Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
12 oktober 2011
Dagboksinlägg 12 okt.
Morgonen börjar med att jag träffar en liten räv på vår veranda. han blir lika paff som jag, och står stilla som om någon hällt is över honom. Jag vinkar till den lilla busen, och förstår med ens varför våra soppåsar blivit invaderade i flera dagar.
Barnen är trötta, men stiger upp och äter frukost.
En kvart senare går vi ut till bilen...som är istäckt. ha, ha...långnäsa till mig. Jag startar motorn och sätter in ungarna, sedan hämtar jag handskarna och skrapar rutorna.
Klockan hinner rusa iväg ordentligt innan vi far iväg.
Razmus och Zabine går själva in i skolan, och Lilleman och jag till dagis.
När jag återkommmer till bilen inser jag att mitt i allt stök med vantar till barn, frukt, och annat trams så har jag glömt min ryggsäck med datorn...panik! Eller...inte panik, men jag blev arg på mig själv. Det var bara att åka hem och slåss med vårt nästan obefintliga internet.
Huset var kallt så jag satte fyr i spisen, och hade snart en mycket behaglig temperatur inne.
Just nu går en fasan ute i trädgården och pickar i sig något som den hittar där, och på täkten sitter ett hav av gäss som snart lämnar oss för varmare nejder.
Nu är det dags att skriva om en surgubbe från Fårö.
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Ånej, inte redan skrapa rutorna på bilen... Hoppas det dröjer länge här.
SvaraRaderaVet precis hur det är med kallt, utkylt hus. Det är många gånger jag har fått blåsa på fingrarna när de stelfrusna försökt trycka ned tangenterna...
Kram Kim
Säger som Kim - inte än, inte än ...
SvaraRaderaEfter ha kört arla morgonväcktstaxi i fem års tid, är jag måttligt road av att skrapa rutor, skotta fram bilen och parera i snöspåren efter någon tung timmerbil.
Lite mera vacker höst, tack!