Mamma Stina försökte på alla sätt övertyga sin lilla femåring att ändra sig, men istället för att lyssna satte dottern händerna för öronen och skrek. ”Jag vill inte, jag vill inte… Fattar du inte det.?” Sedan fortsatte hon skrika ännu högre. ”AAAAAAAAAAAAA”
Pappa Jens kom in i rummet och bände bort händerna, sedan drog han upp Tea i knäet och försökte prata allvar med henne.
Men Tea ville inte lyssna, hon hade bestämt sig. Tea ville åka till mormor och hon skulle bråka tills föräldrarna gav med sig.
Stina suckade förtvivlat och tittade på sin obstinata, vrånga dotter som med all säkerhet skulle få åtminstone Jens att ändra sig. Honom lindade lilla Tea runt lillfingret bara genom att le, och ibland…ibland var det fruktansvärt irriterande att stå bredvid och inte hålla med.
Hon lutade sig konspiratorisk mot dottern och viskade något som inte uppfattades av pappan. ”Vi gör det nu på direkten, men sedan åker vi till landet. Okej?”
Tea tvekade. Det mamman föreslog var vansinnigt kul, och något som legat på Teas göra-lista länge, men…hon tittade på Jens och log.
En stund senare hade Tea klätt på sig finkläder och var på väg i bilen mot landet.
Det var nämligen så att på samma sträcka som de åkte fanns ett stort Zoo med massor av djur, och dessutom ett nöjesfält. Visst skulle det ta längre tid att komma till farmor och farfars lantställe, men istället för en vrång jäntunge fick de ny träffa en spralligt, glad liten Tea som berättade om allt hon varit med om.
Och grannpojkens lögn var nog inte så farlig. I värsta fall kunde Tea låta bli att leka med honom.
Fint skrivet! och underbar bild på lilla arga Tea! :)
SvaraRadera