Dagboken låg uppslagen där jag lämnat den, men...något sa mig att hon varit där. Jag kunde fortfarande känna den söta doften av hennes parfym. När jag slog ihop min dagbok såg jag något som jag missat förut. Ett rött hårstrå låg över sidan som om hon ville ha ett bokmärke mellan sidorna. Det var vågat att göra så, mycket vågat till och med. Anna visste vad jag skulle säga...eller göra rättare sagt om hon blev påkommen...igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.