Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



21 oktober 2013

Bokbranschkunskap-del 1+2

Visste du att år 2011 gavs det ut totalt 10 400 nya böcker. Av dessa var 1508 debutanter. (siffrorna har jag fått av min lärare Petra König)
Det är många böcker, och framförallt mycket jobb som ligger bakom dem.
Jag såg en annons i nyhetsbrevet om kursen i bokbranschkunskap och kände att det var något för mig.
Tyvärr hade kursen redan startat så jag mejlade Skrivarakademin som huserar på Folkuniversitetet och berättade vem jag var och frågade om det fanns några platser kvar. Det gjorde det.
I onsdags var jag där första gången. Som vanligt anlände jag för tidigt och kunde inte se några anvisningar om var kursen hölls. Lokalen hade jag hittat via ett mejl från Petra König, min lärare, men salsnumret var en gåta...tills jag beslöt mig för att trava runt i korridorerna och hittade henne med de andra eleverna.

Petra König är redaktör och skrivcoach och har lång erfarenhet av förlagsbarnschen, men även manusbearbetning. Hon har jobbat på Natur & kultur som förläggare och redaktör, och undervisar i skrivande och bokbranschkunskap på skrivarlinjen.

Vi var fyra stycken som anammat uppmaningen att söka, men för dagen var en borta på grund av sjukdom. Det blev en extremt bra och upplysande kväll där vi delade erfarenheter och fick lära oss massor. Hon delade ut massor av bra att ha information och berättade att vi ska få besök av bland annat Anna Frankl från Nordin agency, Pia Printz från Printz publisching, Anna Levahn, Nina Eidem, och Magdalena Hedlund som kommer från Hedlund agency.
Ett härligt gäng som säkert har massor att förtälja om bokbranschen.
Fler är på gång, men inte bokade ännu.

I onsdags pratade vi om hur viktigt det är att prata med Författarförbundet innan man skriver på ett kontrakt. Det är faktiskt gratis, för på det sättet håller de ett öga på vad som händer i bokvärlden.
Har du tänkt på att det är många kvinnor som styr förlagen? Egentligen är det väl inte så konstigt eftersom det är dåligt betalt och faktiskt varit så i alla tider. Förr i tiden fanns det nästan bara kvinnliga redaktörer.

Vi fortsatte in på ämnet vad som är tillåtet att skriva. Naturligtvis kom boken om Anna Wahlgrens dotter upp och Carina Rydbergs påhopp på kända människor. Vad är egentligen okej? Får man hänga ut släkten med namn och yrke, var de bor och hur de betett sig? Är det smart att sätta exets namn i boken och beskriva honom som en äcklig skitstövel, bara för att hämnas?
Nja
Så fort du anklagar någon för något brottsligt är det kört. Du kan komma undan om du gör en sisådär hundra böcker som du delar med släkten, men annars är du rökt.
Det finns ytterligare ett sätt att rädda sig: Stoppa in en lapp med en rättelse på i varje bok. Ett tufft jobb, men annars måste upplagan kastas och tryckas om. Det blir dyrt och struligt.

Men visst kan du dra exat i smutsen. Skriv ett annat namn och yrke, byt stad där händelsen utspelar sig. Lustigt nog känner alltid någon igen sig i författarens böcker. Framför allt släkt och vänner. Men å andra sidan är det inte speciellt underligt - det är ju där karaktärer kan plockas. Där och i närmsta omgivningen, på dagis, jobbet, i butiken. Jag har säkert gjort så jag med, ha, ha...man kan kanske fundera några varv på vem Charlie egentligen är, och den elaka Jocke. En väninna som läste manuset tyckte att Charlie var en psykiskt bräckligare jag.
Hur som helst ska du kanske fundera några varv innan du skriver något dåligt om någon närstående. Är det verkligen värt besväret? Klarar du av att ta konsekvenserna? Felicia Feldt skrev ner sin sanning i boken Felicia försvann och hennes mamma Anna Wahlgren som skrivit den berömda Barnaboken gick i bitar av ilska. Men om nu Felicia ville skriva sanningen om sin uppväxt borde hon väl få det? Eller? Ska man som barn verkligen skriva av sig ilskan, eller ska man ta det på tu man hand med föräldrarna/föräldern? Vad tycker du?

