30 juni 2013

En början-371

Jag var sövd men ändå inte.Minsta ljud i det sterila vita rummet ekade som en gigantisk gonggong i öronen och människorna såg ut som mörka skuggor. Det lilla jag såg vill säga. Liggande på en tunn metallbrits ser man inte så mycket.
"Mår du bra?" sa en vitklädd kvinna med munkavel, eller var det ett munskydd? Hur som helst såg hon snäll ut på ögonen. Jag öppnade munnen för att svara, men märkte att det inte gick. Läpparna tycktes vara förseglade med tejp eller något annat. När jag försökte nicka gick inte det heller. jag var fånge i min egen kropp utan att kunna göra mig hörd eller sedd.
Kvinnan försvann ur synfältet och gick fram till en vitklädd man klädd som henne, men med stora runda glasögon. De stod med huvudena tätt intill varandra en lång stund.
En annan kvinna lyfte upp min hand som föll ned på sängen när hon släppte den. Smärtan från smällen mot insidan av handleden strålade upp genom armen och in i hjärnan. 
"Patienten är klar för operation", sa kvinnan och vände sig mot de andra. "Hon är helt borta. Ska jag hämta skalpellerna? De är steriliserade och klara."

29 juni 2013

28 juni 2013

En början-369

"Den här mannen har dödats med en hammare. Närmare bestämt en sådan här", sa den vitklädde mannen och höll upp en silverfärgad sak med svart skaft. "Det är en vanlig sak i plåtslagarens utrustning. Hade Jan Karlsson någon sådan i sin ägo?"
Jag skakade på huvudet och grubblade intensivt, men mindes inte att jag sett en sådan i farbrors verkstad. Han var nej fel, hade varit en fantastisk allkonstnär, men...nej jag hade inte...
"Du vet att farbror hade fiender?" sa plötsligt Emma, min lillasyster. "Mäktiga sådana."

26 juni 2013

Vaken OCH ledig

Vaknar vid fyra av att Zenta gnäller. Jag drar täcket över huvudet i förhoppning att hon ska stilla sig, men icke...hon är gudars så söt men just då i detta ögonblick önskar jag henne dit pepparn växer...i några sekunder. Tills jag trätt på henne kopplet , öppnat dörren och stigit ut till ljumma vindar och lätt regn, fåglar som kvittrar och ett magiskt morgonljus. Idga blir det inget jobbande, tänker jag och ler nöjt. Jag behöver vila minst en dag. Det har varit tufft på sistone. Många kunder vill ha hjälp på direkten så ibland jobbar vi dubbla pass.
Ibland undrar jag varför man behöver sova. Alla tider på dygnet har sin tjusning. Tidig morgon med daggkåpor fyllda av morgondis. Sena nätter med skuggor som glider över ängarna och en tunn dimma som döljer betande älgar och rådjur, kanske en och annan grävling. Dag med full sol, blomdoft och gräs mellan tårna. Efter att jag betat av mitt jobb och mitt skrivande trillar jag in till en halvsovande Peter och  sitter uppe hela nätterna framför någon bra film. 

Efter att jag varit ut med Zenta lägger jag mig till ro bredvid en snarkande man och en sexåring som puffar och buffar på mig, söker sig in i min famn. Jag somnar, men vaknar strax och kan inte somna om. Istället tittar jag upp i taket där en spindel väver en lång tråd och har fångat en fluga i sitt nät. Lyssnar på de minas andhämtning och lägger handen över Hampuz bultande hjärta. Jag känner mig som alltid privilegierad att ha ett sådant fantastiskt liv och glider med blicken över sonens smutsiga kind som aldrig blev tvättad igår trots många påminnelser. Han vaknar vid min beröring och lägger handen på min kind med ett: "Jag älskar dig mamma."

Några timmar senare har jag och barn plus extrabarn tillbringat en dag med dammsugaren, dvd-filmen Avatar, filmen Meckarmicke och rensning av garderober till Estrids favör. Jag har tvättat kläder, surfat på datorn, skrivit en ny början och dammsugit golv med hjälp av Razmus.
Om en liten stund ska vi äta nachos, sedan ska jag fortsätta med ungarnas garderob igen. Min egen får vänta tills ikväll.

En början-368

"Varsågod", sa mamma och gav mig ett litet paket med blåa snören.
"Tack", sa jag och drog isär de två tamparna och råkade dra dem åt fel håll.
"Vänta så hämtar jag en sax", sa mamma skrattande och gick iväg. 
Jag hörde henne öppna översta kökslådan, dra runt med handen i den och klippa med saxen i luften.
"Här har du", sa hon och sträckte mig den med öglorna först. 
Tyst klippte jag av snöret och slängde det på golvet, nyfiken men samtidigt avvaktande. Skulle det vara en "snäll" present eller en av de vanliga? Orkade jag ens bry mig? Efter en snabb blick på henne vecklade jag upp det silvriga papperet och blottade en röd ask med svarta hjärtan på.

25 juni 2013

En början-367

"Glöm inte flytvästen!" skrek mamma och slängde ut den genom fönstret. "Faster Elly kommer säkert att dra med dig till ön."
Om jag ens haft en aning om vad som skulle hända hade jag stannat hemma, men eftersom Ödet aldrig ger ut informationsbrochyrer åkte jag till fasters gamla kåk ute i Åkersberga.

