Dagboksinlägg 7 juli

   Vaknar klockan sex av att Peter kliver upp. Zabine som ligger jämte mig sover tungt, och jag smyger upp.
Datorn ligger på köksbordet, och jag sätter mig ned för att tota ihop dagens skrivpuff, men hittar ingen ännu, och skriver lite annat.
Idag är det badstranden som gäller. Med fyra ungar får jag säkert en hektisk dag, men ack så rolig. Att umgås med dessa hjärtegryn är  det bästa jag vet, och samtidigt sätter jag ju fart på dököttet. Ingen har väl dött av att röra sig lite extra?

Igår somnade jag över datorn vid ett...ha, ha...jag som hade tänkt skriva hela natten.

När jag kikar i dagstidningarna ser jag att det varit ännu en våldtäkt och att en liten FLICKA drabbats av syrebrist när hetsen och personalbristen på sjukhuset gjorde så att de missade att ta snabba, rätta beslut.
Känner en kall hand krama mitt hjärta när jag minns Zabines födelse. Hon hade förvisso navelsträngen runt halsen, men läkarna visste inte om det. De såg på hennes hjärtdiagram att något felades och tog beslut som gjorde att vår älskade unge kom ut i ett stycke, livlös på gränsen till död, men räddades utan att få några men. Hennes lilla hjärta pickade sakta, sakta, och för några minuter trodde både jag och Peter att hon inte var levande.
Det här berättar jag om i boken TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL som du hittar HÄR

Apropå våldtäkt så tror jag att de där männen skulle må bra av att få en rejäl minnesbeta när de åker i fängelse. Vad sägs om att skicka ut dem till en ö där de bara fick vatten och bröd med sig?
Eller att chipchoppa snoppen till obefintligt instrument?
Eller varför inte bränna dem på häxbål? Det är väl mer än befogat? Om vi sätter en papperspåse över huvudet på honom, ser vi inte att det är en människa.
Aaaaargh! Jag hatar dessa vidriga varelser som tvingar sig på någon för sitt eget höga nöjes skull, och en gång för länge,  länge sedan höll jag på att bli ett av deras offer.
 I min värld existerade inte sådan ondska, och dumhet parad med onykterhet satte mig i en utsatt position. den gången räddades jag av min egen POWER som gav mig krafter som jag inte trodde var möjliga.
Detta skriver jag om i min självbiografi JA ÄLSKER DÄJ JA som kommer i framtiden.

Nu kurrar min mage, och inte är det efter Snickers.
Barnen är uppe och livet som mamma har börjat igen.
Ha en underbar dag!