En av de godaste dofter jag vet är nystötta kardemummakärnor. Visserligen är det sällan jag får njuta av det nuförtiden, men när jag var liten tillbringade jag massor av tid med min älskade farmor som ofta bakade.
Hon var en redig bonnmora som gjorde all mat från början. Köpebröd ratades och mjölken kom från korna.
Jag minns så väl den gråa stora morteln som plockades fram och känslan när de små kärnorna krossades och spred väldoft.
Än idag tänker jag på stunderna vid farmors bakbord när jag äter kardemummabullar, och av någon underlig anledning ser jag hennes löständer liggandes i ett glas med vatten.
Fina minnen som du kan inspireras av i längre texter eller i ett filmmanus.
SvaraRaderaÄkta minnen är så roliga. Kombinationen kardemumma och löständerna
SvaraRaderaSmakminnet och luktminnet ger oss ofta bilder. Kardemumma - mmm, gott!
SvaraRaderaBra och sådana minnen är sköna att ha.
SvaraRadera