24 juni 2013

En början-366

Jag var kluven inför uppdraget. Det kunde väl omöjligen vara så enkelt som mannen i den gråa rocken sagt. Tre plus tre blir sex inget annat, tänkte jag och lade repet i bagageutrymmet på min lilla röda Citroen. Jag placerade vapnet jämte allt det andra och slängde en sista blick mot huset innan jag körde därifrån med släckta lyktor. Så fort jag passerat gränsen till området körde jag in till sidan och krängde av mig den svarta masken och kläderna.

Midsommar-jobb, jobb och åter jobb

Midsommaraftonen svepte snabbt förbi. Vi hade strålande väder hos svärföräldrarna i Norrtälje och när vi for hemåt Hälsingland fortsatte det att följa oss.
I Tönnebro mötte mamma och pappa oss för att lämna över Zabine. Åh vad jag har saknat den lilla. Kändes så skönt att hålla henne i famnen igen. Hon sprudlade av energi som vanligt och pratade i ett.
Hennes sånger ekade i bilen och övertrumfade de andra barnens evigt blippande surfplattor.

Igår åkte hon till sin bästis Estrid medan jag, Peter och grabbarna var på först ett jobb, sedan ett annat.
Vi körde trädgårdsavfall från renoveringen vi gjorde innan midsommar och fortsatte med ett brant tak som skulle få svart korrugerad plåt. Och ja, det är brant. Som tur är kan man klättra på stegar. Plåten i sig är tvärhal.
Kvällen tog snabbt vid och när den passerat sex åkte vi och hämtade Zabine, köpte glass och jordgubbar och åkte hem.
Men än var inte dagen slut. Åh nej. Jag hade massor av plantor att sätta ned i jorden. De mina kunder ratat och jag ville testa att ha kvar. Allt som allt planterade jag tio rosor, och mer finns det kvar. Några tomatplantor åkte ned i jorden och en klätterschersmin vi handlade innan midsommar.
Klockan var halv tolv då vi kom in. ha, ha...och ändå var jag inte trött.
Tittade på en urbra film och hitlertyskland tills tre på morgonen och såg att det fortfarande var ljust ute. Det är banne mig omöjligt att sova vid den här tiden på året. Kroppen kommer inte till ro. Någonsin. Gick ut med hundarna en sväng och kröp sedan till kojs. Motvilligt. Snurrade än hit, än dit och somnade efter några timmar.

Kontoret ser ut som Jerusalems förstörelse och alldeles strax ska jag pipa iväg och städa ett stort företag.

Ha en fantastisk dag

23 juni 2013

En början-365

Husvagnen gled in i parkeringsfickan och det hördes ett högt gnisslande när bilens förare drog i handbromsen. En dörr öppnades, en fot syntes och till slut hela människan. Han, för det var en man, öppnade bakdörren och slet ut ett bylte av svart och blått.

22 juni 2013

En början-364

"Jag gräver om du håller i ficklampan", viskade Teodora och sköt undan den frasande klänningen som nådde ned till hasorna.
"Kommer aldrig på fråga", fräste Bernard och slet till sig spaden hon tryckt ned på gravkanten.
"Glöm inte att det var min man", viskade Teodora och lade den smala handen över skaftet. "Och att det var jag som dödade honom."

21 juni 2013

Midsommar- en bra eller dålig tradition

Så var det dags igen. Barn som tysta betraktar den ena eller båda föräldrarna som häver i sig mer och mer sprit, blir askalas och otrevliga mot andra och varandra.
Midsommarstång med dans och jordgubbar med glass. Förväntningar, spänning och lekar.
I det vanliga huset tar föräldrarna en nubbe eller två, i de värsta slutar natten på sjukhus eller i graven. Barnen ringer förtvivlade till BRIS och polisen. Grannar tiger eller skriker högt på hjälp när de hör tunga dunsar och skrik genom väggarna. Kvinnor lider. barnen gömmer sig i garderoben och håller händerna över öronen medan de väntar på att ljudet ska tystna.

Under tiden jag betraktar människorna som hoppar runt en lövklädd totempåle som smyckats med blommor funderar jag på hur många av dem som har det bra. Egentligen. Eller ser jag bara krasst på människor och högtider? Om det är så vet jag inte varför. Min barndom var lycklig och min mamma älskade högtider medan jag tyckte att det var vilket som. "Det är ju bara en dag", säger jag till min väninna på telefon. "En dag med ett speciellt datum som får folk att bli mossiga."

Jag är inte med på några lekar. Jag föredrar att vara den som fotograferar. Peter och Razmus är med i leken. Ställer små vattenbyttor på huvudet och springer runt koner.

Några timmar senare sitter jag på bryggan och myser med ett flöte guppande på vattnet. Tankarna snurrar i skallen om allt och inget. Jag njuter av att bara vara. Lommen tjuter ute på vattnet och några änder plaskar förbi. Solen värmer inte alls och en råkall vind får mig att längta in.

Snart är det mat igen. Imorgon är det över och tidningarna översvämmade av nyheter om en av årets värsta dagar. Fylla, slagsmål, giftermål, släktträffar och en massa annat.
Imorgon åker vi hem. För att lägga korrigering på ett tak. Klippa vår gräsmatta och sitta på trappan med ett kallt glas vatten.
Hur var din midsommar?


