Gårdagsmorgonen började med att Zabine kröp ned i sängen.
Några minuter senare började konserten av ylande valpar ute i vardagsrummet.
Det var bara att inse fakta. De ville ut NU, och tänkte inte vänta två sekunder mer.
Hela skocken vuxna hundar följde med ut i skogen, och Peter dukade fram.
Hampuz sov och fick göra det för de skulle ju vara hemma med Rita.
En blyg sol steg upp över himlen, och jag samlade ihop valparna som skulle vaccineras, chippas och veterinärbesiktigas.
Peter åkte iväg nedåt byn för att kolla ett jobb, och jag for iväg mot Vårsta med trollen.
Men något var fel...en lastbil hade brunnit så det var kö...lång, lång kö.
En halvtimme senare stod jag hos veterinären och fick valparna åtgärdade, sedan åkte jag hemåt igen.
Peter och jag skyndade oss till huset vi plåtar i Vega, och lade snabbt på flera skivor, men insåg när vi kom mot slutet att snickarna byggt taket snett.
Herregud vilket stök det blev...
Nåja, det var bara att inse fakta...de två sista skivorna var för korta.
Vi for till Tumba till min kund, och klippte gräsmattor, rensade ogräs och trimmade alla kanter. Hon blev jättenöjd.
Efteråt hämtade vi barnen plus Rita i Tumba centrum, och trängde in oss i pickupen. Både Peter och jag var trötta, så trötta.
Lilleman ville ha sällskap i sängen, och...ha, ha...där åkte min skrivkväll väck för naturligtvis somnade jag...och vaknade halv tolv.
Det var bara att krypa ned i sängen. Min egen den här gången.
Imorse klev vi upp tidigt och gick igenom alla vanliga rutiner. Rita försov sig, och kom inte förrän halv åtta.
Peter och jag for iväg till firman och knäckte två plåtar plus listen, sedan fraktade vi mycket försiktigt de 6.40 m långa listerna sakta, sakta längs vägen till jobbet i Vega.
Det var några nervösa trettio minuter vill jag lova.
Mardrömsscenariot var att plåten skulle fladdra av och göra så att spännbanden vi satt fast eländet med skulle gå av, och orsaka en bilolycka i värsta fall.
Puh...
Men allt gick bra, och efter att vi dragit upp det på taket fäste vi det, och gick sedan på lunch.
Idag käkade vi indiskt, dock inte lika gott som från restaurangen i Tumba.
Snabbt tillbaka, drack massor med vatten, och upp i stekande sol igen. Det är inte lätt att tillbringa tiden på ett kokhett plåttak, med svarta skor och svarta byxor.
Kan tala om att mina fötter luktade pyton då vi åkte hem.
Dagens resultat ser du här:
När jag kom hem slängde jag av mig de illaluktande strumporna och städade åt valparna som var galna. De ville ut, ut, ut från sitt fängelse.
En timme senare kom en valpköpare och hämtade sin gullegris. Zitha, vår minsting. Mamman tog farväl av henne genom att slicka henne, sedan åkte den nya ägaren iväg.
Zabine var lite ledsen i ögat en stund, men lade sig med de kvarvarande valparna på golvet, och blev gladare då de bet henne i örat och näsan.
Barnen lade sig efter att ha ätit Peters köttfärssås och spagetti, men grinade illa eftersom det inte var mörkt ute. "Jag kan inte sova", sa Razmus, och somnade några minuter senare.
Nu ska jag också krypa till kojs.
Imorgon blir det ännu en dag på taket.
Kramar
En halvtimme senare stod jag hos veterinären och fick valparna åtgärdade, sedan åkte jag hemåt igen.
Peter och jag skyndade oss till huset vi plåtar i Vega, och lade snabbt på flera skivor, men insåg när vi kom mot slutet att snickarna byggt taket snett.
Herregud vilket stök det blev...
Nåja, det var bara att inse fakta...de två sista skivorna var för korta.
Vi for till Tumba till min kund, och klippte gräsmattor, rensade ogräs och trimmade alla kanter. Hon blev jättenöjd.
Efteråt hämtade vi barnen plus Rita i Tumba centrum, och trängde in oss i pickupen. Både Peter och jag var trötta, så trötta.
Lilleman ville ha sällskap i sängen, och...ha, ha...där åkte min skrivkväll väck för naturligtvis somnade jag...och vaknade halv tolv.
Det var bara att krypa ned i sängen. Min egen den här gången.
Imorse klev vi upp tidigt och gick igenom alla vanliga rutiner. Rita försov sig, och kom inte förrän halv åtta.
Peter och jag for iväg till firman och knäckte två plåtar plus listen, sedan fraktade vi mycket försiktigt de 6.40 m långa listerna sakta, sakta längs vägen till jobbet i Vega.
Det var några nervösa trettio minuter vill jag lova.
Mardrömsscenariot var att plåten skulle fladdra av och göra så att spännbanden vi satt fast eländet med skulle gå av, och orsaka en bilolycka i värsta fall.
Puh...
Men allt gick bra, och efter att vi dragit upp det på taket fäste vi det, och gick sedan på lunch.
Idag käkade vi indiskt, dock inte lika gott som från restaurangen i Tumba.
Snabbt tillbaka, drack massor med vatten, och upp i stekande sol igen. Det är inte lätt att tillbringa tiden på ett kokhett plåttak, med svarta skor och svarta byxor.
Kan tala om att mina fötter luktade pyton då vi åkte hem.
Dagens resultat ser du här:
En timme senare kom en valpköpare och hämtade sin gullegris. Zitha, vår minsting. Mamman tog farväl av henne genom att slicka henne, sedan åkte den nya ägaren iväg.
Zabine var lite ledsen i ögat en stund, men lade sig med de kvarvarande valparna på golvet, och blev gladare då de bet henne i örat och näsan.
Barnen lade sig efter att ha ätit Peters köttfärssås och spagetti, men grinade illa eftersom det inte var mörkt ute. "Jag kan inte sova", sa Razmus, och somnade några minuter senare.
Nu ska jag också krypa till kojs.
Imorgon blir det ännu en dag på taket.
Kramar
Ja du, på något sätt fyller vi våra dagsransoner av aktiviteter, hur det än är.
SvaraRaderaSjälv hukar jag undan solen i skuggan men njuter likafullt av den värme som erbjuds.
Snart är det några dagar helledighet för familjen, något jag ser fram emot - även om jag och barnen har fullt program för jämnan!
Natt,natt!