En början-956

"Krossad is?"

"Nej, tack, det räcker så här", svarade jag och drog till mig glaset med juice.

"Något annat?"

"Nej, tack", fortsatte jag och ville att han skulle gå.

"Vi har ett erbjudande idag", började han och lutade sig över mig.

Jag drog ihop min kofta och funderade några sekunder på om jag skulle resa mig och gå, men , nej, det var inte artigt att göra på det sättet. Istället vände jag mig mot honom igen och satte upp handen mot hans hand.

"Det är bra", sa jag med betoning på bra. "Jag vill inget ha."

Den sista juicen försvann ner i min strupe och jag tittade på människorna som for runt på dansgolvet. Det vore förmätet av mig att kalla det dans, mer brottning skulle jag kalla det. Fulla män som gjorde sitt bästa för att snärja kvinnor med tätatät och förstulna kyssar på kind.

Kyparen stor fortfarande kvar. 

Just ja, han vill säkert ha dricks, tänkte jag och grävde i jackfickan efter plånboken. Tomt. Nästa ficka. Tomt där med.

Han harklade sig och såg irriterad ut.

"Jag har visst tappat plånboken", mumlade jag och tryckte ner handen i den trånga byxfickan. Tanken, jag är rånad, for genom huvudet och jag skakade på det som för att rensa hjärnan. Var hade jag använt plånboken sist? Jovisstja, på bokaffären intill.

Kyparen vinkade till sig en annan kypare och de pratade sinsemellan.

Jag kollade igenom jackan igen, lade nycklarna, en bok om astronomi, en vinröd sjal, ett lypsyl och min anteckningsbok på bordet. Tomt. Jisus, jag hade busskortet i plånboken och en massa andra kontokort, och fotografiet på Maja, och ...

Kyparen böjde sig mot mig och viskade i mitt öra:

"Du kan betala in natura."

En början-955

Jag stoppade i tvätten och lade i en femkrona. Någon hade lämnat en bok på bordet och ett par slitna tofflor stod tätt intill varandra under bordet. 

Jag satte mig så bekvämt jag kunde och stoppade in fötterna i tofflorna. Filten jag skulle tvätta i nästa maskin lade jag över axlarna. Stolen var obekväm, men alternativet att gå upp i lägenheten lockade inte. Efter att ha läst några sidor somnade jag.

"De där är min pojkväns", sa plötsligt en röst tätt intill mitt öra.

Boken som låg över mitt ansikte föll ner på golvet när jag vaknade. Glasögonen hängde på trekvart och morgonrocken glipade alldeles för mycket. 

"Åh, ursäkta. De. Stod. Här. Och ...", stammade jag fram och drog åt skärpet på morgonrocken.

Kvinnan som pratat ställde sig bredvid tvättmaskinen som stannat och pekade på timern. 

"Du är sen. Din tid gick ut för tjugo minuter sedan. Jag har bokat tiden efter dig."

"Oj, sorry, men jag..."

"Det är lugnt. Kenny lär inte använda de där mer." Hon pekade på tofflorna, sedan på boken. "Är den bra?"

Jag tog upp den från golvet och bläddrade i den. "Nja, ärligt talat hann jag inte speciellt långt."

"Det är jag som skrivit den", sa kvinnan och .....

Ja, vad gjorde kvinnan? Satte hon sig i den andra stolen? Tog hon boken ur min hand och frågade om jag ville ha en autograf? Och varför vill inte jag gå upp i lägenheten utan hellre sitter på en hård stol och väntar? Varför står hennes pojkväns tofflor i tvättstugan, och varför lär han aldrig använda dem mer? Har hon mördat honom? Eller kanske bara gjort slut?

Dags att gnugga geniknölarna och göra en fortsättning. 

Lycka till

En början-954

Stefan bromsade in bilen på en ödslig väg högt uppe bland bergen. Klockan var ett på natten.

"Varför stannar du", frågade Lotta och tog av sig bilbältet.

"Jag ville bara titta på dig igen", sa han och lade handflatan mot hennes kind. "Det var så länge sedan sist. Hela tjugo minuter."

"Du är galen", skrattade hon och bet sig i underläppen, förtjust över komplimangen, i synnerhet som den kom från honom. Det hände inte alltför ofta och hon hade grubblat över om det var någon ide´att fortsätta relationen. Tills nu.

Stefan tände innerbelysningen och tittade ut över skogen. Platsen var idealisk. I dagsljus skulle ingen kunna se mer än max en meter in i skogen. Granarna stod tätt intill varandra och höga stenar stod här och där. Han såg på hennes ansikte. Ingen skulle få ha henne om inte han kunde det. Ingen. Det urrivna bladet från dagboken prasslade i fickan. Hon hade skrivit att han var okapabel att älska. Hur kunde hon veta något om det den otacksamma häxan. 

"Tack för att du tog med mig hit", viskade Lotta och lutade sig mot hans axel. "Betyder den här platsen något särskilt för dig?"

En snabb flasch for förbi i hans hjärna. Minnet av det gnisslande ljudet kunde göra honom galen ibland. Synen av mammans panikslagna ansikte som syntes i fönstret. Sedan blodet. Överallt. Och smärtan.

"Nej", sa han med hård röst.

Lotta skyggade. Vad hände. Varför ändrade han attityd sådär? Hon tittade ut och såg havet långt borta som var fyllt av vita gäss. Stormen var ersatt av en ljum vind och hon skulle säkert få plocka upp solstolar ur havet imorgon. Hoppas bara att restaurangen inte fått för stora skador, tänkte hon och kände ett stick i sidan.

Stefan drog ur kniven och stack in den igen, men längre upp den här gången. Dumma gås, tänkte han. Dumma, dumma gås. Du såg inte att jag älskade dig. Att jag dyrkade varenda millimeter av din vackra kropp. 

En början-953

Natt. Jag älskade nätterna i det här landet. Kunde ligga i timmar och stirra rätt upp i himlen - se stjärnorna glimma. För det var just det de gjorde i det här landet. En hund kom gående och lade sig bredvid min solstol. Den var säkert full av loppor och annat skrymt, men idag struntade jag i det. "Är du hungrig", viskade jag och tog upp min smörgås. 

Hunden satte sig upp och tungan hängde ut. Dreglet rann ner i den vita sanden. En krabba kom gående och stannade farligt nära hundens svans och jag funderade på hur jag skulle agera. Fanns det rabies i Mexico? Skulle hon eller han hugga mig om jag tog tag i nackskinnet och flyttade den. Jag hann inte fundera speciellt länge. Det gällde att handla. Nu.

Naturligtvis högg krabban i svansen samtidigt som jag tog tag i nackskinnet. Bettet i min hand var hårt och blodet rann.

En kille kom springande över sanden. Han viftade med händerna och skrek "Mateo", med jämna mellanrum. Flämtande stod han dubbelvikt och hämtade andan medan hunden slickade min hand som om den bad om förlåtelse. 

"Mateo", röt killen och slog bort hundens mun från mig. En lång harang av ord spottades ut och jag glömde bort smärtan i handen.

De mörka ögonen riktades mot mig och hans leende bestod av ett pärlband med vita tänder. "Sorry. My dog. He is ...."

Jag formligen smälte. Hjärtat verkade slå alldeles för fort och mina fötter lämnade marken. Ljuden runt mig var höga och gnisslandet från en passerande bil stack i mina öron som knivar. En fågelsflaxande ekade i mitt sinne och doften från killens parfym fullkomligt golvade mig. Allt svartnade.

En början-952

Lampan släcktes gång på gång. Ett lågt klickande hördes från strömbrytaren. Mona och jag satt tysta och tittade på det som skedde. Vi stirrade på strömbrytaren, men såg ingen hand röra den. Vad var det som hände? Ljuset tändes igen och jag släckte det. "Klick", lät det, och ljuset strömmade över våra bleka ansikten. Gardinerna vi dragit för det stängda fönstret rörde sig sakta och en kyla jag aldrig förut mött svepte in oss. Huttrande försökte jag prata men stoppades av en osynlig bindel över munnen. Stönandet från Mona ekade i rummet och jag vände mig än hit, än dit för att försöka få fatt vad det nu än var som retades med oss. Mina fingrar mötte tyget från Monas kläder och hennes händer grep tag i mina, vägrade släppa dem. Jag famlade över hennes kropp och märkte att en vägg av illaluktande mossa hängde över henne.