En början-363

Midsommarstången reflekterades i vattenytan. Några guldfärgade ölburkar guppade i det blåsvarta vattnet och beblandade sig med näckrosorna. En Trollslända svävade strax över bryggan där en man låg och solade jämte en yngre kvinna. Celeste kände att det doftade från blommorna på stången som redan började luta sig åt ena hållet och såg att stranden började fyllas av människor.
"Gumman, där är du ju", ropade en kvinna som kom springande mot filten där Celeste låg. Vi saknade dig vid frukosten."
"Jag är inte hungrig."
"Du älskar jordgubbar lilla gumman. Det borde väl jag veta som är din mor."
"Mamma heter det. Inget annat. Försök inte försköna dig själv", fräste Celeste och lade sig ned på filten. "Förresten är jag inget barn längre som du kan mästra över."
"Men lilla gumman", sa kvinnan och satte sig bredvid.

20 juni 2013

En början-362

Mina ögon tårades av bensinstanken som cirkulerade inne på macken. Jag böjde mig över motorhuven och gjorde allt för att inte se alltför vilsen ut. Hur öppnade jag den? Fanns det någon hemlig knapp? En man harklade sig och ställde sig bakom mig. Jag böjde ned huvudet och låtsades som om jag inte hörde honom. Tog upp nycklarna ur fickan och drog ett långt streck över den kromade ytan. Ljudet gjorde ont i öronen och jag blundade.
"Kan jag hjälpa dig?" sa han och lade handen på min axel.
Jag skakade på huvudet.
"Du ser ut att behöva hjälp", fortsatte han och ställde sig närmare. "Varför?" sa han och pekade på repan.
"Därför",sa jag och funderade om igen på hur man öppnade motorhuven.

19 juni 2013

En början-361

"Om tre minuter ska jag få besked sa de. Vad gör jag om de har rätt?", snyftade jag och satte mig på en av de furufärgade stolarna i väntrummet. "Hur förklarar jag det för Rickard...och barnen?"

18 juni 2013

Städning-barn

Igår jobbade jag tio timmar. Jag städade först ett hus som hade mögel i kylskåpet och urskitig spis. Du vet sådär att man måste hälla på koncentrerad Yes och gnugga så svetten lackar. Flera gånger....
Kroppen värkte imorse och nu är vi klädda för att åka till nästa ställe. Idag ska jag rensa ogräs.

Solen står redan högt och fåglarna jagar varandra uppe i himlen. Några svanar flaxar förbi och räven smyger på råttor ute på den nyslagna ängen.
Peter har tagit hunden med sig eftersom tiken löper. Valpar vill jag absolut INTE ha. De är dessutom släkt. Zenta är Chiccos dotter.

Zabine ringde sent igår kväll och frågade snyftande varför inte vi ringt och önskat godnatt. Lilla, lilla hjärtat har det fantastiskt hos sin mormor. Är med djuren på gården och åker på djurpark. "Får jag stanna längre? Snälla?", säger hon när vi pratar.

Inatt skrev jag fakturor och surfade runt på nätet. Vi ska snart på Robbie Williams och tänkte åka till Götet en dag tidigare bara för att njuta lite av stan. På bokmässorna hinner jag aldrig gå runt i staden och nu tänkte vi göra det. Har ännu inte bestämt om jag ska åka till mässan. Får fundera några varv till. Mamma kommer och passar småttingarna.

Nä nu är klockan 7:12 och jag ska fara iväg med grabbarna till skolan. Ha en härlig dag.

En början-360

En skugga föll över henne, täckte det fräkniga skinnet som egentligen borde haft minst solskyddsfaktor trettio. Hon höll i bikikiöverdelen med ena armen och reste sig upp till halvsittande. "Du? Men var inte du bortrest?"

17 juni 2013

En början-359

"Nycklarna. Jag glömde nycklarna", sa Jessika och tänkte göra en u-sväng med bilen.
"Äh, låt det vara. Det är ingen som kommer hem till oss", sa Nicklas och tittade på klockan. "Jag har möte om en kvart och måste vara på plats då. Åk nu."
"Men, de sitter i dörren. Tänk om..."
"Åk, sa jag."
"Men, kan vi inte vända? Jag kan..."

16 juni 2013

Hälsingland-hälsingemål-hemlängtan

Jag har varit hemma igen. Inte hemma hos mig utan hemma, hemma där jag en gång växte upp under mammas skyddande vingar.
Mina föräldrar bor vid vattnet i en hälsingegård som är över fyrahundra år gammal. Det finns naturligtvis spöken där och hemliga gömslen med böcker som forna tiders drängar och pigor ögnade i på nätterna när husbondsfolket sov. 
Så här ser det ut:


