Efter noggrant övervägande har vi beslutat att inte stödja er rörelse. Därför ber vi er per omgående att lägga ned samtliga hemsidor där vårt namn nämns
Vänligen Styrelsen JAI
Teo tittade på brevet flera gånger och försökte utröna om texten var hotfull eller bara informativ. Orden var högtravande och det fanns ingen personlig hälsning såg han. Det tydde på att de var rädda att utsätta en enstaka man eller kvinna för hans frågor.
Han hörde hur barnen lekte i trädgården, och såg ett svanpar komma flygande utanför fönstret. Skulle det verkligen behöva sluta så här? Alla drömmar och visioner som funnits i hans huvud...var de bara...just drömmar?
Teo satte sig vid datorn och klickade in sig på de hemsidor det talades om i brevet. Många människor hade kommenterat det han skrev, och Teo inbillade sig att han startat en revolution, något som så småningom skulle resultera i en bättre värld.
Egentligen gick allt bra tills de andra blandade sig i. De som var mäktiga, och sniffade till sig pengar lika lätt som en hungrig räv. Orden de tvingat honom att skriva berörde säkert många, men inte alla.
Teo gick in på hemsidan och ändrade texten, såg hur lamt allt blev utan styrelsens inlägg.
När allt var klart återstod bara några ynkliga rader på hemsidan, och om man var riktigt krass så såg det nu ut som om han stödde det han tidigare motarbetat.
Teo lade ned huvudet mot tangentbordet. Han var slut. Allt var över. Den vackra drömmen var förvandlad till en svart mardröm, och han var den ende att göra något åt det.
Med ett bestämt tryck placerade han fingret på delete, och lät det göra en framåt och bakåtrörelse om och om igen tills skärmen var blank.
Bra skrivet, dramatiskt.
SvaraRaderaSpännande, blir det någon fortsättning?
SvaraRaderaSkulle också vilja ha en fortsättning.
SvaraRaderaJa snälla en fortsättning o gärna en bakgrund.
SvaraRaderaOh nej, ingen fortsättning kommer. Låt scenerna spinna vidare i era huvuden och skapa en början och ett slut ni istället.
SvaraRadera