. Det skall vara ett så starkt begär att hon nästan går under om hon inte får det. Stora gester, och starka scener. Det är hennes stora MÅL

Detta måste göras i början av filmen

Bristen som ni visar måste få ett slut vid slutet av filmen (så kallad klimax),men det är viktigt att ni visar att huvudkaraktären inte vet om sin brist förrän vid Apotheosien.

APOTHEOSIEN= Huvudkaraktären blir gudaförklarad av media, vänner, sambo mm eftersom hon lyckats med sitt uppdrag. Det kan vara en insikt om något, hur hon/han läker det som är sjukt i sitt liv, eller hur en sjukdom botas. Det gamla jaget är borta och kvar står ett nytt bättre jag.

Begärslinjen bör vara jämnstark med intrigen och det motstånd den möter annars blir det inget drama.

Tragedier är byggda av begär

Begärslinjen byts ALLTID ut vid det så kallade dödsögonblicket.(vi pratar om det senare)

Ur det växer ett nytt begär fram som leder in i den vanliga världen(Ordinary world) med hjälp av elixiret.( info om det här kommer senare)

Min lärare berättade att en del författare väljer att köra igång filmen med att visa begäret hos huvudkaraktären, och att de på så vis hoppas att få igång publiken från första scenen.(hm…jag skall väl erkänna att jag älskar när boken eller filmen kör igång på det viset, men alla gillar det inte.)

Då har författaren hoppat över brist och behov hos karaktären och snabbt förpassat oss till själva händelsen i sig.

Han avrådde oss bestämt från att göra så, och jag lyder (nästan) alltid Kurt.

Innan filmen kommit för långt (Första fjärdedelen)måste du ha presenterat huvudkaraktärens vänner, bundsförvanter, mentorer.

En så kallad LIKARE är den som visar personens karaktär i början av filmen, En likare är t.ex grannen, arbetskamraten, vännen, barnen går ofta i samma skola, men det kan även vara en kurskamrat. Huvudkaraktären delar åsikter, handlingar och framtidsvisioner med en likare.

Likaren visar hur huvudkaraktärens värld ser ut när han/hon gått ned i andra delen av filmen(special world)

Det kan även finnas en FEJKVÄN (=han/hon sviker huvudkaraktären och går över till antagonistens sida)med i bilden, eller en MENTOR( en person som tidigare gjort det huvudkaraktären skall göra, och kan ge råd som dock huvudkaraktären ignorerar)

En MENTOR kan vara vem som helst, men han/hon MÅSTE ge råd till huvudkaraktären i början av filmen som inte förrän i slutet på filmen blir förståeliga för huvudkaraktären. Många gånger för att han/hon inte velat ta till sig och lyssnat på mentorn.

Om mentorn följer med till ¾ och 4/4 av filmen MÅSTE han låta huvudkaraktären inse mentorns ordbetydelse själv, och ta slutstriden.

Ungefär vid ¾ av filmen får karaktären en aha-upplevelse och inser vad Mentorn menade.

Detta kallas för tvåpunktsavstämningen

Mentorn ger råd i början av filmen—huvudkaraktären lyssnar inte, kanske t.o.m ironiserar dem, men efter ¾ av filmen kommer råden igen(inte nödvändigtvis av mentorn, men samma ord) och då förstår huvudkaraktären betydelsen av dem.

När huvudkaraktären stött på antagonisten kliver vi ned i Special World, och det mina vänner kan lika gärna vara ett annat land, psyket (hjärnans innersta tankar), en annan plats eller en annan värld(rymden mm)

Den bästa antagonisten är den eller de (för det kan ibland finnas flera antagonister) som attackerar karaktärens stora brist, T.ex ett barn som

attackerar sin rökande förälder och tjatar om att han/hon skall sluta

Vem som än vill hindra huvudkaraktären att nå sitt mål är antagonist, och en riktigt bra antagonist försöker till och med tävla om samma mål.

DEL 7-Special world? Vad är det?

När huvudkaraktären drabbar samman med antagonisten åker han/hon huvudstupa ned i Special World, och det är karaktärens sätt att ta itu med problemet som skjutsar hen ned dit.

Antagonisten behöver inte alls låta elak, vara otrevlig, och göra elaka saker. Han/hon kan lika gärna vara huvudkaraktärens översnälla fru/man eller en granne.

Special World kan innebära att karaktären hamnar i neuroser, drömmar, ett annat hus, till och med ett annat land.

Nu tvingas den dolda sidan(det vill säga det som legat dolt för huvudkaraktären) fram av antagonisten. Det kallas ibland för uppdagande 1

Låt mig ge ett exempel:

En kvinna har länge blivit slagen av sin käre make, och inte sagt ifrån trots att väninnorna gång på gång tjatar på henne.

Men en dag när mannen pucklar på sin fru får hon nog, och slår ihjäl fanskapet med flykt från hemmet till följd.

I samma ögonblick som kvinnan slår tillbaka har hon tagit steget till Special World, och detta är något som måste tydliggöras ordentligt för publiken. Helst genom bilder.

Huvudkaraktären har nu hamnat i ett problem, och då kommer den så kallade SKUGGAN fram.

Skuggan är en sida som alla människor bär på, men karaktären inte velat släppa på förut. En sorts undermedveten tanke och vilja som briserar när han/hon ramlar in i Special World och blir tvungen att inse situationen och försöka lösa den.

Skuggan är den omedvetna delen av vårt ego(personlighet), den mörka delen . Skuggan står för alla de egenskaper vi inte vill ha.

Jung påminner oss ständigt i sina böcker om att vi måste bli medvetna om vår skugga. Då upphör även projektionen, och vi tar kontroll över skuggan.

I våra drömmar kan den visa sig som ett monster, trollkarl eller till och med en häxa.

För att förstå begreppet lite bättre kan vi ta elektrakomplexet som ett exempel. Det är enligt Jung kvinnors motsvarighet till Oidipuskomlpexet.

I slutet av den falliska fasen(3-6 år) riktar småkillar erotiskt laddade känslor mot sin mamma, och flickorna riktar sina känslor mot pappan. Föräldern av samma kön utgör ett hot, men barnets rival är mycket starkare och större och de egna hatkänslorna kan leda till en rädsla för mamman/pappan.

Rädsla leder till att barnet ger upp kampen och istället identifierar sig med föräldern av samma kön.

Om inte den lilla flickan uppnår själslig självständighet så aktiveras det så kallade elektrakomplexet som ofta orsakar neurotiska störningar.

Så här står det i Wikipedia:

”Elektrakomplex sägs vara den kvinnliga motsvarigheten till oidipuskomplex, med en far–dotter-relation i stället för mor–son-relation. Komplexet har förknippats med penisavund, men det är inte oomstritt.

Uttrycket myntades av Carl Gustav Jung, baserat på teorier av dennes lärare Sigmund Freud, och knyter an till den grekiska myten om Elektra.”

Flickan utvecklar ett affektivt beroende till pappan och samtidigt ett våldsamt motstånd till mamman.

Nu måste du även visa om det är en ny kontext eller inte. 

Eftersom hon flyr så kommer kvinnan att tillbringa tiden på annan ort. Den måste specificeras noga, och de nya människorna ska ges karaktär och förhållningssätt till huvudkaraktären.

Här kommer några frågor du kan använda:

Hur ser landet ut?

Vilka nya karaktärer finns där?

Deras relation?

Hur drabbas huvudkaraktären av situationen?

Special World är antagonistens område, och huvudkaraktären kan INTE återvända till den vanliga världen(ordinary world) Steget är taget, och vad än huvudkaraktären har gjort så har det skickat henne/honom ett steg närmare lösning av sitt omedvetna problem.

Huvudkaraktären har alls ingen önskan att utvecklas här, och står ofta envist stampande till porten som leder tillbaka till ordinary world.

Hon/han ser inga problem i sitt liv, och vill bara att allt skall sluta.

