”Argh!” Mimmi skrek högt av ilska när hon för sjuttiofjärde gången misslyckades. ”Hur i helskotta kunde någon gör en så urbota dum konstruktion?”
Barnen kom springande från sitt lekrum och tittade oförstående på henne. ”Men, varför…?”
”Fråga inte!” fräste Mimmi och försökte envist dra isär förpackningen.
Kalle som precis fyllt fem stod tyst och tittade på sin mammas underliga beteende, och sneglade mot systern som stod i valet och kvalet om hon skulle ingripa eller ej.
”Vill du…?” började hon försiktigt och tog ett tveksamt steg framåt, men stannade när Mimmi satte upp handen.
”Kom inte hit! Hon svor högt när en vass kant skar upp hennes finger. ”Satan!” Med fingret i munnen tittade hon på barnen med irriterad min och nickade mot lekrummet. ”In i rummet med er. Jag kommer så fort jag fått isär den här.”
Kalle gick sakta in mot det stora lekrummet som fyllts av både rutschkanor och trapetser för att roa dem, men stannade i dörröppningen och studerade mammans kamp med plastförpackningen runt hans nya bil.
Det var med stor spänning han hade öppnat paketet för några timmar sedan, och födelsedagstårtan började få en hård yta efter att ha stått framme alltför länge. Lekkamraterna satt snällt runt bordet med roliga hattar på huvudet, och tomma tallrikar. Kalles mamma var snäll, men de blev lite skrämda av hennes skrik från köket och längtade hem.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Bra.
SvaraRaderaTvetydigheten i texten skapar spänning.
SvaraRaderaJobbig stämning, bra skrivet! Inte vill man vara den mamman i alla fall...
SvaraRaderahahaha
SvaraRaderaRolig ja nog kan man skrämma barnen. :)
Inbrottssäker förpackning :) Kul!
SvaraRaderaDe där emballagen kan förstöra mer än ett barnkalas...½!Q½! Slutmeningarna är hjärtligt sköna:)
SvaraRaderahärlig text och väl skrivet som vanligt!
SvaraRaderaStackars barn,känner igen mej i att inte kunna sluta trots att barn är hungriga mm.
SvaraRadera