Razmus åkte hela backen idag, och jag var så stolt att jag nästan grät. Det blev alldeles tjockt i halsen.
Zabine däremot var ingen lätt match idag, puh...hon skulle åka skidor, men grät mest, och Lilleman...ja han var inte bättre. Vi försökte åka snowracer, men när han kastade sig av i farten gav jag upp.
Jag gjorde en riktigt praktvurpa med Zabine som förare, och insåg att det nog är bäst att jag håller i ratten ett tag till. Blöt långt upp på ryggen kastade jag in handduken och gick till bilen med skrikande barn efter mig. Lite choklad lugnade dem, och när Peter kom med en stolt Razmus började jag få upp värmen i mina och ungarnas frusna leder.
I bilen somnade Hampuz, och Zabine var på god väg, men rätade upp sig och kom i andra andningen lagom tills vi kom hem.
Hungriga gjorde vi mat, åt och landade i soffan.
Tråkig teve gjorde att jag lämnade nästet och satte mig framför datorn för att läsa min skrivarväninna Pebbles Karlsson Ambrose självbiografi.
Jag kunde inte lämna stolen...den var gripande, mycket gripande.
Den är fortfarande på manusstadiet och inte redigerad till fullo, men dock en pärla.
Inatt skrev jag tills två, och hittade som vanligt massor. Nu alldeles strax skall jag dyka in i Benjamin och Charlies värld igen.
Ha det gott
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.