Jag flyttade hit samma år som jag fyllde tretton. Farmor och farfar som bott här förut flyttade till vårt hus
 Utsikten är formidabel. Här nere på Löta går kossorna och betar med sina nyfödda kalvar
 Den här vägen ligger bredvid vårt hus. Om du följer den en bit bort hittar du en grusväg som leder till fler hus. Den så kallade byvägen. Borta på busshållsplatsen som du skymtar stod jag varje dag och väntade på bussen för att åka de tre kilometrarna till skolan för att gå årskurs 7, 8 och 9.
 Åker man åt andra hållet kommer man till en nedlagd fabrik: Marmaverken. Några bondgårdar till finns också där. Den här busshållplatsen stod jag på när jag gick i klass 1-6.
 Den här utsikten är det framför huset.
 Flyttar man kameran syns vår lilla sjö Vojjen som mynnar ut i sjön Marmen som både är stor och djup. I den här sjön har jag fiskat, badat och åkt skridskor vintertid. Här har jag hivat upp småfisk och grodor, och låg hela dagar med kikare och förstoringsglas för att dokumentera djurlivet, ja till och med insekter och maskar. Här rodde jag ofta ut för att bara sitta och guppa på vågorna. Här har jag tagit upp ryssjor med pappa och fått stora gäddor och braxar. Vid ån som leder till Vojjen stod jag och mina killkompisar hela dagarna och fiskade med tävlingsflöte och gjorde allt för att bräcka varandras rekord. Katterna hemma blev stinna av alla fiskar jag drog hem visslande och trallande. Jag älskar vatten och hälsingemål. De där speciella orden som jag aldrig glömt och använder trots att jag bor i Stockholm.
 Nere på Löta gick min älskade häst Lady som jag fick när jag var tretton år gammal. Idag är hon död. Likaså hennes dotter Bessie.
Dofterna som övermannar mig får mig nästan att gråta. Det kanske låter dumt, men de ljusaste minnena jag äger skapades här. Dofterna jag älskat kände jag första gången här. Nybakade bullar, ett par löständer i ett glas. Gifflar. En potta under sängen. Tvåldoft och ett leende var min vardag då min farmor bodde i huset. Pelargoner i fönstret. En mjölkkanna i silverfärg. Krumma fingrar som skapats av kalla dagar när hon mjölkade kor. Farfar med keps, lapp för ögat och pipa i mungipan. En vävstol som användes flitigt och en klocka som tickade så högt att det ekade i köket. Varje vrå äger skönhet. 

När jag åker härifrån lämnar jag en bit av mig själv kvar. Jag har inget val. Hade inget val. Då när jag som artonåring flyttade för att få ett jobb. Här finns inga. Har aldrig funnits.
Det är bittert. Men jag pusslar ihop alla känslor jag har och åker hem till mitt/vårt hus som ligger långt ut på landet. Till och med längre ut än mitt barndomshem.


Full fart framåt-research-gamla böcker

De senaste veckorna har jag jobbat både två och tredubbelt. Det är liksom min säsong nu.
Om jag inte rensar ogräs och klipper mattor står jag på tak och hjälper till som plåtslagarassistent. I annat fall städar jag företag eller hus.
Skrivandet faller tillbaka lite grand, tyvärr. Mina ögon trillar hop av sig själva vid kvällsmaten och jag trotsar känslan av trötthet några trimmar innan jag ramlar till kojs.
Jag har även träffat en gammal pojkvän, faktiskt den första i mitt liv. Gissa om det är spännande att höra vad han tyckte, tänkte och kände när vi träffades? Vi hade till och med en andra sväng när jag var lite äldre. Ändå blev det inte vi. Ödet ville annorlunda.
Att ses nu idag är jätteskoj och det känns som att läsa facit i smyg när man gick i skolan. Alla frågor man hade är plötsligt besvarade. Och på köpet har jag fått en nygammal vän som jag har vansinnigt kul med.
Denna veckan ska jag träffa mina skrivarvänner. Det ska bli skoj. Vi har alltid så trevligt när vi träffas och berättar om livet och våra skrivprojekt.
Imorgon ska jag jobba dubbelt igen. Ett hus ska städas och ett företag inte långt härifrån. Solen har lovat komma men jag lär inte träffa hen så mycket. Det är faktiskt jobbigt att städa. Ryggen och axlarna tar stryk. Jag uppskattar städerskor mer sedan jag själv gav mig in i branschen. Idag träffade jag en kvinna som sa att hon aldrig i livet skulle städa någon annans ställe.

Men, men snart blir det andra bullar. Jag tänker inte ta på mig mer jobb i sommar. Det är inte meningen jag ska vara en ständigt frånvarande förälder. Barnen har sommarlov, men ska gå rätt mycket på dagis och fritids. Just nu är Zabine hos mina föräldrar minst en vecka. Vi får se hur länge lilltrulsan står ut.
"Jag längtar bara lite efter er", sa hon idag när mamma ringde mig för att hon skulle få säga godnatt. De hade varit på Järvsözoo och tittat på en massa djur. Hade sett allt utom räven. Så blir det bara när det är mulet ute. Djuren skyr solen och gömmer sig då det är fint väder. Och ja, jag saknar henne. Mycket. Jag är så van att ha henne ständigt trallandes, hoppandes i huset. Zabine går aldrig. Hon studsar fram i livet precis som...mig. Ha, ha...vi är nog rätt lika på många sätt. Humöret till exempel, och envisheten. Förhoppningsvis kreativiteten. har tittat på teckningar hon tog med hem från skolan och både oat och aat över hennes fantasi.

Idag har jag varit ledig från jobb, men istället agerat taxi till Lilleman som varit på födelsedagskalas. Efteråt åkte vi till Ica Maxi för att inhandla hårspray och flyttkartonger. Men det vet väl alla att det inte går att passera genom en sådan butik utan att få med sig lite andra saker. I mitt fall blev det kattmat, en ny sorts påsförslutare, glass till lillvännen och några blommor.
Regnet passerade över oss och lämnade plats för solen i Tumba, men slängdes snabbt ut för att tas över av regn igen.

Väl hemma packade jag upp några postpaket jag hämtat.
Detta var vad som blottades:



Superba böcker inför mitt skrivande av barnbok och andra böcker med förresten. Den översta boken är från 1894. Jodå, du läste rätt. 
Selma Lagerlöfböckerna är från 1949 och har mjuk läderpärm med sidor med guldkant. Tänkte läsa dem i researchsyfte. Och av nyfikenhet förstås. 

