Pojken nådde den kottfyllda marken med en hård smäll som ekade i gläntan. Några rådjur som passerade lyfte huvudet och klippte med öronen. En hackspett som letade insekter i trädet intill lyfte förskräckt och satte sig i en gran några meter bort.
Nyfiket närmade sig en liten hasselmus pojkens livlösa gestalt, och nosade på handen som var lika blek som ansiktet. När ett stönande undslapp barnet pilade musen snabbt uppför stammen på trädet och satte sig på en smal gren som var delvis avbarkad av en älg.
Pojken lyfte försiktigt på huvudet, och lade handen över pannan. Han grimaserade, och torkade bort lite saliv som runnit i mungipan. Kisande mot solen reste han sig sakta upp på stapplande ben likt en nyfödd kalv.
Plötsligt kom en vuxen man instörtande i gläntan och vevade vilt med armarna. ”Jag har ju sagt åt dig att inte klättra i träd. Har jag inte? Nå? Har jag inte?” Mannen smekte pojkens kind och kände sedan efter om han hittade några bulor. ”Ser du mitt finger? Adam? Lyssna nu på mig…ser du mitt finger?”
Pojken skakade på huvudet, och en liten tår syntes i ögonvrån. ”Jag ville ju bara…”
Mannen tog honom i famnen och bar iväg genom vegetationen.
Efter att ljudet från en bildörr ekat genom gläntan hördes en bilmotors höga motorljud, och en rivstart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
<3
SvaraRaderaTyckte mycket om stycket med hasselmusen.
SvaraRaderaVäldigt fint beskrivet. Fin stämning.
SvaraRaderalätt att leva sig in i texten, bra skrivet
SvaraRaderaFint.
SvaraRadera