Antagonisten tvingar sakta men säkert huvudkaraktären att ändra på det hon förut inte sett hos sig själv.

I Special world är huvudkaraktären vilse, och letar sig då till ett samlingsställe (en kiosk där alla samlas, en pub, den enda lilla sjön där det finns färskt vatten. Kort sagt ett ställe där han/hon hittar andra människor som eventuellt kan guida henne/honom vidare i den nya världen.

Manuset handlar i det här läget om att stänga dörrar, och göra den fortsatta resan flera gånger svårare. Det går i sicksack från huvudkaraktär till antagonist, om och om igen medan olika metoder successivt gås igenom av dem båda.

Huvudkaraktären har en ide´om hur det skall gå till

Antagonisten slår ifrån, och de driver fram saker hos varandra som de inte är medvetna om att de bär.

Nu är det dags att agera för huvudkaraktären, och hon måste analysera situationen för att:

1.     Hantera situationen som uppdagats

2.     Kolla upp den, och klura ut hur den skall kunna lösas

3.     Noga värdera den och göra upp en plan hur den skall lösas

4.     Iscensätta det hela

Naturligtvis måste detta synas tydligt på filmen så att publiken hänger med i svängarna.

När huvudkaraktären insett läget måste han/hon:

1 Hantera det han/hon lärt sig

2 Noga kolla igenom vad det innebär för hans/hennes del, och göra upp en motplan…

3 Göra det hon tror är bäst, och hoppas hitta en lösning på problemet

Duellen fortsätter hela filmen igenom, och under tiden lär publiken känna karaktärerna ordentligt.

Antagonisten gör en plan och iscensätter den

Huvudkaraktären håller inte med och gör ännu en plan, kanske finslipar den och inser att den inte håller.

Antagonistens plan brakar ihop, och huvudkaraktären flyttar tre steg upp på stegen, och begraver sig tillfälligt ute på ängen som under åren växt och blivit STOR.

Filmmanusskrivande-DEL 8-vilken sorts berättelse är det?

Nu har huvudkaraktären alltså hamnat i Special World, och försöker identifiera var han/hon befinner sig.

Men det är också nu som du som manusförfattare måste visa för publiken vilken sorts karaktär han/hon är.

Låt karaktären gå igenom en depression för att visa psyket.

Hybris innebär att han/hon förstorar upp sitt eget jag, och drabbas av storhetsvansinne.

Depressionen innebär stora hopp mellan ångest och lycka som gör att han/hon åker en bergochdalbana av känslor, och successivt lär känna sina innersta tankar och begär.

OFFERHJÄLTEN: Huvudkaraktärens syster blir kidnappad

SÖKARHJÄLTEN: Huvudkaraktären som följer efter

I något som kallas The Conquest konkurrerar personen om elixiret.

Karaktärstyp: SÖKARE

Elixir= Ett objekt som skall erövras, en talisman, en väg att följa, en insikt som leder till att läka det som var fel i Ordinary World. Helt enkelt det som leder till att huvudkaraktären får det bra igen…eller bättre.

The Conquest är grunden till actionladdade filmer för där konkurrerar, upptäcker och erövrar han/hon elixiret, och lär sig själv om sina och andras begränsningar.

Du måste låta publiken ta del av den planen för att de skall veta när han/hon han lyckats.

Karaktären tar sig själv in i Special World genom att besegra så kallade tröskelväktare. Lär känna sina egna begränsningar både fysiskt och psykiskt,

Det gäller att fatta rätt beslut, och släppa taget om gamla tankar.

Den andra sorten är The Belly of the Wale

Karaktärstyp: OFFER

Här finns ofta grunden till psykologiska draman

I The Belly of the Wale besegrar karaktären inga tröskelväktare utan blir istället själv uppslukad av någon eller något, och hamnar i det mörka utan att kunna ta sig ur.

Här förlorar han/hon all sin kraft, och verkar vara uträknad.

Då gäller det att karaktären ser sina brister och offrar den gamla inställningen för att på så sätt ta nya fräscha initiativ som stärker hans/hennes chans att ta sig ur det han/hon hamnat i.

Så fort karaktären förändrat sin inställning måste han/hon göra upp en plan och träffa antagonisten på ett eller annat sätt.

Under tiden som detta händer får publiken se vad antagonisten har för sig.

Målet i The belly of the wale är att lära sig ta initiativ istället för att stå passiv och låta världen rulla.

Som manusförfattare måste du stänga alla dörrar i dramat så att inte karaktären kan smita ut.

Han/hon vill inte förändras, men tvingas till det genom olika omständigheter.

VIKTIGT: Nu gäller det att du gjort noggranna researcher, och inte utelämnat detaljer som får manuset att stjälpa genom att inte vara trovärdigt. En del människor älskar att leta fel i en film, och ibland föra upp det till diskussion på internet. En ynka liten detalj kan göra så att filmen till och med floppar.

Min lärare Kurt berättade att genom att tömma dramat på information blir det mindre valmöjligheter för karaktären och dramat tätnar.

Det vill säga du visar hur karaktären testar olika idéer om hur han/hon skall lösa problemet, och misslyckas gång på gång. Kvar blir då mindre och mindre valmöjligheter.

Karaktären kan inte påverka antagonisten eftersom han/hon inte vet vem det är (ännu).

Den tredje sorten är The Ambush

Där konkurrerar huvudkaraktären sig frivilligt in på ett okänt ställe (till exempel ett annat land, en lokal eller ett hus) och blir utsatt för ett överfall som försätter han/henne i fångenskap.

Det här är ofta en berättelse om karaktärens hybris, och han/hon ser inte alls sin begränsning.

Karaktären lever som om det inte finns några hotande faror, och han/hon tror att han/hon är oövervinnerlig.

Nästa stycke handlar om Anima och Animus, det vill säga det kvinnliga och manliga som finns hos varje människa. Psykologen Jung skrev mycket om det, och jag lovar att det är en sjö att ösa ur.

DEL 9-Anima-Animus? Vad betyder det? Hur agerar din karaktär?

Orden Anima och Animus är hämtade från den jungianska psykologin, och betyder ande och själ.

De är egentligen uttryck på de manliga respektive kvinnliga sidorna inom oss.

Uttrycket Anima personifierar mannens feminina tendenser som känslor, sätt att visa kärlek, naturkänsla och förhållande till det omedvetna(psykets), det vill säga det han gör utan att tänka på det.

En negativ anima kan göra din karaktär typiskt negativa kvinnliga egenskaper som dåligt självförtroende, otrygghet, gnällighet, skvallertendenser, och giftighet. Du vet det där typiska gå bakom ryggen syndromet man kan vara med om som tjej i en stor grupp.

En kille som gör så kallas för kärring av sina kompisar och fiender.

I ett tjejgäng är det nästan en regel att det görs.

En positiv anima kan hjälpa mannen att lära känna sitt omedvetna, inklusive manligheten, samt att träffa rätt kvinna, vara mer öppen för förändringar, inte så rädd som killar trots allt brukar vara.

När en man blir förälskad projicerar han sin anima på föremålet för kärleken. En som har mycket positiv anima ses av den andre som mjuk och vänlig, pysslig och en vän man gärna vänder sig till i förtroende.

Jodå, i ett förhållande är man även goda vänner. En relation bygger på att paret kan ha både roligt och kunna vara djupt allvarliga tillsammans.

I mitt liv har jag Peter, som är min absolut bästa vän, och den jag älskar mest av alla. Han och jag gör galna saker tillsammans, busar, och löser problem i samma mängd.

Förlåt det var en passus i texten. Nu till allvaret igen.

Om en man har negativ Anima blir han den svartsjuka typen, klängig, lättstött och fylld av elaka kommentarer.

Säkert kan du komma på fler saker.

Egentligen är det alltså sin egen anima, eller sig själv han älskar. Han blir förälskad i sig själv, och speglar sig i den andres beundran.

