Förnedring och förtvivlan-jobbsökning pågår

Jaha, då har jag förnedrat mig själv igen, bett på mina bara knän att få hjälp att få ett yrke jag kan leva på.

Zabine fick följa med till arbetsförmedlingen eftersom hon snörvlade och klagade på huvudvärk.

De andra lämpade vi av på respektive ställe, och for vidare mot Hallunda.

Kvinnan som är min nya handledare (den tredje eller fjärde i raden) var väldigt trevlig och verkade kompetent, såg möjligheterna, men kunde inte få in mig på af kultur trots att jag jobbat just inom kultur några år. Dock inget som finns på papper. Alltid detta jäkla papperssamhälle, aldrig någon som tar emot mig med öppna armar och ser det jag kan.

 Bläh!
När vi skulle gå igenom mina cv:n skrattade jag högt. Eller vad säger du om det här:

Jag är en positiv 47-årig tjej som tycker om ordning och reda.
Jag har valt att vara hemma många år med mina barn som är födda 2003, 2005 och 2007 för att på det sättet ge dem en trygg avstamp i livet, och efter det har jag pluggat till filmmanusförfattare..
Under tiden som mammaledig har jag författat ihop två böcker som jag gett ut, och skall snart ge ut en tredje.

Jag har en välbesökt blogg där jag varje dag skriver en novell, dikt, krönika eller recension av en bok eller film jag sett.

Bloggen hittar ni på http://www.novellbloggen-razaha.blogspot.com/
Fritiden använder jag till att umgås med familjen, gärna ute i naturen.

Mitt bok- och filmskrivande tar en stor del av fritiden, och jag jobbar just nu nattetid med ett filmmanus, och ett bokmanus.
Att pyssla i vår stora trädgård är ett av mina livsprojekt så sommartid blir det mycket tid på knä.

Jag trivs när det är mycket att göra och är både tekniskt och praktiskt lagd, men framförallt väldigt stresstålig.
Jag har jobbat stora delar av mitt yrkesverksamma liv med att träffa kunder både per telefon och in real life, och läst många psykologiböcker (både om barn och vuxna) eftersom jag tycker det är mycket intressant, och användbart både som författare och försäljare.

Det är ju ingen tvekan vad jag vill göra, eller hur? Skriva så att fingrarna blöder...

Nästa bakslag är att Peter inte får anställa mig i Nystartjobb eftersom han inte har HB eller AB. Håhåjaja, det kostar 50 000 att öppna AB, inga pengar jag har i madrassen precis.

Det blir en underlig situation att kunna få ett jobb om vi betalar 50 000.
I dagsläget har inte Peter råd att anställa mig utan nystartstödet, så...det är bara att leta vidare.

Vi pratade också om min blodsjukdom, Hampuz eviga infektioner, och mina böcker.

Vem vet? Om ett år kanske jag skrattar åt frustrationen i det här inlägget, och skrattar hela vägen till banken när min bok Hat och en gnutta kärlek säljer som smör?

Jo, jo drömma måste man, annars är det lätt att halka ned i svärtan och inte komma upp. Det är ingen lek att gå arbetslös, framförallt är det psykiskt jobbigt att inte ens bli uppmärksammad med ett litet tack-för-att-du -sökte mejl.

Nu har vi landat hemma igen, tagit ut hundar, käkat mellis och plockat ihop alla papper kvinnan gödslade mig med. 

Nu ramlar jag in i fantasiens värld istället, för där känner jag mig hemma.

Ha det gott

Kram