Maratonskrivpass-sexscener-redigering-skrivprocess-tips

Igår vände jag ju rabatterna och planterade en sjujäkla massa frön. Så jag var väldigt nöjd på kvällen när jag och Lilleman låg och tittade på Turtles på film.

Efter lite stök lade min lilla prins sig och sov klockan sju, och jag satte mig vid datorn och skrev på manuset.

Timmarna gick, och klockan tolv hade jag en kort break för att äta ett mellis, sedan fortsatte jag med skrivandet, och skrev en rätt hot sexscen som säkert lär gå till historien som en av de mest udda men romantiska någon läst. Eller vad vet jag? Det kanske är sådant som sker i fängelset? När det inte finns varken tid eller plats att göra annorlunda.

Skriver jag kryptiskt? Jo du vänta bara när du får läsa den själv. Jag vill inte avslöja något ännu.

I och med att jag hann med sexscenen, så är byggeriet klart, och när klockan passerat strax över fyra slog jag ihop datorn, extremt nöjd med att ha hunnit redigera manuset till vissa delar.

Cirkus 100 000 tecken slutar det på.

Idag ska jag skriva dagens puff, sedan ut och leka med Lilleman som fortfarande springer omkring i pyjamas "bara för att den är så skön, mamma"

Ungar...

I natt startade processen med att skriva nästa manus, och jag drömde om första scenerna. I det manuset är jag drottning...dvs den som vet allt om vad som hände, och kan referera till dagboken som följde mig troget under alla åren.

Det är i den boken jag kommer att berätta om allt som hände bakom kulisserna då jag fick missfall på missfall, strulade med karlar som var svävande om vad de ville, och tråcklade med mammor som inte alls höll med i mina livsbeslut.

Nog om det. Tills vidare håller jag fokus på hat och en gnutta kärlek och mina karaktärer Benjamin seriemördaren, och Charlie, författarinnan med en traumatisk barndom som resulterade i ensamhet.

Vad kan de månne ha gemensamt?

Min heshet och luftrörskatarr håller i sig så jag kan tyvärr varken bjuda dig på en novell med min ljuva stämma, eller spela in manuset för att själv lyssna på vad som känns rätt och fel i texten.

För så gör jag då jag redigerar. Spelar in vartenda ord, och lägger mig på soffan för att lyssna.

Då brukar jag höra felen. Det som inte harmonierar med örat, och får mig att le igenkännande eller bli tårögd. Helt enkelt det som berör på något vis.

Det är många vändningar i manuset, men också stillhet och ro.

Nä, nu är det dags för ett kort skrivpass igen. Det riktigt kliar i fingrarna att börja, och jag är ytterst noga med att spara över till hårddisken ifall, ifall att datorn beslutar sig för att kajka ihop då jag skapar scener.

Ha det gott

Kramar