TEMA Piller

Hector tittar sorgset på Emil och slår ut med händerna. ”Det är kört, vi kommer inte längre” Stenpartiet de följt tar slut vid en hög klippa. Hectors händer följer klippans skrovliga yta för att leta några utskjutande delar att placera händerna på, men den är slät som ytan på en spishäll.

Emil gräver i fickorna på de dyra mycket speciella byxorna och hittar ett vitt fyrkantigt piller som han lägger i handflatan. ”Det här är det sista.” Hector studerar omgivningen för att kanske hitta något alternativ.

”Så många timmar förgäves.” Han försöker få fäste med foten, men misslyckas gång efter gång. ”Vi kan vända tillbaka.” Emil tittar uppfodrande på Hector och har redan vänt sig om. ”En Samuelsson ger aldrig upp, det vet du.” Hector lägger handen på broderns axel och ser allvarlig ut. ”Pappa skulle aldrig gett upp.”

När pappan kommer på tal blir Emil ledsen och har svårt att svälja. ”Han var ju en jävla superman. Det fanns väl ingenting som var svårt för honom?” Hector blundar och ser pappan framför sig, lång och fylld av en inre glöd som tvingade pappan att vara i ständig rörelse. ”Han var faan i mig övermänsklig. Du har rätt, vi kan nog inte jämföra oss med någon som han.”

Emil sträcker fram pillret till brodern. ”Du får det, jag klarar mig.” Hector tittar en lång stund på Emil innan han stoppar in det och sväljer.

Några timmar senare är de tillbaka i staden och svänger in på gatan där de bor. Henrik tar Emils hand och stoppar honom. ”Berätta inget för mamma.” Emil skakar på huvudet. ”Jag lovar.”