Lyssna bara på den här början av en berättelse som heter BLÅSVÄDRET:
Annandag jul år 1800 blåste det en storm över Lövsjö härad i Värmland så att Gud sig förbarma. Man kunde inte tro annat, än att meningen var att rycka bort allt, som fanns på jorden, och göra rent hus här.

Alice Lyttkens böcker handlar om kvinnor från 1700-talet och framåt. Intressant. Mycket, mycket intressant. Nu önskar jag bara att dygnet hade fyrtioåtta timmar istället för futtiga tjugofyra. Hur ska jag annars hinna läsa alla intressanta saker jag hittar?

Hittade en bok som heter Barn i stan och handlar om barn i stan från sekelskifte till sjuttiotal.
Det är som om böckerna pockar på att bli lästa av mig när jag ser dem på Tradera och Bokbörsen. Mitt bibliotek är fyllt av faktaböcker om i princip allt. Jag vill så gärna lära mig mer.

Nä nu ska jag försöka bringa lite reda på skrivbordet och skriva en massa fakturor, och sova förstås.

Ha det gott


En början-358

"Älska mig våldsamt", sa kvinnan på bioskärmen och lade sig på knä på golvet med huvudet nedböjt mot golvet. "Älska mig som om det var sista gången vi sågs."
Jag sneglade mot Janne som höll krampaktigt i min hand. Hans läppar var hårt sammanpressade och jag såg en tår rinna ned över kinden. En låg snyftning hördes.
"Glöm mig aldrig", sa mannen på skärmen. "Jag kommer aldrig att glömma din doft, dina brösts rundning och ögonen som lyser likt kristaller."
Jag suckade. Det här var precis vad jag förväntat mig. Sliskigt, smörigt på gränsen till vad jag kunde tåla. Kärlek var aldrig på det här viset. Det var en förvrängd drömbild av kvinnors längtan. Och mäns tydligen, tänkte jag och såg att Janne snöt sig.

15 juni 2013

En början-357

En ny morgon, början till en ny dag fylld av lycka. Anna gäspade och såg på Bosse i sängen bredvid. Så söt han var när han sov. Som en stor liten pojke. Ansiktet var avslappnat, allt det vardagsenergiska borta. Kvar fanns bara mjukheten. En mjukhet han aldrig visade för omvärlden och som bara hon kände till.

14 juni 2013

En början-356

Gula hus på rad. En grävling som snabbt kilade över den hårt trafikerade motorvägen. Två vita hästar i en stor hage med vita stängsel. Tre ungdomar på varsin moped. Ett megastort flygplan högt uppe i skyn. Det var vad jag såg när du tilltalade mig.
"Jag vill skiljas. Jag älskar inte dig", skrek du medan Elvis Presley sjöng på radion och barnen spelade på sina surfplattor i baksätet.

13 juni 2013

En början-355

Lovisa sköt undan det mörka, lockiga håret och spände ögonen i Ville. Mellan ögonen syntes en djup rynka och den vita mjölkaktiga smeten rann över håret och axlarna.

12 juni 2013

En början-354

Jag såg hur människorna stod med huvudet uppåtböjd mot himlen med en sotad glasskiva i handen, allvarliga och fundersamma över fenomenet. Det kändes obehagligt när skuggorna vandrade över marken och mörkret omslöt vår värld.

11 juni 2013

En början-353

"Bara en sak till", sa kvinnan och fipplade med kjolkanten. "Akta er för Rocko."
Merja och jag tittade på varandra. 
"Han ser vänlig ut men är livsfarlig", fortsatte hon och släppte kjolen för att ta tag i handtaget på dörren. "Nä, nu får ni gå. Jag har inte tid att stå här och roa er."
Merja tog ett steg upp på stentrappan för att ta tag i dörren. 
Jag skakade på huvudet och grimaserade ett nej mot henne. Vi hade inte tillåtelse att skrämma gamla tanter. Om kvinnan blev rädd skulle vi aldrig få svar på våra frågor.
"Nu får ni gå som sagt var", muttrade hon och satte en hand i Merjas bröst. "Adjö, adjö."
Jag såg hur kraften i den smala, bleka handen skjutsade iväg min väninna så att hon föll på den stenlagda gången. 

10 juni 2013

En början-352

55 centimeter lång, 3,5 kg tung. Ett resultat av vår omöjliga kärlek. Nu gällde det bara att övertyga min man att hon var hans.

8 juni 2013

En början-351

Göran öppnade skåpet med nycklarna han hittat i pappas låda, lyfte ut den blanksvarta pistolen och gömde den i fickan på rocken. Pappa hade alltid minst ett vapen laddat. Göran skrattade när han mindes hur paffa de unga inbrottstjuvarna blivit då pappa siktat på dem med farfars gamla gevär, och mammas tårar när han och pappa begravde dem i källaren. Hjärtat slog några extraslag vid tanken på det som hänt och han smekte pistolen med handen. En enda gång ville han känna hur det kändes att göra det. Se hur kulan mötte den sköra huden och gå igenom kroppen för att lämna ett stort blodslukande hål. Efter det skulle han aldrig mer röra vid vapen.

7 juni 2013

En början-350

Fladdrande vita lappar föll ned mot innergården där jag kom gående. Inte kunde det väl vara...tänkte jag och sprang upp till lägenheten så fort jag kunde. Synen som mötte mig exploderade i skallen. Vad skulle grannarna säga? Jag lyfte ned Lilleman från köksbordet, stängde fönstret med en smäll och sprang nedför trapporna med honom i famnen. Måtte jag hinna, tänkte jag.

