Familjedag på fel ställe-hamsterkinder puts väck efter tjugo år

Ibland kan livet krångla till sig på ett eller annat sätt, och ibland...beror det på människor i ens omgivning.

Idag åkte vi med bilen till Tumba, ställde den på parkeringen och tog pendeln till Älvsjö för att gå på Vildmarksmässa.

För barnen är det ett stort äventyr och de har mycket svårt att stå stilla.

Peter betalar inträdet och vi skriver små lappar att sätta på ryggen på ungarna ifall de behagar smita från oss, och inte hittar tillbaka, sedan går vi in i lokalen och konstaterar att det ligger en hel massa båtar, och många montrar är fyllda av speciella segelkläder.

Fundersamt tar vi oss genom hallen till nästa och hittar...ännu fler båtar.

Vi kikar in i några och jag börjar bli mer än lovligt rastlös. Båtar är fina, men i nuläget har vi inte ens råd med trappan som går upp i dem. 

Jag vill till Vildmarksmässan och busa med ungarna.

Peter går iväg för att fråga var utställningen är...och kommer tillbaka med långt ansikte.

Mässan vi vill gå på börjar på...tadah...onsdag, och håller på nästa helg.

Razmus grät av besvikelse, och jag var väldigt nära att gråta jag med. Hade ju bespetsat mig på alla roliga saker vi skulle göra. Klättra på väggar, åka kanot, hugga med yxor mm mm.

Vi försökte rycka upp oss och gå runt i montrarna, men jag var uttråkad så uttråkad att jag likt en tjurig femåring satte mig på en trappa och tjurade medan Peter och ungarna gick in i båt efter båt.

Zabine stackarn lyckades med konststycket att få en dörr i huvudet och fick en rejäl bula.

Efter några timmar hade jag lessnat totalt och tänkte att om inte vi går nu, så gör jag det.

Som tur var är Peter smart, och lyssnade på mig.

På hemvägen plockade vi upp Rita som skulle komma på besök.

Väl hemma lagade Peter mat medan jag visade Rita filmsekvenserna från polisskolan där jag var med. Nätet segade, och det blev många svordomar innan vi gått igenom filmen.

Hennes reaktion var att jag pratade annorlunda inget annat. Hon tyckte att jag var mig lik, förutom hamsterkinderna som försvunnit, och rynkorna som tillkommit.

Efter maten sövde vi ungarna, och Rita gick hem.

Nu sitter jag här framför datorn och laddar för en skrivkväll, men först jobb. Peter skall nämligen ha hjälp med att skriva fakturor.

ha det gott

Kram