På ön Tasmanien utanför Australien lever en mycket speciell liten krabat som nu kanske är på väg att dö ut eftersom de biter varandra så illa i ansiktet att ett ovanligt smittsamt cancervirus fått fäste hos släktet och riskerar att utrota dem. Tumören växer snabbt och gör till slut att djuret inte kan äta. Den är ett mycket, mycket aggressivt pungdjur med ett bett som är fyra gånger en pitbullterriers och är i storlek som en mindre hund, muskulös, har svart päls och heter Tasmansk djävul. På nätterna hörs deras vrål och för en oinvigd ter det sig som om ett odjurs vrål. Precis som skunken sprider den ut en vidrig odör om den blir stressad.
I dagsläget har den minskat med så mycket som 70% och forskarna har tagit beslutet att ta några i fångenskap och sätta dem i djurparker eller naturreservat. Den klassas som utrotningshotad och Köpenhamns Zoo är det enda stället utanför Tasmanien som de finns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Skansen nästa!!!!
SvaraRaderaDet vore ingen höjdare att möta en sådan typ.
SvaraRaderaMen den fyller säkert någon funktion i kedjan den också....
Vi var på en wildlife park häromdagen och såg flera av dom där! Himla märklig djur, bakbenen är lite kortare än frambenen och de är ganska små. Kolla på min blogg där har jag en bild på en.
SvaraRaderawww.miasblogg.com
spännande vi får göra opperationen rädda Tasmansk djävul. Själv funderar jag på hur länge vi får ha kvar våra nyagamla vargar, det verkar ju ha skjutits en hel det
SvaraRaderaTrodde först att du fantiserade ;-). Jag tycker att de ska döpa om djuret till något mer sympatiskt klingande. Stackars djur. Min erfarenhet är att det bara är människan som kan vara ett "odjur".
SvaraRadera