Eftersom snön behagat att vräka ned natten till idag var jag och Peter tvungna att skotta snö för glatta livet. Vi höll på HELA DAGEN. Ja du läste rätt...Vi skottade av taket till vårt hus för att det inte skall läcka in vatten när snön smälter genom presenningarna, och vi skottade runt de nya takstolarna som fortfarande ligger på backen under presenningar, och vi skottade alla gångar till vedbodar och förråd. Sedan skottade vi naturligvis av gården. Svettiga gick vi in och fixade till mat på eftermiddagen, lätt chockade över att hela dagen passerat.
Nu var det förvisso nästan 50 cm snö på en del ställen, men ändå. Vem behöver gym när man bor i hus? Ha, ha
När det var gjort hämtade jag skottkärran och slängde ned ved från högen som täckts av ett tunnt snölager som lurat sig in mellan spjälorna. Jag körde sedan hela rasket uppför trappan och in i vardagsrummet där lilleman glatt plockade ned det i kistan vi förvarar ved i.
Efter en god måltid, och diskning i balja eftersom SLAM-tanken är nästan knökfull satte jag mig framför datorn och såg att min lektör gått igenom min novell Skam och skuld som jag tänkte försöka få med i VILDSINT 2 som snart är på G. Resultatet kan ni snart se på passagenbloggen Vildsint.
Imorgon är det skola igen, men det har tillstött komplikationer så att säga. Sjuka barn alltså. Razmus hostar illa och har feber, Hampuz hostar ikapp med storebror och har rinnsnuva, och lilla Zabine klagade på huvudvärk när hon lade sig. Hå, hå ja ja...
Så imorgon vabbar Peter och jag åker till skolan, men får åka hem tidigare eftersom Peter har ett viktigt möte.
Kylan har tagit vårt hus i en gastkramning och idag slutade värmepumpen bara huxflux att fungera. Jag kröp in bakom den, men nja...det var iskallt och fördjävla trång...så jag skall ta loss den istället och förenkla saken lite.
Jag har nu en dunkande, stickande värk i axlarna efter dagens övningar och fryser eftersom kontoret är beläget vid trappan ned till källaren där värmepumpen finns. Jag har stängt dörren dit in, men den infernaliska kallheten smyger ut genom den för att kyla mina stackars ben och fötter.
Nu skall jag koja, för en gång skull i någorsålunda tid.
Kram på er nattsuddare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.