Jag fick äntligen av mig munkavlen och försökte se i mörkret. Stora skuggor uppenbarade sig ovanför mig och var på väg att landa på mig när ....

"Kerstin, du måste vakna. Pappa är superarg."

Jag låg intvinnad i täcket och hade sladden till hörlurarna ett varv runt halsen.

"Kerstin", fortsatte min lillasyster enträget. "Kom."

Hon sprang ut från rummet och av dunket att döma rusade hon vidare nerför trappan till köket i andra ändan av huset. 

Jag tittade på Mona som låg med huvudet på kudden och sov. Täcket låg helt stilla. Borde jag inte se henne andas, grubblade jag och rullade upp mitt täcke. Det luktade gammal svett och nikotin. 

"Mona", viskade jag och drog i henne täcke. "Dags att vakna."

En början-951

Först tänkte vi inte på att det kom en stor lastbil och ställde sig utanför grannens hus, mer funderade över om de äntligen skulle flytta. Bråken hade hörts över hela vårt område och vi kvinnor vågade knappt möta Mats Nilssons blick längre. Vem visste vad han var kapabel till. Vi letade blåtiror på Lena Nilssons ansikte men hittade ingenting. Nåväl, han slår väl henne på kroppen där det inte syns, muttrade vi och undvek Lenas frågande blick när hon passerade.

Hela grannskapet hade varit på Lena och Mats grillfester flera gånger och ansåg att de var ett vackert par som hade äktenskapstycke. I alla fall innan dottern till Urban och Sandra talade om vad hon sett i det lilla röda huset som låg mot skogen. Vi nickade menande på våra huvuden och sa: "Jo, jo det göms mycket skit bakom dörrarna, och nog var det lite väl livat därborta."

Lastbilschauffören klev ur bilen och gick fram till ytterdörren. Han knackade flera gånger, gav upp och gick runt huset.

Vi gick in till oss för att slippa se eländet. Trots allt var det synd om Lena. var skulle hon nu bo, och barnen, hur skulle det bli med dem? Telefonerna gick heta i kvarteret och alla trodde sig veta exakt vad som utspelade sig framför dem.

En början-950

Knakandet från korgen överröstade fåglarnas kvittrande och jag såg att Daniel trampade ner flera svampar där han gick. Kattungarna som vi placerat i korgen pep och försökte klättra ut från sitt fängelse utan resultat. Jag gick tätt efter Daniel beredd att fånga in kattungarna om de lyckades med det de strävade efter. Mina kläder var i trasor efter att jag gått på knä bland granarna i jakten efter det ynkliga jamandet vi hört då vi satt på raststället och fikade. 

"Nu blir det ännu svårare att få lift", muttrade Daniel och skakade av sig min hand. "Du väljer verkligen dina ögonblick", fortsatte han och blåste ut luft mellan läpparna. "Och nu är vi vilse också. Hur fan ska vi hitta ut härifrån. Alla träd ser exakt likadana ut."Minns du var vi ställde ryggsäckarna?"

Jag snurrade runt på stället och tittade upp i grantopparna. En ljusblå himmel med små tussar syntes, och i granen satt två ekorrar och tjattrade.

"Anneli", sa Daniel varnande. "Försök att vara lite allvarlig nu."

Jag tog upp den ena kattungen och lade den mot min kind. Han eller hon verkade hungrig. Den satte klorna i mig och pep högt, smackade mot kinden och bet.

"Om du står alldeles stilla kan vi höra trafiken", sa jag och stannade. Mycket riktigt hördes motorljud långt bort. Men jag var inte säker på riktningen. Jag stoppade in kattungen innanför jackan, drog igen dragkedjan och började gå mot ljudet. "Kom, vi måste i alla fall försöka. Ryggsäckarna står under tredje granen längs stigen. Det minns du väl?"

En början-949

Vi anlände med Arlanda express till Stockholm central klockan 9.00 på torsdagsmorgonen den 5 maj 2016. Ryggsäckarna var fyllda med små tygmärken med flaggor från länderna vi passerat och i botten  hade vi gömt drogerna.

Tulltjänstemännen hade inte reflekterat över vår lilla familj och släppte igenom oss utan att kolla vare sig oss eller Tina som bar nallebjörnen fullt synlig i famnen. 

Mina kontakter med undervärlden var små, men genom en kompis, kompis, kompis fick jag kontakt med en langare som blev intresserad av det vi bar med oss. Han skulle möta oss ovanför den så kallade bögringen på centralen och ha pengarna klara.

Tina stod och kramade björnen. Ögonen klippte gång på gång och hon gäspade i ett, tummen fann vägen in i munnen och hon såg mer ut som en tioåring än den sköra tonåring hon faktiskt var.

Lea stod och rökte som vanligt. De nikotingula fingrarna höll darrande cigarretten och hon drog djupa bloss som hon sedan puffade ut i stora ringar. Hon gnuggade sig i ögonen och kvävde en gäspning.

"När skulle han komma?"

Jag tittade på klockan och såg att den redan passerat 9.30.

"Vi pratade om att ses strax efter tio, men han visste inte om pendeln fungerade. Det har tydligen varit ett attentat strax norr om Sollentuna inatt.

"Igen", sa Lea och tvinnade ihop sitt röda hår till en knut och satte en svart snodd runtom. "Vi borde kanske flytta? Det börjar bli osäkert här."

Jag öppnade ryggsäcken och flyttade runt kläderna för att nå det lilla paketet. 

En polis kom gående med en hund. Djuret höjde huvudet och vädrade i luften, sänkte huvudet och lade öronen bakåt.

Tina satte sig på huk och lockade på honom. Hon hade extremt bra hand med djur den lilla, och kunde få tigrar att bete sig som lamm. 

Små svettdroppar etablerade sig i pannan och jag blev torr i munnen. Vi hade repeterat det här många gånger. Hon var vårt enda hopp.

"Du får inte hälsa på hunden", sa jag och hoppades att hon skulle förstå att jag menade tvärtom. "Det är en polishund och den är ute på uppdrag", fortsatte jag.

Polisen ställde sig bredvid hunden och gjorde ett tecken.

Den satte sig.

"Din pappa har rätt. Det är inte tillåtet att hälsa på Hero. Han bits inte, men det bara är så."

Två män diskuterade högljutt utanför pressbyrån och det blev en hätsk stämning. Folk ställde sig i en ring runtomkring.

"Jag måste gå", sa polismannen och drog i kopplet. Hunden sniffade på nallen och mötte min blick.

"Pappa, jag måste kissa", sa Tina och tog tag i min hand. "Nu på en gång."

Att leva med ADHD-barn - dramaqueen

Idag gick uppgången ganska bra. Jag behövde bara tjata tre gånger sedan klev han upp, min förstfödde.

Vid frukosten fick han sitta på "sin" stol och pojkarna tittade på teve medan jag fixade till Zabines hår och kläder. Eller...kläderna fixade hon nästan själv, men håret skulle flätas i en frisyr hon sett i en tidning, och tuperas, sprayas och tuperas ännu mer. Det är nämligen skolfotografering idag.

Jag tog ut hundarna i regnet och svor över vädret. Det är inte ideal att stå i en trädgård och klippa träd när det ser ut så här.

Klockan tickade snabbt iväg till sju, och jag bestämde mig för att strunta i bussen och köra ungarna till skolan.

Hampuz - satte på sig skor och jacka, sedan trippade han ut på verandan och väntade.

