Queen musicalen We Will Rock You

Igår var jag och Peter på Queenmusicalen och herregud vilken ståpäls jag fick av Bruno Mitsogannis (Galileos) härliga stämma. Från första sekunden till sista bjöd han på sig själv, och jag njöt av hans skönsång som förvisso inte är skriven av honom, men ändå levererad som om han menade vartenda ord.


Man kunde ana Freddy Mercurys diffusa gestalt bredvid scenen nöjt leende med armarna i kors.

Musicalen i sig var sådär, och jag hörde bitvis inte ens orden i de försvenskade sångerna. De bjöd på ögongodis i form av lättklädda tjejer och killar klädda i vackert färgade kläder och häftiga frisyrer som fick en att vilja springa hem och leka med färglådan.

Mari Haugen Smistad var duktig hon med, men sångmässigt lite, lite sämre än Bruno. Sångkapaciteten var faktiskt ganska jämn av dem andra som sjöng. Tina Leijonberg gav ett präktigt boxslag i magen med sina sånger, och jag kom på mig själv att vilja höra mer av denna kvinna. Kanske köpa en cd-skiva?

När vi promenerade ifrån Djurgården kände jag en djup tillfredsställelse och längtade efter nästa sångtillfälle med Bruno