Ofta letar vi efter något vi inte har när vi letar en partner.

Det vi tycker att vi har behov av söker vi kanske mer eller mindre omedvetet hos partnern. Vi kan ha ett häftigt temperament och söker lugnet som vi behöver hos någon annan.

När mannen upptäcker att den verkliga kvinnan inte har animas egenskaper går förälskelsen snabbt över, och han letar vidare.

När anima projiceras faller hon sönder i en ond och en god sida. Den så kallade madonnan, horan, eller drottningen, häxan synen.

Många är vi kvinnor som när barnen kommer kämpar desperat för att mellan amningarna och blöjbytena upprätthålla vår plats på piedistalen. Vara den underbara madonnan och horan vi var innan barnets ankomst, men även mamma till den familjemedlemmen.

Det är säkert därför det blir skilsmässa när ett par fått barn.

Istället för att diskutera förvandlas pratet till elaka gliringar och ständiga missförstånd. Båda vill inget hellre än älska den andre, men vet inte hur de ska bete sig.

En rå barnslig form av anima visar sig i mäns erotiska fantasier och pornografi.

Män kan förresten projicera anima på ett föremål. Båtar får ofta kvinnonamn, bilar och vapen kan också ges feminina egenskaper. Kika bara på formen på bilar, after shave, och mycket annat.

Gå in i en butik och titta runt, så förstår du vad jag menar.

Fallosymbolen är ju vida berömd.

Om drömprinsen är en positiv animus, så är rövaren en typisk negativ animus.

Rövaren präglas av brutalitet, hänsynslöshet, tomt prat och tysta oresonliga tankar.

Sådant som vissa kvinnor ständigt letar, och hatar och älskar i samma mängd.

Rövaren ses som spännande och onåbar. Han sitter högt ovanför alla andra män och blickar ut över sitt imperium av kvinnor och saker.

Mördare får massor av brev från dessa kvinnor, och ibland...får kvinnorna svar och kan till och med besöka dessa monster som hon blir djupt förälskad i, nästan besatt av.

Det här kan du använda i ditt manus. Vända och vrida tills det passar det, eller varför inte ändra din karaktär från det ena till det andra och se vad som händer med både manus och de andra karaktärerna.

Testa först i det lilla, och utöka sakta. Lägg till karaktärsdrag efter karaktärsdrag.

Jag har gjort det i mitt manus, och hittat så mycket mer bakom. En dörr leder till en annan och så vidare.

Det mänskliga psyket är inte lätt att förstå sig på, och motstånd kan ibland trigga igång sjuka beteenden.

Om vi tittar på motsatsen Animus så kan det visa sig genom flickors dyrkan av manliga idoler. Denna totala hängivenhet de ger en helt okänd man eller pojke.

En man som är helt onåbar för dem, men ändå är i deras närhet tack vare scenuppträdanden och cd-skivor mm

En våldsam förälskelse eller ett totalt beroende av en man kan också vara resultatet av en animusprojektion.

Den inre heliga övertygelsen hos kvinnor som brinner för en sak är ytterligare ett exempel.

Titta bara på kvinnorna som faller för sektledare och villigt delar hans kärlek(läs sex) med ett antal andra kvinnor, utan att ens fundera på varför de går med på det.

Män fascineras av kvinnors feminina egenskaper och kvinnor av mäns maskulina egenskaper. Det är fakta.

Sedan vet jag att vi kvinnor till exempel dras till olika sorters män beroende på var vi befinner oss i menscykeln.

En feminin man i en del av cykeln, och en maskulin man som har möjlighet att försvara dem mot fiender vid ägglossningen. 

Kvinnan är som naturen, ett mysterium, ett väsen från en annan planet. Hennes styrka är förmågan att uppleva starka och djupa känslor. Titta bara på alla sagor.

Kvinnor som kan konkurrera med männen ses som manhaftiga, och osexuella.

Många gånger behandlas de av männen som jämlikar, och av kvinnorna som underliga varelser som de i hjärtat är avundsjuka på. En sorts omvänd penisavund.

Jag har upplevt mycket av det här, och använder naturligtvis det i mina manus.

Samtidigt ser jag mina närmaste utsättas för saker, och hur de agerar utifrån sitt anima eller animus.

Jag är den ständiga betraktaren på bussen, i kön, på gatan. Lägger till i minnet vad jag ser. Hur människor och djur rör sig, pratar, beter sig mot andra.

En busstur är som att se en film.

Viskande memorerar jag på min mobil om jag hittar något extraordinärt jag kan använda i mitt manus. För som alla vet kan den bästa av ideér slinka ut genom minneskorridoren utan att lämna ett spår efter sig.

Lägg dig ned på golvet och studera din katts rörelser till exempel. Hur den smygande tar sig fram från en punkt till en annan, sträcker ut de slanka benen för att i en vågrörelse räta upp kroppen som nyss låg hoprullad till en boll.

Eller möt kattens blick. Se hur de vackra färgerna bränner sig fast, och växer. Får din hand att längta efter att försöka kopiera blicken.

Hur är din karaktärs anima eller animus?

Vad skulle hända om du gav henne eller honom motsatsen?

Vilka skeenden hittar du där?

Finns det något extraordinärt i karaktären.

Har du läst Femtio nyanser av honom så förstår du vad jag menar.

Läser man de första sidorna märker man snabbt att han är ett äckligt dominant kryp som egentligen aldrig borde ha mött den oskuldsfulla tjugoettåringen Anastasia.

Eller?

Vänta nu...

Är det verkligen så?

Har du sett filmen?
Jag gjorde det och tyckte inte riktigt att det följde boken. i boken kan man nämligen urskilja att det är Mr Grey som blir besatt av henne, inte tvärtom.
Jag tänkte läsa boken som beskriver hans point of view så fort jag hinner, men än så länge har det mest blivit rena faktaböcker.

DEL 10-Driften=The drive

Psykologen Sigmund Freud hade en teori om människans utvecklingsfas:

Den första drift han fann hos människan var libidon-könsdriften (den andra var aggressionen)

Freud menade att även små barn har sexualitet, men på olika stadium.

Från 0-1 år har barn en oral period där de vill ha allt i munnen och suga på.

Från 1-3 år har de en anal period där barnen kommer in i kiss- och bajsåldern.

Från 3-7 år är de i den falliska perioden då de blir kär i föräldern av det motsatta könet.

Från 7-12 år kommer man in i en latensperiod där förändringen inte är så stor

Från 13-19 år kommer den genitiala perioden då det vuxet sexuella beteendet utvecklas

I the Hero´s journey har vi nu kommit till The drive, eller driften på svenska.

Ju mer huvudkaraktären inser att något är fel, ju mer vill hen lösa det

I en freudiansk text är det sexuella aktiverat

I en extensiell text är det att man tar makten över sin situation

Antagonisten driver huvudkaraktären att agera

Det är nu huvudkaraktären hamnar i ett problem hen inte kan lösa.

Hen har hamnat i den så kallade ”Special World”

När huvudkaraktären inte kan lösa problemet, och vägrar ändra på sig själv, projicerar hen det på den som aktiverat det (Antagonisten)

Hen har stora hopp med ångest som gör att hen så småningom dyker in i hybris.

Hybris=Uppförstorande av jaget=storhetsvansinne

I hybrisen kan huvudkaraktären göra dumma saker som sedan leder till andra saker, och hamnar då rejält illa till, måste tänka efter ordentligt, gå tillbaka till noll och göra om.

Ibland sårar huvudkaraktären andra i hybrisen och måste ta tag i det när hen kommer till insikt.

När hen gått igenom en hybris "törs" karaktären göra sådant hen aldrig gjort förut. Hon sätter på sig vargens skinn, och möter vargen på dess egna villkor.

