Är skolan för barnen eller barnen för skolan?

Idag har jag tillbringat dagen med Razmus, och kan om igen konstatera att det nästan är ett mirakel om ungarna lär sig något i det stimmande som pågår dagtid. De är tjugosex ungar, alla i olika faser i sin fortfarande egocentriska del.

Jag försökte redigera manuset lite lätt under tiden som jag väntade på att rasten skulle ta slut, men det gick väldigt trögt. Tre stycken ungar lämnade skeppet pga huvudvärk och allmänt dåligt skick. Just nu snurra både kräksjukan och superinfluensan varv efter varv bland barn och vårdare. Det är lärarbrist och ungarna är stökiga som attan eftersom de inte hinns med.

Jag har på eget initiativ agerat hjälplärare när Razmus klarat sig själv, och gick från skolan med brinnande migrän.

Hur barnen mådde behövde jag inte fråga, det syntes. Och många av dem hade flera timmar kvar på fritis. jag funderar på vad man kan göra för att förändra situationen, men trots att jag erbjudit mig att hjälpa till har skolans rektor inte ens bevärdigat mig med ett mejl.

När vi tragglat oss hem genom kylan åt vi pannkaka och varvar ned framför teven efter att jag hämtat in några kärror ved. Tänker inte frysa i onödan.

Testade om snowboardkängorna passade på min snowboard och visst gjorde de det. Lycka! Till helgen skall jag testa för första gången i mitt liv. Skall jag be Peter filma? Ha , ha...

Nu skall jag umgås med småttingarna och diska, sedan äntligen är det min tid.

Ha det gott 

Kram

Zabine