6 juni 2013

En början-349

Långt, långt där nere såg jag en röd prick. Jag svor lågt över min dumhet. Toppluvan lyste lång väg och skulle säkert leda polisen på rätt spår innan jag hunnit säga fri. Hans skulle aldrig mer lyfta sin hand mot mig eller sparka sönder mina revben. Frågan var om det var värt priset?

5 juni 2013

En dag som alla andra. Inte.

Imorse hade vi sovmorgon. Det var så skönt att dra täcket över huvudet och ligga kvar en halvtimme till medan Peter for iväg. Ungefär som när jag var mammaledig och njöt av långa sovmornar med sängen full av barn, hundar och katt. Jodå, jag vet att det finns fästningar, men det är himla mysigt att få all den kärlek som ryms.

Efter många om och men gick barnen upp för att äta frukost. Razmus och Hampuz skulle följa med till min nya kund, och Zabine skulle vara hos sin bästis Estrid.
Min GPS visade mig snällt vägen och vi kom dit en halvtimme för tidigt. Istället för att ringa på dörren åkte vi vidare och stannade några meter längre bort. Barnen spelade på surfplatta och jag läste Mac World.
En halvtimme går fort. Det blev jag varse när alarmet ljöd i bilen.
Vi åkte fram till nummer trettiotre och jag förmanande smågnuttarna innan jag klev ur och ringde på.
Ut kom en gammal man som knappt hörde något. Han sa "va" hela tiden och upprepade frågan: "Vem är ni?"
Ha, ha...du anar vad som hände va? He,he...det var fel hus. Men innan jag fattat det berättade han att han var NITTIOSEX år och minsann skötte sin trädgård själv. Suckande frågade jag efter hans fru, och ut kom en nästan lika gammal tant som inte heller fattade någonting. Gud ske lov hörde hon bättre, men inte bra.
"Är det här trettiotrean?" sa jag flera gånger.
"Nä, nä. Det är grannen", sa hon och pekade mot en hög spireahäck.
Skrattande tråcklade jag mig in till grannhuset och såg direkt att jag hamnat rätt. Det var mer än övervunnet. Träden var hööööga och gräset långt över vaderna. Ändå var det charmigt. Jättefint helt enkelt och det kliade i fingrarna att fixa till den.
Jag plingade på och mötte en jämlike. Vi hade mycket gemensamt. Hon skriver sagor och har gjort det i många år som avkoppling. Hon har blogg och älskar blommor och bladet. Det visade sig att hon var som mig på många sätt. Hon brukade till exempel hämta skott ute i naturen.
Vi gick igenom trädgården och pratade om vad som ska åtgärdas i första hand. Hon visade mig till den övre trädgården som visade sig vara hur charmig som helst. Jag har ett fantastiskt jobb. Tänk att få göra det man älskar mest och få betalt. Ett enormt bigarråträd stod där uppe och massor av rosa Rhododendron. Det var nästan sagolikt. Trädet var som ett tak över den lilla gräsmattan som även den var för lång och i behov av kärleksfull omvårdnad. 
"Men, hur får du ned plommonen från trädgården där nere", sa jag och pekade mot den första trädgården.
"Kom ska du få se", sa kvinnan pillemariskt och drog med mig in i huset och ut på en stor balkong. "Jag plockar dem så här". fortsatte hon och tog upp en pinne som det satt en urholkad petflaska på.

När jag åkte därifrån sjöng jag högt. Det är något speciellt med sådana där trädgårdar. Hon hade både blåbär, krusbär som mixats med svartvinbär(samma sort som jag köpte förra veckan), plommon av alla de sorter, päron, äpplen, kaprifol, och mycket mycket mer. En typisk sjuttiotalsträdgård med inslag av vilda växter.

Vi åkte till Ica maxi för att handla mat och annat. Vi blev där en bra stund. Razzel köpte leksaker för sina pengar och jag hittade bra att ha saker till min trädgård. Bland annat en ny sorts sekatör.
Efter att ha ätit på MacDonalds for vi för att hämta Zabine och åkte hem med ett extrabarn.

Ikväll har barnen studsat på mattan, spelat, lekt med dockor och lego. Efter maten fick de chokladpudding och somnade till en cd-saga.

Peter har packat sin bil och jag min. I morgon ska jag till en ny trädgård i Huddinge med Hampuz i släptåg och Peter ska till ett hus för att lägga plåt med Razmus i släptåg. Zabine och Estrid droppar jag av hos Estrids föräldrar. Vilket pusslande det blir. Och det är bara början på sommaren. Puh.

Nu ska jag skriva. Ha en god kväll vännen

En början-348

Högst uppe på kanten av muren såg jag den - kattungen som skulle bli min present till Petra. Hon visste inte om det än, men min önskan och tanke var att vi skulle uppfostra den tillsammans. Det sades ju att man kunde ragga med hjälp av hundar. Varför inte försöka med katter?

4 juni 2013

En början-347

"De där skorna vill jag ha. Inga andra", sa Teo och pekade på ett par rosa fotbollsskor i skyltfönstret.
"De är för tjejer", sa Pontus och skrattade. "Du kan väl inte spring omkring i ett par tjejskor?"
"Varför ska bara tjejer få ha fina färger? Jag tänker be mamma köpa dem. Så det så."
"Det gör hon aldrig", sa Pontus och skakade på huvudet.