Diskussionen gled över till pocketböcker. Hur gör du? Köper du den vackra inbundna boken - eller, väntar du tills den kommer som pocket?
Jag älskar böcker av alla de sorter, men vurmar speciellt för pocketböcker som är lätta att ha med sig och kan bytas mot en annan bok utan att man gråter blod. Köper du dem på ett secondhandställe kostar de en krona eller max fem. Jag brukar åka iväg med urväxta kläder till Röda korset, men återvänder alltid till bilen med den blåa Ikeakassen fylld till brädden. Jag njuter av doften av det tunna papperet och tanken på att flera före mig tummat på sidorna. Varje bok har en själ och historia tycker jag.
Själv skriver jag in i början på varje bok vad jag tyckte om den, sedan lägger jag den i en kartong och ställer ut den i boden. Jag ska nämligen få ett bibliotek i framtiden och kastar inte en bok. Då ger jag hellre bort dem till vänner och bekanta. Hur gör du?
Visste du förresten att Pocketstället som är en av de största grossisterna håller på att gå i konkurs? Jodå, och det som händer då är att ställen med böcker kommer att försvinna på Ica med mera. jag läser i det senaste numret av Svensk bokhandel att de mörkat bristen på pengar och inte bett om hjälp, vilket nu resulterat i panik. En stor anledning till att det gick sämre är att de tappade Coop som kund. Bonnierförlagen står för 67% av fordringarna. Hiskeliga summor som kan vara svår att överleva.
De största förlorarna blir till syende och sist förlagen som mister chansen att få ut sina böcker i dagligvaruhandeln. Nu återstår att se vem som hugger platsen - ska det bli Select eller Pocketgrossisten? Eller finns det någon annan därute som väntar på chansen?
Pocketgrossisten har Bonniers i ryggen. Bonniers äger ju bland annat Adlibris som du säkert vet. De är mäktiga i bokbranschen.
Om du inte prenumererar på tidningen Svensk bokhandel rekommenderar jag dig att bums göra det. Där hittar du vad som händer i världen och kan på nära håll följa utvecklingen. Det finns massor av intressanta reportage och du lär dig alltid massor.

Efter snabbfika fortsatte lektionen med att vi pratade om bokagenturer. I dagsläget finns det cirka nitton olika. Blev du nyfiken på namnen har du dem här:
Ahlanders agency
Alfabeta agency
Ann-christine Danielsson agency
Bonniers rights
Brandt new agency
Forma books agency
Grand agency
Hedlund literary agent
Ia Atterholm agency
Lennart Sane agency
Leonhardt & Hoier literary agency
Nilsson literary agency
Nordin agency
Norstedts agency
Banke, Goumen & Smirnova agency
Partners in stories
Salomonsson agency
Storytellers agency
Ulf Töregård agency

Listan har jag hittat i senaste Svensk bokhandel

Vad du än tänker om egenutgivare så kan jag berätta att de växer. Jag är med i det eminenta sällskapet som heter just Egenutgivarna och har genom dem fått massor av hjälp. De som är med i föreningen bjuder på tips och trix. Det blir en hel del kan jag berätta. De finns även på Facebook. Själv har jag legat lågt i sommar på grund av att jag jobbat typ jämt med annat. Bokskrivandet har legat på hyllan och bunten med vita blad grinar illa åt mig när jag passerar kontoret. Det ska redigera och skrivas om delvis, sedan bär det av till Jenny Bäfving och vidare till några förlag som anmält sitt intresse.

Det är tufft att vara förläggare. Det gäller att hitta nästa trend innan någon annan fattar att det är det. 
Vara först och håva in författaren. Kika på boken Femtio nyanser av honom. Jag tillhör fansen och gillar det hon skrivit även om det delvis är dåligt korrat. Hon vågade - och vann. Inte att förglömma vågade även förlaget.

Så vad är det som händer när du fått ett ja från förlaget? När du hoppat runt och skrikit av glädje i köket och ringt vännerna? Vad händer sedan?

