De små går ulliga tottarna tittade på varandra och log. "Skulle de göra det? Försvinna? Lämna det här underbara huset där de kunde gömma sig då den stora drakdammsugaren kom fram. Åh nej, inte en chans. De tog varandra i handen och dansade runt i den lilla skärvan av sol som smugit sig in genom fönstret. Snurrade runt, runt tills katten i huset hoppade på dem med ett högt jamande.
Kattan hade länge velat fånga de där mystiska väsena som smög omkring utan ben i huset. Hon var både fascinerad och skrämd av dem.
I en enad attack befriade dammtussarna som hunnit undan sina vänner. De borrade sig in i kattans nos och öron, skickade små illande strån in i de tunna ögonspeglarna.
Fräsande släppte hon sitt byte och sprang snabbt iväg till sin säng.
Katarina trodde inte sina ögon, och lade sig på mage för att se bättre.
Tussarna gled sakta ihop till en enda stor tuss, och tog sats...
Hon hann aldrig fatta vad som hände, men ena sekunden låg Katarina på mage på köksgolvet med en mängd grå runda dammtussar för att i andra sekunden befinna sig invävd av grå äcklig smuts fylld av allehanda mystiska ingredienser.
En efter en gled de ned i strupen och kvävde henne.
Skräckis?
SvaraRadera