TEMA En snuttefilt DEL 13 om Pelle

Sällskapet satte sig ute på den inbyggda verandan och samtalet handlade till stor del om hur det var att leva på platsen.

Frida som nu var sju år kom ut med sin snuttefilt i ena handen, och krånglade sig upp i Hampuz knä.

Det gjorde ont i Pelle att barnen tog avstånd, och faktumet att han själv valt bort dem snurrade hela tiden i hans skalle.

"Gjort är gjort", sa Carolina och pratade med den äldsta dottern bakom ryggen på honom. "Jodå ni kan gå ut, men håll er på tomten." Hon lade handen på Pelles. "Jag är en stor flicka, och hade kunnat ta att du tröttnat, eller behövde en paus från familjen, men att bara lämna..."

Hampuz släppte ned Frida på golvet. "Du måste sluta älta. Gör om, gör bättre säger jag. Livet är så mycket bättre än att fundera på sådant som är historia. Nu har du chansen till det."

"Men...jag kanske inte är någon bra pappa? Flickorna kanske...?" han avslutade inte meningen.

Dörren till huset slog upp, och in kom Frida springande. "Mamma, mamma...pappa har en pool. En alldeles egen pool. Kom och titta."

"Är det sant", sa hon och reste sig. Det skulle vara underbart att kunna simma varje morgon. Jobbet kan jag sköta genom nätet. I alla fall det mesta."

När Carolina lämnat rummet tog Hampuz tag i Pelle och skakade honom hårt. "Helvete grabben, vakna upp. Snart har du sumpat ditt livs chans att laga det du haft sönder."

Majsan reste sig upp och plockade undan från bordet. "Kan du leva så här?" Hon böjde sig över Hampuz som nafsade lekfullt i hennes bröst. "Ärligt talat så ser du ut som skit. Inte alls likt den kille jag en gång kände. Carolina har det bra som det är, och jag vet att hon klarat sig galant utan dig. Som du vet är hon en doer, och Hampuz har hjälpt henne med det hon inte klarat."

"Jag måste tänka..." sa Pelle och tittade genom fönstret på flickorna som lekte tafatt ute på gräsmattan. "Jag måste tänka..." sa han medan hjärna tycktes koka. 

Pelle kände hur det kröp i kroppen av obehag, och orden de sa ekade inom honom. Han visste att livet i en familj var underbart, men stundtals väldigt bökigt och stökigt, och livet som singel var faktiskt ganska vilsamt. Man valde maträtter själv, när det skulle städas eller nattningstider.

"Pelle...?" sa Hampuz. "Vänta inte för länge."

Emma kom inspringande "Hampuz kom fort, mamma ramlade. Hon ligger på marken och blöder."