Zabine - fick en åthutning över jackvalet, satte på sig regnjackan och nya bootsen

Razmus - satte på sig tennisdojorna som passade perfekt i somras när det var varmt och torrt, men sög rejält nu när det regnade. Jag försökte ett fleratl gånger förklara för honom att det tunna nätet i skon skulle släppa in vatten och att han då blev blöt. Men icke, han skulle minsann ha de tunna sommarskorna.

"Jag går ju bara in och stannar där hela dagen", säger han med munnen som ett uppochnervänt u.

"Två fel", säger jag och bereder mig på strid. "Ett, du kan inte gå över skolgården i de skorna. Det har regnat hela natten och är plaskvått ute. Två - du måste gå ut på rast och få frisk luft."

"Nä", säger han och trär på sig dojorna. "Vi går inte ut. Alla är inne."

Peter försöker med den pedagogiska linjen:

"Men om Emil går ut och leker, eller förresten allihop, ska du stanna inne då?"

Razmus tittat på oss som om vi kom från mars och säger:

"Det gör dem inte. Vi sitter jämt inne."

Suckande drar jag av honom skorna med milt våld och ställer fram kängorna. 

"Sätt på dig de här. Nu. Vi har bråttom. Sluta krångla. Jag åker nu. Ska du med kommer du nu."

"Jag sätter väl på mig de här skitskorna då", fräser han och stövlar ut genom dörren, slänger igen den med ett brak och går till bilen där syskonen står, knuffar den ena och säger något.

När vi gjorde utredningen på BUP berättade vi om sådant här - det som hände dagligdags och jag dittills ansett tillhöra barnatiden. Tjafset om allt och inget, stöket i vardagen om sittplatser, tvkontroller medmera. Genom att prata med BUP lärde jag mig vad som anses vara vanligt och inte.

Jag är en fredlig människa som älskar lugn och ro, men också vild fart. Tjafs fanns inte i mitt liv förrän Raz anlände. Ibland känns det underligt att alltid stöka och böka med honom, men på något vis har jag vant mig. Vi försöker att stävja oron och många gånger leker ungarna lugnt och sansat. Som syskon brukar göra. Det är underbart att se.

En början-948

Ledorden var frustration och förnyelse.

Vi gick i långa led, mil efter mil, trötta och hungriga, och med ett enda mål - ett nytt liv, någonstans, någon gång. De andra var redan framme, hade ringt och bekräftat, jodå solen sken även där och invånarna verkade vänliga. De såg inte ut som oss, eller pratade som oss. Rymdfärden vi gått igenom tärde på oss, allrahelst barnen och de gamla. Varelserna som stigit ur farkosten pratade om fred och mat i överflöd, lovade att vi skulle få en varsin plats i detta paradis och det för en liten peng.

Mobilen blinkade med ett grönt sken som fyllde min jacka. En tunn rest av det som varit.

Marias långa hår slog mot hennes bara rygg. Vi hade blivit väckta i gryningen och inte hunnit klä på oss riktigt. Det såg lustigt ut när hon traskade fram med foppatofflorna och linnet. Jag tackade mig själv flera gånger för att jag varit smart nog att sova i pyjamas. Mitt organ dinglade innanför det tunna tyget och mina sandaler var väl ingådda vid det här laget. Svetten rann längs ryggraden och under armarna.

"Är vi framme", mumlade Maria när varelsen som ledde oss skrek något. 

Det lät som om han blandade engelska och tyska - en hård massa av ord som lät som dålig svenska ibland. Utseendet fick mig att tänka på sciencefictionfilmerna som stod hemma i bokhyllan. Spetsar syntes här och var och huden var gjord av fjäll. Värst var doften - en sträv, stickig arom.

Jag skakade på huvudet och sänkte blicken mot marken när jag pratade: "Inte ännu. Det verkar vara bråk längst fram."

I samma ögonblick som jag sagt orden såg jag ett människohuvud flyga ut i periferin. Kroppen föll ihop och djuret eller vad det nu var, slet det i stycken och förpassade bitarna upp i kärran några drog.

"Gå nu", sa jag och puttade Maria lätt på axeln. "Allt ordnar sig bara vi kommer fram. Minns du vad de sa?"

Hon skakade på huvudet och jag hann se att ögonen blänkte av tillbakahållna tårar.

En början-947

Ferrarin mullrade igång och jag värmde mina händer genom att gnugga dem mot varandra. Ljudet från bildörrar som öppnades och stängdes trängde genom rockmusiken på radion, och jag körde fram till ingången på parkeringen, ställde mig så långt åt sidan som jag kunde, och väntade.

Den första pojken som gående liknade inte Sebastian det minsta. Hans axlar slokade och gången var stuttig och långsam. Ryggsäcken slog mot ryggen i takt med fotstegen.

Jag tände en cigarrett och grimaserade av smaken. Skulle jag någonsin lära mig röka på riktigt måste jag öva, och det här var ett perfekt tillfälle. Ingen såg mig och jag hade säkert minst en timme på mig.

Den andra pojken nästan sprang över gatan. Han bar keps som var dragen långt ner i pannan, och runt halsen hade han virat en scarf. 

Nä, fel igen, tänkte jag och drog handflatorna snabbt mot varandra. Nästa år skulle jag slippa det här skitvädret och istället ligga på en varm strand med en paraplydrink i handen, och Sebastian, eller rättare sagt hans lookalike, skulle ligga bredvid.

Jag släckte cigarretten och tog upp termosen, hällde i halva koppen och stängde termosen noga igen. Efter lite trevande i ryggsäcken hittade mina händer målet och med ett lågt "Yes", drog jag upp plastpåsen med mackor.

Jag vet inte hur länge han befunnit sig i mitt synfält, men studsade till i stolen när jag vände upp blicken och såg honom. "Sebastian", mumlade jag och tappade koppen med kaffe över sätet. "Älskling", fortsatte jag och sköt mackorna åt sidan, plockade fram den mörka flaskan med vit etikett på, och slet till mig trasan som legat och väntat. 

När bildörren slog igen vände pojken sig om och höjde ögonbrynen.

Jag skyndade mig fram, tryckte trasan jag dränkt in mot hans ansikte och höll så flera minuter tills han segnade ner. 

Det hördes ett högt "Klonk", när huvudet mötte asfalten, men jag tror inte det var så farligt. Han stönade och rörde sig när jag drog in honom i min volkswagen och lade honom raklång på golvet.

Det hördes steg längre bort och jag drog snabbt igen skjutdörren.

Jag hann se att det stod Melker på ryggsäcken, och tänkte att jag måste göra mig av med den så fort det bara gick.

En början-946

Rosor, en gnutta blåklint och alldeles säkert solrosor. Beståndsdelarna i det jag kände var omisskänligt mammas älsklingar allihop. bara en saknades - den jag höll i handen, invirad i tunt silkespapper med ett sidenband runt stjälken. Tigerlilja - blomman jag blivit döpt efter.

Jag öppnade glasdörren och såg att jag var sist som vanligt. Mamma stod bredvid mina kusiner. Ryggen var krum och handen hon vilade på käppen skakade. Den svarta slöjan klädde inte henne alls. Blekheten såg nästan sjuklig ut.

En man klädd helt i svart stod med ryggen mot mig. Han höll en bibel i handen och verkade inbegripen i ett djupt samtal med mamma och de andra. Då och då lade han handen över mammas rygg och smekte henne. Min kusin grät, det såg jag tydligt. Varför visste jag inte.

"Är ni klara", sa mannen och såg sig om i rummet. 

De vita gardinerna rörde sig sakta och jag huttrade till. Jag borde nog gå fram till dem och säga hej, men jag ville dra ut på ögonblicket, suga i mig det sista av vetskapen om hur glad mamma skulle bli över att se mig igen. Några kusinbarn rörde sig bakom skocken av människor, svartklädda och allvarliga människor.

"Då är det dags", sa mannen och öppnade bibeln. 