Först och främst ska du inte skriva på med en gång. Vänta istället och kolla att kontraktet är okej. Prata med Författarförbundet. Stressa inte. Ser avtalet bra ut? Gör egen research på förlaget? Har de utlandsutgivning? Gör de e-böcker? Hur ser deras försäljningssiffror ut? Pocketrättigheter? Ljudbok? De ska bli din krycka i verkligheten, ge dig pengar så att du kan ge ut en bok, kanske börja på nästa utan att svälta ihjäl under tiden.
Och du då?
Titta på dig själv. Vem är du? Har du lätt att prata inför folk? Är du social? Introvert? Föredrar du 
hemmalivet, kliva runt i trädgården iklädd ett par storstövlar och ett par slitna shorts? Förstår du innebörden av att bli författare? Hur har du det med sociala media? Bloggar du, vet du vad Twitter är, Linkedin, facebook, Instagram, Pinterrest? Använder du det?

Förlaget å sin sida har säkert googlat på ditt namn och vet mer om dig än du om dem. De har läst det du skrivit, stött och blött texten med varandra. Läst om och om igen. De har valt dig.

Stämmer allt så är det bara att skriva på. Njuta av ögonblicket, suga på karamellen, länge, länge. För nu börjar slitet:
Den första som tar kontakt med dig brukar vara redaktören. Hen har säkert synpunkter på texten. Det blir många och långa diskussioner.
  • Det kan vara för många sidor
  • För mycket research som gör boken trög
  • För långa dialoger
  • För korta dialoger
  • Syftningsfel
  • Kapitel som är i fel ordning
Förläggaren petar också i det. Har man tur gillar hen det man skrivit och accepterar det utan större ändringar. Numera vill förlagen ha en så ren text som möjligt. De vill gärna att ett proffs kikat på den och kollat alla vändningar, att årstiderna stämmer, dagar, kläder karaktären bär. Att historien är trovärdig och bra, nej bättre än bra.

Man redigerar oftast på papper. Ändrar radavstånd och typsnitt,  kollar karaktärerna, intriger, stryker, stryker och stryker. Kill your darlings som det heter.
Jag redigerar sällan på skärmen. Det känns bättre att ha allt på papper. Jag kan kladda som jag vill. Göra krumelurer som bara jag förstår.
Förhoppningsvis har hen bokens bästa för ögonen och kommer ihåg att det är författarens namn på boken. Författaren Kim M Kimselius råkade ut för en kvinna på förlaget som skrev om manuset och ansåg att det mesta var fel i texten. Hon gjorde den helt enkelt till sin. Elakt, och som tur var sa Kim ifrån, vilket jag tycker är otroligt tufft. Hennes man stod bakom och stöttade beslutet, men ändå. Manuset gavs ut senare via Kims egna förlag och blev en succé. Numera har hon skrivit massor av böcker. Fantastiska historier som barn och vuxna älskar.
Det gäller att ha pondus att säga ifrån om någon trampar en på tårna, vilket inte är alltför lätt om man är debutant. Om man inte säger något hänger det över en resten av livet.

Ett tips jag också fick av Petra König var att kolla konsekvenser. Skriver du ordet isär på det här viset kan du inte skriva det så här på andra ställen: i sär
Å andra sidan kanske det ordet blir fel att använda som exempel. Om du läst Emil i Lönneberga har du säkert läst att Krösamaja säger "I sär, I sär", på dialekt. Betydelsen blir då annan. I det här fallet "Jag säger då det."
Ett bättre exempel är nog imorgon. Det ser inte bra ut att skriva det olika i kapitlen. Man måste bestämma sig hur man vill skriva det och hålla fast vid det.

Vad ska då författaren tänka på?
Den perfekta kandidaten ska helst:
  • Lyssna på förlaget och följa råd
  • Jobba med text som är för dunkel, det vill säga det står inte riktigt i texten vad som menas, läsaren får gissa. Naturligtvis är det här en smakfråga. Något olika förlag tycker olika om. Jag gillar sådana texter och försöker nog skriva så emellanåt. Det mystiska lockar mig.
  • Du ska också ha bra argument för varför dina darlings ska sparas och inte deletas per omgående. Ibland är din darling en riktig sådan och ska sparas, men byggas ut.
  • Vara beredd på att slita hund med texten. Om du inte har lust eller orkar det kan du lika gärna stoppa den i byrån där hemma och fundera resten av livet på hur det kunde ha gått om du tagit dig i kragen.
Det är inte omöjligt att en fackbok skrivs av förlaget istället för av författaren. Kockar till exempel som kan vara mästare på att göra mat, men inte lika bra på att skriva. Eller professorer som ofta är smarta som attan, men inte har lusten eller kunskapen. Jag är stor fan av fackböcker och min bokhylla dignar av sådana. Det är så fantastiskt att lära sig nya saker bara genom att öppna en bok. Eller varför inte ta en kurs via Ipaden. Det dignar av föreläsningar på nätet, gratis ibland, mot betalning ibland.

