Det knakar en bit ovanför oss, och jag blir lite osäker. Jag har sett spår från vildsvin och vill helst inte konfronteras med dem.
Inne igen dukar jag och väcker barnen.
Det är segt idag...värre än Karlssons klister. Zabine drar täcket över huvudet och säger grinigt, "Jag är trött, låt mig sova", varvid jag drar av henne täcket och informerar fröken Tröttmössa att hon kanske ska lägga sig tidigare ikväll.
Lilleman är inte bättre. Han ligger i vårt sovrum, nedbäddad med slutna ögon som han vägrar att öppna.
En halvtimme senare har jag fått upp samtliga ur sängarna, utfodrat dem och borstat tänderna.
Chicco får följa med i bilen och jag laddar för att åka till Botkyrka kommun med barnomsorgspapperen och våra inkomstuppgifter. (Lustigt nog vill de ha dem igen...)
Men livet sätter käppar i hjulet, eller rättare sagt magen.
Det är bara att åka hem igen. Magsjukan Peter hade häromdagen har invaderat mig med. Dock en lindrigare variant. Äckligt är det hur om helst.
Nu ska jag kolla på jobb, sedan skriva på manuset som inte fick någon påfyllning inatt för att jag istället skrev fakturor åt Peter.
Idag ska jag fixa Peters hemsida, sedan skriva åt mig själv.
Det har inte kommit några valpar, och jag börjar allvarligt fundera på om inte Zilla gått i tommerna som vi kallar det hemma i Hälsingland.
Ha en härlig dag
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.