"Kan vi inte vänta lite", bad mamma honom och snyftade till. "Jag måste samla mig. det här är inte lätt ska du veta. Jag har inte träffat min dotter på många år. Hon bara försvann och kom aldrig ..." Hon lutade sig mot hans axel och jag såg att hon grät, men jag förstod inte varför. "Hon kom aldrig tillbaka, och nu...nu när det här hände ..." Hon tystnade och nickade till min kusin att ta över.

Jag backade ut genom glasdörrarna och lade händerna över mitt ansikte. "Herregud, vad har jag gjort. Hon förlåter mig aldrig om jag dyker upp nu." Plötsligt gick innebörden av alltihop upp för mig. Jag hade hamnat på min egen begravning.

En början-945

Telefonsvararen sattes igång. En, två, tre gånger och du sa samma fras om och om igen. 

"Förlåt. Jag trodde inte du skulle ta så illa upp. Det var inte min mening att trassla ihop det. Förlåt."

Jag lade mig på soffan med kudden över huvudet. Magen kurrade och huvudet värkte. Om han trodde att han skulle komma undan genom att be om förlåtelse trodde han fel. "Jag vill aldrig se dig mer", sa jag rakt ut i luften.

En fjäril flög runt i rummet och sökte en väg ut. Den hittade till slut fönstret och slog med vingarna mot det, om och om igen.

Mobiltelefonen ringde och jag såg att det stod Pelle.

Jag tryckte på avstängningsknappen och lade den i en av lådorna i skrivbordet.

Hemtelefonen ringde igen, gång på gång.

Telefonsvararen startade.

Jag blundade hårt och såg honom framför mig. En sommar fick jag. En enda kort och kall sommar. Drömmen jag haft om att bada och sola hade grusats första veckan av honom. Bilen small in i mig innan jag hann se den. Ont, ont, sjukhus, kryckor och hans nummer i fickan.

"Du stämmer väl inte mig nu", sa han på svararen. "Jag älskar ju dig."

Nu kunde han minsann vräka ur sig söta ord. Nu när allt var över, borta, finito, kaputt. Innan fick jag knappt ett "Jag tycker om dig." 

Jag satte mig upp i soffan.

"Jaaaaaaag äääääääääälskar diiiiiiiig", fortsatte han och pussade på luren.

En början-944

Det var lätt att ta sig upp på taket. Killarna som putsat fönstren på fastigheten stod vid sin bil och packade in fönsterskrapor och allt vad de nu använt. De såg inte mig när klättrade upp på brandtrappan och snabbt tog mig uppåt. Det gungade till i huvudet när jag tittade neråt, och jag tvekade två sekunder, ställde mig med ryggen mot det kalla metallräcket och hämtade andan. Tog flera djupa andetag. Huset bestod av exakt tolv våningar. Tolv perfekt matchade hem för rika knölar som bedrog sina hustrur med yngre kvinnor, blev hämtade i limousin varje morgon och tillbringade många timmar på skönhetsinstitut och gym.

Diskussionerna hade gått höga när huset byggdes. Först handlade det om den sexkantiga formen som alla ansåg störde områdets distinkta utseende. Fönstren som gick från golv till tak blev nästa grej. Naturligtvis fick de rika göra som de ville - kommungubbarna var mutade med pengar och löfte om dyra resor till familjen. Jag minns de tjocka pärmarna som togs fram nästan varje dag och ljudet från dem när de slängdes på bordet. Jag satt mitt i cirkusen och såg pengarna bokstavligen rinna mellan fingrarna på männen. Dagarna bestod av sena nattjobb, att springa ärenden och stå ut med tafsande på min bak som jag fortfarande drömde mardrömmar om.

Egenutgivardagen-booksondemand-btj

Egenutgivardagen 2015 genom Books on demand

Igår den 12 september var jag på #egenutgivardagen

Först en varning, det här blir ett långt inlägg, hela femton A4-sidor, men vi satt från 9.30 - 16.00

Lokalen vi skulle vara i låg på David bagares gata i Stockholm och jag måste erkänna att jag först inte hittade dit, och virrade runt på regeringsgatan med en karta i handen.

När jag hittar till gatan får jag en minnesflash, just ja, det var här han bodde, tänker jag och syftar på en kille jag dejtade som tjugoåring. Det höll bara några månader, jag var ung och ville inte ha några fasta förhållanden just då.

Jag fotograferar de vackra husen och tar ett varv runt kvarteret. För naturligtvis är jag för tidig – som alltid. En hel timme till och med.

Nåja, tänker jag och letar febrilt efter en soffa att sitta på, jag kan väl passa på att bara vara en stund, njuta av lugnet.

Klockan 9.09 står jag utanför lokalen igen och möter en deltagare som skrattande berättar att han också brukar vara tidig.

Vi blir välkomnade och jag sätter mig längst fram vid ett bord. Mannen jag nyss träffat har en tjock svart bok med sig som han lägger på bordet. Den heter Allmänhetens bödel och handlar om en man som tröttnar på orättvisan och tar lagen i egna händer. Författaren skriver under pseudonymen Fred Shetterly.

Jag bläddrar naturligtvis i boken och vi pratar om vikten av ett snyggt omslag, korrektur och att man inte ska skriva läsaren på näsan. Fred ska både redigera boken en omgång till och byta omslag. Han har redan lagt in omslaget på Facebook.

 Kim M Kimselius kommer in och jag ber henne signera boken Att hitta glädje i skrivandet som jag tagit med mig hemifrån.

Lokalen fylls av människor och jag hälsar glatt på alla, och försöker memorera namnen. Det går sådär…

Det är dags att lyssna och anteckna.

Kim M Kimselius är först ut.

Hon berättar om sin resa i bokvärlden, och att hon när första manuset var klart och tryckt ringde runt till ALLA bokhandlare i Sverige för att sälja in sin bok. Hon bad att få komma och signera böckerna och gick så småningom med i facebook efter att hon förstått att det var där hennes läsare befann sig.

Men, det var inte nog med det. Kim som är både driftig och duktig på media öppnade ett Twitterkonto.

”Det är där journalisterna finns”, säger hon och skrattar. ”Det tog ett tag innan jag fattade att texten , du har dm, innebar att jag hade fått ett direktmeddelande, och skulle trycka på den.

 ”Jag gick en kurs i Sociala medier som internetexperten Joakim Jardenberg hade, och lärde mig massor.”

Efter det startade hon en blogg där hon bloggade om sitt liv och gav skrivtips.

”Jag berättar inte allt, men nästan”, säger hon och håller upp tummen och pekfingret med ett pyttelitet mellanrum. ”Man måste ha lite hemligheter.”

”Jag gjorde tävlingar om mina böcker och delade med mig av tillkomsten av dem, frågade läsarna vad de tyckte om det och om de ville läsa något särskilt.”

”Jag visar läsarna första skissen på boken, och skriver en text som gör läsarna nyfikna på den kommande boken.”

Kim berättar att en del läsare, läs flickor, blir förälskade i karaktären Theo, och säger skrattande att det är ett bevis på att hon lyckats som författare.

”Jag har också frågat fansen vad de vill läsa om och skrivit flera böcker efter det. Kika in HÄR för att se vilka.

”Du ska finnas på så många medier du kan och hinner, men aldrig, aldrig säga orden "Köp min bok", berätta istället om den, tillkomsten, omslag, textutdrag, recensioner osv. Berätta om problemen med att göra den, lyckan, stoltheten över att få den färdig.”

Kim säger att hon ofta nämner böckernas namn men inte är expert på marknadsföring.

”Jag har gått på magkänslan. När jag började skriva och ge ut böcker var det enklare att komma till bokhandlare och signera. Numera är det inte lika lätt, de väljer ut några få. Orsaken är att bokhandlare inte vill lägga upp ett stort lager med en bok som kanske inte säljer. Då måste de returnera den, och det blir krångligt och kostsamt tycker de.”

Kim fortsätter med att säga ”Sociala media förändras. Instagram kommer STORT. Var nyfikna på media, lär er nya saker, testa på, sök er utåt.”

Hon berättar att hon fått förfrågningar bland annat från SVT tack vare sitt idoga bloggande och inläggen på media. Hon lade bland annat ut och gör fortfarande kontinuerligt blogginlägg med fakta och bilder från sina researchresor.