I en sexuell hybris kan det till exempel vara att huvudkaraktären har sex med någon hen egentligen inte vill ha, desperat efter att lösa ett problem/få tag i en sak som kan hjälpa till att lösa problemet, till exempel pengar för att lösa en skuld, och klara livet.

Till en början vägrar huvudkaraktären att inse att problemet ligger hos hen själv, och tänker inte överhuvudtaget ändra något på sig själv. Problemet ökar/pressar på, och hen måste omvärdera sina tankar för att i slutänden få tillbaka makten över skeendet.

Du måste få publiken att vrida sig i sina stolar, bita på knogarna av skräck eller medkänsla med din huvudkaraktär. Inga futtiga motstånd alltså, utan stora, nästan oöverstigliga som kräver förändring av huvudkaraktären. Kräver att något händer på riktigt.

Publiken ska gråta, skrika och känna hjärtat banka så hårt att de tror det ska hoppa ur kroppen.

Tillbaka till den käre Freud nu:

Psykoanalysen grundades av honom. Han skapade den för att själv få veta varför han var rädd för döden, och led av fobier.

Freud började med att analysera sig själv, och det ledde i sin tur till att han analyserade människor.

Psykoanalysen är till för att visa varför människor beter sig på olika sätt, vilket kan vara bra att veta om man är höjdrädd, kollar kontakterna hemma fjorton gånger innan man lämnar huset, eller har panisk mörkrädsla.

Det kan också vara bra att se vad som ligger bakom kriminellas beteende.

Visste du att många seriemördare som barn varit osedda, det vill säga knappt fått kramar eller ens uppmärksamhet av någon vuxen. De har inte fått någon vidare kontakt med kamraterna i skolan, eller lärarna. Då de varit borta därifrån har inte lärarna brytt sig, eller ens märkt det.

Psykoanalysen förklarar ångest och tvångstankar som chockupplevelser och liknande som fotspår från barndomen.

Det här kan man använda inom filmmanusförfattandet.

Du själv vet exakt vad som ligger bakom karaktärens beteende eftersom du gjort en så kallad backstory till hen. Publiken får sakta bli medveten om det via återblickar eller dialoger.

Glöm bara inte att inom filmens värld gäller det att visa inte berätta vad som hänt.

En snygg återblick är ett perfekt instrument.

Människan använder sig av vissa saker för att förvränga verkligheten, som bortträngning = då försöker man tränga undan känslor eller minnen som väcker ångest. Det är sådant psykologerna vill få fram för att kunna ställa diagnosen som talar om varför en människa mår dåligt.

Vad har din karaktär för drift? 

Har du någon underliggande hemlighet som publiken inte fått reda på ännu? 

Växer eller förminskas din karaktär då hemligheten dras till ytan?

DEL 11-Det gamla livsprojektets krav

Nu har huvudkaraktären stökat runt i Special World ett tag, och gått på den ena niten efter den andra, men ändå vägrar hen att vända tillbaka, och kan inte heller göra det.

Då kommer nästa sak…

Det gamla livsprojektet träder in.

En äkta man, en kär väninna, en förälder kan ringa, eller sms:a några rader som får huvudkaraktären att minnas livet innan Special World.

Hen har ju frångått alla vanliga mönster och nästan ”glömt” att det finns ett vanligt ordinärt liv, den gamla tråkiga vardagen.

Ett bra exempel är när någon åker utomlands och röjer järnet natt efter natt medan den äkta maken eller makan väntar hemma i Sverige.

På något sätt förnekar hen vardagen, och kan både vara otrogen och hitta på andra saker.

Tills...det där samtalet kommer...och hen blir påmind om att det redan finns en människa i hens liv.

Om det är på hemmaplan vår huvudkaraktär dråsar ned i Special world börjar omgivningen (arbetskamrater, grannar, vänner mm) reagera, och ifrågasätter det som pågår.

John Truby kallar det i sina böcker för ”bundsförvantens attack”

Det kan lika gärna gälla en kvinna eller man som är gift och funderar på att skilja sig.

Då frågar hens bundsförvant vad i helskotta hen sysslar med.

I ”Broarna i Madison County” ringer Francescas man ovetande om vad som pågår i hemmet.

Hon blir på det sättet ”påmind om ” att mannen finns, och får dåligt samvete gentemot honom för att hon träffat Robert Kincaid.

Om du inte sett den filmen, gör det. Den är fantastisk, och jag grät som en galning, trots att min lärare Kurt Öberg stängde av den med jämna mellanrum, och dissekerade den.

I ”Fatal attraction”, thrillern med Michael Douglas och Glenn Close, händer samma sak i scenen där Michael varit otrogen, och älskarinnan kommer till kontoret för att tala om att hon är gravid.

Michael söker upp sin advokat (bundsförvant)som inte attackerar utan bara sitter tyst och hummar.

Det gamla livsprojektets krav kan lika gärna vara ett objekt som huvudkaraktären hittar, och som får hen att minnas eller tänka på ordinary world, och människorna som är kvar där. Det får henne att känna ett ”krav” från det gamla livsprojektet.

Den här funktionen som det kallas är en förberedande funktion inför trestegsraketen ”Det skenbara nederlaget”, ”offer”, och beslutet som inleder The Ordeal där huvudkaraktären äntligen ”Tar tjuren vid hornen.”

Nu vill jag att du försöker hitta någon som kan attackera din karaktär.

Tänk på att det inte behöver vara något verbalt. Ett brev, en liten papperslapp på ett kylskåp, eller under en säng räcker gott och väl. Du hittar säkert fler saker.

DEL 12-Det skenbara nederlaget-offret-beslutet

Nu har vi isolerat huvudkaraktären i Special world, och det finns inte en enda minimal yttepyttechans för hen att att ta sig tillbaka.

Då kommer nederlaget , men det är inte vilket nederlag som helst, det är ett nederlag för hans begärslinje.

Du minns vad begär var, eller hur?

BEGÄR=Det som karaktären åtrår i historien, hennes särskilda mål.

Behovet av något utifrån (t.ex ett hungrigt lejon har behov av mat, fäller den och äter den(begär). Man fyller ett behov.

Bristen som huvudkaraktären inte förstår att hen har förrän i slutet av filmen. Det så kallade klimaxet.

Ha, ha…när jag skriver om det minns jag hur min filmmanuslärare Kurt Öberg bankade in betydelserna i skallen på oss. Om och om igen.

Han påminner faktiskt ganska mycket om min tyskalärare som nog väldigt gärna hade önskat att hon kunde väcka oss mitt i natten och frågat om grammatiken.

Än idag minns jag ramsorna.

In, aus, bei, mit, nach zeit, von, zu….och så vidare

Nog om det.

Vid det skenbara nederlaget kommer inte huvudkaraktären vidare hur mycket hen än jobbar och sliter. Allt tycks vara totalt kört i botten. Det är över, och hen inser att det kommer att gå åt helvete. Huvudkaraktären är fullt övertygad om att döden står och väntar bakom hörnet med yxan i handen.

Men, stämmer det? Eller?

Oh nej, i det skenbara nederlagets spår kommer hen till insikt, och når då uppdagande 2

Här gäller det för dig som manusförfattare att tänka till rejält och verkligen specificera uppdagandet, och se till att publiken blir varse vad som händer.

För det är nu huvudkaraktären börjar uppstigandet ur det narcisstiska dilemmat.

En narcissist är en person som lider av en sjukligt stegrad självupptagenhet och tillbringar dagarna med att förälskat studera sig själv och dyrka marken där han går.

Ja du förstår vart jag vill komma.

Uppdagandet gäller huvudkaraktärens begränsningar i manuset.

Se till att du mycket noga visar det, och se till att publiken uppfattar det, annars kan salongen tömmas på folk som tycker att det du gjort är blaha , blaha.

Som jag skrev tidigare så gör Insikten att huvudkaraktären når det första steget på trestegsraketen som för hen ut ur det narcisstiska dilemmat.

För det finns en utväg som inte huvudkaraktären uppfattat ännu, men som dock finns.