3 juni 2013

Städning-pedanteri-smuts

Tillhör du de pedanta? De där som inte står ut med att en stol står snett eller att bordet är fullt av tidningar? Det gör jag. I början av mitt och Peters förhållande. Innan barnen och allt annat. Då var jag superpedant, men vartefter barnen kommit till oss har jag släppt lite på pedanteriet och kan stå ut med tidningar på bordet. Gränsen går vid kläder på golvet. Tyvärr verkar dottern tycka att det är okej. Jag tjatar på lilla modedockan att smutsiga kläder ska till tvättkorgen, men det verkar som om hon tappar hörseln tidvis, för de där kläderna hamnar på bordet i vardagsrummet och en massa konstiga ställen. Det är som om de undviker att komma dit de ska. Med flit.
Idag har jag städat en stor fabriksliknande byggnad. Det är slitet men går någotsånär att göra rent. Rengöringsmedlen är biologiska och luktar inte gott. Stället ligger dryga kilometern härifrån och jag har ska städa där varje måndag ett år framåt. Det känns rätt skönt att göra något annat ibland. Trädgård är väldigt skoj, men...det ligger för mig att städa. Jag gillar ordning och reda.

Jag kom inte hem förrän sent i eftermiddag. Det var bara att köra igång matlagningen och utfodra Peter och ungarna. 
Nu sover de yngsta medan Peter pluggar med Razzel som faktiskt för en gång skull inte bråkar om det.
Alldeles strax ska jag förpassa mig till min recliner och fortsätta redigeringen jag påbörjade imorse.

Ha en fantastisk kväll.


En början-346

Madame Flaundry tittade ut över sina anställda. Det var extremt viktigt att kläderna satt som de skulle idag. Prinsen skulle komma och det gällde att han gillade det han såg. Tänk om jag blir kunglig hovleverantör? tänkte hon och såg att den lilla rödhåriga nippertippan inte kommit ännu. De andra flickorna stod med rak rygg och tittade uppåt mot den lilla avsatsen där madame stod. Deras långa kjolar var sedesamt nedfällda i väntan på showen där allt skulle falla av. Det enda som fick kvarbli var skorna. Höga, svarta blankputsade intill fulländning.

Att gå kurs berikar mig

Det är många som frågar mig var jag hittar alla roliga kurser. 
Svaret är att jag hittar dem på facebook, skrivasidor, vänners bloggar, får tips OCH är med i Kulturkraft. En organisation som får pengar från EU för att göra så att vi som håller på inom kultur blir bättre på det vi gör. En fantastisk möjlighet att få gratis utbildning. Ja du läste rätt, kurserna är gratis.
Det kan tyckas att jag är på många olika sorters kurser, men alla har ett syfte – att bredda mig som författare. Jag har nu lärt mig att skriva romance, för barn och noveller, och börjat titta på anteckningarna från helgens romancekurs med Simona Arnstedt.

Jag vaknade klockan fem i morse och kunde inte somna om, trots att jag var jättetrött. Fåglarna kvittrade utanför och katten krafsade på dörren och ville ut.

Efter att desperat ha letat nyckeln till huset i en timme, hittade jag den i min väska. Hm, borde kanske tittat där först. Jag försökte minnas vilka kläder jag haft och slet banne mig ut alla kläder jag använt sista veckan på golvet. Du vet, jackor och jeans, shorts och fleecetröjor. Barnen tröttnade och satte sig i bilen.
Nu är de på skolan och jag hemma igen.

Klockan tolv ska jag jobba, så nu ska jag skriva/redigera manuset. Jag har blivit så peppar efter att ha pratat med alla författare på kursen.

Have a nice day

2 juni 2013

Hur skriver du romance? Sex och erotik?

Sticker iväg tidigt på morgonen. Lämnar bilen i Tumba och tar pendeln mot Stockholm. Jag fortsätter att läsa boken SYNDA av Sylvia Day men fastnar inte trots vågade sexscener. Jag vänder bort texten från mannen som sitter bredvid mig. Lite skämsigt är det att läsa texten i boken. Hon använder orden kuk och fitta, vilket jag tycker är lite FÖR hårt språk. Det tilltalar mig inte alls egentligen. Inte så att jag är pryd, men själva orden känns för porriga.
När jag var ung hade jag en kompis som jävlades med mig genom att vara rå i käften. Han hade jättekul åt min reaktion. Som du förstår blir det inget sådant i min bok. Där kallar jag mannens organ för lem.

Jag gick till tunnelbanan och tog den till Odenplan. Min stukade fot surade ordentligt igår när jag promenerade från Hagagatan vid Odenplan till Centralen. På kvällen såg den ut som en fotboll och värkte infernaliskt.

Jag var först till kursen , sedan droppade resten in.
Simona hade en tung kasse med böcker med sig när hon kom. Det var böcker som hon själv läst och använt i sitt skrivande. En av dem heter On writing romance
Den är tillfälligt slut just nu i nätbokhandeln, men om du inte kan vänta finns den på Amazon.

När jag kikar på den hittar jag ännu fler. Det är lite lustigt att det bara finns utländska böcker om det här och att det faktiskt produceras mängder av bra skrivböcker där borta. Det börjar bli bättre här i Sverige, men vi har långt kvar för att matcha de andra.
Vad lärde ni er mer? Snälla, berätta? säger en av mina vänner. Och ja, vad svarar jag på det. Gå kursen, för Simona sa att det skulle bli fler tillfällen. Under tiden renskriver jag mina anteckningar och letar upp ännu fler bra att ha böcker.

