TEMA Äta något ovanligt

”Fråga inte…snälla…jag vill inte veta.” Jag höll Peter runt handleden för att stoppa honom från att gå iväg, men drogs med när han gick mot det lilla rullande köket där en sliten kvinna stod, leende. ”Sluta!” Jag satte händerna över öronen när han frågade vad soppan innehöll, och nynnade för att inte ett ord skulle sippra igenom. ”Kan vi inte bara gå?!” sade jag högt och blundade för att inte se på kvinnans mun.

Peter skrattade och försökte på knagglig engelska få reda på vad jag nog redan anade. Den leende thailändskan pekade på några stirrande ögon som låg i disken, och på en odefinierbar köttslamsa som var full av flugor. ”Very good.” sade hon och pekade på en jätteskål med ris. ”Do you like?”

Jag visste att synen av den vämjeliga soppan fylld av guppande ögon skulle följa mig resten av mitt liv, och backade sakta mot gatan som var fylld av tuk-tuks och mopeder.

Några minuter senare kom Peter strosande efter mig med ett nöjt leende på läpparna. ”Gissa vad det var?” Han sträckte fram en av Thailands mest älskade frukter, rambutan och rufsade med handen i mitt hår som av fukten blivit alldeles lockigt. ”Det var fårögon…” Han höll handen för munnen och skrattade. ”Fy faan vad äckligt!”

Jag väntade in honom och tog hans hand. ”Nästa gång tittar vi lite noggrannare vad som finns i skålarna innan vi beställer. Jag höll på att spy.” Min röst var fylld av äckel och lättnad över att jag inte hann ta en enda slurk av smörjan vi blivit serverad.