"Det ensamma geniet" kallas författarna. Anledningen till det fattar du säkert. De flesta som skriver sitter ensam på kammaren och sliter med texten dag och natt. Många har ett vanligt jobb som de är på dagtid. Något jag sett på facebook är att författarna ofta byter förlag numera.
Författare nuförtiden verkar mer ärliga om att de inte trivs på förlagen. Via social media har jag läst om författare som inte är nöjd med marknadsföringen förlaget gjort och känner sig åsidosatta.

Nåväl, jag fortsätter resan till utgivning.
Texten är nu genomgången några gånger och du och förlaget har jobbat cirka ett år med redigering korrektur och omslag på boken. Dessutom har du tjingat titel hos Svensk bokhandel. Det vill säga, du har tjingat din tänkta boktitel och berättar för världen via tidningen vad boken ska ha för namn. Det finns inget juridiskt skydd , men oftast tar ingen titeln om du tjingar den.

När du gett ut en bok vill förlaget gärna att du skriver en ny och skriver avtal på en ny nästan direkt. Såvida du nu säljer något av den första. En flopp är en flopp oavsett och inbringar inga pengar.
Deckarförfattare skriver oftast på för flera böcker. Detta för att förlaget ska binda till sig författaren. Det kallas för flerbokskontrakt.

Redigeringsprocessen är på ungefär ett år. Det tar lång tid innan du får hålla i din bäbis, och det är vansinnigt mycket jobb. Du vill säkert bara spy på manuset många gånger eller kasta det i soptunnan. Du tvivlar på dig själv och inbillar dig att alla vet hur dåligt det är men inte talar om det för dig. Det är toppar och vågdalar som du landar i med en hård smäll. Nätterna tillbringas sittande i fönstret med lugnande musik på stereon. Handen vilar på telefonen och du funderar allvarligt på att skita i alltihop och ta en enkel till Bali för att slippa skämmas inför släkten som du pepprat med lyckliga sms att du minsann blivit utgiven författare. Du har tät kontakt med förlaget och blir peppad av dem.

När författaren är nöjd skickar förlaget manuset till sättning. Kika in på Kristina Svenssons blogg. Hon förklarar enkelt hur det går till att sätta boken. Du ska också plocka bort alla horungar. Så här skriver Wikipedia om sådana:

Horunge är en typografisk term för en ensam och ofullständig textrad eller ett ensamt ord, i början eller slutet av ett stycke, som hamnat på annan sida eller i annan spalt än resten av stycket.
Man skiljer på två typer av horungar. En dubbel horunge är då sista raden i ett stycke hamnar högst upp i en ny spalt eller på en ny sida. En enkel horunge är då första raden i ett stycke hamnar längst ner på en sida eller i en spalt. Den enkla horungen brukar de flesta formgivare idag acceptera, men den dubbla horungen brukar de flesta grafiska formgivare/redigerare göra allt för att undvika.[1]
Ordet änka används ibland som beteckning för endera en dubbel eller en enkel horunge.


Efteråt får författaren ett korrektur som hen läser och förlaget skickar ett ex till en korrekturläsare som inte läst texten tidigare och blivit "blind", det vill säga inte ser felen.
Hen kollar horungar och skrivfel, men även om tidslinjen i boken stämmer.

Redaktören för in ändringarna i manuset tillsammans med författaren.

Observera att det ALLTID finns korrfel i en utgiven bok. Det spelar ingen roll hur stort förlaget är. Det slinker igenom korrfel.
Det är som sagt ensamt att vara författare och när boken är färdig och releasefestens toner tystnat ligger du där i soffan igen. Kommer boken att säljas? Vill någon verkligen läsa något jag skrivit? Eller också kör det igång snabbt och du hissas och dissas på olika bloggar och i tidningar. Hyllas av andra författare och olika förlag drar i dig.

Ibland blir det tyst. Både från förlaget och pressen. Boken ligger i butiken, men säljs inte. Du åker ut till bibliotek och bokhandlare, pratar så du blir hes om vad den handlar om. Skriver autografer.
NU börjar det hårda jobbet om du inte redan börjat. Du bör blogga om boken, Twittra, facebooka, se till att bloggare läser och kommenterar. Gå på andras releasefester, kommentera andras bloggar och naturligtvis se till att sälja boken överallt. Fundera på vad boken handlar om. Kan den passa på något udda ställe?

