Mitt skrivande av boken Hat och en gnutta kärlek

Ann Ljungberg är en riktig hittepåare, och just nu pågår något så underbart som en skrivadventskalender genom hennes försorg. Du kan vinna lektörshjälp, böcker och olika kurser.

Som du vet följer jag hennes Skrivpuff , och skriver i stort sett något varje dag genom att hitta temat där.

Mitt eget skrivande går just nu jättebra, och om det blir som jag vill kommer boken att finnas på bokdiskarna innan år 2012 är tillända. När den väl är skriven återstår ju redigering, lektörsläsning och massor av annat.

Titeln är självklar, och på framsidan kommer det att vara en målning av min talangfulla vän Mats Lundgren, eller "Lunkan" som han kallas. Kika in på hans blogg så förstår du vad jag menar.

De sista dagarna har jag varvat skrivandet med att hjälpa min kille uppe på olika tak med hållhjälp och borrat lite. Det är ganska fascinerande att titta på när han jobbar. Den hårda plåten beter sig som papper i Peters erfarna händer, och när jag försöker mig på att klippa den inser jag hur stark man måste vara i nyporna för att överhuvudtaget rå på den över huvudtaget.

Mellan hjälpinsatserna har jag suttit nere i bilen med filten över mig, och skrivit på manuset. Där nere i kylan har jag hittat saker jag nog aldrig hittat hemma i goa värmen på kontoret.

Min huvudkaraktär är författarinnan Charlie 39 år. Hon är gift med Jocke 39 år och har sonen Totte med honom. Hennes enda stöd här i världen är bästa väninnan Katrin som är hemligt förälskad i henne, och ser hur illa väninnan blir behandlad av sin man, men inte kan göra något.

Benjamin är 37 år, och en brutal seriemördare. Han ångrar inget, men ljuger för psykologen i syfte att komma ut snabbare och fortsätta sin gärning.

När de två genom ett förlags försorg hamnar i samma rum händer något, och Charlies inställning förändras, likväl som Benjamins.

På nätterna tampas Charlie med samvetet, och på dagarna med maken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år, och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare, och hur han tänkte.

Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker. 

På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.

Ett barn föds inte ont...eller?