TEMA Låna

Steg för steg tar jag mig upp mot bergets kam där ett örnpar placerat sitt grenfyllda rede i ett gammalt träd. Om jag är väldigt försiktig kanske jag skulle hinna upp och ta en av de där skrikande, brunfjädrade ungarna, och föra den ned till en av de större avsatserna där det är enklare att mota bort föräldrarna.

Företaget som beställt ungen var mycket frikostig, och hade lovat mig en rejäl belöning om de fick minst en, helst två ungar.

(Bilden är på Bruno Liljefors örnungar)

Himlen ovanför mig är tom sånär på någon enstaka fiskmås som flyger runt i vida cirklar. Mina byxor är en aning för tajta, och precis på gränsen att spricka när jag tar ett steg till. De specialanpassade skorna för klättring som jag lånat, får ordentligt fäste i små klippskrevor som jag passerar. 

En båt åker förbi en bit ut i fjärden, och jag hör ljudet från Arlandaexpressen innan jag ser den komma framrusande över krönet, långt, långt borta. 

Jag känner mig underligt utsatt, och svetten lackar. 

Min kompis som är ornitolog har sagt upp bekantskapen efter att jag talade om mitt syfte med resan, och det är lite synd, för han är både kunnig och extremt intresserad av havsörnar.

   "Du är galen, och jag vill inte längre vara din vän om du gör något dylikt. Den här underbara fågeln är magiskt vacker. Du kan väl inte undgå att se hur enorm den är. Det du tänker göra är straffbart, och om jag vore du skulle jag skämmas" 

   Min väns ansiktsuttryck var sorgset och förändrades till ilsket under tiden han pratade. Med händerna visade min vän den praktfulla fågelns vingbredd.

En sten rasslar iväg under min fot, och fortsätter hela vägen till den lilla sandstranden som ligger max 10m från foten av det smala, höga berget. Jag ankrar fast mig ordentligt och lutar mig ut för att undersöka var den tog vägen, men ser bara den mattsvarta ytan som jag befinner mig på.

Vingslagen från den enorma fågeln hörs inte, och när örnen kommer farande med klorna före flashar bilder jag sett på olika byten de tagit genom huvudet. En liten harpalt kryper in mellan stenarna som ligger på var sida om trädet där ungarna håller hus.

Jag hinner se ett litet huvud med en krokig näbb innan allting förvandlas till luft och smärta.