”Var medveten om vad du skriver på sociala medier”, säger Kim och höjer pekfingret mot oss. ”Lägg inte ut allt. Tänk före och var liiiiite privat.”

HEMSIDA

Hemsida är ett måste enligt Kim. Dit ska du länka alla social media och glöm inte att uppdatera. Undvik flashar och rörliga bilder. Alla har inte starkt internet som orkar ladda upp sådant.

”Ha ett pressrum på hemsidan där du berättar om dig själv och dina böcker. INTE i jag-form. Pressen ska kunna direktkopiera och lägga in texten i tidningen. Skriv alltså inte: Jag heter blablabla och bor i blablabla. Skriv istället Blablabla bor i blablabla och har skrivit den här boken osv. Alltså i tredje person.”

Gör din hemsida personlig.

Se till att ha ett kommentarsfält

Glöm inte en sida med kontaktuppgifter, telnummer, mejl mm

Lägg in ALLA länkar till social media

Glöm inte att ha med en köpapp där läsaren kan komma in direkt på din bok och köpa den via Bokus, Adlibris …

Jag skriver så pennan glöder och hoppas kunna läsa texten efteråt, och jo det är precis så intressant som jag trodde. Mer, till och med. Vilken fantastisk lyx att lära sig hur man lyckas med media av Kim M Kimselius som gjort det. Jag har ca 400 läsare varje dag. Från hela världen. Numera bloggar jag inte så mycket, det blir en novellbörjan varje dag och ibland ett inlägg om en kurs jag gått. Kan tala om att det ligger många anteckningar och väntar på att skrivas ut för att informera er om viktiga kurser jag gått. Det får jag at itu med i vinter, tänker jag.

Nog om det och tillbaka till mötet.

BLOGG

”Via bloggen håller du kontakt med läsaren”, säger Kim. ”Berätta om din vardag och döp inte bloggen till bokens namn. Jag har två bloggar, en för böckerna, en för skrivtips.”

”Ha samma namn på alla sociala medier”, fortsätter hon och ger oss en lång bra att ha lista.

·      Berätta om arbetet på bloggen

·      Fråga läsaren, låt dem bli delaktiga i skrivarprocessen

·      Berätta om din författarvardag, gör folk nyfikna på din blogg

·      Besök andras bloggar och kommentera utan att nämna din bok i texten

”Jag föreläste på Island, bodde på ett litet bed and breakfast, och frös något förskräckligt första natten och bloggade om det. Nästa natt var det nästan outhärdligt hett i rummet. Ägaren berättade morgonen efter att hon läste min blogg, ha, ha, ridå ”, skrattar Kim och  fortsätter ”En annan gång reste jag på Nilen och de som var med på resan kom senare till bokmässan och köpte boken jag researchat inför.”

FACEBOOK

”Facebook måste du ha”, säger Kim och jag hör hur någon suckar bland dem som sitter bredvid mig. ”Jo, det måste du ha”, fortsätter Kim och lägger till; ”Jag har en privat sida där jag skriver det som händer mig, och en boksida för alla mina böcker plus några till. Det finns massor med grupper om skrivande på facebook, gå med och delta i diskussionerna. Du lär dig massor och får fler följare. Ha en sida för varje bok, tagga dem i varje blogginlägg och lägg in länkar på hemsidan.

Några råd:

·      Bygg upp ett nätverk, starta egna grupper om du saknar något.

·      Länka, länka, länka

·      Ha en ”öppen” sida och stäng den efter ett tag när du byggt upp ett bra nätverk. Du kommer säkert att stöta på sk ”nättroll”, men de brukar gå att klicka bort.

·      Lägg in information om dina böcker, om dig själv (alltid i tredje person)

·      Skriv MYCKET och OFTA

TWITTER

”Tanken att jag skulle skriva inlägg på ynka 140 tecken kändes konstig i början, men nu kan jag”, säger Kim och fortsätter; ”Det är som en liten familj där jag önskar god morgon, god natt och berättar små anekdoter från livet.

Man kan retweeta det vill säga skicka vidare inlägget man tittar på, och man kan även svara.

Några råd:

·      Var snäll i dina inlägg och svar till andra

·      Retweeta

·      Gör alltid, alltid så kallade hashtags, de ser ut så här #

·      Allt i hashtagen måste stå i en enda följd. Här kommer ett exempel #anithaostlundmeijer.

·      Skriv mycket och ofta så syns du i flödet

·      Lägg in länkar till blogginlägg

·      Lägg in bild på bok med hashtag från bokhandel, dvs #bokus #adlibris #bokia.

·      Använd flera olika hashtag på samma inlägg. Kolla upp innehållet och skriv hashtag efter det.

INSTAGRAM

Kim berättar att facebookanvändarna flyttat över till Instagram. Du lägger in bilder och skriver hur mycket du vill. Du kan dessutom skicka in korta filmsnuttar. Använd även här massor med hashtags, gärna både engelska och svenska.

Måns Zelmerlöw lägger ut både privata hembilder och scenfotografier. Han delar med sig flitigt. Läckberg är ännu en instagrampersonlighet som bygger sociala media med superfart.

PINTEREST

”Bara bilder och lite text”, säger Kim och fortsätter ”Det är många utländska inlägg och här kikar de in som vill boka dig till föreläsningar.”

GOOGLE +

Ungefär som facebook, inte lika populärt bara, ännu…

Kommentera vad andra skriver

Var aktiv

Dela vidare dina blogginlägg

TIPS OCH RÅD

·      Variera dig, skriv inte samma sak hela tiden.

·      Marknadsför dig och ditt författande, inte din bok

·      Fika med dina följare om tillfälle gives, bjud på dig själv. Prata med dina följare på sociala media, via mejl och så vidare

·      Lotta ut dina böcker på dina hemsidor, bloggar mm, men även på andras bloggar eller via Lions, NTO, och andra organisationer

·      Skänk böcker till bokbloggare (men fråga först om de vill ha dem)

·      Recencera själv böcker från andra författare

·      Bli inte ledsen om en bokbloggare eller recensent dissar din bok. All uppmärksamhet är reklam, även den dåliga. Det viktiga är att de skriver OM boken, inte VAD.

·      Kim lottar ut tio böcker med enda krav att den som vinner ska lägga ut en recension på goodreads, bokus, bokrecension.se mm

·      Skänk böcker till bokklubbar. Det är ofta bibliotekarier som deltar i dem.

·      Gå med i bokklubbar

·      Googla då och då ditt namn, läs vad andra skriver om dig.

ALLMÄNNA RÅD

·      Börja marknadsföra din bok direkt du fått ideen och börjat skriva.

·      Gör dina följare delaktiga

·      Underskatta inte kontakter du får

·      Gå med i: Hjälp en journalist

·      Vänd dig till pensionsföreningar och fråga om de vill att du ska komma och berätta om dina böcker, fråga din ica-butik om du får komma dit och signera,

·      Tänk på att dina läsare är nyfiken på dig, du som skrivit boken, och gärna vill träffa dig, höra varifrån du fick ideen till manuset, skrivprocessens olika med och motgångar, varför du skrev den.

·      GLÖM INTE VISITKORT

·      Stäm träff på bokmässan med andra författare

·      Intervjua varandra på bloggarna (gästinlägg)

·      Tänk LÅNGT fram. Det blir alltid ringar på vattnet av det du gör.

·      Skriv nästa bok direkt efter den andra.

·      Bli aktiv i LINKEDIN

·      Länka, länka, länka

·      Skaffa en blogg eller två, skaffa även hemsida och facebook, Twitter och Instagram.

Tro på dig själv och din bok, men skrik inte att alla ska köpa den. Visa istället varför de ska göra det. Ge små delar av innehållet utan att avslöja för mycket. Spela till exempel in dig själv när du läser den och lägg ut på youtube.

Kim M Kimselius kliver av scenen under tiden vi andra applåderar.

