I vår familj är det mannen som älskar den här tiden, medan jag likaväl kan vara utan. För barnens skull hänger jag med i pyntatet, och sjunger julsånger.
Men när det varit julafton, och blivit nytt år då åker allt tillbaka i sina förpackningar, och jag får tillbaka mina lyktor och platsen på bordet.
Lilla Zenta blir duktigare och duktigare på det där med att gå ut och göra sina behov, och snart, mycket snart hoppas jag slippa alla tidningar som ligger på golvet vid hennes och de andra hundarnas hörna.
Soffan är full med utslagna hundar och en katt, och jag myser för fulla muggar.
Ikväll har jag skrivfritt för att umgås med Rita och Peter. Vi har gjort slingor i håret, och käkat lite gott. Nu njuter vi av film och att bara vara.
Nu har barnen bara åtta ynka dagar kvar på jullovet, sedan är ruljansen igång igen, och jag får barnfritt på dagarna med full access till att skriva på manuset. Det känns lite vemodigt att tiden med långa sovmornar, mys i sängen, och härliga, galna frukostar är över.
Barnen har lärt sig massor med engelska ord, och Razmus har pluggat matte och svenska. Något de tyckt varit kul och pratar mycket om med sina släktingar när de träffar dem.
Vi har pratat om att börja använda webkameran när barnen pratar med sin mormor som bor trettio mil bort, men måste först lära oss lite bättre hur det går till.
Jag har kikat in på Ann Ljungbergs skrivarprat som jag gått med i, men inte riktigt haft tiden att verkligen gå in för att lyssna på det.
Nej, nu skall jag stänga igen datorn och umgås.
Ha det
Att umgås är också viktigt!
SvaraRaderaInte "bara" med barnen utan även med sina vuxna vänner!
Kram och sov gott!