Först måste hen ändra på sig, eller sitt tänkande, och huvudkaraktären tvingas till det mot sin vilja.

Om igen hänvisar jag till den superromantiska filmen Broarna i Madison county

Stackars Francesca har kämpat mot sin attraktion för Robert, men nu går det inte längre. Hon faller…och inser att förälskelsen är ett faktum.

Det är många kärleksfilmer som görs på det här sättet. Det finns inget alternativ. Min bok Hat och en gnutta kärlek innehåller en liknande scen, men du förstår kanske själv hur svårt det är att dramatisera fram scenen i ett fängelse…med två vakter i rummet dessutom.

Ibland har huvudkaraktären sex för första gången i det här ögonblicket, annars kan det vara att någon anmäler ett övergrepp, eller något annat.

Något stort händer. Det är det viktiga.

Det är begärslinjen som möter nederlaget.

Det skenbara nederlaget = Huvudkaraktären erkänner något hos sig själv, och man förstår vilket offer man ska göra.

Då kommer vi till Offret.

I en freudiansk berättelse skyller huvudkaraktären på föräldrarna.

I en extentiell berättelse tar huvudkaraktären ansvar för sitt eget liv.

Ingenting finns att göra längre, och hen måste förändra sig själv, avstå från något (en tanke, sak eller varför inte känsla)

Det här ögonblicket hänger samman med det jag pratade om i början. Bristen i ghostscenen som skrevs in i början av manuset.

Minns du vad Ghost var?

Om inte kör jag en påminnelse.

Ghost är det som hänt innan filmen började.

Scenen som startade traumat du har som huvudingrediens i dramat. Något som fortfarande påverkar huvudkaraktären, och styr hens liv.

Det kan vara historier flera hundra år bakåt, eller bara några få år.

Det är din historia, och det är du som bestämmer.

Det viktiga är att ur det här bakgrundsmaterialet får du information hur hen reagerar när oförutsedda, och planerade saker händer i livet.

Genom att avstå något, eller någon får man större utrymme inombords.

Ett bra offer är när man offrar det inom sig själv som hindrar en.

Vad är det då som ska offras?

Nu händer det…nu kommer uppdagande 3

Det som offras är det egna hindret för att begärslinjen ska kunna fortsätta.

Nu åker en del av hjältens brist i begärslinjen i sopkorgen.

Bristen du planerat i backstoryn tidigare (Ghostscenen)

Det blir en liten minipånyttfödelse

Huvudkaraktären har rest upp huvudet och stegar stolt över sig själv vidare till The Ordeal.

Tillbaka till Broarna i Madison County hittar vi Fransesca som släpper helt på alla hämningar, och valsar runt i köket med Robert. De kysser varandra och hon blossar av förälskelse. Fransesca är KÄR och struntar fullständigt i att hennes äkta make snart kommer hem.

Det finns en film som heter ”De andras liv” som också är mycket speciell, och bra.

I den avstår han från att anmäla konstnärerna han vet gör fel. Detta trotsar hans nacisttänkande, och i nästa scen får han genom en händelse reda på en väl förborgad hemlighet, MEN säger inget.

Det här beslutet leder till att hen tar tjuren vid hornen och brakar rätt in i Ordealen.

Vi har nu kommit ungefär till mitten av filmen.

En svensk film är ca 90 minuter, så här är du i fyrtiofemte minuten.

Personligen föredrar jag att skriva för utlandet. Där handlar det ibland om tretimmarsfilmer. Vilket passar mitt skrivande ypperligt. Jag ääääälskar att skriva långa manus där karaktärerna hinner leva nästan ett helt liv.

Nu kommer långa filmer mer och mer hit till Sverige, så det finns säkert hopp för oss också. Däremot är Sverige lite väl litet för att man ska kunna skriva manus och leva på det.

En manusförfattare har inte lika bra betalt här som utomlands.

Din uppgift nu blir att hitta den där speciella scenen då uppdagandet kommer, och framför allt visa det för publiken via duken.

Tänk dig att det är stumfilm, och utgå från att visa, inte tala om.

DEL 13-Ordeal-dödsögonblick-enatiodromia

Tänk dig att du har ett glas vatten framför dig, och att törsten bränner i halsen. Du står i öknen, och vet att utan vattnet dör du.

Problemet är att glaset ifråga står innanför ett oigenomträngligt genomskinligt fönster.

Du har gjort allt för att komma in, fingrarna är blodiga, och du är svimfärdig.

Innerst inne vet du att det finns ett sätt, men det innebär ett stort offer för dig att göra det, och du är så rädd för det är din största skräck, det du drömmer mardrömmar om.

Det kan till exempel vara stora elaka spindlar, mörker, en vargflock, att avvara en del av din kropp, ja du hittar säkert fler saker.

Det kan även vara någon som är inlåst i ett rum, och genomgår en Ordeal i psyket. En aha upplevelse.

Hur som helst så tar du ett, säkert flera djupa andetag och gör det som krävs.

Du tar som det så vackert heter Tjuren vid hornen

Som jag sa förra gången är du nu i mitten av filmen, och borde ligga på fyrtiofemte sidan i manuset.

Så vad innebär beslutet att ta tjuren vid hornen?

Efter den dagen är ingenting sig likt. Ingenting.

Det här beslutet gör att hen ändrar sitt liv, och aldrig, aldrig någonsin kan återvända till punkten innan.

Ordealen är en av de där superviktiga punkterna som är skillnaden på en bra och dålig film.

Rädslan huvudkaraktären bär är kopplat till orsaken till den brist hen bär på. Den som finns i behovslinjen, och som ska leda till en självpånyttfödelse i slutet.

Den kära Fransesca i Broarna i Madison County har sex med Robert, och struntar i man och barn som är tillfälligt bortresta.

Hennes hybris hjälper henne att överskrida gränser hon annars aldrig skulle ha passerat.

Hon uppnår intimitet och eufori, älskar och känner sig högt älskad tillbaka. Hon svävar på små rosa moln.

I samma ögonblick som hon tar steget genom ”porten” som det kallas måste du ibland som manusförfattare visa upp den nya kontexten.

Kontext betyder omständigheter, sammanhang, omgivning, eller övergripande situation. Hur de tänker, gör och hur deras inre jag kan speglas i filmmanuset.

Hur ser landet ut? Vad är de nya karaktärernas egenskaper? Vilka spelregler gäller?

Vad behöver publiken veta för att förstå sammanhanget som visas?

Nåväl, hen tar steget in genom den så kallade porten, och är strålande glad, för att efteråt falla brutalt ned i ökenvandringen. Och det förstår du kanske av namnet vad det är?

Huvudkaraktären har skalat av sig in till själen, och tagit steget för att snabbt inse vad hen gjort. Insikten drabbar huvudkaraktären som ett lass napalm. Det bränner, och hen gråter, skriker, svälter sig, och spyr. Helt enkelt mår förbaskat dåligt, och skalar av sig ytterligare. Allt, allt ska bort. Hen ska lida, och bara en enda sak ska finnas kvar…rädslan.

Begäret som fanns i början av filmen DÖR.

Kurt Öberg berättade för oss att det är i det här ögonblicket vi ska se Sankt Göran gå in i grottan och dräpa draken, trots att han är så rädd att benen skakar, och tänderna skallrar. Han har ju trots allt bara ett litet svärd att skydda sig med.

I detta ögonblick existerar knappt något medvetet. Hen bara gör det hen måste.

Vår stackars Fransesca I Broarna i Madison County försöker leva ett helt liv på två dagar med Robert.

Hon vet att mannen och barnen kommer hem efter dessa två dagar, men förtränger det. Båda lider för att de har svårt att ta beslutet hur framtiden ska bli. Fransesca svävar mellan att vara vansinnigt lycklig och outsägligt sorgsen. Tittar på Robert då han inte ser det, funderar, älskar, äter frukost morgon efter morgon som om de aldrig skulle göra annat. Någonsin.