Efteråt kommer Carin Balfe Arbman – PR-konsult och barnboksförfattare upp på scenen.

Och NU får jag skriva så att fingrarna glöder.

Hon lägger upp en stor text med orden:

Vad är PR och hur fungerar det?

Vad kan du själv göra?

Hur gjorde jag?

Carin gav ut Saga lär sig japanska på eget förlag. Hon har sålt 2000 ex och vill skriva ytterligare en bok. Carin tog hjälp med layout och annat.

Det är en vacker bok hon visar upp. Det syns att den är påkostad.

Här kommer svaren.

Vad är PR?

Ja vad vet du som läser det här? Vad är PR?

Svar: Konsten att hantera kommunikation mellan läsare och författare

Varför?

Svar: För att skapa uppmärksamhet

Carin lägger upp en snygg skiss som jag tyvärr inte fotograferar utan ritar av, och nja, den blev väl sådär, men ungefär så här ser den ut.

                        ÄGD MEDIA

FÖRTJÄNAD MEDIA                          KÖPT MEDIA

                       

Förtjänad media innebär att man blir omnämnd på andras bloggar och på facebook

Köpt media är annonsering mm

Varför ska man då göra PR?

Enkelt min käre Watson, för att:

·      Sälja fler böcker

·      Bygga ett författarskap

·      Bli mer känd

·      Nå ut till relevanta köpare/läsare

·      Bli recenserad/bedömd

·      Påverka debatter/opinioner

·      Göra det möjligt att göra fler böcker

Carin berättar att det släpps ca tiotusen böcker per år. Det krävs alltså något unikt med din bok, och att du gjort ordentlig korrektur, ett snyggt omslag som syns i mängden och helt enkelt använt professionell hjälp.

Det gäller också att börja förberedelserna i god tid, gärna 3-4 månader innan release.

Fundera även på intressevinklar och tänk brett.

Vad i all världen är intressevinklar tänker jag, men får snabbt svaret av nästa skärmbild.

INTRESSEVINKLAR

·      Vad är intressant med boken?

·      Var utspelas den?

·      Är den historisk?

·      Är det kända personer kopplade till området?

·      Vad är UNIKT med boken? Varför sticker den ut?

·      Är boken lämplig som present? Pris i en tävling?

·      Handlar boken om en lokal plats?

·      Var kommer du själv från? Barndomsort? Nuvarande? Ta kontakt med lokaltidningar. De är mycket intresserade av folk från orten, oavsett du bor kvar eller ej.

·      Varför skrev du boken?

·      Handlar den om något aktuellt? En företeelse som pågår i detta nu, eller snart händer?

·      Finns det någon förening  eller organisation som kan vara intresserade av innehållet?

·      Har du intressanta fotografier eller illustrationer i boken?

Lägg ut bilder i social media från innehållet i boken (fotografier, textstycken)

Fundera på namnet på boken…är det unikt…boka in det hos Svensk bokhandel.

Fundera om igen på namnet på boken. Finns det någon som heter likadant? Eller liknande? Är det anstötligt?

Fundera också på vem som skulle vilja läsa din bok om de visste att den fanns, och hur du ska möjliggöra det för dem.

Prioritera de sociala medier du orkar/vill och kan lägga tid på. Oftast har man en ”vanligt” jobb, en familj och ibland barn som pockar på tiden.

Fundera på dina BUDSKAP kring boken och vilka KANALER du vill använda.

Fundera på hur mycket TID du har och planera

Se framförallt till att var ute i god tid, särskilt med saker som ska formges och tryckas. Eller om du tänker skapa ett nytt konto till inkomsterna för boken.

Gör en facebooksida, instagramsida och bloggsida för boken som du regelbundet uppdaterar.

Förbered lanseringen i god tid.

Ta fram informationsmaterial både i tryckt och digital form dvs visitkort, vykort med inbjudan, för att berätta om boken.

Skapa en HEMSIDA

Starta upp ett antal sociala kanaler, eller använd de du redan har, kanske utvidga dem.

Ta kontakt med alla försäljningsställen (Adlibris, Bokus mm)

Anmäl boken till aktuella bokmässor och tänk på att det finns fler än den i Göteborg. Googla, ta kontakt med egenutgivarna.se, vidga dina vyer, använd alla dina kontakter på sociala nätet.

Anmäl boken till svensk bokhandel och andra kataloger, sälj in den till bokhandlare.

Förbered pressarbetet genom att ta fram adresslistor på media/journalister och ge dem recensionsexemplar om de vill ha.

Ta även fram en adresslista på relevanta opinionsbildare eller organisationer som kan tänkas vara intresserade. Skriver du en bok om barnafödande, ta kontakt med gynmottagningar, barnmorskornas riksförbund, stödföreningar, mammagrupper mm. Var inte blyg. Människor VILL läsa det du skrivit.

Förberedelser – PRINT

·      Presentationsblad med ditt namn, bokens och en kort text. Se till att den finns i PDF.

·      Faktablad med alla uppgifter om boken (antal sidor, vikt, papperssort

·      En text om dig. En längre utförligare version och en kortare. Inte i jag-form utan i tredje person.

·      Bra fotografier på dig med bra upplösning. Inga selfies tagna med mobilen.

·      Utdrag ur texten, ev första kapitlet beroende på hur mycket du vill ge.

·      Eventuella citat från personer som läst den. Se dock till att de godkänt att du använder citatet.

·      Skriv en pressrelease.

Förberedelser – On line

·      Registrera domännamn för hemsida och e-post. One.com är mycket bra, och billig så billig.

·      Om igen, fundera på vilka sociala media du vill använda och HA SAMMA NAMN PÅ ALLA.

·      Om du skapar en hemsida glöm inte att uppdatera den

·      Ta fram bra bildmaterial med fotografier på dig. Lägg in korta intervjuer och filmer.

·      Skapa ett så kallat pressrum

Förbered PR-aktiviteter

·      Inled arbetet med PRESSKONTAKTER och tänk på att olika kanaler kräver olika lång tid för pressläggning, krav, förutsättningar.

·      Planera LANSERINGSFESTEN, eller vill du ha en lansering via facebook?

·      Kommunicera i de sociala kanalerna

·      Fundera på utlottningar i tidningar, via organisationer, föreningar, mässor,konferanser, facebook. Ställen där där du kan lyfta din bok.

·      Om din bok är en faktabok eller delvis en faktabok förbered ett föreläsningspaket som du kan använda direkt efter lanseringen.

Carin hade nästan ingen tid kvar och måste avrunda.

Hur skriver man ett pressmeddelande?

Svar:

·      En nyhet

·      Ha en tydlig avsändare och det ska även framgå att det är ett pressmeddelande. Tänk på att alla inte vill ha ett, eller är intresserade.

·      Det ska vara kort och koncist – helst inte längre än en sida.

·      Det ska innehålla kontaktuppgifter

Och glöm inte INGET SÄLJSNACK i brevet, bara info

Texten du skrivit i pressmeddelandet ska kunna klippas och klistras in i en artikel.

Tänk på STAVNINGEN.

Kontakta bloggare

Men, tänk på att en del inte vill bli kontaktade

Ta reda på vad hen skriver om. Har hen recenserat någon bok liknande din? Fråga gärna personen om hen vill ha din bok.

En av de största bloggarna är Bokhora. De har ca 3000 besökare dagligen och får 20-30 böcker i veckan från folk som vill bli recenserade.

Du hittar bokbloggare på sajten Bokbloggar.nu där alla finns samlade.

Här kommer några kända:

Bokhora

Lyrans noblesser

En bokcirkel för alla

Ooofbok

Bookydarling

Om du själv skriver om litteratur kan du anmäla din blogg till bokbloggar.nu. Du måste dock skriva om annat än din egen bok. Recensera andras böcker, skriv om skrivkurser du går, ge skrivtips.

Carin berättar vidare att hon som sagt var anlitade proffs till sin boks omslag. En känd konstnär gjorde omslaget, en formgivare hjälpte till.

