21 augusti 2011

Dagbok-Trasiga datorer och meckiga bilar

Jag och datorer har ingen speciellt bra relation, inte heller bilar ligger på min pluslista.
Underligt nog går de där förbaskade plåtvidundren sönder på platser de helst borde ha fungerat som bäst.
Sist bilen kraschade stannade den mitt i värsta rusningen på en sådan där väg som alla passerar. Naturligtvis var bilen full av barn, och solen gassade. Allt precis allt var emot mig.
Nu står jag här igen…denna gång med datorn.
Igår morse startade den snällt, men på kvällen vägrade den att göra någonting över huvudtaget. Seg som om den ramlat i lim, och ovillig att gå in på nätet, eller ens säga hej.
Bah! Det slutade med att jag tog datorn under armen och gick till grannen som hade en dataexpert hos sig. Hm…

Han fick igång den, matade in Firefox och skickade hem mig.
Ha, ha…skiten fungerar en halv gång sedan är det samma trams igen! Behöver jag säga att jag var ARG, och det var väldigt nära att kära datorn åkte genom rutan, ut i en av de där svarta sopsäckarna som skall till återvinningen.

Peter och Mackan dunkade på plåt på taket, och det blev urfint (bilder kommer senare)
Jag tragglade med datorn hela dagen och kvällen.

Fasiken, jag hade kunnat skriva hela dagen istället. Blir så irriterad när det blir så här. Bortkastad tid, och onödig energi på ett dött ting.

Nyss ringde min pappa och berättade att min 91-åriga morfar dött. Nu var han inte någon älskad sådan…eller rättare sagt…jag känner honom inte. Morfar var otrogen mot min mormor och flyttade ihop med den andra tanten. Mormor dog, ensam och bitter…och till och med prästen skällde på morfar från predikstolen.
Vem vet…hon kanske möter upp honom i himlen eller var de nu hamnar, och tar honom i örat. He, he.
Jag kan se det framför mig. Gammgubben kommer upp till Sankte Per och träffar en ung vacker kvinna som tar emot honom och presenterar sig som Sonja.
Om man nu blir yngre.
De gånger jag ”sett” farmor och mormor har de varit lite yngre, och framförallt inte sett sjuka ut.
Ibland undrar jag om jag har förmågan, eller om det jag ser beror på en vild önskan att det skall vara så.
Jag träffade ett medium genom min skola som sade att jag har gåvan, och att jag skulle vara stolt över den.

Här hemma har det varit stjärnornas krig bland barnen, och det är med en stor tung suck jag sätter mig ned för att äntligen få skriva. Datorn som trasslar står och blinkar i andra rummet, men jag orkar inte se den mer, och släcker ned skiten.

Ha en underbar kväll
Kram

2 kommentarer:

  1. Det är så trist när en dator går sönder och man måste slösa en massa tid på eländet... :/
    Det finns så mycket saker som är roligare (skriva tillexempel)!

    Beklagar sorgen... Tråkigt att förlora en släkting... Kram!
    Men som du skrev; din mormor kanske får möta honom där uppe i himlen för att ta honom i örat ;-)

    SvaraRadera
  2. Det krånglade jätte mycket när vi skulle sätta in min skrivare med tillhörande patroner. Först var de nyinköpta patronerna bara halvfulla *muttrar*, och sedan funkade inte skrivaren i min dator.
    Men de är i pappas dator/skrivare nu så allt funkar och jag kan skriva ut mitt manus :)

    Har skrivit ett inlägg som heter "Skriva synopsis innan novell" som jag tycker är bra.

    Hoppas du får en bra dag idag, utan krångel och sådant :)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...