Sista skoldagen forever...snyft...
Inga mer underbara föredrag av Kurt Öberg
Inga smittande skratt från Vladimir.
Inga djupa diskussioner med kamrater om film.
Jag grät inte när vi skildes åt efter en dag där vi lärde oss hur vi pitchar vår film för att sälja in den, men ärligt talat satt nog en klump i halsen på oss allihop.
Pitchningen gjorde att vi insåg hur svårt det är att på ynka tre minuter berätta om sin film i så pass stor omfattning, och med så stor entusiasm att produktionsbolaget gör volter av glädje att de hitta just det manuset, och snabbt fångar in oss.
Kurt gav goda tips som vanligt, och stöttar oss i det vi gör.
En klippa i ett stormigt hav, som vi inte ens har hunnit testa på.
Dagen var lite underlig, dejavuliknande eftersom vår första skoldag i augusti 2010 var precis lika solig och fylld av samma mängd fnitter.
Men numera vet jag mina skolkamraters namn och har läst de flestas övningsmanus. Vi har gnuggat geniknölarna ihop för att klura ut saker. Vi har även kommit med kritik och försökt hitta det bästa i varandras texter. Kort och sagt gjort varandra till manusförfattare som vet vad skrivande och bollande av texter handlar om.
När jag hämtat småttingarna åkte jag hem och åt glass, sedan gjorde vi middag. ja, ja jag vet att man inte skall äta något före maten, men that a hell...så jäkla noga är det väl inte. Regler är till för att brytas ibland. Förresten behövde vi svalka oss efter bilturen.
Rita kom över, och efter maten skippade jag disken och vi satte oss framför Batmanfilmen The Dark knight som är en riktigt snygg skimrande pärla av de där filmerna. Både välgjord och spännande.
Imorgon skall jag ta itu med disken som hotar att svämma över diskbänken, gå ut på promenad med hundarna i skogen, ta reda på alla sommarkläder som står i lådor överallt i huset, och umgås med mina tre underbara älsklingar som har påsklov.
Ha det gott!
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.