”Sidenbandet som ligger i för att mina läsare ska kunna se var de sist var i boken kostar tre kronor extra per bok. Dyrt, dyrt, men snyggt.”

”Tryck print on demand”, fortsätter Carin. ”Då slipper du ha ett lager med böcker hemma och det blir billigare för stunden. PoD är dyrt, men bekvämt.

Info om Carins bok finns på hennes hemsida kokorobooks.com

Gå in där för att se hur den är utformad.

Det närmar sig slutet igen och Carin berättar att hon på hemsidan också listade alla recensioner hon fått och vilka försäljningsställen som fanns.

”Den här mannen har lärt mig mycket”, säger hon och pekar på namnet Stefan Engeseth. ”Han är fantastiskt duktig på sociala medier bland annat. Kika in på hans blogg som du hittar på http://www.detectivemarketing.com. Han bloggar med hela världen och är en mycket populär föreläsare. Självlärd sådan.”

BTJ

Det är dags för nästa gäst:

Ellen Follin från BTJ pratar om hur du gör boken intressant för biblioteken. Vad är hemligheten att lyckas komma in där?

Ellen har jobbat 4 år på BTJ och kallar sig ”BTJ-bäbis” av anledningen att hon är yngst där.

”Vad vill ni veta?” säger hon och slår ut med händerna mot oss.

Frågorna haglar.

Fråga: Ni recenserar inte min bok. Varför?

Fråga: Hur viktiga är recensionerna för att ni ska ta in boken på biblioteket?

Fråga: Hur kommer böckerna ut från er?

Ellen backar och skrattar. ”Okej, vi tar en fråga i taget. Här är vår så kallade hisspitch: BTJ är medieföretaget som skapar möjlighetet att nå mediakonsumenter med nya berikande upplevelser.”

Fråga: Vem äger BTJ?

Svar: Pär Samuelsson. Det är alltså privatägt.

Fråga: Vad är skillnaden på BTJ och bibliotekstjänst?

Svar: Numera gör de inte möbler till bibliotek. Nu är det fokus på media, dvs spel, böcker, filmer, cd:s och ljudböcker. Vi är konkurrenter till Adlibris, Bokus mm, och säljer infon om böckerna till biblioteken.”

Fråga: Vad gör ni på BTJ?

Svar: BTJ finns i Lund och Farsta, har ett systerbolag i Finland. 200 medarbetare.

De förenklar och sparar resurser, erbjuder tjänster till biblioteken från urval av böcker till utlån.

De har även redaktionella tjänster

·      BTJ-häftet med alla böckers recensioner.(utkommer varannan vecka)

·      Artikelsök

·      Digitala godbitar

·      BTJ titelkoll

·      BTJ väljer.

    Ungefär hälften av de som jobbar på BTJ är bibliotekarier.

Ellen visar oss en skiss som detaljerat berättar om bokens väg till biblioteket/kunden.

BOKENS VÄG

När BTJ recenserar väljer de lektör efter vilket ämne boken handlar om för att på så sätt välja ”rätt” lektör. Vi pratar om att böcker som inte blivit recenserade ändå blir populära och frågar om de då gör en recension. Svar: Nej, med tvekan. Ellen vet inte riktigt.

Den som vill se lektörsomdömet och ligger på förlag tar kontakt med förlaget.

Som egenutgivare får du det i postlådan/mejlen.

Lektörsomdömet kan annars bara läsas av bibliotekspersonal i syfte att få rekommendation om att ta in boken i systemet.

LEKTÖRSOMDÖMET publiceras i BTJ-häftet, skickas till biblioteken, som bestämmer vilka böcker som ska beställas.

BTJ-häftet kommer som jag sa tidigare varannan vecka.

BESTÄLLNINGEN av böckerna går till BTJ

De beställer från förlaget/författaren

BTJ har avtal med förlaget/författaren och sätter priset mot kunden

I häftet presenteras:

·      Barn och ungdomslitteratur

·      Skönlitteratur, lyrik

·      Internationella skolspråk och mångspråk

·      Facklitteratur på svenska och engelska

·      Tv-spel

·      Musik på cd

·      Film på DVD

·      Ljudböcker för barn och vuxna

OBS:

BTJ VILL HA TVÅ EX AV BOKEN: ETT EX TILL KATALOGISERING; ETT TILL LEKTÖR

Fråga: Vem betalar för att det ska göras lektörsomdömen?

Svar: Det betalar biblioteken. BTJ förenklar urvalsprocessen.

BÖCKERNA kommer till BTJ

Fråga: Varför ”faller” böcker ibland bort och inte blir recenserade?

Svar: Det finns så mycket egenutgivet material och görs prioriteringar. Det finns sådant som är dåligt skrivet (korrektur saknas mm). ”Vi kan inte läsa allt”, säger Ellen.

”Ibland saknas bokinfo dvs den är inte registrerad trots att det krävs. Boken måste ha en katalogpost.”

Fråga: Hur får man bokinfo?”

Svar: Man skickar in boken dit. Det är fd Bokrondellen som avses. De har bytt namn.

Fråga: Spelar det någon roll vem som skickar in? Egenutgivning? Förlagsnamnet? Vulcan? Okänt förlag?

Svar: Jag vet inte

Fråga: Om ni recenserar 14000 media. Hur många säljer ni?

Svar: Allt och därtill. Vi recenserar även utländsk media, böcker, skivor, film mm

BTJ säljer till biblioteken.

Biblioteken betalar en liten summa till författarfonden

Författarfonden betalar till författaren (om hen haft 2000 utlån per år), annars tar författarfonden pengarna.

Hur väljer biblioteken sitt sortiment?

·      Användarstyrt. Det förs en ständig diskussion om vad som ska tas in.

·      Mediaplan ibland (vilka bor i kommunen, utländska medborgare t.ex)

·      Vad är intressant just nu?

·      Finns det barn och ungdomar med annat modersmål, funktionshindrade?

”Vi arbetar i medborgarnas tjänst”, säger Ellen. ”För att de ska få det bästa som görs och slippa lägga tid och pengar på sämre media.”

E-BÖCKER

Det finns en undersökning om läsande:

PDA: Patron driven acquisition som används som förvärvsmetod på universitets och högskolebiblioteken. Googla och läs mera.

Ellen tipsar som alla andra idag om att använda proffs när du ger ut en bok.

Lägg god tid på innehållet

Kolla korrekturen, den kan vara avgörande för om du får ett lektörsomdöme eller ej

Tänk på att ett perforerat omslag kan vara svårt att plasta in för biblioteken.

De gillar mer och mer böcker med innehåll som går att röra (barnböcker med flikar osv)

Biblioteken köper mycket sällan in lyrik

Deckare finns det extremt mycket av, så tänk ett varv till innan du gör en. Det är lätt att drunkna i mängden och inte synas/säljas.

Du MÅSTE finnas på BOKINFO för att över huvud taget bli recenserad av BTJ

Fråga: När ska jag skicka min bok till BTJ?

Svar: Så fort som möjligt.

Vi pratar om att skicka manuset till BTJ för att få den snabbt recenserad, men nja, jag vet inte jag. Det känns mer ”rätt” att skicka den färdiga boken. Men,men vem vet. Du får en recension samtidigt som boken kommer ut om du skickar manuset.

Ellen berättar att en av de sk ”prioriterade” grupperna angående intag i BTJ-häftet är böcker som är skrivna på två språk.

BTJ: s (Ellens) förslag är att du ska ge ut böcker som vänder sig till de inom biblioteksvärlden, det vill säga metodböcker, handböcker av allehanda slag.

BTJ själva ger ut ungefär tio titlar per år.

BTJ i sociala medier

btj.se

blogg.btj.se

twitter.com/btjsverige

facebook.com/btjsverige

instagram.com

Så kom sista frågan. Den som vi väntat på hela tiden.

Fråga: Hur lång tid tar det innan man får en recension från BTJ? Om man nu får det?

Svar: Det kan ta tid.

Snopet svar, eller hur?