Hela det här partiet från beslutet till filmens Dödsögonblick kallas för The Ordeal, eller Eldprovet

Möte med döden = dödsögonblicket

Dödsögonblicket är slutet på Ordealen.

Det är slutet på den första begärslinjen.

Det första begäret du presenterat i början av manuset.

När det här begäret är borta ersätts det av ett nytt som leder hen upp i den vanliga världen = Ordinary world

En person kan dö, till exempel en tvilling dör och lämnar syskonet kvar.

Nu kommer det flera konstiga ord. Häng på…

Anledningen till att karaktären hittar tillbaka till Ordinary world, är att hen hittat ett Elixir

Ett Elixir kan vara mycket, till exempel ett objekt som måste erövras.

Det kan vara ett svärd, en medicin, ett ord, ja allt du kan tänka dig.

Elixiret är det som helar, den ultimata välsignelsen.

Det där som ska läka det som varit fel i Ordinary world.

I en lovestory är det kärleken.

Det har varit svårt för huvudkaraktären att hitta elixiret eftersom det från början inte var medvetet hos huvudkaraktären, och att hen haft ”fel” begärslinje.

Jag berättar mer om elixiret senare.

Begär vet du säkert vad det är vid det här laget.

Begäret dör nu på grund av att hen uppnått vad hen sökte= Apotheosis.

Apotheosis= Det är när hen blir gudaförklarad. När huvudkaraktären gjort något eller förstått något som förut varit höljt i dunkel.

När hen gjort något som andra människor inte klarat av.

En annan variant på dödsögonblick kan vara när enatiodromian tippar över i sin motsats.

Enatiodromia = skiftningar i sex och makt.

Sex och makt är två polariteter av samma mynt.

En person som levt stora delar av sitt liv med mycket sex hamnar i ett beroendeskap och går över till makt istället.

Enatiodromia är ett uttryck som CG Ljung använde för funktionen i ”New Equilibrium”

Jung såg en motsats, sex versus makt.

En person som tidigare haft mycket makt jagar sex för att få tillgång till sitt känsloliv.

Titta på American Beauty. En bra film där huvudkaraktären får span på dotterns väninna och spinner loss alldeles.

Ordet enatio betyder motsats. Dromia kommer från Drome som betyder rusa. Då blir betydelsen rusa in i sin motsats.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg handlar det om elektrakomplexet.

Se Hamlet så förstår du vad det handlar om.

Hamlet försvarar sin fars heder och föraktar sin mor.

Läs CG Jungs böcker. De är fulla av karaktärsbilder, och det är fritt att plocka in dem i ditt manus.

Trots allt är det du som bygger karaktärerna, ger dem ett liv, och eventuellt en familj.

Psykologen CG Jung såg dessutom psyket dominerad av fyra funktioner:

Känsla - intellekt

Upplevelse – intuition

Det som kan trigga igång enatiodromia är:

En medelålderskris. Kvinnor som män. Det finns ju kvinnor som söker upp unga män för att på så sätt känna sig yngre, och viceversa. Idag ska allt vara lika. Numera är det helt okej åt båda håll.

1. När hen passerat från ett livsstadie till ett annat.

De olika livsstadierna är:

Barndom till ung vuxen

Vuxen till medelålder

Medelålders till åldring

Åldring till död

2. När hen börjar få fart på ekonomi, och kan varva ned, inte slita så mycket för att få ekonomin att gå ihop.

3. När hen lär sig andra sätt att leva. Måste tänka om, få nya ideal och tankesätt.

4. När hen gjort något mot sin vilja. Till exempel gift sig, flyttat, skickat ett viktigt livsavgörande brev, gjort slut på en relation

Det var allt för den här gången.

Nästa inlägg handlar bland annat om limbo och falsk självbelöning

DEL 14-Den falska självbelöningen-limbo-återfallet-moralisk dilemma

När karaktären gått igenom dödsögonblicket och utmattad hamnar på andra sidan strecket befinner hen sig i  antingen:

Den falska självbelöningen

Karaktären har erövrat elixiret och är euforisk inför tanken på det. Inget kan gå fel. Hen vill stanna där hen är och leva i nuet, njuta av känslan att ha lyckats. Skygglappar inför framtiden träs på och njutningen betyder allt. Hen vill inte gå därifrån.

Eller

Limbo

Karaktären har tappat all kraft efter fajten och ligger både psykiskt och fysiskt utmattad på marken.  Det är ett tomt ögonblick, ett vakuum, en intetvärld.

Hen tappar handlingskraften och ur det växer ett nytt Elixir upp.

Nu finns det två saker som kan hända:

Karaktären blir räddad av någon utifrån, från Ordinary world.

eller

Jagad ut från Special word av karaktärer som kommer från Ordinary world.

Hen som i början av berättelsen hade ett problem har nu hittat Elixiret och det är dags att reda upp problemen med hjälp av det nyfunna elixiret. Ta upp kampen.

Något som inte alls är så enkelt som det låter. Tänk dig själv hur människor ser på dig om du till exempel gått igenom en skilsmässa, eller legat på sjukhus en längre tid. Något som är perfekta Special worlds. Det vet alla som befunnit sig i situationen. Det blir lite ni och dem situation. Många undrar vad som hänt dig, men vågar inte fråga utan skapar egna scenerier av resan. Folk pratar bakom ryggen, dömer, haussar och tystnar då du närmar dig.

Det gäller för dig som manusförfattare att gestalta alla händelser ordentligt. Här finns mycket gratismaterial så missa inte chansen. Berör tittarna eller läsarna. Få dem att fundera, ifrågasätta karaktären och de som redan finns i Ordinary world.

Det finns en annan sida av saken. Ponera att du suttit i fängelse och ändrat ditt levnadssätt, inte längre är någon potentiell fara eller risk för din omgivning. Tror de på dig? Tror du på dig själv?

Skillnaden från förr är att du har elixiret. Det som ska läka och ena. Ett vapen mot de som varit mot dig förut.

I Broarna i Madison County kämpar Fransesca i sin ensamhet med att tränga bort sitt behov av Robert medan han fortfarande åker omkring i staden och finns tillhands om hon vill.

Fransesca lever familjeliv medan hon slits sönder av längtan efter honom.

Så vad händer?

Karaktären får ett återfall

Trots att huvudkaraktären har det rätta elixiret med sig brister fördämningarna och allt går fel. Vi som tittar på filmen eller läser boken upprörs för att karaktären inte lyckas och får läsa/se hur hen återfaller till gamla mönster och åter blir fängelsekunden eller patienten på sjukhuset pga sin egen dumhet.

Karaktären har gjort som hen alltid gjort. Elixiret fungerade inte för att hen använde det på fel sätt.

Naturligtvis fungerar det inte och katastrofen är ett faktum. Fängelsekunden gör ett nytt brott, patienten äter något som inte är nyttigt etc.

På det här viset får manusförfattaren tillbaka början i boken/filmen. De första sekvenserna kommer igen och publiken kastas tillbaka till känslorna som uppstod då.

Anledningen till det är att manusförfattare vill att du ska gå igenom hela känslospektrumet igen. Lida med karaktären, glädjas och falla ned i svartheten några sekunder, minuter eller till och med dagar beroende på hur lång alstret är.

Det här måste göras genom tidspress, vilket skapar moralisk dilemma

Moralisk dilemma = Valet mellan bristen i början av filmen och det nyvunna elixirets förståelse. T ex självinsikt/icke självinsikt

En insikt så att man förändras i jaget. Omgivningen ser på karaktären med nya ögon.

I Broarna från Madison County ser Fransesca Robert i regnet utanför bilen där hon och mannen sitter. Fransesca lägger handen på handtaget och drabbas av dilemmat gå ut eller ej.

