Äntligen hemma- Björn Skifs nya cd glänser

Vilken mardrömsdag det blev idag.

Först åkte jag till vårdcentralen där en läkare talade om för mig att min trumhinna håller på att läka, och att jag bara har ett simpelt virus i kroppen. Sedan lade ha ironiskt till att min reaktion på pencillinet var fullt normal. Upprört reste jag mig upp och gestikulerade vilt. "Vadå, menar du att det är normalt att bli halvt medvetslös av skiten?" Jodå, jag sade skiten...jag var arg.

När jag gick därifrån kände jag mig nonchalerad och tänker inte gå tillbaka.

Min lilla bil och jag styrde kosan till arbetsförmedlingen där jag nog var den enda med svenskt ursprung. Efter en halvtimme fick jag prata med en trevlig dam som berättade att Peter kan få bidrag om han anställer mig. ha, ha...trodde jag ja...

På kvällen ringer hon och meddelar att hon sett att jag inte varit arbetslös tillräckligt länge. Underligt nog synkar det dåligt med Alfa-kassan som kastar ut mig i januari. de tänker helt enkelt olika.

Jag pluggade ju filmmanuslinjen nästan ett år, och det är INTE överhoppningsbar tid. Puh!

Klockan hade hunnit ruscha iväg till elva när jag var klar, och det var inte någon ide´att tuta hem, så stället parkerade jag bilen och skrev på manuset i tre timmar. Det var urkallt åt fötterna så inspirationen var inte skyhög precis.

Nyss kom Peter hem, snorig och hostig, så nu är det nog hans tur att bli sjuk. Typiskt nog skall vi lasta tre pall med gips som kommer hem hit imorgon. Det skall upp på uppbyggnaden vi gjort, ett slitgöra som heter duga. Gips är inte speciellt tungt, men fasiken så otympligt.

Nu sitter jag och lyssnar på nyaste cd:n med Björn Skifs...den är underbar, och något har hänt med hans röst. Jag tycker att det är ett större djup i den, och Björn sjunger softiga låtar som berör.

Jag har lyssnat på honom sedan jag var en liten tös, och har nog nästan alla skivor han gett ut.

Igår lyssnade jag på min andra cd som jag fick när jag fyllde år, även den med en gammal favorit. Magnus Uggla låter som han alltid brukar göra och jag kände mig förflyttad till ungdomen då jag hoppade runt som en tossig hand i hand med barnen och Peter.

Nu skall snart barnen nattas, sedan får jag skrivro, och kan fortsätta min bok.

Kramar