Inatt skrev jag på manuset tills klockan passerat två, och dök sedan snabbt ned i bädden där hostattack efter hostattack höll mig vaken.
Slutscenen finns redo att printas ned, och nu har jag gått in i researchpärmen för att leta upp några godbitar att krydda manuset med.
Det här sättet att skriva är lite enklare än att flödesskriva, och kanske det innebär mindre eller enklare redigering. Det skall bli mycket intressant att se slutresultatet.
Samtidigt som jag skriver på manuset poppar nya manusideér upp, och jag plitar noga in dem i min lilla bok där alla sådana samlas.
I morse var det halt ute på vägarna, och jag kom nästan inte hemifrån på grund av isen som bildats på vägen utanför vårt hus. Det är mer än dags att byta till vinterdäck, men...vi hinner inte. Peter jobbar jämt, och jag kan inte. Det är lite moment 22 just nu i livet.
Peters bil behöver repareras, och han har så mycket jobb att han skulle kunna jobba dygnet runt, och ändå inte hinna med det som skall göras. ALLA rycker och sliter i honom. Äntligen verkar det vara plåt-
slagarnas marknad. Det är jättebrist, och tak finns det ju hur många som helst.
Eftersom Peter behöver hjälp på ett tak med hissning av material följde jag med honom på jobb, men sitter i bilen och jobbar på manuset efter att vi hjälpts åt med att få upp plåten på taket.
Himla smart ide´med laptops.
Nu har jag satt på mig en tjocktröja, lutat bilsätet lite bakåt, och lagt över mig en varm gosig filt.
Efter att jag skrivit dagens skrivpuff är det dags att kliva in i hjärnan på en seriemördare och fundera på hur han tänker i olika situationer.
ha en härlig dag.
P.s Skickar med ett fotografi taget med min nya kamera i skogen framför vårt hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.