Robert åker iväg utan att hon gör något och Fransesca känner sig självpånyttfödd av kärleken till honom. Hon är förändrad i sitt sätt att vara och tänka, men stannar trots det kvar hos familjen.

DEL 15-Det moraliska dilemmat

Du undrar säkert vad ett moraliskt dilemma är? Det gjorde även jag och mina vänner när vi fick frågan på filmmanuskursen.

Som jag skrev i förra inlägget så är ett moraliskt dilemma valet mellan bristen i början av filmen och det nyvunna elixirets förståelse, till exempel självinsikt/icke självinsikt.

En insikt som gör att man förändras i jaget. Omgivningen ser på personen med nya ögon.

Detta sker under tidspress. Då gör huvudkaraktären något spontant eller överilat vilket visar vem hen egentligen är. Det är hens självpånyttfödelse.

Här kommer några exempel:

Tänk dig att du äger ett spel till datorn, men inte lyckas installera det på grund av en trasig skiva. Är det då moraliskt okej att ladda hem det från nätet?

En kvinna som länge velat få barn blir gravid med en tillfällig flirt mitt i processen att inseminera med sin mans spermier. Hur gör hon? Avbryter inseminationen? Talar om som det är för honom? Tiger och låtsas att det är makens barn?

Du får reda på att en man i din närmaste krets är otrogen mot frun som ligger dödssjuk. Han är kär i henne men har beslutat sig för att stanna tills frun dör. Berätta eller inte berätta…det är frågan.

Pia 26 år är ute på krogen med väninnan Kate som är lika gammal. Kate blir intresserad av en man och han av henne. De vänslas och byter nummer. Pia charmas också av honom men backar.

När hon några timmar senare åker hem med tunnelbanan ringer mobilen. Det är mannen som berättar att han vill träffa henne och inte alls är intresserad av Kate.

Vad gör Pia?

I filmen Alive störtar planet och för att överleva tvingas människorna att äta de döda. Okej eller inte?

En kvinna är med om en jordbävning. Hennes make hamnar under massorna men överlever. Han är dock så illa skadad att han troligtvis kommer att dö. Kvinnan hör ett barn skrika och hittar det under en massa skravel. Hon kan bara rädda en av dem. Vilken blir det? Den hon älskar eller det främmande barnet?

I filmen ”snön på Kilimanjaro” jobbar Michel i hamnen i Marseille. Han är fackligt aktiv och när ett antal arbetare ska friställas skulle han kunna klara sig, men av solidaritet med de andra ser han till att också han förlorar jobbet.

En kväll blir Michel och hustrun brutalt rånade. Av en slump märker han att en av rånarna är en av de unga män som fick lämna jobbet samtidigt som honom.

Polisen griper rånarna samtidigt som Michel inser att det ligger en tragedi bakom den andres handlande. Ska han berätta vad han vet och hämnas brottet?

Om du googlar på ordet hittar du massor av tänkbara scenarion som du kan använda i ditt skapande. Google är en bra källa att ösa ur och varför inte kika i alla dessa filmlexikon där det skrivits ned en snabbresume´ av innehållet.

Du hittar säkert fler sätt att hitta dilemman. Det dräller ju av sådana i världen och publiken älskar att du ställer din karaktär inför sådana.

Lägg gärna till fler dilemman om du vet några. Det kan aldrig bli för mycket att välja på, eller hur?

Ju kraftigare artilleri desto mer snack blir det efteråt. Och sådant gillar jag. Att provocera, väcka något inom tittaren eller läsaren som legat i dvala.

Det finns väl inget bättre än en film eller bok som valsar runt i media för att den tagit upp något extraordinärt och svängt orden så att varenda människa som ser eller läser alstret har en eller flera åsikter.

En författares dröm eller mardröm beroende på vad som avhandlas i skriverierna.

Nu har du fått en grundlig hjälp i att förstå vad ett moraliskt dilemma är. Av naturliga skäl håller jag min karaktärs moraliska dilemma hemligt än så länge.

Nästa gång ska jag prata om självpånyttfödelse och vad den betyder för ditt manus och din karaktär.

DEL 16-Självpånyttfödelse

Stopp nu vad i hela friden betyder det där, tänkte jag då min lärare pratade om självpånyttfödelse. Han förklarade och förklarade och förklarade. För det är svårt när hjärnan  blir så proppad med information som den ju blev på kursen.

Till slut förstod vi vad Kurt menade och kunde använda det i våra manus.

Självpånyttfödelse…

Det hörs nästan på ordet vad det handlar om? Eller hur?

Självpånyttfödelse är en insikt så att man förändras i jaget. Folk runtom ser på karaktären med nya ögon.

Hur använder man det här i manuset?

Nu blir det klurigare. Självpånyttfödelsen har med karaktärens behov att göra. Det vi planterade i början av boken/filmen. Den brist som karaktären haft i början gör att hen genom det moraliska dilemmat tvingas att agera. Något som är baserat på någonting annat som hen gjort. Bristen finns inte längre och filmen/boken är snart slut.

I Broarna i Madison County levde Fransesca ett tråkigt, tomt liv som hon var en marionett i. Hon gjorde det som krävdes men inte mer. Ingen passion fanns och hon saknade egentligen en mening med livet.

Eftersom det är en så kallad Lovestory blir hon en annan genom elixiret kärlek.

Vid det moraliska dilemmat väljer hon bort sin älskade Robert och stannar hos sin familj.

Hon pånyttföds som en ansvarstagande vuxen och hittar en mening med sitt liv.

Fransesca längtar hela sitt liv efter Robert men gör inget. Hon sparar urklipp på honom och tänker på kärleken de haft. Ändå anser hon sig vara berikad av deras kärlek.

Vilken självpånyttfödelse får din karaktär? 

Fundera och skriv.

DEL 17-Psykoanalys-Jung-freud-fobier

Psykoanalysen grundades av Sigmund Freud som jag berättade förut. Han skapade den för att förstå varför han var rädd för döden och led av fobier.

Alla människor är rädda för något. Alla. Till och med världens starkaste man.

Ibland finns det en mening i att vara rädd. Som till exempel ormskräck. Det är ett nedärvt beteende sedan vi började gå på två ben på jorden. En orm är farlig och att inte kunna handskas med dem är helt naturligt. Dessutom kom de krälande på marken och blev ett hot i sig.

Likaså mörker…

Jag är nästan sjukligt rädd för mörker och mycket av den rädslan bottnar i min fantasi. Jag ser helt enkelt ett tänkbart scenario och om det sedan innehåller en mördare eller varulv spelar ingen roll. Bilderna blir så väldigt starka att jag trots min egen vetskap att det nog inte finns skakar av skräck och lägger benen på ryggen för att snabbt ta mig in i ljuset.

Men blodfobi då? undrar någon och skrattar åt mitt beteende.

Jodå, det har jag också. Det är en mardröm att ta sprutor eller hjälpa min make då han skadat sig. Jag mår illa och är nära att svimma om jag ska plåstra om honom. Med barnen eller djuren går det bättre. Då måste jag göra det och helst fort. Det verkar som att hjärnan fokuserar på själva hjälpandet.

Lilleman ramlade som treåring på vår lilla grusväg och skar sönder hela näsan. All hud var borta och det forsade blod.

Underligt nog greps jag inte av panik och svimmade. Istället tröstade jag honom med glass och lyfte på skinnfliken för att klippa bort den. Efter omplåstring och många, många tårar mådde han bättre men har idag ett praktfullt ärr över hela näsan som blir blossande rött på vintern.

Sigmund Freud började med att analysera sig själv och fortsatte med att analysera sina vänner och andra.

Psykoanalysen är till för att visa varför människor beter sig på olika sätt. Det kan vara ganska bra att ha vetskap om varför man är höjdrädd, mörkrädd, rädd för spindlar eller ormar etc. 
Psykoanalysen handlar om medvetandet och människans själ, men framför allt kan det användas för att få reda på vad som ligger bakom kriminellas beteende.