Nåja, vi som satt på stolarna och lyssnade har lärt oss massor och är trötta i huvudet efter all information. Upp på scenen kom Jens Andersson. Skapare av många vinnande omslag.

Han börjar med att tala om det självklara. Att omslaget är extremt viktigt för att läsaren över huvud taget ska lyfta boken till ögat.

”Alla vill ge ut böcker”, säger han och drar med handen över hakan. ”Alla. Det innebär att man MÅSTE synas.”

Han håller Fredrik Reinfelts bok i handen och fortsätter ”Här syns det klart och tydligt vem boken handlar om, och för att inte missa någon potentiell läsare placerade vi även fotografiet på ryggen. Ett något udda beslut kanhända, men jag är övertygad om att det fungerar.”

Han visar en bild på en mörk bok med Harry Schein på. Texten Citizen Schein syns. Omslaget är skitsnyggt tycker jag. Riktigt, riktigt häftigt. 

Min hjärna börjar spinna på texten Citizen Kane, en film från 1941 med Orson Wells som producent. Googlar i smyg och ler när jag ser att jag har rätt. Funderar på om de snott rätt av, eller inte tänkt på det.

Jens berättar att han tar bilder från Shutterstock, royaltyfria sådana, men de har även bilder att köpa.

Jens fortsätter prata om sin kavalkad av prisbelönta omslag. Pratar om vikten att inte ha för mycket på omslaget, att det helst ska vara avskalade sådana. Enkla men snygga.

Hans förlag heter Sanatorium förlag.

”Ni som skriver borde tänka på att skriva till förlaget Lättläst”, säger han plötsligt. "De söker alltid författare."

”Jobba gärna med kontraster – typografin ska synas i bakgrunden", fortsätter han. "Ta alltid hjälp med layouten och det andra."

Jens går av scenen och in studsar en kille vid namn LeanderWattig. En bloggare som på några år skapat en rörelse av människor som möts över hela världen på pubar och pratar litteratur.

Det positiva med det är att:

·      Man skapar nya kontakter

·      Hittar nya ideer

·      Hittar nya jobb

Du hittar sajten på: thepubnpub.com

ÖPPEN DISKUSSION

Efter en kort fikapaus är det dags att prata med panelen som består av olika människor som gett sig på egenutgivning. De heter Sara Önnebo, Kim Larsson och Christian Gripenvik.

Jag blinkar åt Kristina Svensson som skrivit en bok som handlar om egenutgivning.

Många av frågorna som kom hade svar i boken och mer ändå. Hon har även skrivit en ny bok som heter Författaren.

Christer har gett ut en fantasybok som fått pris och kommer snart med en barnbok.

Sara har gett ut sju böcker varav några barnböcker. Hon skriver en del av dialogen på engelska.

Kim är poet, fackboksförfattare, redaktör för nättidskriften Eremonaut , och har bla skrivit en bok om mordet på Katerine da Costa.

Varför skrev du boken?

Kim: Läsarna ville ha en pappersbok att läsa. Jag tyckte fallet Da Costa var intressant och forskade mer och mer, tills det blev en bok.

Ville du ge ut?

Kim: Nja, ja …

Sara: Vi hälsade på släktingar i Finland och jag ”hittade” karaktärerna där.

Christer: Boken känns aktuell och jag ville förverkliga mina drömmar. Jag berättar det jag tycker om själv. Har inga barn, men skriver ändå barnbok.

Har du använt andra hjälpmedel?

Christer: Inte till barnboken. Med fantasyn använde jag två stycken lektörer. Jag och min sambo gjorde korrekturen.

Sara: Jag och min mamma har jobbat med böckerna

Kim: Jag har gjort allt själv. Jag tänker budget – håller hårt i pengarna

Har du någon marknadsplan?

Christer: Jepp, T-shirts, flyers, vykort, planscher, facebookannonser, nättidskriftforum, vänner och bekanta. Digitala proffessionella pressutskick till bibliotek. Proffs blir provocerade då de ser att jag gjort det bra utan dyra hjälpmedel.

Kim: Jobbat på mässor, planscher, annons i svensk bokhandel. Jag har ingen strategi.

Vi har gjort allt själva, även annonsen på svb. En recensension på facebook gjorde biblioteken intresserade. Jag har använt OPEN OFFICE.

Sara: facebook, twitter, blogg, skickat till bibliotek, jag är med i lokala företag (Ica mm) och skapar egna event, kontaktar media.

Har du några bra tips?

Sara: Kontakter är bra att ha och ta. Vänd dig till lokala butiker, folk i närheten.

Lärdomar?

Sara: Jag hade inte tänkt på omslagets vikt och hur viktigt det är att göra det bra. Tänk på att ha lågt pris på e-böcker. Hörde av ett bibliotek att en egenutgivare inte bör ta mer än trettio kronor för utlån på biblioteket. De tycker att det blir för dyrt annars. Jag vet inte om det är f-priset till biblioteken hen menar, eller …

Kristina Svensson vinkar med handen: ”Det är bibliotekets utpriser till kund”, säger hon och jag plirar mot henne. Om de omgivande människorna bara visste vem hon är, tänker jag och skrattar för mig själv väl vetande att i hennes väska ligger ett antal ex av hennes bok Författaren 

Kim: jag borde gjort boken mindre i standardformat istället. Pocketshop vill inte ha den nu. Den är helt enkelt för stor enligt deras mått. Jag borde också jobbat mer med marknadsföringen, internetforum, facebook mm.

Bästa tipset?

Christian: Att våga tro på sin ide´. Krångla inte till det – lyssna på dig själv. Tänk, vad vill jag ha ut av idee´n?

Sara: Tänk på vad syftet är med bokutgivningen. Min första bok var bara rolig. Nu vill jag sälja massor och lära mig hur jag bär mig åt.

Kim: Om igen…skriv med hjärtat, gör en personlig revolt

Sara: Var inte för dyr, allrahelst med e-boken.

Hur tryckte ni dem?

Sara: Print on demand

Kim: Vulcan…men tröttnade på deras sätt och tog istället Books on demand.

Efter en varm applåd reser jag mig, kramar om Kristina som säljer sin bok till en kvinna, och säger hejdå till de andra vid bordet.

Trött i rumpan av allt sittande och värk i fingrarna av det eviga skrivandet för hand går jag ut och möts av idel mörkgråa moln. Det bådar regnoväder. Jag skyndar mig mot t-centralen och passerar tiggare som sitter vid varje affär. Några ligger under täcken på gatan.

På vägen hem snurrar allt jag lärt mig under dagen i huvudet och jag längtar hem till man och barn, och till min älskade dator.

Tack för ett mycket trevligt event Books on demand och tack alla som kom och delade med sig. Jätteskoj att träffa alla live och hitta nya bekantskaper (Ping Fred Shetterly mfl)

Det jag kan lägga till i det här inlägget är att jag rekommenderar er varmt att köpa Kim M Kimselius skrivbok och gärna kika in på min blogg novellbloggen-razaha.blogspot.com emellanåt. Du hittar en hel del matnyttigt där från mitt liv som skrivande person och kurserna jag går.

Nästa månad ska jag och min kära mamma gå en novellkurs i härliga Hälsingland. Jodå, jag har gått två förut, men jag anser att något nytt alltid finns på kurserna, oavsett vad de handlar om.

Ha det gott govänner

PS. Jag har lärt mig läxan sedan länge och har gått en kurs i social media där jag lärt mig vikten av Linkedin, facebook och allt annat. Google + använder jga ytterst sällan, likaså Pinterest.

Du hittar mina konton här:

Facebook där du hittar mig under mitt namn Anitha Östlund Meijer

Twitter där jag heter @AnithaOstlundMeijer

Instagram där jag heter anithaostlundmeijer

Linkedin där jag heter Anitha Östlund Meijer

Hemsidan där jag heter Anitha Östlund Meijer

Pinterrest 

Som du ser har jag redan lärt mig läxan att ha samma namn på alla ställen. Har du det?