Det var ingen liten sak heller, stor och fet säkert fylld av vårt blod.
Jag lockade till mig henne, och tog bort den. Zally såg inte glad ut, och förstod inte alls varför jag kastade den i soptunnan.
Flugor tillhör mitt hatobjekt. De både låter illa och bits de illbattingarna.
Jag är bonnjänta från grunden, och mina föräldrar vågar inte låta höet ligga ute och torka. Istället gör de inplastade ägg som barnen kallar dem. På det sättet räddas höet från att ruttna som det annars riskerar att göra i dessa evinnerliga regnskurar.
Det är underbart att bo på landet, men jag föredrar att inte ha jordbruk. Mina föräldrar är över sextio och vägrar att lägga av trots att de är utslitna. Jag och syrran tjatar på dem att de skall skaffa sig en enplanare och njuta av pensionen, men…
På baksidan av huset har jag stora tomatplantor som växer, och en gurkplanta som redan gett en 20 cm lång gurka. Ute i trädgården har första jordgubbarna kommit, och första skörden av rabarber har tagits om hand. Gröna krusbär sitter på taggiga grenar, men tyvärr tog haren mina röda krusbär som faktiskt är de godaste enligt min mening.
Jag snor skott från träd och buskar ute i skogen som jag planterar som häck här hemma. Om några år kommer vi att vara omgärdade av Hägg, Hassel, Björk; Buxbom, Syren, Ölandstok, hallonros, och en gigantisk rosa rhodorendon som fått två kompisar på var sida i andra färger. Min kille muttrar lite och tycker att jag blandar för mycket, men jag vill att det skall se vildvuxet ut. Du kan se min trädgård på min hemsida www.anithaostlund.se
Idag har det varit full rulle. Vi fick besök av Lina med barnen Lovis och Jesper. Flickan är jämnårig med Zabine, och pojken är lika gammal som vår minsting. Gissa om de hade skoj. Razmus, Zabine och Lovis plaskade i poolen i flera timmar, och Lilleman tog Jesper i handen för att visa sina bilar.
Några timmar senare ville Jesper gå hem, men gärna ha Lilleman med sig. Hampuz nästan skuttade iväg. ”Min kompis.” sade han lyckligt och pussade mig hejdå innan de gick.
De andra fortsatte bada, men kom blåfrusna in en stund senare för att äta och se film.
Jag tycker det är så mysigt att ha en massa ungar här, och känner värme i mammahjärtat när jag ser minstingens glädje över att äntligen ha träffat någon likasinnad.
Klockan har precis passerat midnatt och vi sitter framför teven och tittar på en svartvit skräckfilm om ett träskmonster. De kunde det där med dramatik då med.
Samtliga fönster är vidöppna och de ljumma vindarna har äntligen bytts ut till svalkande nästan isande vindar som kyler av oss. Det är bara ett problem. Mygg…
Det vimlar av dem, och stora skaror av dem flyger runt på tomten på kvällarna.
Nu skall jag skriva lite.
God natt kära vänner
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.