28 juli 2009

TEMA skriv om att förtjusa en publik

På morgonen vaknade Ella tidigt till fåglarnas sång och skyndade sig upp.
Solen hade precis börjat visa sina första skimrande strålar och man kunde förnimma värmen som skulle komma.
Med ett nynnande gick hon ned för trappan och satte sig i köket. I magen virvlade en orolig virvelvind som riskerade att utvecklas till en storm.
”God morgon lilla hjärtat!” sade mamma Petra när hon kom ner.
”God morgon mamma! ” gäspade Ella.
”Vad vill du ha för frukost idag?
”Ingenting, jag har ont i magen.” Hon tog sig med handen över magen och grimaserade.
”Är du nervös?”
”Ja, jätte…Mamma, du står bredvid mig va?
”Ja då lilla gumman, precis bredvid scenen. Du kan se mig hela tiden.” Hon började duka fram för frukost.
”Mamma, måste jag ha smink? Det kliar.”
”Ja lilla hjärtat det måste du. Det är för att du skall vara den vackraste av flickorna.”
”Men mamma jag vill inte.” Ella var nära att börja gråta.
”Ella gumman, om du vinner den här tävlingen har vi ju råd att köpa huset vi tittade på. Det hänger på dig nu min ängel.”
”Men mamma…” hon lade huvudet på sned och tittade på sin mamma.
”Inga men nu. Nu springer du upp i ditt rum och hämtar kläderna vi hämtade i förrgår, sedan sätter du på dig klänningen jag lade fram på din säng. Ropa om du vill ha hjälp.” Hon schasade iväg den lilla, och fortsatte sedan framdukningen.

I sitt rum tog Ella fram den lilla leksaksmikrofonen hon hade och började med hög klar röst sjunga en sång hon övat in. ”Morning has broken…” Undrar vad orden betydde? Mamma hade talat om det för henne, men hon hade glömt. Just ja, påklädning var det ja. Hon lade ifrån sig mikrofonen och trädde den blommiga klänningen över huvudet. Den såg ut som en tantklänning tyckte Ella, inte alls som något hon själv skulle välja.
”ELLA!!” Mamma Petra ropade nerifrån köket.
”ELLA FRUKOST! Skynda dig!”

Nere i köket satt redan hennes storebror och lillasyster uppklädda inför den stora dagen.
Lilla Sandra hade en stor rosa hakklapp för att skydda kläderna.
Med en suck satte sig Ella med de andra och intog under tystnad sin frukost.

När bilen packats och de precis skulle åka iväg började Ella streta emot.
”Nej mamma, jag vill inte. Jag är rädd!”
”Stumpan kom nu! Jag är ju precis intill dig hela tiden. Tanterna och farbröderna i juryn vill ju bara se dig. Sedan skall du ju sjunga hjärtat. Hörru, kom igen nu.” Inom sig började Petra fundera på hur hon skulle bete sig för att få med Ella. Uppenbarligen skulle det bli problem. Svetten började porla på hennes panna, och den omsorgsfulla sminkningen började krackelera.
”Ella? Du får välja en leksak från affären när vi är klara. Vilken som helst.”
Flickan plutade med munnen, men hoppade in i bilen och spändes fast. Den lilla 4-åringen nöp i klänningsfållen och muttrade något ohörbart.
”Sade du något?” mamman försökte ratta bilen samtidigt som hon pratade med Ella.
”Jag vill inte!!”
”Du får vad du vill! Vi kan åka in till city och titta i affärerna när allt är över. Du måste bara visa upp dig innan. Det går fort.” Mamma Petra insåg att det här kunde bli en riktig pärs. Vad gör man med en 4-årig tös som inte alls vill det du vill? Hon funderade i allt vidare vinklar tills hon äntligen kom på lösningen.
”Ella, jag tycker att vi gör så här. När tävlingen är över har vi en hel dag då du får bestämma vad vi skall göra. Är det okey?”
”En hel dag? Som bara jag får bestämma? Ja mamma, det vill jag.”

När de åker in på hotellet som för dagen utrustats med stora podier och stora högtalare är all trots som bortfluget och den lilla flickan rusar glad iväg för att träffa sina vänner. Det vill säga de andra flickorna som tävlar.
Det brukar vara ungefär samma klientel på de här olika tävlingarna. Mammorna puschar på sina barn och är minst lika nervösa som dem. De har övat, och övat och övat inför den stora dagen.
Ella får nummer 5, men är inte ett dugg nervös.
Nummer 4 gör en söt liten piruett i sin docklika klänning och omsorgsfullt lockade hår, sedan niger hon och lämnar scenen.

När flicka nummer 5 stiger upp på scenen och börjar sjunga drar publiken efter andan. Vilken röst! Med sin klara, vackra stämma trollbinder hon folket som samlats för att kora nästa skönhetsdrottning. Efter sången går hon runt som hennes mor lärt henne och tar sedan några danssteg som avslutning. Publiken är i extas!
Naturligtvis vinner Ella och de får sitt hus, men till priset av vad?

Att dra runt med småungar på skönhetstävlingar och sminka upp dem till små kvinnor kan väl aldrig vara nyttigt i längden. Varken för hyn eller själen.
Såg en dokumentär om detta för några dagar sedan, och tyckte det var ganska vidrigt.

8 kommentarer:

  1. Otäckt.

    Föreslår att du tar bort det moraliserande slutet, slutar med "... och de får sitt hus." plus en mening om vad de gör på Ellas dag och hur långt det är till nästa tävling, eller något sånt.

    Förlåt att jag pillar, det är välment.

    SvaraRadera
  2. jag tror vi har sett samma program och det är lite tragiskt eller mycket tragiskt. barn som blir utklädda till små vuxna objekt. vissa frågor kunde fått svar,det hade varit trevligt att få veta vad den lilla nippertippan valde på sin dag det hade vart intressant att få veta
    förmodligen hade det varit något helt annat än skönhet

    SvaraRadera
  3. Även jag har sett den här dokumentären. Det är skrämmande att se mammor behandla sina döttrar som dockor som de leker med.

    SvaraRadera
  4. Allt för att mammornas stoltet.Jag har sett dokumentären...små flickor som fråntas sin barndom och får flacka runt och visas upp, bara för att mammor ska få sola sig i glansen. Vedervärdigt!

    SvaraRadera
  5. Oj så jag stavar dåligt ibland. "Allt för mammors stolthet" ska det ju vara.

    SvaraRadera
  6. Skönhetstävlingar för barn tycker jag är vidrigt. Men - skönhetstävlingar, idrottstävlingar, musikskola; Var går gränsen för när föräldrarna pressar för hårt och när de bara välvilligt ställer upp. Det tycker jag är intressant att ägna en tanke åt ibland.

    SvaraRadera
  7. Håller med alla. Har själv mest sett vad pappors press på sina pojkar i hockey kan göra, men det är samma sak i grunden. Att förverkliga sig själv genom sina barn är verkligen lågt.

    SvaraRadera
  8. Det här gör så ont. Det känns så fel och det känns i mig. /Betty

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...