TEMA Vissna

Hon hade sitt bo under ett stort, runt upp och nedvänt träkar där tanten på gården brukade sätta blommor. Spröda gröna blad trevade sig fram genom mängder av halvruttna löv och gräs.

Doften av vår trängde ned i jorden, väckte de runtom, kallade dem till sig.

Hon hittade ett hål i karet där ett tunnt grönt skott slingrade sig in och vidare mot solljuset som värmde.

En dag lyftes träkaret bort av tanten som bodde på gården. Hon skulle plantera sommarens blommor och tänkte fylla karet med ny fräsch jord.

Den lilla växten var inte alls beredd på det som hände och grät då ena armen slets av, men gömde sig i löven för att läka.

Några dagar senare tog tantens söner bort löven för att lägga dem i landen som gödsel.

Växten skrek högt av skräck och förtvivlan då solens strålar sakta brände henne till döds, och förvandlade henne till en vissen spillra.