Dessvärre slutar skolan nästa vecka och jag skall sättas ut till vargarna i arbetslivet. Arbetsförmedling skall besökas och en helskottas massa papper skrivas i. Men, men...livet består ju tyvärr inte bara av att skriva när man inte är etablerad författare.
Igår natt avslutade jag skriverierna vid ett, sedan läste jag ut Göran Häggs eminenta bok NYA Författarskolan. Lärorik, och full av tips.
Imorgon kommer min karl och våra småttingar att stå väntandes i Nynäshamn när båten kommer in. Åh vad jag skall krama och pussa på mina lintottar. Så jag har längtat.
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara att lämna mina älsklingar så länge som sex hela dagar, men tydligen är jag tuffare än jag tror, eller kan det kanske vara så att jag gick in så starkt i skrivandet att tiden bara gick.
Tänk er själva vilken lyx att få maten serverad med jämna mellanrum, och inte ens behöva ta bort tallriken från bordet efter att du ätit. Det killar i fingrarna att bära ut den i restaurangköket, men de bara skrattar när jag vill göra det.
Nästa oerhörda lyx är att få sitta dag ut och dag in och bara skriva utan att barn eller vuxna heller förresten, avbryter en för att fråga om dittan och dattan.
Det är med stor sorg jag inser att föredragen från vår härliga lärare Kurt är slut, och att jag nu är ensam med min text. Nåväl, jag kan ju betala för att få hjälp, men...hur gör man när man är fattig som en kyrkråtta och därtill arbetslös. Hm...det var en ekvation som heter duga.
I morgon skall jag gå igenom hela veckans post och se om det ligger några roliga brev bland all tråkiga räkningar och alla reklamblad som åker direkt ned i soporna.
Snacka om miljöförstöring där. De flesta kastar ju reklamen rätt ned i soporna istället för i återvinningen, eller helt enkelt slänger in skiten i brasan.
Hur gör du?
Är du sådär duktig och samlar allt i påsar för att sedan ta det till närmsta återvinning? Handen på hjärtat? Jag kan med stolthet berätta att hela vår familj har återvinningstänket i hjärnan, även vår minsting på ynka tre vintrar. Men det blir många vändor till närmsta ställe som ligger sju kilometer från oss.
Nu skall jag lämna internet igen för att gå igenom mitt manus, och skriva om det igen. Min handledning visade att manuset liksom jag själv var för rakt på sak. Pang på rödbetan bara.
Så...det är bara att bita i det sura äpplet och göra om. Puh!
Morsning! Kram
du verkar ha att göra, hoppas det går bra!
SvaraRaderaoch handen på hjärtat....jag återvinner till förbannelse, och inte bara papper...ett försök att göra mitt för världen, bidra även med det lilla och vara en god människa
Jag har en lapp på dörren med nej till reklam, tidningar o mjölkförp får dottern att elda med och komposterbart kastar jag i små bruna påsar. Glas har jag börjat kasta på rätt ställe under senare år.Men jag har bara ca tvåhundra meter till närmast återvinning.
SvaraRaderaHoppas nu att du får ork att försätta skriva och låta kreativiteten flöda, trots det där tärande tråkiga vardagslivet. För det tär på skrivlusten, åtminnstone för mej!
Kram o ha en bra helg