En bra sak som Simona sa var att man inte skulle vara rädd att ringa folk när man researchade och det kan  innebära att man träffar folk som ger en massor av detaljer som man sedan kan använda i sitt skrivande. Ibland kan man hitta saker som man kan använda i nästa bok om det inte får plats i den första. Det finns människor som älskar att lära dig nytt. Som är pålästa om sitt ämne och passionerat förälskad i det de gör. Bokför all research noga. Förlaget kan nämligen ifrågasätta det du skrivit. Då är det bra att visa var du hittat det och hur du tänkt.
Se också till att vara trovärdig. Kolla upp detaljer. Även om du skriver fantasy. Viktigt, viktigt.

Nåväl, efter en dags intensivt pratande om sex och annat for vi hemåt efter att ha bytt visitkort och kramats. Jag kände att foten svullnat ännu mer eftersom jag inte hållit den högt. Åh vad jag hatar när något sådant här händer. När jag blir stoppad av smärta. Grrr...

När jag kom hem hade Peter dukat med mat och for iväg med en kompis. Jag åt glupskt och letade sedan efter böckerna Simone pratat om och rekommenderat. På Tradera hittade jag en bok från 1800-talet om klädedräkter från då. Fantastiskt tycker jag. Tänk att få bläddrar i en sådan gammal bok.
Jag köpte även två böcker vi pratat om på lektionerna. Dels boken Alltid Amber av Kathleen Windsor och boken Oskyldigt av författaren Judith Mc Naugh. Nu var det inte just den boken Simona pratade om, men jag hoppas den här är bra också. Jättespännande.

Peter kom hem igen och jag såg att hans rygg var rödsvedd efter dagens kontakt med solen. Sol är skönt, men det kan bli för mycket av det goda. Jag föredrar molnigt väder när jag jobbar i trädgårdar eller på tak. Fötterna blir kokheta när jag står på taken. Inte skönt alls. Det gäller att dricka, dricka och dricka. Det går litervis med vatten.

Eftersom det är ny månad måste jag nu sammanställa månadens fakturor och skicka dem till min bokföringstant. Tråkigt, men ett måste. Så nu min vän lämnar jag dig.

Sov gott



En början-345

"Fyra. Vi har hållit ihop i fyra år nu", sa Malin och himlade med ögonen. "Fattar du? Fyra jävla år har det gått. Du fattar varför jag är less va?"
Sabine studerade den svarta asfalten under fötterna, bet ihop och ryckte på axlarna. "Fyra år är ingenting. Mina föräldrar har stått ut med varandra i fyrtio år. De har separata sovrum."
"Är de lyckliga? Har du frågat dem det? Älskar de varandra?"



1 juni 2013

Så skriver man romance

Idag har jag tillbringat dagen med att insupa atmosfären i en skolsal. Nja, inte bara jag var där. Flera andra satt i bänkarna. Och framför oss stod Simone Arnstedt, romancedrottningen i Sverige.
Hon hade lovat att lära oss allt hon kan om att skriva i den genren.
Det var med stor förväntan jag gick dit. Det är lite så att alla kurser jag går på ger mig hjälp på min skrivväg. Samma sak är det med alla bloggar om skrivande som jag följer. Det dräller av kompetenta människor ute i cyberrymden, och det är gratis att läsa.

Efter en presentation av allihop startade kursen.

"Så vad är det som karaktäriserar ett romanceprojekt?", sa Simona. "Vad tror ni?"

Jag sitter tyst och tänker på Harleqinpocketarna jag läste när jag var ung. Minns att jag älskade dem och till och med var med i en klubb som sålde serien Cameliadamen. Jag slukade allt jag hittade och ofta, ofta handlade det om kärlek. Kunde det vara romance?
Jag väntade stoiskt på att någon annan skulle svara.
"Romance är kärlek", sa någon.
"Men var ligger fokus?", sa Simona.
"Kärleksrelationen man – kvinna", svarade någon.
"Mera specifikt?"sa Simona och log innan hon svarade sig själv: "Det är en kärleksrelation med ett hinder och ett lyckligt slut."

Vi fick stränga restriktioner om att inte berätta för mycket på våra bloggar och därför kan jag inte berätta alla hemligheter vi lärt oss idag.
Om du har minsta tanke på att skriva om kärlek tycker jag att du ska anmäla dig till en kurs med Simone. Imorgon ska vi prata om erotik och sex. Naturligtvis pratade vi om Femtio nyanser

Jag kan berätta att det inom romance även finns gayromance, lesbisk romance. Något man inte tänker på. I alla fall jag. Det finns även kysk romance (Jane Austen)

Varannan såld bok i USA är en romance. Du fattar skillnaden va? Varannan bok...
Tio procent av dem är män. Min karl skulle säkert läsa om han hann.

Så hur gör man? Frågar du säkert. Hur beter man sig för att skriva romance?
Åk till en enslig stuga vid havet utan el och telefon. SKRIV allt som dimper ned i hjärnan. Sålla får du göra sedan.

Simona ger massor av tips på bra att ha böcker om romanceskrivande.

Imorgon fortsätter vi.

Ha det gott






En början-344

"Ta med dig sandalerna är du snäll", sa Jesper och drog i bromsen på rullstolen innan den rullat ut genom grinden. Mona hade stöttat honom genom helvetet, kramat honom när det saknades ord, inte trängt sig på. Stängt dörren till sovrummet utan att fråga något.

Hjärntrött

Nä, det är inte mig rubriken syftar på. Det är min älskade unge, vår dotter som nått upp till femton vårar och borde vara ute och drälla nät...