TEMA Attribut

”Hade kvinnan några speciella attribut?”
Polismannen gör allt han kan för att behålla sin professionella framtoning, men det är svårt att hålla blicken fokuserad på ansiktet när han intervjuar det nakna paret som i sin tur är lika lediga i sitt sätt som om de skulle haft kläder.

Kvinnan kan inte låta bli att retas med den unga konstapeln, och sätter sig på soffkanten med benen lite isär. Hon ser att han blir blossande röd, och reser sig för att gå fram till sin man.
”Jag såg att hon hade ett mörkbrunt födelsemärke på ena kinden.”
Kvinnan vänder sig till sin man.
”Hon verkade lite förvirrad, och när hon såg att jag och Åke var nakna började hon skrika om Guds försoning och annat.”
Ytterligare en polis kommer fram till dem, och har med sig en filt i handen som han slänger till kvinnan.
”Ta på dig den här så du inte fryser.”
Han tittar leende på kollegan, och ger honom ett menande ögonkast.
”Kommer du fram till någonting?”
Den unga polismannen skakar på huvudet.
”Nej, jag tror inte vi kommer längre nu. Hur går det med rundfrågningen i kvarteret?”
”Vi har pratat med samtliga, men ingen har sett något.”
Han vänder sig till den nakne mannen.
”Tack för att ni försökt hjälpa till, men det är nog som min kollega säger. Hon kanske hör av sig själv till polisen. Försvunna människor brukar oftast hittas inom några dygn”

När polismännen stängt dörren tittar mannen på kvinnan och skrattar högt.
”Lilla gumman, måste du alltid jävlas med folk. Han höll ju på att skämmas ihjäl stackaren. Band du henne ordentligt?
Kvinnan nickar.