Som du kanske kommer ihåg var jag väldigt höjdrädd för några år sedan. Att stiga upp på en stege och plocka äpplen eller måla huset innebar yrsel och illamående.

Nu har jag jobbat som plåtslagare några år och svingat mig i ställningar flera meter upp, gått på tak som varit både tre, tio och femton meter höga. Man kan få bort fobier. Idag är jag inte rädd för höjder, men har respekt för dem.

Jag har läst en vansinnigt intressant bok av Sven Å Christiansson som heter I huvudet på en seriemördare. 

Christiansson har intervjuat seriemördare och skrivit ned det han hört. Han är professor i psykologi och verksam som expert.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag förstår varför mördare gör det de gör efter att bara ha läst boken, men, nej det gör jag inte. Vissa saker berör mig djupt och jag sitter i några sekunder och tycker synd om dem, men i det stora hela är det sjuka människor.

Hittade en annan bok han skrivit som heter Traumatiska minnen där det är ungefär samma scenario. Den handlar mycket om barn som råkat illa ut som små och bär det med sig.

Böckerna är hur som helst extremt intressanta och har gett mig massor av stoff till min pågående bok och film Hat och en gnutta kärlek

Freud var läkare och neurotiska tillstånd var väldigt intressanta för honom. Psykoanalysen förklarar ångest och tvångstankar som chockupplevelser och liknande som fotspår från barndomen. Det vill säga, dåliga erfarenheter och händelser under barndomen kan leda till rädsla och oro hos en människa.

Vilket i sig är rätt naturligt hos både människa och djur. En häst som blir slagen som liten hatar den människan i all tid och evighet. Jag vet, för min häst hatade min farbror som slog henne med en kätting när hon var ett föl. Varje gång han passerade boxen lyfte hon hoven för att vara redo att kicka till honom.

Nu fortsätter vi med Freud.

Om ett barn blir slaget får det antingen uppfattningen att man får slå människor eller så blir det skyggt och rädd för människor. 
Under barndomen formas en människa och därför är uppväxten en viktig punkt i analysen.

Freud var en otroligt sensitiv människa och forskade hela tiden vidare om människans psyke. Han ville så gärna förstå varför.

Freud hade många olika teorier och en del anammades av andra läkare medan en del ratades och till och med motbevisades.

Han fortsatte kika in i hjärnan på folk via psykoanalys och skrev långa rader om det han upptäckte. Hade det varit idag hade han säkert bloggat eller skrivit på nätet på annat vis.

Hur som helst fortsatte han fundera och delade in människans psyke i tre olika delar:

Jaget, Detet och överjaget.

Detet är vår oorganiserade del som hela tiden vill bli tillfredsställd. Här finns våra drifter och begär, vilka skickas vidare till Jaget.

Jaget är den som styr över Detet och Överjaget. Jaget bombarderas hela tiden med krav från både Detet och Överjaget. Jagets uppgift är att kunna göra kompromisser mellan dem.

Överjaget är samvetet. Det säger hela tiden att det här är inte bra, och skickar även det sina åsikter till Jaget

CG Jung skrev en bok om Jaget och det omedvetna som heter just det. Texten är väldigt tätt skriven, men det går att läsa om man koncentrerar sig ordentligt.

Jung och Freud jobbade tillsammans ett tag och var två klart lysande stjärnor på psykoanalyshimlen. De kom osams efter några år och splittrades.

Svenska dagbladet gav ut en pocketbok från en artikelserie om Det medvetna som jag också rekommenderar att läsa.

Det absolut bästa sättet att skriva bäst är att ha gjort grundlig research och kanske till och med testat på det man skriver om.

Michelle Paver en författarina som jag beundrar har skrivit massor av böcker om att leva förr. Hon har levt med vargar, fångat säl med hjälp av nästan ingenting, bott i grottor, ätit rötter. Allt det har hon gjort bara för att känna in doften, smaken, känslan, ljuden.

När jag träffade henne på bokmässan för några år sedan berättade jag att jag tycker hon skriver fantastiskt.

Titta själv i någon av hennes böcker. Serien Vargbröder är världsberömd. Nu har hon påbörjat en ny serie som heter Bronsdolken.

Jag har alltid varit intresserad av psykologi och började läsa det igen när jag gick filmmanuskursen. Genom att lära mig mer om psyket växer mina karaktärer och kan göra fullt naturliga saker som för andra kan te sig helt tossigt.

Freud behandlade sina patienter med hjälp av kalla och varma bad, svaga elektriska strömmar och lite hypnos.

Hm… vad säger du om det? Skulle du vilja bli utsatt för något dylikt? Nåväl, han stoppades inte av någon och började utveckla omfattande psykologiska teorier och behandlingsmetoder.

Har du förresten sett filmen Livet från den ljusa sidan?

Jag pratade om den tidigare och kan inte låta bli att göra det igen. Jack Nicholson är så glasklart bra i sin karaktär Melvin.

Han lider av alla fobier du kan tänka dig. Melvin är tvångsmässig och har ett mycket stört beteende. Han är övernoga med sin hygien och måste göra saker på ett visst vis, annars måste han göra om proceduren igen tills det blir rätt. Karaktären lever ensam och det kan jag ju gott förstå när jag ser honom och hur han har det i sitt liv

Att göra saker på det han anser vara rätt sätt ger honom trygghet.

Hur går då en psykoanalys till?

Psykoanalytikern, som själv gått i analys träffar sin patient tre-fyra gånger i veckan i flera års tid. Patienten ska känna sig trygg och avslappnad om möjligt.

Han eller hon ligger i en soffa eller dylikt och berättar om de tankar och associationer som kommer till henne. Meningen är att hen skall känna sig så bekväm att hon inte censurerar det som kommer till henne, utan berättar allt.

DEL 18- Jämvikten

Nu har karaktären kommit upp i The Ordinary world och träffat den eller dem hon förut haft skärmytslingar med, men även de som varit hennes vänner innan hon försvann ned i Special world.

Det du som manusförfattare ska göra i det ögonblicket är att beskriva hur den krocken ser ut. Kan karaktären kliva in i skorna och leva livet som förr? Eller har något ändrats?

Ibland skrivs tragedier. Det vore väl bra tråkigt om alla filmer slutade lyckligt? 

Vad du än väljer att skriva måste det göras med stor känsla och exakthet. Varje liten detalj måste påverka de som läser eller ser på filmen/boken.

Vad gör karaktären då hen återvänder? 

Tar han/hon upp bråket igen? 

Ignorerar människorna som varit elaka förut? 

Förklarar sig? 

Flyttar från stället utan att se sig om? 

Börjar helt enkelt ett nytt liv?

Det är nu mentorns ord ska höras igen, antingen från hen själv eller också av någon annan. Det kan till och med komma från en tidning, radio, tv eller bok. Det viktiga är att orden är desamma.

Och NU äntligen inser karaktären vad mentorn menat. Han/hon förstår och anammar kanske rådet. Eller också är det försent. Men karaktären förstår varför han/hon varit med om händelsen/händelserna och får visshet.

Nu vill publiken/läsaren se vad karaktären tar sig till och det är din skyldighet att göra det tydligt.

Hur många gånger har du gått från en film eller läst slutet på en bok och glömt det nästa dag eller när du gått runt hörnet? Det är dåliga slut eller till och med dåliga filmer/böcker som orsakar det. Inget annat.

Titta på filmer, massor av filmer. Där kan du lära dig massor. Det är fritt fram att kopiera och blanda det andra gjort. Att hitta på något nytt attraherar de som gör film och du kan bli efterfrågad av den anledningen.

På nätet finns massor av superba tips som du kan skriva upp och kanske göra en egen bok av. Så gör jag och med tiden har boken blivit ordentligt tjock.

Via bloggen delar jag med mig av olika tips jag hittat och fått av andra.

Lycka till med författandet