Rasslandet på den gamla vinden började i samma ögonblick som fullmånen visade sin bleka nuna, och pågick tills solen övertagit dess roll.
Små svarta bestar med skarpa hörntänder och fladdrande vingar flög runt, runt inne i rummet, och letade sig ut genom isärbräckta brädor, och murkna fönsterbågar.
Jakten inleddes med några lätta byten som skräckslagna fångades med hjälp av radarn som ofelbart ledde fladdermössen rätt. De slet och drog i inälvorna, och blodet rann över hästskoformade näsor.
Som på en given signal lättade djuren från marken, och flög i samlad kolonn mot människornas boningar. Det enda som hördes var små pip då och då.
Väl i byn flög de in i par genom öppna fönster och sprickor i fasader, satte tänderna i vitblek hud, och sög i sig av det röda, söta blodet.
Några timmar senare nästan slogs de om att få komma till ro på den svarta vinden, fortfarande med blod på sin nos.
Usch ja...dessa små monster. Låter nästan som en början på en vampyrhistoria. Frågan är om de lättar från marken, hänger de inte alltid? Frågar eftersom jag inte vet.
SvaraRaderaRuskigt och bra! :)
SvaraRadera