TEMA Avstånd

Det var frukostdags hos familjen Meijer/Östlund och Lilleman låg fortfarande i sin säng och sov efter att ha haft en mycket jobbig natt. Solen hade plågat den lille alltför mycket och nattens maror hade ridit honom. Nu låg han stilla i sin säng och andades med korta snabba andetag.


Razmus och Zabine satt vid matbordet med munnen full av yoghurt och flingor. Käftandes om vem som har flest vänner. ”Henrik och Tobias är mina kompisar. Deras mammor kan skjutsa hit dem när som helst.” Razmus lyfter en sked yoghurt till munnen och spänner sina underligt färgade ögon mot sin yngre syster. ”Jag har Lovis och Molly mycket närmare.” Kontrar hon snabbt med och gör en grimas mot brodern. ”Molly är faktiskt MIN kompis, och förresten är hon min tjej.” säger Razmus och jag ser honom lyfta skeden med yoghurt och göra sig redo att skjuta iväg den. ”Mamma, visst är det så?” Lägger han till, och tittar på sin mamma som hittills stoiskt lyssnat på käbblet.

”Henrik har ju flyttat och bor jättelångt härifrån, så du kan inte träffa honom så ofta…” Mamman lägger handen på sonens hand för att trösta. ”Och Tobias, ja han flyttade förra månaden, men inte så långt bort som Henrik. Jag tycker att det är synd att de flyttat iväg, men ibland blir det så. Du har haft lite otur hjärtat.” Hon vände sig till dottern. ”Och Molly kommer att gå i Razmus klass nu till hösten, så då blir hon hans klasskompis. De kanske till och med blir kärestor igen.” Mamman log och såg framför sig sonen med den lilla söta flickan hand i hand som de gått på dagiset.

Sorgen över att inte få gå på samma skola hade varit stor hos sonen, men överbryggats av entusiasmen att börja sexårsverksamheten. Nu log Razmus och det glittrade i ögonen. ”Då kan Molly bli min tjej igen. Jag älskar henne.” Orden låg i luften och dallrade en lång stund innan han lade till. ”Men Zabine, du kan få låna henne ibland.”