Hammarslagen ekar över byn, och manuset får nya vändningar.

Klockan hann bli fem i morse innan jag lade mig i sängen för att försöka sova lite. Flowet som fångade mig igår kväll när jag satte mig vid datorn vägrade släppa greppet, och fingrarna dansade fram över tangenterna.

Benjamin fick berätta mer om sin tid efter det hemska dådet, och Charlie visste inte riktigt vilken del av rumpan hon skulle sitta på. 

I dagsläget har jag skrivit 281449 tecken.

I morse skrev jag ut alla pdf från Skrivarprat och satte in dem i en pärm där jag samlat alla tips från Ann Ljungberg. Måste införskaffa ännu en för den är smockfull redan, och Skrivarprat har nyss börjat.

Efter frukost gick jag och Peter ut för att panela huset, och återvände inte in förrän mörkret stoppar oss från att jobba mera. Gissa om jag frös? Mina händer var förvandlade till ispelare, och fötterna till två isklumpar. 
Men jag var rätt stolt över att spikarna i panelen gick in där de skulle utan att böja sig, och målandet hade trots allt gått galant. 
Det är kallare uppe på ställningen än nere på marken. Jag och Peter står en sisådär fyra meter upp. Isvindarna prenumererar på att linda in mig i sig.


Det blev till att sätta igång en brasa, och gnugga liv i de frusna delarna.

När jag fått bort stickningarna i händerna stekte jag bacon och ägg, kokade spagetti, och hackade lök till tonerna av panflöjt a la Zamfir.

Musiken fyllde huset, och jag njöt av att bara vara i familjens sköte.

Vi fimpade belysningen i rummen, och tände istället lyktorna som hänger i taket. 
Långsamt gick hela familjen ned i varv, och efter maten landade vi i soffan framför filmen Mumien som gjorde att adrenalinet steg snabbt.

Jag trodde att nattens skrivande skulle straffa sig med trötthet, men känner mig förvånansvärt fräsch.

Men egentligen är jag inte förvånad. För en sisådär tio år sedan var det mer regel än undantag att jag ramlade hem från krogen vid femtiden, och steg upp för att åka till simhallen klockan sju, sedan vidare till jobbet som öppnade nio.

Kan tillägga att jag inte längtar tillbaka till den tiden ett dyft. Jag har avverkat åtskilliga timmar på krogarna i storstaden, och att sova tillhörde inte mina favoritintressen.

Inatt planerar jag att fortsätta med manuset, och redan hör jag välkända ord och fraser från mina karaktärer svinga sig genom hjärnan. Jag ser och hör olika scener som en film i luften framför mig då jag blundar.

Nu skall barnen ta en match med tandborsten, och sedan vyssas till sömns.

Godnatt