Var vill du vara? På ett stort eller litet förlag?
Nja, på ett stort förlag blir du en liten fisk, men på ett litet förlag blir du en stor fisk. Jag gillar tanken på ett litet förlag, men är inte främmande för att ingå i ett stort förlags utgivning. Det kan handla om möjlighet att göra film av manuset, kontakter med mera.

"Så...vad gör en författarcoach och vad kostar det?" sa en av oss och tänkte på de här människorna som kan förvandla ens manus till något extra ordinärt.
Svaret är att det är olika från person till person. Några av de jag kommit i kontakt med är
Ann Ljungberg som har massor av kurser och även är den som drog in mig i fantastisk lärorika Digitala affärsmodeller , men även Skrivarprat och just för tillfället Skriv din bok steg för steg. Den sistnämnda är för övrigt helt gratis och dignar av bra att ha tips.

Jenny Bäfving har under en längre tid lärt mig allt hon kan om novellskrivande. Jodå, jag fick hederspris i Allas novelltävling, men det är alltid bra att kunna mycket om saker. Det är min livsfilosofi - man kan aldrig lära sig för mycket. Jenny ska kika på mitt manus när jag redigerat det, och säga vad hon tycker innan det åker vidare till förlag.

Kristina Simar har recenserat mina böcker Tre änglar och tre mirakel och novellsamlingen Pappersskärvor men hon har inte hjälpt mig med dem. Däremot har jag flera författarvänner som använt hennes skicklighet.

Elisabet Norin har skrivit boken Tre enkla regler finns inte. En bok om romanskrivande som är en av mina biblar. Där finns allt - och lite till. Hon är lärare på skrivkurser och en baddare på att hjälpa till med manus. Jag har inte använt hennes erfarenhet, men mina skrivarkompisar har gjort det med stor framgång.

Priserna varierar, men kliv in på deras sidor och mejla för att få besked.

Genom att gå med i Egenutgivarna som jag pratade om förut, får du besked om hur försäljningscykeln går till. det finns i dagsläget tre olika insäljningscyklar - Akademibokhandeln - Ugglan och JBgruppen. Inköpare från bokhandeln träffar dig (om du är egenutgivare) eller förlaget och författarna får berätta handlingen i boken och tala om sig själv. Visa hur omslaget ser ut och helt enkelt pitcha sitt manus. Oftast bestämmer författaren titeln på boken, men ibland bestäms den i samråd med förlaget.

Titel ja. Hur säker är du på att den inte är tagen?
Lugn, du går in på Libris och skriver in din tänkta titel. Då ser du om den finns eller ej.

På onsdag är det kursdags igen. Förhoppningsvis finns det fler som vill lära sig allt om bokbranschen och tar kontakt med Petra som då kan prata med Skrivakademin.

Kör hårt...skriv så fingrarna blöder







  





7 kommentarer:

  1. Långt och matnyttigt inlägg Anitha! Tack också för länkarna till mig och föreningen.
    Lycka till med kursen och allt annat.

    SvaraRadera
  2. Tack Kristina. Du har en jättefin sida som är mer än värd att uppmärksammas

    SvaraRadera
  3. Jättebra Anitha, delar detta på min blogg och länkar till din blogg. Fortsätt dela med dig av dina kunskaper! Och ha det så kul vid nästa kurstillfälle. Hade velat vara med, men har varit på Island så det kolliderade... Nu fick jag ändå ta del av det, tack!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  4. Tack Kim. Det är sällan man hittar något dylikt. Jag njöt av varenda sekund och längtar tills på onsdag.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Vilket intressant inlägg, en sån kurs går jag gärna på, jag som bestämt mig för att ge ut en bok på eget förlag! Lycka till med skrivandet!

    SvaraRadera
  6. Vilket intressant inlägg, en sån kurs går jag gärna på, jag som bestämt mig för att ge ut en bok på eget förlag! Lycka till med skrivandet!

    SvaraRadera
  7. Tack Paulina, kursen är lika intressant hela vägen. Förra veckan träffade vi både agenter och förlag. Många hemligheter som jag lär mig.

    SvaraRadera