Angela Manning var endast en hårsmån från döden den där vackra sommardagen i juni. Lastbilen som kom i full fart mot henne skulle precis mangla ned den lilla vita polon i asfalten när hon vred på ratten och körde ned i diket.
Skakande av skräck kröp hon ur vraket som snurrat ett antal gånger runt sin egen axel. Mörbultad, men vid liv.
Lastbilschauffören hängde ut genom sidofönstret, och Angela såg massor av blod.
Haltande och snurrig i huvudet drog hon sig uppåt, uppåt för att försöka nå mannen. Angela var väl förberedd efter flera timmars intensiv träning av att rädda liv. Jobbet som ambulansförare innebar många träffar med dödens passagerare.
Plötsligt öppnade han ögonen och sträckte sig mot Angela. ”Hjälp mig” stönade mannen svagt och svimmade igen.
Väl framkommen öppnade hon dörren försiktigt och tog emot honom när han ramlade ut. ”Vi måste få bort dig från bilen.” viskade hon och gjorde precis som hon lärt sig.
När mannen låg på backen och hon lagt honom i framstupa sidoläge insåg Angela att han inte andades. Snabbt lade hon honom på rygg och gjorde sig beredd att ge konstgjord andning, men allt precis allt hon lärt sig var borta, och hjärnan tycktes tom och öde.
Angela satt vid mannens sida när ambulansen med hennes kollegor anlände. Hon stirrade rätt ut i ingenting och mumlade samma ord om och om igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
jadu, så kan det nog bli.
SvaraRaderaIbland försvinner allt
bra
Usch vilken hemsk situation att få hjärnsvacka på! Skulle lida hela livet om han gått bort! Gripande variant på kunskapslucka. Ryser fortfarande vid tanken, usch!!
SvaraRaderaUndrar vad hon mumlade och om det fanns någon förklaring till minnesluckan.
SvaraRaderaOtäckt och sorgligt. Förklaringen till minnesluckan måste väl helt enkelt vara hennes egen chock, eftersom hon själv var med i olyckan.
SvaraRaderaVem ringde efter ambulansen om hon låste sig?
SvaraRaderaSom ambulansförare borde hon nog tänkt Hjärtkompression, innan konstgjord andning. Ingen andning, innebär ingen puls.
Trovärdigt att hon skulle handla irrationellt. Bra text för övrigt.
Undrar också vad hon mumlade. Intressant, man tycker att kunskapen borde sitta där, att handlingen blir automatisk om man jobbar som ambulanspersonal. Jag tror också på chocken som anledning.
SvaraRaderaInstämmer med Feffe. Läskigt till tusen.
SvaraRaderaBra skildring av en typ av kunskapslucka. Och man kan nog aldrig veta hur man reagerar i en krissituation. Även ambulansförare är människor!
SvaraRadera